--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 638 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 638 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-02-18 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-638/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 638 Återkallelse af anbud, gjordt vid utmätningsauktion å fastighet, jfr. --- På begäran af sysslomännen i svenska knappfabriksaktiebolagets konkursbo förrättades å Stockholms stads s. 639 Sida 639 i årgången börjar här auktionskammare den 17 Januari 1876 offentlig exsekutiv auktion för försäljning af den boet tillhöriga fasta egendomen n:r 9 efter 1810 års n:rordn. i qvarteret Ufven större med adr.n:r 84 vid Hornsgatan. Två auktioner hade förut hållits. Vid först företaget utrop med förbehåll om beståndet af nyttjanderätt till ett rum och lägenheter i fastigheten, gjordes högsta anbudet med 36,500 kr., men som omförmälda bud icke motsvarade det inteckningsbelopp, hvarför fastigheten häftade framför nyttjanderättsinteckningen, utropades fastigheten utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd, då i uppslag bjöds 34,200 kr. Till afslagssumma bestämdes värderingssumman 37,500 kr., hvarefter sammantagna beloppet 71,700 kr. afslagsvis utropades till 46,500 kr., hvarvid ropades »mitt» af skomakaren A. Sylvan, hvilken derefter förklarade, att budet, som skett af misstag, enär han ej hade hört annat än att utropet var 36,500 kr., icke af honom vidhölles. Sylvan, förständigad att affemna stadgad handpenning, tillkännagaf, att han icke kunde fullgöra sådant samt att han protesterade emot hvad som skett. Sedan auktionsförrättaren afsagt, att något afseende ej kunde fästas vid den af Sylvan sålunda gjorda protest, utropades enligt 23 § i auktionsreglementet fastigheten ånyo, då uppslags- och afslagssummorna blefvo lika med de sistnämnda och, sedan summan nedgått till 37,400 kr., ropades »mitt» af Sylvan, hvilken såsom handpenning för detta köp erlade 6,235 kr.: och yrkade Sylvan att i protokollet måtte antecknas, det han emot erläggande af den uppkomna honom affordrade prisskilnaden protesterade. Umgälderna till auktionsverket utgjorde för försäljningen å 46,500 kr. 532 kr. 63 öre och för omförsäljningen å 37,400 kr. 449 kr. 13 öre eller tillhopa 981 kr. 76 öre. Stadens ombudsman C. Schönmeyr instämde härefter Sylvan till Stockholms rådst.rätt med yrkande om hans förpligtande att till stadens auktionsverk gälda den uppkomna prisskilnaden 9,100 kr. med ränta, s. 640 Sida 640 i årgången börjar här Sedan Sylvan hos öfverståth.embetet öfverklagat auktionsförrättningen under yrkande, att anbudet å 46,500 kr., såsom tillkommet af misstag, måtte förklaras ogiltigt samt han i följd deraf befrias från skyldighet att gälda skilnaden emellan de vid första utropet och omförsäljningen erhållna belopp äfvensom de honom påförde auktionsumgälder, yttrade öfverståth.embetet i utslag den 11 Februari 1876: att enär Sylvan, ehuru han åberopat vittnen derom, att vid auktionen andre spekulanter i likhet med Sylvan skulle hafva hört utroparen utropa 36,000 kr., då Sylvan ropat »mitt», äfvensom att vid tillfället sådant sorl skulle hafva varit i auktionslokalen rådande, att deraf lätteligen kunnat vållas misstag vid uppfattningen af utropen, likväl icke gittat ens till namnet uppgifva något vittne till bestyrkande af berörda omständigheter, samt Sylvan ej heller i öfrigt styrkt någon omständighet, som lagligen kunde föranleda till upphäfvande af auktionen, förklarades att Sylvans yrkande ej kunde bifallas; hvaremot Svea hofrätt, der Sylvan öfverklagade öfverståth.embetets utslag, fann i utslag den 30 Maj 1876, enär Sylvan hos hofr:n anhållit om vittnesförhör med namngifne personer för styrkande att misstag i afseende å anbudet å 46,500 kr., egt rum, frågan om berörda anbuds giltighet vara af tvistig beskaffenhet, i följd hvaraf hofr:n, med upphäfvande af öfverståthållare-embetets utslag, hänvisade parterne till domstol. Emellertid hade Sylvan hos öfverståth.embetet anhållit om fastställelse af ett utaf honom upprättadt förslag till liqvid af köpeskillingen 37,400 kr., i sammanhang hvarmed Schönmeyr yrkat, att som Sylvan vid auktionen först inropat fastigheten för 46,500 kr., men icke kunnat erlägga stadgad handpenning derå, hvadan ock fastigheten blifvit ånyo utropad och då af Sylvan inropad för 37,400 kr., samt Schönmeyr i följd deraf instämt Sylvan att utbetala prisskilnaden, öfverståth.embetet måtte bevilja qvarstad å så stor del af den utaf Sylvan kontant erlagda handpenning, som kunde anses böra Sylvan sjelf tillgodokomma, i hvilket s. 641 Sida 641 i årgången börjar här yrkande förre landtbrukaren J. A. Drakenbergs konkursbo instämde. I anledning häraf yttrade öfverståth.embetet i beslut den 18 April 1876, att, hvad anginge Drakenbergs konkursbos inteckning â 5,000 kr., köpeskillingen för det dåvarande icke lemnade tillgång till gäldande af mera af nämnda intecknings innehåll än 735 kr. 17 öre, som sysslomännen i konkursen, v. här.höfdingen Th. Lagercrantz och handlanden C. A. Adler, egde utfå af den utaf Sylvan erlagda handpenning, hvarå sedermera återstodo 963 kr. 50 öre, hvilka icke vore för liqviden erforderliga och sålunda tillhörde Sylvan, och beviljade öfverståth.embetet, med bifall till Schönmeyrs yrkande, deri Drakenbergs massas sysslomän sig förenat, qvarstad å berörda 963 kr. 50 öre, hvilket belopp således komme att i riksbanken qvarstå tillsvidare och intilldess den af Schönmeyr mot Sylvan instämda talan blifvit genom laga kraftegande dom afgjord eller annorlunda kunde varda förordnadt. I stämning till Stockholms rådst.rätt äskade Schönmeyr åläggande för Sylvan att vid rådst.r:n utföra sin mot auktionsförrättningen väckta klandertalan samt att, derest han icke gitte styrka, det något fel vid auktionen förelupit, densamma måtte fastställas såsom giltig och beståndande; hvaremot Sylvan i genstämning å Stockholms stad yrkade, att det utrop, dervid han förmenades hafva för fastigheten bjudit 46,500 kr., måtte förklaras för Sylvan icke i någon måtto bindande; att staden måtte förpligtas till Sylvan återställa den auktionsprovision, 532 kr. 63 öre, som för sagde inrop innehållits, äfvensom det belopp 963 kr. 50 öre, som blifvit med qvarstad belagdt, samt att qvarstaden måtte upphäfvas; hvarförutan Sylvan äskade ränta å dessa båda belopp. I saken afhörde vittnen intygade: Vaktmästaren Eklund: att vittnet, som från början tillstädesvarit vid ifrågavarande auktion, iakttagit, att afslags- Naumann, Tidskr. /. lagstiftn. etc. 16;de årg. 41 s. 642 Sida 642 i årgången börjar här summan 71,700 kr. utropats ända till 46,500 kr., vid hvilket belopp Sylvan ropat »mitt»; att Sylvan genast och nästan samtidigt med det klubban fallit anhållit att få rätta sitt misstag, enär efter hans uppfattning utropssumman varit icke 46,000 kr. utan 36,000 kr.; att vittnet icke kunde med säkerhet erinra sig huruvida det af auktionsutroparen utropade beloppet blifvit af auktionskommissarien upprepadt innan Sylvan begärt att få ändra sitt misstag, men att vittnet tyckte sig ihågkomma, att utropen skett i jemna tusental och icke med tillägg af 500; Handelsbokhållaren J. Backman: att vittnet, som öfvervarit ifrågavarande auktion, iakttagit, att sedan afslagssumman blifvit bestämd och minskats till 46,000 kr., Sylvan, som uppehållit sig på något afstånd från vittnet, ropat »mitt»; att utroparen derpå fällt klubban och upprepat summan 46,000 kr., men att i detsamma och nästan ögonblickligt efter klubbans fällande Sylvan högt yttrat: »nej, det var ett misstag, jag hörde ej annat än att det var 36,000 kr.»; att, innan Sylvan nämnt sitt misstag, auktionskommissarien icke upprepat beloppet, utan först efter det Sylvan fällt berörda yttrande efterfrågat namnet å den person, som ropat »mitt»; att i anledning häraf Sylvan gifvit sig tillkänna och framgått till kommissarien samt till honom gjort framställning att det af misstag gjorda anbudet finge anses förfallet, å hvilken framställning kommissarien emellertid icke fästat något afseende; Vaktmästaren Johansson: att vittnet jemväl tillstädesvarit vid ifrågavarande auktionstillfälle och dervid erfarit, att, efter det afslagssumman blifvit bestämd och småningom nedgått till en summa utgörande antingen 46,000 eller 46,500 kr., Sylvan ropat »mitt», hvarpå utroparen genast fällt klubban utan att dock vittnet kunde erinra sig, huruvida nämnda summa då äfven af honom upprepats; att omedelbart efter det klubban fallit Sylvan ropat; »nej, 36,000 kr. var mitt bud, det är ett misstag», hvarvid samtidigt flere i lokalen tillstädesvarande personer högljudt yttrat: »det är ett misstag»; att vittnet icke hört kommissarien uppgifva någon s. 643 Sida 643 i årgången börjar här summa innan Sylvan fällt omnämnda yttrande; samt att Sylvan derpå framgått till kommissarien ocli anhållit om rättelse af sitt uppgifna misstag.. Schönmeyr bestred allt afseende å dessa vittnesmål, beträffande Eklunds på den grund, att denne i sin berättelse varit ostadig derutinnan, att, oaktadt vittnet i början af sin berättelse uppgifvit, att Sylvan ropat »mitt» vid utrop af fastigheten för 46,500 kr., vittnet likväl sedermera yttrat, att det tyckt sig finna, att utropen skett i jemna tusental och icke med tillägg af 500. Ett fjerde vittne, husegaren Ek, berättade härpå, att vittnet tillstädesvarit vid auktionen, dervid så tillgått, att afslagssumman till en början bestämts och derefter nedgått till antingen 46,000 eller 46,500 kr., hvarvid Sylvan ropat »mitt»; att utroparen omedelbart derefter fällt klubban och samtidigt dermed upprepat summan 46,000 eller 46,500 kr., då Sylvan ögonblickligen ropat med hög röst: »nej 36,000 var mitt bud», hvarvid kommissarien anhållit att få veta hans namn, då Sylvan gifvit sig tillkänna och framgått till honom samt protesterat emot beståndet af det gjorda ropet; att vid tillfället mycket folk varit samladt i auktionslokalen, der sorlet af rösterna i icke ringa mån försvårat uppfattningen af utropen, samt att då Sylvan afgifvit sitt bud han haft sin plats ungefär i midten af rummet. Schönmeyr uppgaf, att stadens behörighet att föra talan i målet grundade sig derpå, att staden hade skyldighet att till svenska knappfabriks-aktiebolagets konkursbo redovisa det belopp, hvarför Sylvan inropat fastigheten, hvarförutan Drakenbergs massas rätt jemväl vore deraf beroende; och inlemnade Schönmeyr, som yrkade, att, då något fel vid auktionen icke blifvit visadt, densamma måtte för giltig förklaras, ett skriftligt förklarande af sysslomännen i knappfabrikens konkursbo, att de icke ämnade vid domstol anhängiggöra vidare talan i anledning af hofr:ns utslag den 30 Maj 1877. Sylvan anförde, att vid det tillfälle, då egendomen försålts, ett större antal personer tillstädesvarit, dervid sorl s. 644 Sida 644 i årgången börjar här såsom vanligt egt rum, hvilket, jemte den omständigheten, att han under tiden samtalat med omkringstående personer, orsakat att han icke så noga hört utropen, hvilka för öfrigt icke gjorts med så hög röst, att de tydligt hörts genom sorlet; att Sylvan för öfrigt stått långt från utroparen, ungefär midt i rummet; att, då han under sådana förhållanden tyckt sig höra summan 36,500 kr., hvilket belopp icke upprepats, hade han ropat »mitt», enär nämnda summa varit den högsta köpeskilling, han ämnat bjuda; att samtidigt med det klubban fallit yttrats 46,500 kr., dervid Sylvan genast ropat: »nej, 36,500 kr. är mitt bud»; att uppgiften, det han vägrat lemna handpenning, vore sanningslös, enär sådan icke honom affordrats; att, ehuru det måhända icke vore, såsom vid auktion å lösegendom, stadgadt, att vid auktion å fastighet utropssumman skulle tre gånger upprepas, borde likväl ett sådant förfaringssätt iakttagas vid fastighetsauktioner, på det att utropet måtte rätt uppfattas; yrkande Sylvan, att hans rop måtte förklaras ogiltigt och han fritagas från utgifvande af den fordrade prisskilnaden, samt att staden måtte åläggas till honom återbära den innehållna auktionsprovisionen 532 kr. 63 öre jemte ränta från liqvidationsdagen den 18 April 1876 äfvensom det med qvarstad belagda beloppet med ränta från qvarstadsdagen. Rådst.r:n yttrade i dom den 22 November 1877: att som samtlige i saken hörda vittnen intygat att, sedan vid ifrågavarande auktion Sylvan, då afslagssumman utropats till 46,500 kr., ropat »mitt», Sylvan, i detsamma som nämnda belopp upprepats och klubbslag fallit, tillkännagifvit, att hans bud tillkommit genom missuppfattning af utropssumman, som han uppfattat vara 36,500 kr., och att berörda bud derföre af honom icke vidhölles, samt Sylvans uppgift om budets tillkomst af misstag jemväl vunne stöd af ej mindre ett vittnes berättelse derom, att de auktionsbesökandes sorl i ej ringa grad försvårat uppfattningen af utropen, än äfven ett annat vittnes intygande, att flere auktionsbesökande uppfattat Sylvans bud såsom tillkommet af misstag; alltså och då Sylvan icke kunde anses hafva af auktions- s. 645 Sida 645 i årgången börjar här reglementet varit förhindrad att erhålla rättelse af misstaget eller åsidosatt hvad på honom för vinnande deraf ankommit, förklarades berörda auktionsinrop icke, såvidt Stockholms stad anginge, vara för Sylvan bindande, i följd hvaraf, med bifall till dennes derom framstälda yrkande, dels Stockholms stad förpligtades att till Sylvan återbära den auktionsprovision, 532 kr. 63 öre, staden för berörda inrop innehållit, och dels den qvarstad, hvarmed ofvannämnda belopp, 963 kr. 50 öre blifvit belagdt, upphäfdes; och blefve Sylvans yrkande om ränta å sistomförmälda två belopp på det sätt bifallet, att Stockholms stad förpligtades att å förstberörda belopp till Sylvan erlägga ränta efter 5 procent om året från stämningsdagen den 6 Augusti 1877 till dess liqvid skedde, samt Sylvan förklarades berättigad att bekomma den ränta, som å det i qvarstad satta beloppet från den dag, qvarstaden beviljats, upplupit. Ifrån detta beslut var ordföranden, rådmannen Ulrich, skiljaktig och yttrade: Då missförståndet måste så mycket mer tillskrifvas Sylvans eget förvållande, som, i händelse han med den uppmärksamhet, sakens vigt erfordrade, följt auktionsförhandlingarne, han ej kunnat förutsätta det afslagen, utan ett stort antal mellanliggande utrop, nedgått från en summa öfverstigande 46,500 kr. till allenast 36,500 kr., hvartill komme, att Sylvan sjelf uppgifvit, att han under utropen samtalat med andra personer och derigenom hindrats att följa utropen, underkände denne ledamot Sylvans framstälda yrkanden. Schönmeyr vädjade till Svea hofrätt, hvarest, i egenskap af inteckningsegare i den försålda fastigheten, Drakenberg och sysslomännen i hans konkurs uppträdde såsom mellankommande parter. Vid muntligt förhör anförde Sylvan bland annat, att om det antoges, att han vore skyldig utgifva ifrågavarande belopp, borde denna tillgång icke betraktas såsom utgående ur fastigheten, hvarigenom inteckningshafvarne dertill kunde ega förmånsrätt, utan måste anses såsom en ersättning till säljaren af egendomen, d. v. s. i detta fall såsom en till- s. 646 Sida 646 i årgången börjar här 346 Återkallelse af auktionsanbud. gång för oprioriterade fordringsegare. Vore denna åsigt riktig, så kunde endast knappfabriksbolagets massa såsom sådan derpå göra anspråk, men nämnda konkursbo hade derifrån afstått, hvadan och då staden ingen skada lidit, ifrågavarande betalningsskyldighet måste för Sylvan hafva förfallit. Vid sådant förhållande kunde Drakenbergs massa såsom sådan omöjligen göra anspråk på en ersättning, som egts af knappfabriksaktiebolagets konkursmassa. Sysslomannen i Drakenbergs konkurs företedde två uti den försålda egendomen intecknade skuldsedlar, hvardera å 5,000 kr. med ränta, af hvilka skuldsedlar den ena var försedd med anteckning derom, att vid köpeskillingsliqviden af skuldsedlarnes innehåll utgått 735 kr. 17 öre. Hofr:n pröfvade i dom den 6 Juni 1878 rättvist gilla rådst.r:ns dom. Schönmeyr samt Drakenberg och sysslomännen i hans konkurs fullföljde saken till Kongl. Maj:t under yrkande att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ifrågavarande auktionsinrop måtte förklaras vara för Sylvan bindande och hans påståenden ogillas. Det vore nämligen icke ens ifrågasatt, att fel vid auktionen förelupit. Af vittnesmålen framginge, att utropet blifvit af utroparen både upprepadt och med klubbslag fästadt, innan Sylvan anhållit att få rätta sitt misstag. Hvarken auktionsreglementet eller K. F. den 29 November 1823 gåfve anledning dertill att ett en gång gjordt inrop skulle så lätt få återtagas. Dessutom vore ingalunda styrkt att något störande sorl egt rum vid auktionstillfället. Sylvan hade sjelf varit orsaken dertill, att han icke rätt uppfattat utropen, då han, såsom han sjelf uppgifvit, valt sin plats aflägse från utroparen samt under utropen samtalat med omkring honom stående personer. Om han icke sålunda förfarit, hade han hört utropen, äfven om det förefunnits något sorl längre bort i salen. Det vore i så fall rättvisare och billigare att Sylvan tinge sjelf vidkännas följderna af sin ouppmärksamhet och, vårdslöshet, än att hela auktionen skulle till följd deraf förklaras ogiltig samt andras rätt derigenom förnärmas. Som emellertid s. 647 Sida 647 i årgången börjar här domstolarne fästat vigt dervid, att ett vittne intygat, det de auktionsbesökandes sorl i icke ringa grad försvårat uppfattningen af utropen, anhölle sökandene, ehuru de vore af den åsigt, att denna omständighet, äfven om den vore styrkt, icke borde kunna inverka på saken, då Sylvan ju alltid haft den utväg att ställa sig närmare auktionsförrättaren, att för ådagaläggande af motsatta förhållandet få såsom vittnen afhöra fyra uppgifna personer. Sylvan bestred det begärda vittnesförhöret under yrkande om fastställelse af domstolarnes beslut. N. Rev. (rev.sekr:ne Fàhrœus, föredragande, och Åbergsson samt t. f. rev.sekr. Westman) hemstälde i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte, med afslag å sökandenes begäran om vittnesförhör, pröfva rättvist fastställa hofr:ns öfverklagade dom. Saken föredrogs den 80 Januari 1879 inför H. D. Just.rådet Wretman ansåg det icke böra sökandene förvägras att få de af dem åberopade personer, såvida de ojäfvige befunnes, i uppgifna hänseenden såsom vittnen hörda. H. D:s öfrige ledamöter (just.råden Almqvist, Naumann, von Hofsten, Huss och Ostergren) förklarade sig beredde att målet i befintligt skick till afgörande företaga. Vid pröfning af sjelfva saken bifölls N. Rev:s underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Februari 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.