--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 742 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 742 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-02-12 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-742/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 742 Fråga om nedrifvande af byggnad, som på stads område blifvit uppförd utan byggnadsnämndens tillåtelse. Är denna nämnd eller ock domstol behörig att ärendet handlägga? Byggnadsstadgan för rikets städer § 45 Vid rådst.r:n i Söderhamn yrkade stadsfiskalen U. En- --- Vid rådst.r:n i Söderhamn yrkade stadsfiskalen U. Enderstein å tjenstens vägnar, att, som handlanden Johan Lundqvist låtit inom Söderhamns område i närheten af den s. k. Östansjövägen uppföra ett boningshus utan att dertill hafva erhållit tillstånd af stadens byggnadsnämnd, Lundqvist härför måtte fällas till ansvar samt förpligtas nedrifva den uppförda byggnaden. Lundqvist medgaf, att han utan tillstånd af byggnadsnämnden låtit å sin egen utom vestra tullen belägna tomt uppföra ifrågavarande boningshus, men förklarade att han icke ansåge tillstånd till byggnadsföretaget varit erforderligt, då 1) Uppå underdånig föredragning af chefen för finans-departementet. s. 743 Sida 743 i årgången börjar här platsen icke vore belägen inom den reglerade delen af stadens område. I afgifvet utlåtande instämde byggnadsnämnden, på grund af § 9 mom. 3 af byggnadsstadgan för rikets städer och §§ 5 och 48 af byggnadsordningen för Söderhamns stad, i åklagarens yrkande, dock under hemställan att Lundqvist, med anledning af den rådande bostadsbristen, icke måtte förpligtas nedrifva huset förr än efter vintern 1877—1878. (5 § af byggnadsordningen för Söderhamn eger följande lydelse: »Byggnad för jordbruk, fabriker m. m. må utom stadsplanen uppföras, om hinder för stadsplanens utvidgande derigenom icke uppstår, samt byggnadsnämnden dertill lemnar bifall.») Genom utslag den 26 November 1877 utlät sig rådst.- von: att enär Lundqvist medgifvit, att han utan byggnadsnämndens tillstånd låtit å sin egen, bortom vestra tullen och utom den reglerade stadsdelen belägna plats vid Östansjövägen uppföra ett boningshus; förty och i förmågo af 9 § 3 mom. och 45 § i byggnadsstadgan för rikets städer samt 5 § i den för Söderhamns stad fastställda byggnadsordning fälldes Lundqvist att för berörda olofliga byggnad böta 25 kr.; och ålades Lundqvist att huset nedrifva sist innan den 1 Juli 1878, vid äfventyr att nedrifvandet eljest blefve genom byggnadsnämndens föranstaltande på Lundqvists bekostnad verkstäldt. Lundqvist besvärade sig hos Svea hofrätt: Ifrågavarande plats, som vore belägen inom stadens rågång, men utom dess reglerade område, innehades af Lundqvist med full eganderätt; och hade staden aldrig framstält anhållan att få köpa platsen, ej heller erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att få lösa densamma. Rådst.r:n hade såsom skäl åberopat den omständighet, att Lundqvist icke för arbetsföretaget utverkat sig behörigt tillstånd af byggnadsnämnden, men i lag saknades hvarje föreskrift om skyldighet att för fastställelse inlemna ritning till byggnad å plats, som låge utom regleringsplanen. Byggnadsnämnden hade sålunda intet att skaffa med andra byggnadsföretag än dem, som förekomme s. 744 Sida 744 i årgången börjar här inom stadsplanen. Äfven om för husets uppförande erfordrats nämndens fastställelse å ritningen, kunde dock icke underlåtenheten att söka sådan medföra påföljd att rifva byggnaden i annat fall, än att byggnaden vore uppförd i strid emot gällande förordningar; åberopande Lundqvist till stöd för sin åsigt en Kongl. Maj:ts dom den 29 Maj 1877. Enderstein yrkade fastställelse af rådst.r:ns utslag och anmärkte, att 9 § 3 mom. byggnadsstadgan för Sveriges städer föreskrefve, att stad icke finge utsträckas till område, för hvilket faststäld plan icke funnes, och att, då 5 § byggnadsordningen för Söderhamn innehölle, det »byggnad för jordbruk, fabriker m. m.» finge utom stadsplanen uppföras under vissa vilkor, deraf följde, att byggande af boningshus utom stadsplanen vore förbjudet; hvarjemte Enderstein företedde intyg af stadsingeniören Bergstedt, enligt hvilket huset vore beläget inom 600 fot från Söderhamns gamla vestra stadsdel och inom 1,200 fot från den nyreglerade delen af stadens 6:te qvarter, eller alldeles inpå gränsen af reglerade stadsdelen, hvadan genom byggnadsföretaget staden blifvit utsträckt till område, för hvilket faststäld plan icke funnes. Enligt utslag den 24 Oktober 1878 utlät sig hofr:n, som gillade rådst.r:ns utslag i ansvarsfrågan, att, då icke ådagalagdt vore, att ifrågavarande byggnad utgjorde hinder för genomförande af plan för bebyggandet af det Söderhamns stads område, inom hvilket ofvanberörda, Lundqvist tillhöriga plats vore belägen, samt vid sådant förhållande Lundqvist icke för det dåvarande kunde anses lagligen pligtig låta nedrifva byggnaden, funne hofr:n, med ändring af rådst.r:ns utslag i denna del, det emot Lundqvist i sådant afseende framstälda yrkande icke i detta mål kunna bifallas. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Widström, assessoren Munthe och v. här.höfdingen Ahlgren. V. här.höfdingen Schenström var ifrån beslutet skiljaktig och förklarade, att han, med afseende å föreskrifterna i 5 § af den för Söderhamns stad gällande byggnadsordning samt 45 § i Kongl. byggnadsstadgan för rikets städer s. 745 Sida 745 i årgången börjar här den 8 Maj 1874, icke funne skäl att i rådst.r:ns utslag göra ändring. T. f. stadsfiskalen A. Bäckgren fullföljde målet till Kongl. Maj:t: Med byggnadsstadgan för rikets städer och byggnadsförordningarne afsåges att gifva byggnadsväsendet i städerna den ordning, som erfordrades icke blott för undvikande af eldfara och främjande af sundhet, utan ock för att ordningsmakten i städerna skulle kunna utöfva kontroll och tillsyn öfver befolkningen. Om tillätet vore att godtyckligt bygga pä egen tomt, skulle snart omkring staden uppstå byggnader på ställen, dit polis- och ordningsmakten icke kunde sträcka sin verksamhet. Inom Söderhamns reglerade stadsplan funnes sä många och stora tomter, som upplätes emot billiga tomtören eller i utbyte mot andra tomter inom eller utom stadsplanen, att den, som ville bygga, icke behöfde draga sig utom det reglerade området. Då Lundqvist byggt utan byggnadsnämndens tillstånd utom faststälda stadsplanen, kunde med skäl påstås, att början blifvit gjord till »stads byggande i strid mot gällande plan», hvilket vore förbjudet i 9 § 3 mom. byggnadsstadgan. — Med 5 § i byggnadsordningen för Söderhamn åsyftades bereda tillfälle för uppförandet utom stadsplanen af sådane byggnader, som i helsovårds hänseende vore för bebyggda stadsdelar mindre lämpliga, men bestämmandet om, hvar och huru byggnader skulle förläggas, tillhörde byggnadsnämnden och icke godtyckligt hvem som helst, och då i förevarande fall byggnadsnämnden förklarat sig icke kunna godkänna Lundqvists byggnadsföretag, vore tydligt, att byggnaden icke kunde i strid emot åberopade 5 § få bibehållas. Lundqvist yrkade besvärens ogillande, enär icke uti stämningen påstående framstälts om byggnadens borttagande. Enligt 46 § i byggnadsstadgan för rikets städer skulle förseelser emot denna stadga och städernas byggnadsordning åtalas af allmän åklagare. På grund af detta lagrum vore emellertid klaganden icke behörig påyrka nedrifvandet af ifrågavarande byggnad, som vore uppförd å Lundqvists med full eganderätt innehafvande jord, hvilken fråga vore af civil- s. 746 Sida 746 i årgången börjar här rättslig natur och anginge i hvad mån invånare i stad vore skyldig att för stadens skull underkasta sig förlust och inskränkning i dispositionsrätten till egendomen. — Om Lundqvist komme att lida annan inskränkning i användandet af sin jord än sådan, som i lika mån drabbade hvarje egare af jord inom stadens område, skulle han, i strid emot allmän lag, för stadens skull tillfogas en oskälig förlust och förhindras drifva sin slagterirörelse. Egendomligt vore om Lundqvist skulle nödgas förvärfva sig annan tomt inom regleringsplanen emot hög köpeskilling, eller årliga tomtören, der han med säkerhet komme att förbjudas drifva sitt yrke. 9 § 3 mom. byggnadsstadgan vore icke på ifrågavarande fall tillämplig, enär dermed afsåges, att qvarter icke finge utläggas på oregleradt område. Om hvarje byggnad utom det reglerade området vore början till stad, funnes sådan början i stor mångfald å stränderna längs Söderhamnsfjärden. Staden hade i allt fall aldrig gjort anbud att få köpa ifrågavarande mark, hvilken, såsom liggande utom stadsplanen, vore för staden obehöflig, lika litet som den uppförda byggnaden kunde i något hänseende anses vara stadon till hinder eller obehag. Målet föredrogs den 12 Februari 1879 inför H. D.: och som enligt åberopade § 45 i byggnadsstadgan för rikets städer, uti der afsedda fall icke domstol utan byggnadsnämnden hade att förordna om ändring af utfördt arbete genom beslut, hvaröfver klagan kunde i deröfver stadgad ordning föras, funno H. D:s flesta ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen) skäligt sålunda fastställa hofr:ns utslag i hvad det blifvit öfverklagadt, att Lundqvist förklarades icke kunna i den ordning, frågan derom nu blifvit väckt, åläggas nedrifva ifrågavarande byggnad. Just.rådet Södergren yttrade: att, som enligt 45 § i Kongl. byggnadsstadgan den 8 Maj 1874 och 5 § i den för Söderhamns stad gällande byggnadsordning, Lundqvist icke egt att utan tillåtelse af byggnadsnämnden eller den myndighet, hos hvilken nämndens beslut jemlikt 47 § i nämnda stadga finge öfverklagas, à sin utom den reglerade s. 747 Sida 747 i årgången börjar här stadsplanen belägna tomt den åtalade byggnaden uppföra, och samma nämnd genom sitt i denna rättegång afgifna utlåtande förklarat sig icke tillstädja byggnadens bibehållande, utan deremot instämma i allmänna åklagarens yrkande om byggnadens borttagande; alltså och enär Lundqvist, såvidt handlingarne i målet utvisade, icke anmält sig att, inom laga tid efter det han under rättegången hos rådst.r:n undfått del af detta byggnadsnämndens vägrande af samtycke till byggnadsföretaget, öfver samma beslut föra klagan hos vederbörlig myndighet, funne för sin del just.rådet, i förmågo af nyss åberopade 45 §, lagligt att, med ändring af hof.r:ns utslag i den öfverklagade delen, sålunda gilla rådst.r:ns deruti meddelade beslut, att Lundqvist förpligtades att inom tre månader härefter nedrifva huset, vid det af rådst.r:n stadgade äfventyr. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.