--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 630 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 630 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-02-18 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-630/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 630 Gåfva af fastighet och lösegendom med vilkor att gifvarne och deras hos dem boende två döttrar skulle gemensamt få nyttja och bruka det sålunda gifna i de förres lifstid. Gåfva eller testamente? Jemför denna tidskrift årgången 1876, sid. 391. --- J. Pettersson i Tokarp upprättade den 13 Maj 1873 en handling, benämnd gâfvobref, hvarigenom Pettersson förklarade, att, sedan hans första hustru Helena Svensdotter aflidit och han liqviderat sina med henne aflade 6 barns mödernearf i fast och löst med 67,680 rdr, samt han sedermera ingått äktenskap med Konstans Wallman och i gifte med henne fått två döttrar, han till dessa sina bägge döttrar bortgåfve för evärdelig tid 1/2 mtl kr.sk.rusthåll Tokarp, 5/24 mtl kr.sk.augment Tokarp och 1/3 mtl fr. Nygård »tillika med all der befintlig lösegendom», dock under vilkor: att Pettersson så länge han lefde och hans hustru, om hon öfverlefde honom, skulle under sin återstående lifstid ega full nyttjanderätt utan någon ersättning från deras sida till hela den sålunda bortskänkta egendomen med jord, hus och inventarier; att alla »hemmanets» räntor och öfriga allmänna utskylder skulle erläggas af Pettersson eller efter hans död af hans hustru; att Pettersson och hans hustru, så länge deras nyttjanderätt till hemmanet fortfore, vore skyldige att erlägga ränta samt verkställa amortering å ett intecknadt lån å 15,000 rdr, lemnadt af Smålands hypoteksförening; att gåfvotagarne icke under Petterssons och hans hustrus lifstid egde afverka skog eller vidtaga annan sådan åtgärd i afseende å egendomen, att dess värde derigenom förminskades; samt att detta »gåfvobref» vore i två exemplar upprättadt, deraf gåfvotagarne skulle erhålla det ena för att å egendomen vinna lagfart, hvaremot det andra skulle af Pettersson förvaras för att han skulle kunna, sedan lagfart vun- s. 631 Sida 631 i årgången börjar här nits, genom inteckning betrygga den nyttjanderätt ban i 1:a punkten af gåfvobrefvet sig och sin hustru förbehållit. Denna handling, med hvars innehåll Konstans Pettersson förklarade sig nöjd, var bevittnad af E. Ståhlberg och L. Ståhlberg. Samma dag upprättade Pettersson ett testamente af innehåll bland annat, att, sedan han genom gåfvobref bortskänkt till sina döttrar Ingrid och Sigrid »11/2 mtl» Tokarp tillika med all der befintlig lösegendom, under förbehåll likväl, att han och hans hustru, så länge någondera af dem lefde, egde åtnjuta hela afkastningen af egendomen, Pettersson genom testamente velat förordna om sin qvarlåtenskap i ôfrigt, bestående, förutom fordringar, af gångkläder, tobakspipor, rakdon och guldur. Sedan Pettersson afsagt sig målsmanskapet för sina ofvanbemälda döttrar Ingrid och Sigrid, och C. Wallin förordnats till deras förmyndare, sökte denne lagfart å hemmanen, derå fastebref utfärdades den 8 Juni 1874; hvarefter Pettersson och hans hustru sökte och erhöllo inteckning för beståndet af den dem förbehållna nyttjanderätten. Pettersson dog den 21 Juni 1875, hvarefter bouppteckning förrättades, utvisande en behållning af 927 kr. 25 öre. Efter arfskiftets upprättande uttogo W. Albrecht i Skarup, C. A. Larsson på Sjöberg och Viktor Andersson i Jönköping, hvilka voro gifta med döttrar till Pettersson i första giftet, stämning å enkan Konstans Pettersson och Wallin, i egenskap af förmyndare för hennes döttrar Ingrid och Sigrid, under yrkande, att enär det s. k. gåfvobrefvet, till följd af deri gjorda bestämmelser, rätteligen vore att betrakta såsom testamente, men icke blifvit af vederbörande såsom sådant bevakadt, samt dessutom, hvad särskildt anginge den lösa egendomen, hvilken ej vore i handlingen förtecknad, utan endast i allmänhet omnämnd och fortfarande intill Petterssons död af honom innehafts, eganderätt dertill icke kunnat på Wallins myndlingar öfvergå, utan att densamma blifvit till dem öfverlemnad, här.r:n alltså måtte, med ogillande af bouppteckningen och arfskiftet efter Pettersson, s. 632 Sida 632 i årgången börjar här dels förklara all den fasta och lösa egendom, som genom handlingen den 13 Maj 1873 skänkts till Petterssons döttrar Ingrid och Sigrid, böra, utan hinder af samma handling och den meddelade lagfarten å fastigheterna, anses såsom en sterbhusdelegarne efter Pettersson gemensamt tillhörig tillgång, som skolat emellan dem lagligen fördelas, och dels till följd häraf ålägga enkan Pettersson och Wallin att låta ånyo bouppteckning och arfskifte efter Pettersson i laga ordning upprätta. Wallin och enkan Pettersson genmälde: Genom den meddelade fastan hade här.r:n redan tolkat betydelsen af den handling, hvarigenom makarne Pettersson till Wallins myndlingar öfverlemnat eganderätten till Tokarp. Såväl den fasta som lösa egendomen hade genast öfvertagits af Wallin samtidigt med det han förordnades till förmyndare, hvadan någon särskild tradition beträffande lösegendomen icke varit nödig, enär, i och med detsamma fastigheten öfvertagits, tradition af den derå befintliga egendomen jemväl egt rum. Tillika med gåfvan hade Wallin Öfvertagit jemväl den deri intecknade skulden; för den förra vore han ock fortfarande myndlingarne redovisningsskyldig, för den sednare vederbörande fordringsegare. Det vore i allmänhet vanskligt att söka tolka en afliden persons motiv för sina handlingar, men i detta fall lågo de dock öppna för alla. Petterssons barn i första giftet vore nämligen alla i sin kraftfullaste ålder och hade af hans egendom bekommit icke obetydligt. En del af dem vore ock i goda omständigheter, och de mindre bemedlade hade åtnjutit allt hvad de af en fader rimligtvis kunde begära; men med de sedermera alltjemt stegrade anspråken på understöd hade Pettersson icke kunnat förbise, att härigenom skedde en uppenbar orättvisa mot de begge barn, som intet fått, och hvilka vid tiden för gåfvobrefvets upprättande varit det äldsta 6 och det yngsta 2 år gammalt. Det hade sålunda varit en icke blott fullt rättvis handling, då Pettersson till Wallins myndlingar lemnat den obetydliga egendom, som funnits qvar, och hvilken bevisligen hvarken i värde motsvarade hvad barnen i första äkten- s. 633 Sida 633 i årgången börjar här skåpet bekommit, eller ens försloge till deras tarfliga uppfostran, utan derjemte en fullt laglig åtgärd, dä det ju stode föräldrar fritt, om de ville, att lägga de andra barnen något till, som mindre njutit. Gåfvobrefvets tillkomst vore alltså fullt berättigad och vid dess utfärdande hade allt, hvad lag bjöde, blifvit iakttaget; åberopande enkan Pettersson och Wallin ett intyg af stadsmäklaren L. Ståhlberg af innehåll, att han af Pettersson i början af år 1871 anmodats omskrifva ett af honom i Mars 1869 upprättadt testamente, hvilket i Mars 1873 erhållit ett tillägg, men slutligen blifvit i så måtto upphäfdt, att makarne gemensamt den 13 Maj 1873 bortskänkte sin lösa och fasta egendom till döttrarne Ingrid och Sigrid, med undantag af den särskilda egendom, som upptagits i ett samma dag upprättadt testamente; att grundtanken i hvarje af dessa på olika tider af Pettersson upprättade handlingar varit att med afseende å alltjemt ökade utgifter för de äldre barnen kunna efter sin död tillförsäkra de båda yngsta en bibehållen rätt till lika tors andel i befintlig egendom, som de äldre redan bekommit; att, med anledning deraf uppå Petterssons uttryckliga begäran, i testamentet och gåfvobrefvet intagits huru arfsliqvidationen med barnen i första giftet utfallit; att Pettersson emellertid förklarat sig inse, att dessa bekommit mera, än hvad han kunde öfverlemna till sina barn i sednare äktenskapet; samt att, samtidigt med gåfvobrefvets upprättande, Wallin anmodats att såsom barnens förmyndare öfvertaga egendomen. Här.r:n utlät sig i utslag den 25 Augusti 1877: att ehuru, enligt gåfvobrefvet den 13 Maj 1873, gåfvotagarne icke skulle få tillträda ifrågavarande egendom förr än efter Petterssons och hans hustrus död; likväl, emedan laga förmyndare för gåfvotagarne genast efter upprättandet af omförmälda handling blifvit på derom gjord ansökning af här.- r:n förordnad, samt denne förmyndare för de omyndiges räkning sökt och vunnit lagfart å fastigheten; ty och som gåfvotagarnes laga målsman således måste anses hafva för sina myndlingars räkning berörda gåfva emottagit, samt s. 634 Sida 634 i årgången börjar här Pettersson följaktligen redan före sin död lagligen afhändt sig all eganderätt till ifrågavarande egendom; alltså blefve Albrechts och hans medparters påstående om denna egendoms lagliga fördelning emellan Petterssons samtliga arfvingar af här.r:n ogilladt. Albrecht och hans medparter vädjade till Göta hofrätt, anförande: Gåfvobrefvet, som helt och hållet utestängde gåfvotagarne från besittningsrätt till gåfvan före gifvarens död, vore att betrakta såsom ett testamente, och saken förändrade icke natur derför, att den kläddes i annan form. Gifvaren hade uppenbarligen låtit upprätta gåfvobrefvet derför, att han afvetat, att allt hvad som deri bortgafs, icke kunde disponeras medelst testamente. Hvad särskildt lösegendomen anginge, vore det icke med lag förenligt att på detta sätt afhända sig densamma. Eganderätt till sådan egendom kunde icke öfvergå till annan utan tradition eller åtminstone uppgift på egendomen till art och stycketal. Enkan Pettersson och Wallin genmälde, att egendomen genast af den sistnämnde tagits i besittning; att myndlingarne genom gåfvobrefvet så mycket mindre utestängts från besittningsrätten, som de redan före gåfvobrefvets upprättande varit innehafvare af denna förmån; att handlingens natur af gåfvobref tydligen framginge af den omständighet, att makarne Pettersson derigenom afhändt sig eganderätten och i sammanhang dermed rätt att skuldsätta, stycka eller sälja egendomen; samt att egenskapen af gåfvobref icke upphäfdes derigenom, att gifvarne förbehållit sig bostad och nödig bergning. Hofr:n utlät sig i dom den 15 Mars 1878: att, enär Albrecht och hans medparter icke bestämdt emotsagt Wallins af stadsmäklaren Ståhlberg vitsordade uppgift, att Wallin, i egenskap af förmyndare för Petterssons döttrar Ingrid och Sigrid, före Petterssons död öfvertagit omstämda fastigheten, samt härigenom, jemväl beträffande ifrågavarande lösegendom, måste anses hafva skett sådant öfvertagande, att gåfvan af samma egendom vunnit laga fullbordan; alltså s. 635 Sida 635 i årgången börjar här och på de af hår.r:n i öfrigt anförda skäl, pröfvade hofr:n lagligt fastställa det slut, hvartill här.r:n kommit. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Björkman assessoren Schånberg och v. här.höfdingen Lothigius. Referenten, hofrättsrådet Lothigius, yttrade att han, utan afseende å Albrechts och hans medparters bestridande att ifrågavarande lösegendom blifvit till Wallin öfverlemnad, funne skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget. Albrecht och hans medparter fullföljde saken till Kongl. Maj:t under yrkande att gåfvobrefvet måtte förklaras vara ett testamente och såsom icke bevakadt utan all verkan; att den i gåfvobrefvet omnämnda lösa och fasta egendom, enär gåfvan i hvarje fall icke blifvit fullbordad, måtte varda ansedd såsom för alla arfvingarne efter Pettersson gemensam egendom och alltså böra till skifte återlemnas, samt att enkan Pettersson och Wallin måtte varda ålagdt att låta förrätta ny bouppteckning och arfskifte efter Pettersson; anmärkande Albrecht och hans medparter vidare, att gåfvobrefvet innehölle förklarande, huru med Petterssons qvarlåtenskap efter hans död skulle förfaras, hvadan detsamma vore ett verkligt testamente; att vid sådant förhållande de aldrig medgifvit, att Wallin före Petterssons död öfvertagit fastigheten; att hvad särskildt anginge lösegendomen, hvilken icke blifvit specificerad och alltså till en del förvärfvad efter gåfvobrefvets dag, det icke kunde med skäl påstås, att densamma blifvit traderad, då gåfvobrefvet uttryckligen innehölle, att densamma skulle af Pettersson och hans hustru i deras lifstid innehafvas, samt i allt fall efter hans död i boet icke funnits skiljd från den öfriga till skifte utlemnade egendomen; och åberopades härjemte ett företedt kontrakt af den 21 Juli 1873, hvarigenom Pettersson till dåvarande brukaren A. Dahlqvist bortlemnat på 2 år från den 14 Mars 1874 till hälftenbruk 1724 mtl Tokarp på vilkor bland andra, att allt utsäde skulle tillsläppas af »egaren» till hälften; att all spanmål, som »egaren» sålde, skulle kostnadsfritt af brukaren transporteras; att kontrahenterne s. 636 Sida 636 i årgången börjar här gemensamt skulle inköpa alla kreatur; att »egaren» förbehållit sig trädgården m. m.; samt att »egaren» skulle betala hälften af utskylderna. Enkan Pettersson och Wallin svarade: Sedan Wallin såsom förmyndare för gåfvotagarne emottagit det i laga form uppsatta gåfvobrefvet och derå sökt lagfart, hade Pettersson omöjligen kunnat återkalla gåfvan, hvaremot ett testamente kunnat af honom ändras eller förstöras. Den omständighet, att Pettersson i åberopade kontraktet kallat sig egare till fastigheterna förtjenade icke särskildt bemötande, enär berörda kontrakt vore allenast en fortsättning af ett äldre sådant, som måst omskrifvas. Wallin hade omedelbart efter förordnandet att vara förmyndare infunnit sig å Tokarp, der såväl makarne Pettersson som myndlingarne varit boende, och satt sig i besittning af alla de handlingar, som angått gåfvan, äfvensom af Petterssons åtkomsthandlingar till fastigheten. Öfver kreatur, redskap och dylika inventarier, hvilka befunnits i hälftenbrukarens vård, hade en särskild förteckning varit upprättad, hvaremot någon specifikation öfver den ôfriga lösegendomen såsom möbler och husgerådssaker så mycket mindre af Wallin ansetts erforderlig, som myndlingarne bott på stället och genom gåfvobrefvet bekommit all der befintlig lösegendom med undantag allenast af den, som i testamentet omförmäldes. Under den tid Pettersson sedermera lefde, hade Wallin åtminstone en gång i veckan rest till Tokarp, beläget endast 3/10 mil från Jönköping, och ensam ombestyrt allt, som angått egendomen. N. Rev. (rev.sekr:ne Fâhrœus, föredragande, och Åbergsson samt konst, rev.sekr. Westman) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i domstolarnes öfverklagade beslut. Saken föredrogs den 20 Januari 1879 inför H. D., hvarvid just.råden von Hofsten, Lindhagen och Svedelius förenade sig om följande yttrande: att, som, efter det Pettersson genom gåfvobref den 13 Maj 1873 till sina minderåriga döttrar Ingrid och Sigrid bortgifvit ifrågavarande fastighet jemte all derstädes befintlig lösegendom och tillika i gåfvobrefvet gjort s. 637 Sida 637 i årgången börjar här förbehåll, att Pettersson finge under nyttjanderätt fortfarande innehafva all den fasta och lösa egendom, hvilken han sålunda till barnen bortgifvit, Wallin, i egenskap af förmyndare för Petterssons bemälda döttrar, af Pettersson emottagit berörda gåfvobref och derefter för myndlingarnes räkning å fastigheterna sökt och erhållit lagfart; alltså och då vid sådant förhållande något särskildt öfverlemnande från Pettersson till Wallin af den vid fastigheterna befintliga lösegendomen, hvilken Pettersson enligt gåfvobrefvet egde fortfarande nyttja och innehafva, icke varit för gåfvans fullbordande erforderligt, pröfvade bemälda just.råd rättvist fastställa det slut, hvaruti domstolarne stadnat. Just.rådet Naumann anförde: »Emedan gåfvobrefvet af den 13 Maj 1873 innehåller, att döttrarne Ingrid och Sigrid till skänks bekommit såväl fastigheterna som all der befintlig lösegendom, hvarifrån likväl skulle undantagas vissa persedlar, uppräknade i ett samma dag upprättadt testamente, samt ej allenast ifrågavarande fasta egendomar med dertill hörande åtkomst- och andra handlingar, jemte deri intecknad gäld, utan äfven alla der befintliga lösören med nyssnämnda undantag genast öfvertagits af Ingrids och Sigrids tillförordnade förmyndare Wallin, och icke visadt är, att, under den tid, som förflutit emellan gåfvobrefvets datum och gifvaren Petterssons död den 21 Juni 1875, ytterligare lösegendom tillkommit och blifvit inrymd i fastigheterna, å hvilka gåfvotagarne under loppet af åren 1873 och 1874 erhållit laga uppbud och fasta, finner jag det vilkor, som blifvit fästadt vid den sålunda öfverlemnade gåfvan, att nämligen densamma skulle af gifvarne och deras hos dem boende två döttrar gemensamt få nyttjas och brukas i de förres lifstid, icke förändra gåfvans natur, såsom sådan, eller verka till dess återgång, hvarför äfven jag gillar N. Rev:s underdåniga betänkande.» Just.rådet Östergren, med hvilken just.rådet Rabe sig förenade, yttrade: »Enär omstämda gåfvobref är af Pettersson undertecknadt och af två personer bevittnadt, samt upplyst är, att gåfvobrefvet, hvarigenom Pettersson förklarat s. 638 Sida 638 i årgången börjar här sig till sina döttrar Ingrid och Sigrid bortgifva sina fasta egendomar 1/2 mtl kr.sk.rusthåll Tokarp, 5/24 mtl kr.sk.augment Tokarp och 1/s mtl fr. Nygård, jemte all derå befintlig lösegendom, emottagits före Petterssons död af den för hans bemälda döttrar särskildt förordnade förmyndare Wallin, som jemväl derförinnan, å sina myndlingars vägnar, sökt och erhållit lagfart å berörda fastigheter; alltså och då följaktligen Ingrid och Sigrid Pettersson redan i fadrens lifstid blifvit genom laga fång égaré af förenämnda fasta egendomar, varder hofr:ns domslut, hvad detsamma angår, af mig faststäldt; men emedan, emot Albrechts och hans medparters bestridande, icke är styrkt, att någon lösegendom blifvit af Pettersson till Wallin öfverlemnad såsom tillhörig Wallins myndlingar, och vid sådant förhållande, efter mitt omdöme, eganderätt ens till någon del af den omtvistade lösa egendomen desto mindre kan anses på grund af omförmälda gåfvobref tillkomma Ingrid och Sigrid Pettersson, som hvarken gåfvobrefvet eller, såvidt visadt är, någon särskild emellan Wallin och Pettersson upprättad handling innehåller förteckning å den lösa egendom, som skulle tillhöra Wallins myndlingar, ehuru den fortfarande af Pettersson till bruk och nyttjande innehades, pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut i denna del af saken, förklara gåfvobrefvet icke ega i afseende å ifrågavarande lösa egendom någon verkan till förfång för Albrechts, Larssons och Anderssons hustrur i deras egenskap af arfvingar efter Pettersson.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Februari 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.