--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 276 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 276 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-08-19 keywords: - Arrende url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-276/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 276 Egare af lägenhet bortarrenderar densamma, men antecknar derefter, utan arrendatorns medgifvande, å samma kontrakt att det ej finge utan egarens samtycke intecknas. Föranleder ett sådant förfarande ansvar eller ersättningsskyldighet? --- Vid Säfvedahls här.rätt tilltalade P. E. Cederholm handlanden F. G. Rahmn för det denne, som genom kontrakt den 20 Januari 1877 till Cederholm bortarrenderat fargeriet och blekeriet Mariedahl, sedermera, utan Cederholms vetskap eller samtycke, å kontraktet gjort anteckning derom, att det ej finge utan Rahmns medgifvande intecknas, i följd hvaraf en utaf Cederholm gjord ansökan om inteckning till säkerhet för kontraktets bestånd blifvit afslagen, och yrkade Cederholm på grund häraf godtgörelse för kostnaderna å inteckningsärendet. A baksidan af kontraktet var tecknadt: »Detta kontrakt får ej utan mitt medgifvande intecknas. G. F. Rahmn.» Rahmn genmälde, att han å kontraktet tillskrifvit ifrågavarande anteckning, utan föregången öfverläggning, endast i afsigt att Cederholm skulle, innan kontraktet i och för antecknande till domstol inlemnades, derom först underrätta Rahmn; att Rahmn med sitt ifrågavarande beteende ingalunda haft för afsigt att bereda sig eller annan nytta eller att dermed skada göra; att, som Cederholm, efter det till- s. 277 Sida 277 i årgången börjar här lägget blifvit verkstäldt, tagit kontraktet till sig och jemväl betalt arrendet, han alltså måste anses hafva godkänt ifrågavarande tillägg; att, sedan ansökningen om inteckning blifvit af här.r:n utstäld till förklaring af Rahmn, han, som samtidigt varit stadd på resor, af glömska försummat att å utsatt tid afgifva förklaring, samt att, då i allt fall Cederholm icke kunnat erhålla inteckning utan Rahmns hörande, alldenstund dennes åtkomsthandlingar varit för inteckningens erhållande nödiga, men dessa handlingar icke honom affordrats, Rahmn bestrede allt afseende å Cederholms instämda talan. Härå genmälde Cederholm, att Rahmn i vittnens närvaro förvägrat Cederholm att få inteckna kontraktet; att Rahmns försummelse att afgifva förklaring tydligen haft till ändamål att åstadkomma, det inteckningen skulle afslås; att Rahmn, kort efter arrendekontraktets upprättande, uppdragit åt mäklare i Göteborg att försälja egendomen, hvarom ock kungörelse varit i tidningarne införd; att, om försäljning kommit till stånd, Cederholm blifvit sitt kontrakt förlustig; samt att den osäkerhet, hvarmed Cederholm innehaft kontraktet, vållat honom förlust jemväl derutinnan, att de närboende med afseende derpå icke velat anförtro honom gods till färgning. Ett vittne, länsmannen Lundgren, intygade, att vittnet vid ett tillfälle hört Rahmn, på fråga af Cederholm huruvida han ämnade sälja sin fabrik och om dennes kontrakt i sådant fall skulle ega gällande kraft, yttra, att »det beror på köparen» eller något dylikt; samt att Rahmn vid ett annat tillfälle för vittnet uppgifvit, det han hade för afsigt underrätta Cederholm derom, att han icke finge inteckna kontraktet. I utslag den 13 Augusti 1878 utlät sig här.r:n: att ehuru Rahmn genom eget erkännande vore förvunnen att hafva å ofvannämnda kontrakt utan Cederholms tillstånd tecknat förbud att inteckna kontraktet utan Rahmns medgifvande, i följd hvaraf Cederholms i sådant afseende gjorda ansökan blifvit den 27 November 1877 afslagen; likväl och s. 278 Sida 278 i årgången börjar här som Cederholm, efter det förbudet blifvit å kontraktet tecknadt, tagit detsamma till sig utan att emot Rahmns förfarande göra anmärkning, samt denne, såvidt visadt vore, ej begagnat handlingen sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, ogillades Cederholms i målet förda talan. Cederholm besvärade sig hos Göta hofrätt och erinrade, att här.r:ns skäl att han utan anmärkning tagit handlingen till sig vore ogrundadt, enär han verkligen framstält anmärkning emot det å kontraktet gjorda tillägget, ehuru Rahmn lemnat hans framställning utan afseende. Hofr:n yttrade i utslag den 21 Januari 1879: att hofr:n funne, lika med här.r:n, Rahmn vara öfvertygad att hafva ä ifrågavarande kontrakt utan Cederholms tillstånd tecknat förbud att inteckna detsamma utan Rahmns medgifvande; och som Rahmn sålunda uppsåtligen med kontraktet vidtagit en åtgärd, hvarigenom Cederholm förhindrats att utan tillstånd af Rahmn komma i åtnjutande af sin rätt att till säkerhet för kontraktets bestånd erhålla inteckning, blefve, med ändring af här.r:ns utslag, Rahmn, jemlikt 22 kap. 2 § 5 mom. Strafflagen, dömd att för hvad sålunda låge honom till last böta 100 kr., hvilka böter skulle tillfalla kronan, samt att godtgöra Cederholms kostnader å inteckningsärendet med 27 kr. 85 öre. Rahmn fullföljde målet till Kongl. Maj:t och uppgaf rörande tillkomsten af ifrågavarande anteckning, att, sedan kontraktet blifvit i Rahmns bostad skrifvet och der qvarlemnadt, Rahmn verkstält anteckningen och med skriftlig underrättelse härom sändt kontraktet till Cederholm, som utan anmärkning emottagit detsamma. Cederholm bestred sanningsenligheten häraf och uppgaf, att Rahmn tillnarrat sig kontraktet från ena kontraktsvittnet, till hvilket Cederholm lemnat detsamma; samt att Rahmn ingalunda, på sätt han uppgifvit, underrättat Cederholm om tillägget eller tillsändt honom kontraktet, utan hade Cederholm i Rahmns frånvaro afhemtat detsamma i hans bostad. Målet föredrogs den 19 Augusti 1879 inför H. D., hvarvid just.råden frih. Leuhusen, Rabe och Svedelius funno s. 279 Sida 279 i årgången börjar här Rahmns åtalade förfarande icke vara af beskaffenhet att kunna till ansvar eller ersättningsskyldighet för Rahmn föranleda och pröfvade förthy skäligt att, med ändring af hofr:ns utslag, fastställa det slut, hvaruti här.r:n stadnat. Just.rådet Södergren yttrade, att som Rahmn, då han å det af parterna underskrifna kontraktets baksida ensamt i sitt namn tecknade ett anspråk, att kontraktet icke finge utan hans medgifvande intecknas, ingalunda kunde anses dermed hafva gifvit detta anspråk något sken af ett emellan parterne slutet aftal eller något af Cederholm godkändt beting, så att denne deraf kunde vara betaget att för kontraktet söka inteckning, eller den domstol, der inteckningen komme att sökas, skulle vara förhindrad att med inteckningsärendet så förfara som lagligen ske skolat, derest icke Rahmn på nämnda sätt i förväg gifvit antydan om hvad han i möjligen blifvande förklaring öfver inteckningsansökning kunde komma att andraga; alltså och ena:-, vid sådant förhållande, Rahmns utan Cederholms samtycke vidtagna förfogande med dennes exemplar af kontraktet, fastän obehörigt, dock icke finge antagas hafva varit af beskaffenhet att kunna åstadkomma skada, biträdde just.rådet den af just.råden frih. Leuhusen, Rabe och Svedelius yttrade mening. Just.råden Lindhagen och Östergren funno ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring. Just.rådet Ryding anförde: »Enär, enligt min åsigt, Rahmn genom hvad i omstämda hänseendet kommit honom till last är öfvertygad om svikligt förfarande, hvaraf förlust annan tillskyndats, finner jag för min del, med stöd af 6 kap. 1 § och 22 kap. 1 § Strafflagen, ej skäl att i hofr:ns öfverklagade beslut göra ändring». --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.