--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 300 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 300 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-07-23 keywords: - Hemmansklyfning url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-300/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 300 Stadgandet i § II af K. F. d. 6 aug. 1864, om hemmansklyfning och jordafsöndring, tillämpligt på en till tomt i stad hörande skogslott, eller icke? --- Den 11 Januari 1855 försålde A. Örström gården n:o 38, åbygd tomten n:o 237 i Arboga, till ett bolag för bedrifvande af brännerirörelse, i hvilket bolag Örström, G. A. s. 301 Sida 301 i årgången börjar här Holmqvist och A. L. Holmqvist voro delegare, hvarvid Örström gjorde följande förbehåll: »Af den till tomten hörande skogslott förbehåller jag Örström mig nyttjanderätt i 50 års tid, och skall tillåtas mig vid köpebrefvets utfärdande å egendomen till säkerhet för denna nyttjanderätt taga laga inteckning uti densamma för ett derför passande belopp.» Sedan desse delegare den 19 November 1859 afyttrat samma stadsfastighet till Gambrinus’ bryggeribolag, under förbehåll för Örström af den besittningsrätt till skogstrakten, som honom tillförsäkrats i köpeaf handlingen den 11 Januari 1855, sålde sistnämnda bolag enligt köpekontrakt den 20 September 1864 ifrågakomna fastighet med byggnader och inventarier för 45,000 kr. till vinskänken C. G. Wahlberg med följande förbehåll: »Handlanden Örström förbehålles nyttjanderätt till skogslotten, hvilken tillhör sålda tomten n:o 237, sådant det blifvit honom medgifvet i köpekontraktet den 11 Januari 1855.» Uti det den 1 Oktober 1864 utfärdade köpebrefvet hette det bland annat: »alltså afhända vi oss ofvannämnda fastigheter och tillegna desamma med allt hvad dertill nu hörer och lagligen tillvinnas kan»; hvarjemte Wahlberg uti skriftligt medgifvande af samma dag berättigade Örström, »att enligt K. F. den 21 December 1857 erhålla inteckningssäkerhet för den Örström genom köpekontrakt den 11 Januari 1855 tillförsäkrade rätt att under 50 år från den 14 Mars 1855 begagna den till nämnda tomt hörande skogslott.» Den 15 December 1864 faststäldes inteckning i fastigheten Örström till säkerhet för 50-åriga nyttjanderätten till ifrågavarande skogslott. Sedan makarne Örström affidit, försålde deras arfvingar genom offentlig auktion den 24 September 1877 nyttjanderätten till skogslotten, omkring 75 tid, till B. Silfverling för ett belopp af 2,400 kr. Wahlberg instämde derefter Silfverling till rådst.r:n i Arboga under yrkande, att, som Örströms sterbhusdelegare obehörigen till Silfverling sålt nyttjanderätten till ifrågava- s. 302 Sida 302 i årgången börjar här rande skogslott, försäljningen måtte förklaras ogiltig och skogslotten hemfalla till tomten, hvartill den hörde och hvarifrån den, enligt gällande stadgande för förvaltningen af Arboga stads utmark, icke finge afsöndras; dock erbjöd sig Wahlberg att, om Silfverling genast i godo afträdde skogslotten, utbetala hvad Silfverling erlagt, efter afdrag af värdet utaf de af Silfverling från skogslotten bortförde skogseffekter. Silfverling och Örströms sterbhusdelegare, hvilka uppträdde såsom mellankommande parter, bestredo stämningspåståendet, enär sterbhusdelegarne varit lagligen berättigade att å annan person öfverlåta nyttjanderätten till skogslotten. Wahlberg anförde, att han väl tillåtit Örström att enligt K. F. den 21 December 1857 taga inteckning till säkerhet för skogsupplåtelsens bestånd, äfvensom medgifvit enkan Örström att i sin lifstid innehafva skogslotten, men ingalunda medgifvit hans sterbhusdelegare eller någon annan, som de kunde vilja antaga, att få bibehållas vid samma rättigheter, de der medgifvits makarne Örström på grund af det odelade förtroende, Wahlberg hyste derom, att de icke skulle företaga något obehörigt skogshygge; att anledningen till rättegången vore Silfverlings stora skogsafverkning; att nyttjanderättsaftalet icke gälde för längre tid än 10 år; att den beviljade inteckningen förfallit den 5 December 1874; samt att förnyelse af inteckningen visserligen sökts, men blifvit afslagen genom Svea hofrätts dom den 26 Januari 1875, hvadan Wahlbergs medgifvande numera förlorat all betydelse. Silfverling och Örströms sterbhusdelegare anmärkte: Då den gårdsfastighet, hvartill skogslotten hörde, fortfarande egdes af Wahlberg, som godkänt 1855 års upplåtelse, inverkade icke den omständigheten, att inteckningen förfallit. Enligt 16 kap. 11 § Jordabalken egde hyresman sätta annan lika god hyresman i stället, hvilket jemväl Örströms sterbhusdelegare gjort. Jord, som till tomt hörde, vore, enligt K. F. den 21 December 1857, i juridiskt afseende beträffande nyttjanderätt att betrakta lika med hus, gård s. 303 Sida 303 i årgången börjar här och tomt i stad; och dä skogslotten af- och tillträddes utan syn och årlig hyra icke erlades, vore det alltså för gårdsegaren likgiltigt hvem som innehade skogslotten. En arrendator af en skogslott borde hafva friare händer att öfverlåta arrendet än en hyresman att öfverlåta ett hyresaftal af en lägenhet. Om nu icke Silfverling vore »så god hyresman», hvilket dock bestredes, skulle i så fall skogslotten gå tillbaka till Örströms sterbhusdelegare. Under inga förhållanden kunde de afstå skogslotten utan ersättning. Wahlberg genmälde, att då hyresaftal icke finge öfverstiga 10 år, men ifrågavarande upplåtelse omfattade 50 år, vore samma upplåtelse icke jemförlig med ett hyresaftal; att 16 kap. 11 § Jordabalken icke vore på ifrågavarande fall tillämplig; att Silfverling visserligen vore lika god hyresman som någon annan, men icke i det afseendet, att han företagit sig en större skogsafverkning och icke så förfarit med skogen, som förenades med nyttjanderätt, hvarmed afsåges, att man icke finge förskingra eller förstöra skogen, utan vore pligtig vårda densamma; att någon vidsträcktare dispositionsrätt än som öfverensstämde med skogens bestånd icke blifvit Örström eller hans rättsinnehafvare medgifven; samt att det i allt fall ålegat Örströms sterbhusdelegare att hembjuda Wahlberg skogslotten till samma pris som Silfverling vid auktionen bjudit. Genom utslag den 15 April 1878 utlät sig rådst.r:n: att, emedan upplyst vore, att, sedan A. Örström i lifstiden vid försäljning den 11 Januari 1855 af ifrågavarande gård och tomt till ett bolag, deri G. A. Holmqvist och A. L. Holmqvist jemte bemälde Örström ingått såsom delegare, i det deröfver upprättade köpekontrakt förbehållit sig nyttjanderätten i 50 års tid af den till tomten hörande skogslott, omförmälda undantags tillgodonjutande blifvit A. Örström ytterligare tillförsäkradt först vid fastighetens försäljning den 19 November 1859 af nyssberörda bolag till bryggeribolaget Gambrinus, och sedermera jemväl i köpekontrakt af den 20 September 1864, hvarigenom sistnämnda bolag afyttrat fastigheten till Wahlberg, som dervid med köpe- s. 304 Sida 304 i årgången börjar här kontraktet förklarat sig nöjd och förbundit sig till detsammas uppfyllande; ty och då upplåtelsen af ifrågavarande skogslott till A. Örström hvarken innefattade något förbud för honom att på annan person öfverlåta den honom derigenom tillerkända nyttjanderätt eller föreskrefve någon inskränkning i fråga om afverkningsrätten till samma skogslott, samt vid sådant förhållande något hinder af lag icke funnits för sterbhusdelegarne efter A. Örström och hans enka C. Örström, af hvilka den förra aflidit i Februari 1872 och den senare i Januari 1877, att, på sätt som skett, vid offentlig auktion den 24 September 1877 öfverlåta besittningsrätten till ofvannämnda skogslott på Silfverling, kunde Wahlbergs talan om återvinnande af skogslotten till den honom inköpta gårdsfastigheten icke bifallas. Wahlberg fullföljde talan till Svea hofrätt och yrkade, att antingen hans vid rådst.r:n förda talan måtte gillas eller, om detta icke kunde ske, att han måtte förklaras berättigad att komma i besittning af skogslotten emot ersättning till Silfverling af den vid omförmälda auktionen betingade köpeskillingen, 2,400 kr., efter afdrag af värdet för de skogseffekter, Silfverling å skogslotten afverkat och derifrån bortfört. Hofr:n gaf dom den 31 December 1878, dervid hofr:n på af rådst.r:n anförda grunder och då Wahlberg icke enligt lag vore berättigad att, på sätt han i hofr:n yrkat, få emot vederparternas bestridande till sig lösa omtvistade, till stadstomt hörande skogslott, icke funne skäl att göra ändring i det slut, hvari rådst.r:n i saken stannat. Sterbhusdelegarne efter Wahlberg, som under rättegången aflidit, sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Det aftal, som den 20 September 1864 träffats mellan Örström och Wahlberg och ytterligare bekräftats den 1 Oktober 1864, med tydlig hänvisning till K. F. den 21 December 1857, kunde icke, i strid emot denna K. F., ega gällande kraft längre än 10 år eller till den 1 Oktober 1874, aldra minst då en för aftalet fullkomligt främmande person gjorde anspråk på nyttjanderättens bibehållande. Ehuru 11 § i K. F. den 6 s. 305 Sida 305 i årgången börjar här Augusti 1864 afsäge jordupplåtelser på landet, borde dock Wahlbergs sterbhusdelegare, enär detta rättsfall vore fullkomligt analogt med de i nämnda § förutsatta, vara berättigade till lösen af ifrågavarande skogslott, hvadan yrkades att skogslotten, som öfverlåtits utan Wahlbergs medgifvande, antingen mätte afträdas utan lösen, eller, om detta icke kunde bifallas, mot den löseskilling, som erbjudits med afdrag för de afverkade skogseffekterna. Silfverling och Örströms sterbhusdelegare erinrade, att besittningsrätten grundades på aftal, ingånget år 1855, hvadan således 1857 års K. F. icke vore på detta fall tillämplig lika litet som K. F. 1864, som allenast afsåge jordupplåtelse på landet. På grund häraf yrkades fastställelse af domstolarnes beslut. N. Rev. (rev.sekr:ne Fåhrceus, Lagergren, föredragande, och Herslow) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. Saken föredrogs den 7 Juli 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Rabe, Huss, von Segebaden, Hernmarek och Ryding), hvarvid N. Rev:s hemställan bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Juli 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.