--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 623 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 623 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-01-20 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-623/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 623 Ytterligare beträffande löftesmäns skyldighet att infria en skuldförbindelse, å hvilken beloppet uppgifves vara falskeligen förändradt efter det de å densamma tecknat borgen. Jfr. denna tidskrift årgången 1877, sid. 653, samt innevarande årgång, sid. 619. --- C. F. Jakobsson, i egenskap af ombudsman vid riksbankens afdelningskontor i Göteborg, yrkade i stämning till rådst.r:n i Warberg, att, enär afdelningskontoret på grund af en utaf numera aflidne landtbrukaren C. G. Sandberg från Lindhoff den 20 Mars 1876 utfärdad förbindelse, för hvars fullgörande handlanden F. Dyberg och landtbrukaren O. Björkman, en för begge och begge för en, tecknat borgen såsom s. 624 Sida 624 i årgången börjar här för egen skuld, beviljat Sandberg ett kassakreditiv â 4,000 kr., att begagnas frän den 1 April 1876 till samma dag 1877, och vid Sandbergs död hans skuld â detta kreditiv utgjort 3,000 kr. jemte ränta, det mätte varda Dyberg och Björkman ålagdt, en för begge och begge för en, att till afdelningskontoret betala dels berörda 3,000 kr., dels den ränta, som å kreditivet upplupit intill den 30 Mars 1877 med 137 kr. 57 öre, dels ock 6 procent ränta å omförmälda 3,000 kr. frän sistnämnda dag till dess liqvid komme att ske. Borgensförbindelsen å det företedda kontraktet var af följande lydelse: »För fullgörande af ofvanstående förbindelse gå undertecknade, en för begge ocli begge för en, i borgen såsom för egen skuld. Warberg den 20 Mars 1876. O. Björkman (2 vittnen). F. Dyberg (2 vittnen)». Dyberg och Björkman erkände sina å kontraktet befintliga namnunderskrifter, men förklarade, att då de ingått denna borgen, summan, som varit utförd såväl med bokstäfver som siffror, utgjort 2,000 kr. Detta belopp hade sedermera falskeligen förändrats till 4,000 kr., hvilket sjelfva handlingen jemväl utvisade. Då förfalskningen bort af afdelningskontoret upptäckas äfven vid ytlig granskning, bestredo Björkman och Dyberg att betala mera än 1,000 kr., helst afdelningskontoret bort i anledning af de synbara ändringarne haft grundad orsak att tillspörja löftesmännen om kontraktets riktighet. De personer, hvilka bevittnat löftesmännens namnteckningar å kontraktet, kunde icke närmare uppgifva handlingens utseende eller lydelse då Dyberg och Björkman tecknat sina namn; dock antogo tre af vittnena för sannolikt, att siffran »4» i talet »4,000» under förbindelsen ändrats från en »2», samt ansågo för visst, att i sjelfva förbindelsen ordet »fyra tusen» ändrats från »två tusen», enär de drag af bokstafven »w», som icke användts vid bildandet af bokstäfverne »y» och »r», ännu vore synliga, samt papperet vore skrapadt, der pricken öfver »å» haft sin plats; förmenande 4:de vittnet, att ordet »fyra» och siffran »4» ändrats från »två» och »2», äfvensom att radering å papperet egt rum. s. 625 Sida 625 i årgången börjar här Dyberg företedde vidare dels en af honom förd handelsbok, som utvisade, att han jemte Björkman i Mars hvarje år från och med 1868 till och med 1876 ingått borgen för Sandberg å ett i afdelningskontoret upptaget kassakreditiv för ett år hvarje gång å 2,000 kr., dels 2 kreditivkontrakt, funna i Sandbergs sterbhus, för åren 1874 och 1875, hvardera lydande å 4,000 kr., om hvilka kontrakt rådst.r:n antecknade, »att båda handlingarne icke vore fria från sådane otydligheter, som föranledde förmodan om efteråt undergångna förändringar af desamma» och att 1875 års kontrakt »visade sig synbarligen hafva från början varit skrifvet med blekt bläck, men derefter öfverskrifvits med ett mörkare, som dock endast delvis täckte de först uppdragna bokstäfverna.» Jakobsson anförde: Det vore icke visadt, att kontraktet blifvit förfalskadt eller ändradt efter borgensmeningens påtecknande. I allt fall hade löftesmännen icke inskränkt sin ansvarighet till visst belopp utan borgat »för ofvanstående förbindelse». Banken hade saknat skäl antaga att förfalskning egt rum, då Sandbergs grofva handstil varit känd och han åtnjutit stort förtroende både i sin ort och i banken. I öfrigt hade hvarken kontraktets beskaffenhet, beloppet, låntagarens samhällsställning eller löftesmännens redbarhet eller försigtighet kunnat föranleda till några misstankar. Rådst.r:n utlät sig i utslag den 6 Augusti 1877: att alldenstund det finge anses behörigen ådagalagdt, att omstämda kreditivförbindelsen, sedan Dyberg och Björkman derå tecknat löftesmannaansvarighet, undergått i afseende å summan synbara förändringar på sådant sätt utförde, att de vid handlingens emottagande och granskning hos afdelningskontoret kunnat och bort föranleda berättigadt tvifvelsmål om handlingens trovärdighet och äkthet, samt förbindelsen vid sådant förhållande icke kunde tillerkännas kraft af fordringsbevis emot Dyberg och Björkman till större belopp, än de 2,000 kr. med ränta, hvarå densamma lydt, när Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 40 s. 626 Sida 626 i årgången börjar här den med Dybergs och Björkmans ansvarsförbindelse försågs; fördenskull och emedan Dyberg och Björkman icke bestridt, att kreditivtagaren å kreditivet lyftat ända till 3,000 kr., samt deras förmenande att de 1,000 kr., hvilka i följd af den förfalskning, som kreditivförbindelsen undergått, derutöfver varit kreditivtagaren till lyftning beviljade, borde räknas Dyberg och Björkman till godo, vore af beskaffenhet att icke förtjena afseende; ty blefve, i förmägo af 10 kap. 9 § Handels-Balken, Dyberg och Björkman ålagdt att gemensamt eller hvilkendera gälda gitte, mot erhållande af kreditivförbindelsen, till afdelningskontoret genast betala 2,000 kr. med 6 procent ränta derå från lyftningsdagen till dess betalning skedde. Jakobsson vädjade till Göta hofrätt under åberopande af hvad förut i saken anförts. Hade förfalskning egt rum, kunde densamma hafva skett lika väl före som efter det borgen tecknades. Dyberg och Björkman påpekade, att det icke ålåge dem att styrka, det förändringen skett efter löftesmeningens skrifvande. De å kreditivblanketterna tryckta anvisningar utmärkte, att borgensförbindelser borde tecknas på sätt som skett, enär i annat fall borgen icke godkändes. Hofr:n yttrade i dom den 3 Maj 1878: att, ehuru vid granskning af ifrågavarande i hufvudskrift hos hofr:n företedda kreditivförbindelse funnes, att densamma undergått förändring beträffande summans belopp; likväl och då Dyberg och Björkman icke gittat visa, att sådant skett efter det deras borgen å förbindelsen tecknades; alltså pröfvade hofr:n lagligt att, med ändring af rådst.r:ns utslag, ålägga Dyberg och Björkman, hvilka lemnat obestridt, att Sandbergs skuld å kreditivet utgjorde 3,000 kr. jemte intill den 30 Mars 1877 upplupen ränta 137 kr. 57 öre, att gemensamt eller hvilkendera gälda gitte, emot erhållande af kreditivförbindelsen, till afdelningskontoret genast betala berörde två belopp jemte 6 procent ränta å 3,000 kr. från sistnämnda dag tills betalning skedde. s. 627 Sida 627 i årgången börjar här Om denna dom förenade sig presidenten Lemchen och assessoren Uggla. Referenten, assessoren Ruribäck, med hvilken hofrättsrädet Andersson instämde, yttrade: »Vid granskning af ifrågavarande, utaf Sandberg den 20 Mars 1876 till afdelningskontoret utfärdade kreditivförbindelse, hvilken Jakobsson härstädes i hufvudskrift företett, framgår tydligen, att förbindelsen undergått förändring beträffande summans belopp; och ehuru de i saken hörde vittnen icke kunnat lemna någon upplysning angående summans storlek vid den tid, då Dyberg och Björkman såsom löftesmän undertecknade förbindelsen; likväl, enär Dybergs och Björkmans uppgift, att förändringen efter sagde tid blifvit utan deras vetskap af Sandberg verkstäld, vinner stöd af åtskilliga i saken inlupne omständigheter, pröfvar jag, med upphäfvande af motvädjade utslaget, lagligt att till sanningens utletande ålägga Dyberg och Björkman att, om de förmå, hvar för sig med ed betyga, att, då kreditivförbindelsen af dem såsom löftesmän underskrefs, densamma icke lydde å mera än 2,000 kr.; blifvande för detta ändamål saken visad åter till rådst.r:n, som på anmälan af någondera parten har att bestämma dag för edgången och dertill kalla parterne, af hvilka det skall åligga Dyberg och Björkman att personligen vid rådst.- r:n sig infinna eller styrka laga förfall för inställelsen, vid äfventyr att eljest anses hafva åt eden brustit.» Hofrättsrådet Backman fann skäl icke hafva förekommit till ändring i rådst.r:ns utslag.. Dyberg och Björkman sökte ändring: Det vore icke visadt, att de borgat för större belopp än 2,000 kr. med ränta, hvilket belopp blifvit i förbindelsen utfäst med både bokstäfver och siffror. Afdelningskontoret hade eftersatt sin pligt att granska handlingen, eljest hade förfalskningen blifvit upptäckt. Skulle Dyberg och Björkman behöfva visa, att ändringen skett efter det borgen tecknades, åberopade de den bevisning, som blifvit i saken företedd, och voro villige att med ed sig värja. N. Rev. (rev.sekr. Lagergren) hemstälde i underdånig- s. 628 Sida 628 i årgången börjar här het, att Kongl. Maj:t måtte, på grund af hvad i saken förekommit, jemlikt 17 kap. 30 § Rättegångs-Balken, pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns öfverklagade dom, ålägga Dyberg och Björkman att hvar för sig inför rådst.- r:n med ed, om de det förmådde, betyga, att, då kreditivförbindelsen af dem såsom löftesmän underskrefs, densamma icke lydde å högre belopp än 2,000 kr.; och borde rådst.r:n ega att, uppå anmälan, med utsättande af dag för edens fullgörande, meddela de vidare föreskrifter i afseende å edgången, som kunde vara erforderliga, samt med saken vidare lagligen förfara.. Föredraganden, t. f. rev.sekr. Dickson, yttrade: »Som vid det förhållande, att den till grund för krafvet åberopade förbindelse finnes hafva i afseende å summans belopp undergått påtaglig förändring, samma förbindelse icke i och för sig innefattar bevis att Dyberg och Björkman borgat för större belopp än de sjelfve medgifvit eller 2,000 kr. jemte ränta derå, samt Jakobsson icke heller i öfrigt ådagalagt, att Dyberg och Björkman vidare sig förbundit, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofr:ns öfverklagade dom, sålunda fastställa rådst.r:ns utslag, att Dyberg och Björkman förpligtas, en för bägge och bägge för en, att emot qvitto och afskrifning â förbindelsen i hufvudskrift till afdelningskontoret utgifva 2,000 kr. jemte dels behörigen uträknad kreditivränta i den mån kreditivet intill ett belopp af 2,000 kr. varit under året begagnadt, dels ock 6 procent ränta å 2,000 kr. från den 30 Mars 1877 till dess betalning sker.» T. f. rev.sekr. Hasselrot hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns öfverklagade dom. Saken föredrogs den 11 December 1878 inför H. D.; och enär de ändringar, som å ifrågavarande kreditivförbindelse syntes hafva blifvit verkställda, icke vore af sådan beskaffenhet, att desamma vid handlingens inlemnande till afdelningskontoret skäligen bort till ifrågasättande af handlingens riktighet föranleda, samt Dyberg och Björkman icke s. 629 Sida 629 i årgången börjar här gittat lagligen styrka, att berörda förbindelse, efter det de â densamma tecknat borgen, blifvit till innehållet förändrad, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, Olivecrona. Lindhagen, Svedelius och Östergren) rättvist fastställa det slut, hvaruti hofr:n stadnat. Just.rådet Wretman yttrade, att, enär de ändringar, som å ifrågavarande kreditivförbindelse syntes hafva blifvit verkstälda, icke vore af sådan beskaffenhet, att desamma vid handlingens inlemnande till afdelningskontoret skäligen bort till ifrågasättande af handlingens riktighet föranleda; alltså och med afseende å löftesförbindelsens innehåll instämde just.rådet i det slut, hvari H. D:s fleste ledamöter stadnat. Just.rådet von Hofsten anförde: »Enär ostridigt är, att ifrågavarande kreditivkontrakt, då det af Sandberg till afdelningskontoret inlemnades, afsett ett kreditiv å 4,000 kr., och häraf måste följa att, om, på sätt Dyberg och Björkman förmenat, förändring af den i kontraktet upptagna summan egt rum, Sandberg sjelf denna förändring verkställt och derigenom uttryckligen förbundit sig, att i afseende å återgäldandet till afdelningskontoret af ett kreditiv å 4,000 kr. uppfylla de vilkor, kontraktet bestämde; ty och som Dyberg och Björkman medelst påteckning af kontraktet, utan inskränkning till någon viss summa, åtagit sig att för fullgörande af den förbindelse, Sandberg i kontraktet till afdelningskontoret sig iklädt, ansvara en för bägge och bägge för en såsom för egen skuld; alltså pröfvar jag rättvist hofr:ns domslut att gilla.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Januari 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.