--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 115 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 115 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-04-22 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-115/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 115 Kyrkherde dömd att inför domkapitel erhålla allvarlig föreställning för vid prestembetets utöfning visadt oförstånd, bestående deri att han, vid utdelande af nattvarden i församlingens kyrka, förbigått en församlingsbo- Skepparen Olof Ålander i Stridsby angaf hos domka- --- Skepparen Olof Ålander i Stridsby angaf hos domkapitlet i Upsala kyrkherden i Wätö församling A. E. Nordlund för det han söndagen den 18 November 1877 under allmän nattvardsgång i nämnda församlings kyrka, der Alander för nattvardens begående instält sig, skulle vid nattvardens begående gått Alander förbi. I angifvelseskriften uppgaf Alander: Med kännedom derom, att Nordlund i fråga om nattvardens begående skötte sitt kall med öfverflödig stränghet, hade Alander förut enskildt vändt sig till Nordlund med förfrågan om han ämnade förfara med Alander på samma sätt som med så många andra, i händelse Alander kände behof att anamma nattvarden. Härtill hade Nordlund svarat: »gör som du vill». Då Alander tillika med öfrige nattvardsgäster uppgifna dagen knäböjt vid nattvardsbordet, hade han likväl af Nordlund vid nattvardens utdelande blifvit föraktligt förbigången. Nordlunds förfarande hade på det högsta upprört Alander och väckt förargelse i församlingen. Det vore ock stridande mot K. F. den 4 Maj 1855 om enskild skrift och aflösning. Alander vore nämligen icke förvunnen till något af de i nämnda K. F. omförmälda brott och hade ej heller af annat skäl blifvit varnad. Tvärtom hade Nordlund genom sitt tvetydiga svar förledt Alander att utsätta sig för offentlig skymf. Uti infordrad förklaring åberopade Nordlund, i fråga s. 116 Sida 116 i årgången börjar här om grunden för hans tillvägagående vid kommunionförhör och uppskrifningar till nattvardsgång, ett protokoll vid församlingens kyrkråds sammanträde den 24 Oktober 1877. Enligt detta protokoll hade Nordlund hos kyrkrådet anmält hurusom den dittills iakttagna ordning, att uppskrifning till nattvardsgång verkstäldes af klockaren, nästan gjorde för pastor omöjligt att efterlefva stadgandena i kyrklagens 8 kap. 3 § och K. Cirk. den 18 December 1695. I syfte att förekomma ovärdigt begående af nattvarden, blef, på Nordlunds förslag, af kyrkrådet beslutadt, att hvar och en, som ville begå nattvarden, skulle, innan han antecknades dertill, undergå nödigt kommunionförhör, sam skulle med en hvar särskildt hållas antingen i sakristian eller i prestens hem eller hvar han träffades. — Ifrågavarande söndag, då nattvardsgång första gången egde rum med tillämpning af den utaf kyrkrådet beslutade ordningen för uppskrifning och kommunionförhör, hade Alander på morgonen inkommit i sakristian och anmält sig till nattvardsgången. Det förhållande, att Alander, som vore en gammal man, icke kunde »tron» eller »fader vår» och katekesen, hade Nordlund ej velat taga till anledning för vägran; men då Alander dels vore en i dryckenskapslasten djupt sjunken syndare, i hvilket hänseende såsom bevis anfördes, att Alander vid husförhör i hans hus i November 1875 hela dagen varit drucken och på allt upptänkligt sätt stört förrättningen, samt att han varit drucken påföljande morgon likasom vid flere sednare tillfällen, dels ock vid ifrågavarande tillfälle uttalat sig på sådant sätt, att hans obotfärdiga sinnelag lagts i dagen, hade Nordlund förbjudit Alander att i sin närvarande sinnesstämning begå nattvarden. Då Alander sålunda blifvit för skäliga orsaker varnad att hålla sig från nattvarden, hade Nordlund vid nattvardsbordet gått Ålander förbi. Genom utslag den 27 Februari 1878 utlät sig domkapitlet: att enär, efter hvad kyrkherden Nordlund upplyst rörande förloppet af Ålanders enskildt inför honom i sakristian å nattvardsdagens morgon gjorda anmälan till deltagande i den offentliga nattvardsgången, hvilken upplysning s. 117 Sida 117 i årgången börjar här måste tillerkännas lagligt vitsord emot Alanders obestyrkta uppgift, Alander, ehuru kyrkherden med hänsyn till Alanders framskridna ålder ansett sig icke böra vägra honom tillträde till nattvarden på grund af hans bristande kristendomskunskap, deremot blifvit, såsom hemfallen till dryckenskapslasten och vid tillfället genom sina yttranden ådagaläggande, att han framhärdade i ett obotfärdigt sinnelag, af kyrkherden uttryckligen tillsagd att icke i Alanders dåvarande sinnesförfattning begå nattvarden, hvarefter kyrkherden, då Alander, ehuru sålunda af sin själasörjare för skäliga orsaker, jemlikt 3§i8 kap. kyrklagen, jemförd med 6 § i 11 kap. af nämnda lag, varnad att hålla sig från nattvarden, likväl samma dag kommit fram till dess begående, vid nattvardsutdelningen gått Alander förbi; förty och då kyrkherdens förfarande härutinnan öfverensstämde med 9 § i 11 kap. kyrklagen, i hvad detta lagrum icke blifvit genom senare författningar uttryckligen ändradt eller upphäfdt, ogillades Alanders i målet förda talan. ..o Ofver detta utslag anförde Alander besvär hos Svea hofrätt och yrkade, att Nordlund måtte allvarligen straffas för sitt oskickliga, olagliga och för Alander skymfliga beteende. Alander bestred, att han vore hemfallen åt dryckenskapslasten och åberopade angående förloppet i sakristian ifrågavarande söndagsmorgon tvenne personer, hvilka, med hofr:ns tillstånd på vittnesed hörde vid rådst.r:n i Norrtelje, berättade: Då Alander nämnda morgon i Vätö kyrkas sakristia hos Nordlund anhöll att samma dag få jemte öfriga nattvardsgäster begå nattvarden, frågade Nordlund Alander, bland annat, om han erkände sig vara en syndare, och yttrade, att det vore bäst att Alander dröjde till nästa nattvardsgång. Sedan Alander dertill genmält, bland annat, att han erkände sig vara syndare liksom alla andra menniskor, samt han under gråt förnyat sin begäran att den dagen få gå till nattvarden, hade Nordlund med tydlig röst sagt till Alander: »gör som ni vill». Derpå hade Alander, sannolikt uppfattande Nordlunds ord på samma sätt som vittnena, eller att Alander ègde göra så, som honom syntes s. 118 Sida 118 i årgången börjar här godt, affägsnät sig ur sakristian. Alander hade vid tillfället varit alldeles nykter. I förklaringen vidhöll Nordlund, att Alander den 18 November 1877 varit och fortfarande vore oberättigad att, utan föregången enskild skrift och aflösning, begå nattvarden. I utslag den 12 December 1878 yttrade hofr:n: att som kyrkherden Nordlund medgifvit, att ifrågakomna dag, efter det Alander anmält sig till undfående af Herrans nattvard och för sådant ändamål framträdt till altaret i Vätö о . församlings kyrka, kyrkherden förbigått Alander vid nattvardens utdelande; alltså och då den tillsägelse, kyrkherden lemnat Alander vid hans nyssberörda anmälan, desto mindre kunde anses hafva inneburit författningsenlig varning till Alander att afhålla sig från nattvardens begående, som, enligt i hofr:n åstadkommen utredning, kyrkherden vid omförmälda tillfälle åt Alander sjelf öfverlemnat att i sådant hänseende göra huru han ville, samt vid detta förhållande kyrkherden icke varit befogad till åtalade förfarandet, funne hofr:n skäligt att, med ändring af domkapitlets utslag, döma kyrkherden Nordlund att på dag, som domkapitlet egde bestämma, inställa sig i domkapitlet för erhållande af allvarlig föreställning för visadt oförstånd vid prestembetets utöfning. Öfver hofr:ns utslag anförde Alander und. besvär: Han kunde ej finna att föreställningen för oförstånd i embetet skulle blifva något straff för Nordlund, då föreställningen skulle gifvas af samma myndighet, som gillat hans förfarande. Alander yrkade derföre, att Kongl. Maj:t måtte ålägga Nordlund sådant ansvar, som utgjorde verkligt straff. Målet föredrogs den 22 April 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Naumann, Rabe, von Segebaden och Hernmarck), dervid H. D. fann skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.