--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 647 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 647 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-09-22 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-647/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 647 Brottsling benådad med vilkor att han ofördröjligen begåfve sig ur riket och icke utan särskildt tillstånd hit återvände, vid påföljd att han blefve återförd till fängelset för att fortsätta det honom ådömda straffarbete. --- Emil de Gruytters, född 1840 i Anvers, dömdes genom Stockholms rådst.rätts utslag, som af Kongl. Maj:t den 7 Februari 1879 faststäldes, att för vexelförfalskning hållas till s. 648 Sida 648 i årgången börjar här straffarbete under 5 år och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig. Af de förfalskade vexlarne hade de Gruytters på 8 st., dragna af honom å olika hus i Holland och Belgien å tiU- hopa 128,820 kr., tecknat falska accepter och derefter sålt vexlarne till Stockholms handelsbank, inteckningsgarantiaktiebolaget samt bankirfirman Guilletmot et Weylandt, hos hvilka vexlarne protesterats, hyarjemte de Gruytters tecknat falska accepter å 43 andra vexlar å omkring 237,000 francs, hvilka vexlar dock före förfalskningarnes upptäckande blifvit af honom inlösta. Under strafftiden, som börjades den 14 Februari 1879 och skulle sluta den 4 December 1883, lemnade de Gruytters icke någon anledning till anmärkning. Dels i sammanhang med besvär öfver hofr:ns utslag och. dels särskildt efter bestraffningens början sökte de Gruytters hos Kongl. Maj:t att af nåd blifva förskonad från undergående af ådömda straffet, hvilka ansökningar dock af Kongl. Maj:t afslogos. De Gruytters inlemnade sedermera ånyo enahanda ansökan till Kongl. Maj:t, dervid han åberopade sin sjuklighet, som skulle vara af den beskaffenhet, att densamma läte befara de svåraste följder, derest han nödgades qvarstanna i Sveriges hårda klimat, samt den sorg, som skulle tillskyndas hans maka och moder, derest han komme att sluta sitt lif i straffängelse. Fångvårdsstyrelsen, hvars utlåtande af Kongl. Maj:t infordrades, bifogade dels intyg af fängelseläkaren af innehåll: att de Gruytters, hvilken lede af chronisk lungförtätning med hektiska symptomer af nattsvett, repeterade lungblödningar och betydlig kraftnedsättning, befunne sig i ett sådant tillstånd, att han icke utan fara för lifvet kunde undergå honom ådömdt straffarbete; att vidare nämnde sjukdoms dödliga utgång, hvilken under strafftiden genom psykiskt och fysiskt lidande påskyndades, skulle kunna fördröjas och i lyckligaste fall måhända afvändas, i händelse de Gruytters förflyttades till ett blidare klimat under de gynsamma förhållanden, s. 649 Sida 649 i årgången börjar här som endast fria lifvet erbjöde; dels ock intyg från Fångvårdsstyrelsens biträdande läkare af innehåll, att han gjort enahanda iakttagelser som fängelseläkaren och i allo instämde i det af denne afgifna yttrande om sjukdomens lifsfarliga beskaffenhet, samt att, enligt hans åsigt, om förbättring skulle kunna påräknas, omständigheterna fordrade de förändrade förhållanden, som fängelseläkarens betyg angåfve. Vidare företeddes en skrifvelse från handelsbanken, inteckningsgaranti-aktiebolaget och firman Guilletmot et Weylandt, hvilka ensamma fått vidkännas förlust till följd af förfalskningarne, deruti de, i betraktande af förekommande ömmande omständigheter, förklarade, att de gerna lemnade begärdt understöd för de Gruytters ansökning att, med afseende å hans genom läkarebevis styrkta lifsfarliga sjukdom, återstoden af hans straff måtte varda efterskänkt. Fångvårdsstyrelsen hemstälde till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande huruvida icke de förhållanden som omförmäldes i läkarnes intyg och den omständighet att de, som fått vidkännas förluster i följd af de Gruytters förfalskningar, understödt ansökningen, finge utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande af återstoden af det de Gruytters ådömda straff. Ärendet föredrogs den 22 September 1879 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (just.råden von Segebaden, Svedelius, Wedberg och Ryding), enär de Gruytters, enligt vederbörande läkares intyg, icke utan fara för lifvet kunde undergå det honom ådömda straffarbete, tillstyrkte, att han måtte af nåd varda från vidare straffarbete förskonad och få ur fängelset frigifvas.. Just.rådet Naumann fann sig icke böra tillstyrka bifall till den underdåniga nådansökningen. Just.rådet Olivecrona yttrade: »Straffången Emile de Gruytters, hvilken för en mängd begångna vexelförfalskningar blifvit dömd till 5 års straffarbete och sedan sistlidne Februari månad varit i straffängelset å Långholmen intagen, har nu för tredje gången sökt s. 650 Sida 650 i årgången börjar här att af gunst och nåd varda befriad från detta straff. Han har såsom stöd för sin ansökan anfört, att han, hvars helsa angripits af ett svårare bröstlidande, icke utan fara för sitt lif kunde uthärda fortsättningen af fängelsestraffet; och vederbörande fängelseläkare har äfven vitsordat hans sjuklighet och förklarat att vistandet i ett mildare klimat möjligen kunde för fången verka återställandet af hans förlorade helsa. Men äfven om man icke kan annat än känna uppriktigt deltagande för hvarje lidande menniska, får dock, enligt min uppfattning, denna känsla ingalunda förleda någon att betrakta den omständigheten, att en straffånge ådragit sig en sjukdom, hvilken kan af vistandet i fängelset förvärras, såsom giltig anledning till befrielse från ett rättvisligen ådömdt straff, helst då i öfrigt icke några förmildrande omständigheter i afseende på brottet eller brottslingens förhållande förekommit. I statens straffängelser hafva funnits och säkerligen finnas der ännu i dag många fångar med bruten helsa, hvilken möjligen kunnat återställas om fängelseportarne för dem öppnats och tillfälle blifvit dem beredt att under ett blidare luftstreck återhemta krafter och lefnadsstyrka. Men man har med rätta hittills ryggat tillbaka att af sådan grund eftergifva ådömda straff. Då sålunda ej anledning till förskoning från straff här är för handen, och då jag dessutom är öfvertygad, att den allmänna rättskänslan med skäl skall finna sig kränkt om en brottsling, hvilken föröfvat förfalskningar i en så kolossal skala som de Gruytters gjort, skulle undslippa allena med några månaders straffarbete af lindrigaste beskaffenhet, under det att man alldeles icke tvekar att låta andra förbrytare, som begått långt ringare brottsliga handlingar, än de Gruytters föröfvat, uthärda den ådömda strafftiden till slut, äfven om deras helsa skulle deraf undergräfvas ocli en förtidig död möjligen blifva följden, hemställer jag att Kongl. Maj:t måtte förklara skäl icke hafva förekommit att ansökningen bifalla.» Just.rådet Lindhagen utlät sig: »De brott, hvarför sökanden dömts till straffarbete, voro synnerligen grofva och s. 651 Sida 651 i årgången börjar här ögnade att i hög grad såra den allmänna rättskänslan. Sökandens egenskap af utländing innebär icke den minsta anledning till öfverseende, och hans lyckligare samhällsställning vid brottens begående är allt annat än en mildrande omständighet. Hvad derefter angår det af läkare intygade förhållande att sökanden är angripen af bröstlidande, så synes väl detsamma påkalla särskild omsorg i afseende å sökandens vårdande inom fängelset, men torde icke mera för honom än för vanlig fånge utgöra skäl till befrielse från straffet; och svårligen torde det sättas i fråga för fånge af svensk nationalitet, att han skulle förklaras straffri och lösgifvas från fängelset endast för att komma i tillfälle att genom vistelse i mildare luftstreck förbättra sin helsa. Jag måste alltså för min del afstyrka bifall till ansökningen. För den händelse emellertid att Kongl. Maj:t skulle finna skäl lemna bifall till sökandens anhållan, åligger det mig fästa uppmärksamheten derpå, att här måhända mera än i något annat fall skäl är för handen till den föreskrift att, derest sökanden inom svensk domvärjo begår brott, som störer allmänna säkerheten, han då skall, jemte ansvar härför enligt lag, återföras till häktet för att fortsätta det honon ådömda straffarbete.» Då ärendet den 10 Oktober 1879 förekom hos tillförordnade Regeringen, (statsministern friherre De Geer, statsråden friherre von Otter, Loven och Vult von Stegern), fann densamma skäligt att, med afseende å förekomne omständigheter, af nåd förskona de Gruytters från vidare straffarbete och tillåta att han finge ur fängelset frigifvas; dock med vilkor, att han ofördröjligen begåfve sig ur riket och icke utan särskildt tillstånd hit återvände, vid påföljd, att han blefve återförd till fängelset för att fortsätta det honom ådömda straffarbete. Kongl. Maj:ts utslag utgafs sistnämnda dag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.