--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 349 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 349 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-10-03 keywords: - Expeditionslösen url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-349/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 349 Är stadgandet i K. F. om expeditionslösen d. 30 nov. 1855, § 10, angående »friskilling» upphäfdt genom K. K. d. 15 okt. 1875 beträffande lösen vid underdomstolarne för vissa expeditionor, eller icke? --- Vid rådst.r:n i Karlskrona sökte S. Hansson den 30 Oktober 1876 lagfart å en i nämnda stad belägen fastighet, som Hansson den 1 Augusti samma år för 8,000 kr. inköpt af delegarne i boet efter aflidne F. Gerle; men som bemälde sterbhusdelegare icke lagfarit med sitt fång till fastigheten, förklarade rådst.r:n, att den af Hansson sökta lagfarten ej kunde beviljas, och hänvisade honom att, sedan berörda hinder blifvit undanröjdt, anmäla ärendet till ytterligare handläggning. s. 350 Sida 350 i årgången börjar här Sedan Hansson derefter den 20 November 1876 hos rådst.r:n anmält ärendet till förnyad handläggning och dervid påstått, att som Hansson genom afhandling den 18 September 1876 sålt fastigheten till А. Andersson och denne likaledes den 20 November 1876 sökt lagfart å detta fång, Hansson icke hade förbindelse att lagfara med sitt köp och således vore befriad från den med lagfart förenade skyldighet att erlägga friskilling, meddelade rådst.r:n sistnämnda dag särskilda beslut, genom hvilka rådst.r:n dels förständigade, att lagfart å Anderssons köp, enligt stadgandet i 8 § af K. F. angående lagfart å fång till fast egendom den 16 Juni 1875, icke kunde beviljas innan föregående egaren låtit med sitt fång lagfara, dels ock meddelade Hansson lagfart å ifrågavarande fastighet. I det för Hansson utfärdade lagfartsbevis påfördes honom friskilling med 80 kr. I sammanhang med klagan hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge öfver rådst.r:ns nyssnämnda den 20 November 1876 meddelade beslut yrkade Hansson åläggande för rådst.r:n att, bland annat, till Hansson återbära det belopp, han fått i friskilling utgifva; i anledning hvaraf hofr:n öfverlemnade handlingarne i målet till sin advokatfiskal, som i afgifvet memorial anmärkte, att stadgandet i 10 § af K. F. angående expeditionslösen den 30 Nov. 1855, att friskilling ej finge fordras sedan hos rätten blifvit behörigen anmäldt att egendom ombytt egare, ingalunda, såsom rådst.r:n antagit, blifvit upphäfdt genom K. K. angående lösen vid underdomstolarne för vissa expeditioner rörande lagfart och inteckning den 15 Okt. 1875; och ehuru rådst.r:ns förfarande att af Hansson uttaga friskilling således enligt advokatfiskalens uppfattning vore felaktigt, ansåge han likväl samma förfarande icke vara af beskaffenhet, att böra medföra annan påföljd än återbäringsskyldighet, hvarföre advokatfiskalen hemstälde, att rådst.r:ns ordförande och ledamöter, som i lagfartsärendets slutliga handläggning deltagit, måtte förpligtas en för alla och alla för en att återgälda Hansson den erlagda friskillingen, 80 kronor. Rådst.r:ns ordförande och ledamöter bestredo detta yr- s. 351 Sida 351 i årgången börjar här kande och anförde till sitt försvar: Enligt K. K. den 15 Oktober 1875 skulle hvad K. F. den 30 November 1855 stadgade om friskilling sedan laga stånd åkommit äfven tillämpas då lagfartsbevis utfärdades. När nu lagfartsbevis skulle utfärdas rörande alla beviljade lagfarter, och 4 § i 1855 års K. F. innehölle, att vid lagfart i stad borde erläggas friskilling sedan laga stånd åkommit köpet, följde häraf, att friskilling skulle erläggas vid hvarje lagfart. Om meningen varit, att allt hvad 1855 års K. F. stadgade om friskilling fortfarande skulle gälla, hade sådant antagligen blifvit uttryckt i 1875 års K. K., hvaremot motsatsen nu framginge af de deri begagnade ordalagen »friskilling sedan laga stånd åkommit». Hofr:n yttrade i utslag den 18 November 1878: att som rådst.r:n vid det förhållande, att Hansson, innan lagfart å förutnämnda fastighet blifvit för honom meddelad, behörigen hos rådst.r:n anmält att fastigheten ombytt egare, jemlikt 10 § sista punkten i K. F. om expeditionslösen den 30 November 1855, deri någon ändring icke kunde anses hafva skett genom omförmälda K. K. den 15 Oktober 1875, ej varit berättigad att af Hansson fordra friskilling, pröfvade hofr:n, som likväl funne rådst.r:ns förfarande att af Hansson sådan uppbära icke böra medföra ansvar, rättvist förpligta rådst.r:ns ordförande och ledamöter, hvilka uppburit friskillingen 80 kr., att en för alla och alla för en till Hansson återbära samma belopp jemte 6 procent ränta derå från den 9 December 1876, då Hansson i hofr:n framstälde sitt påstående om friskillingens återbekommande, till dess betalning skedde. Rådst.r:ns ordförande och ledamöter besvärade sig. Målet föredrogs den 3 Oktober 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Hernmarck); och fann H. D. skäl icke vara anfördt, som kunde Verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.