---
citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 119
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 119
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1879-02-03
url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-119/"
source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1880 s. 119

Ang. vällande till fava for jernvägsfart

---

2:1

Angående vållande till fara för jernvägsfart. Enskild jeraväg.

Efter angifvelse af trafikchefen vid Malmö—Ystads jernväg V. Waldenström, uttog länsmannen Otto Holst stämning till Oxie och Skytts här.rätt å mjölnaren Ola Nilsson och handlanden Jöns Göransson i Svedala med påstående, att de måtte fällas till ansvar för det de på aftonen den 10 November 1877 ouppsåtligen, i följd af vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, med häst och vagn inkommit å nämnda jernväg och färdats ett stycke å jernvägsbanken, hvarigenom hinder och fara för jernvägens begagnande uppstått.

Förloppet dervid var följande: Omkring klockan 7 på aftonen hade Ola Nilsson och Jöns Göransson, kommande från Oxie och åkande i riktning mot Svedala, vid ett ställe å landsvägen, der denna skär jernvägen, kommit in på jernvägsspåret och följt detta till dess de hunnit till den i närheten befintliga, öfver Segeån ledande jernvägsbron, der häst och vagn fastnat i följd deraf att bron är belagd med plankor med 5 eller 6 tums mellanrum. Då missödet bemärktes, stod ett bantåg i begrepp att afgå från Skabersjö station till Malmö, på hvilken väg nyssnämnda jernvägsbro måste passeras. Tåget blef dock hejdadt vid stationen; men, innan de tilltalades häst och vagn kunde lösgöras och banan blifva klar, förflöt omkring en timma.

Waldenström anförde, att stor olycka kunnat uppstå, derest ej vagnen blifvit upptäckt före tågets afgång, enär tåget eller en del deraf kunnat utspåra och nedstörta i ån.

De tilltalade förnekade, att de med uppsåt eller genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse inkommit på banan. Vid tillfället hade det varit mycket mörkt. Derigenom hade de ej varseblivit att hästen tagit orätt väg. Lands-

s. 120 Sida 120 i årgången börjar här

vägen skar jernvägen i sned riktning och grindar funnos ej vid vägöfvergången.

Åklagaren åberopade K. Brefvet den 4 Februari 1873, hvarigenom jernvägen erhållit samma skydd, som enligt 19 kap. 11, 12 och 13 §§ strafflagen tillkommer statens jernvägar.

Sedan åtskilliga vittnen blifvit afhörda, utlät sig här.- r:n genom utslag den 8 April 1878: att emedan åtalet innefattade påstående om ansvar å Ola Nilsson oah Jöns Göransson endast för det de ouppsåtligen, i följd af vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, kört in på jernbanan och sedermera färdats ett stycke å densamma, samt dymedelst varit vållande dertill att fara uppstått för jernvägsfartens begagnande; men äfven om Ola Nilsson och Jöns Göransson kunde anses lagligen öfvertygade om berörda förfarande, sådant likväl icke, på grund af stadgandet i K. Br. den 4 Februari 1873 angående fridlysning af ifrågavarande jernväg, vore med afseende å samma jernvägsanläggning belagdt med ansvar, ogillades åtalet.

Öfver detta utslag anförde Waldenström besvär hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge.

Enligt utslag den 23 Augusti 1878 fann hofr:n skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns öfverklagade utslag.

Waldenström fullföljde målet till Kongl. Maj:t.

Sedan vid föredragning den 3 Februari 1879 H. D. beslutat, att handlingarne i målet skulle emellan H. D:s ledamöter cirkulera, företogs målet den 21 April 1879 till afgörande (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Olivecrona, Hernmarck och Wedberg), dervid H. D:s flesta ledamöter funno ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring.

Just.råden frih. Leuhusen, Almqvist och Wedberg förenade sig om följande yttrande: Som Ola Nilsson och Jöns Göransson äro lagligen förvunna att hafva den 10 November 1877 af vårdslöshet inkommit samt med häst och åkdon färdats å Malmö—Ystads jernväg, hvilken, på grund af K. Br.

s. 121 Sida 121 i årgången börjar här

den 4 Februari 1873, åtnjuter lika skydd, som enligt 19 кар. 11, 12 och 13 §§ i strafflagen tillkommer statens jernvägsanläggningar; alltså och då jemväl upplyst är, att genom åtalade förfarandet sådan fara för jernvägens begagnande uppstått, som omförmäles i 11 § af nämnda kapitel, pröfvade bemälde just.råd skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, döma Ola Nilsson och Jöns Göransson, jemlikt till sistnämnda § hänförliga stadgandet i 21 § af berörda kapitel, att för ifrågavarande förseelse hvardera böta 300 kr.

Om detta mål skulle anteckning göras i H. D:s minnesbok (se årgången 1879, sid. 759).

---

Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.