--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 391 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 391 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-10-16 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-391/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 391 Angående användande af kronohemmans skog för reparation af åbyggnader å annat hemman, som brukades tillsamman med det förra. --- Efter stämning till Tierps tingslags här.rätt yrkade jägmästaren A. Cnattingius å tjenstens vägnar ansvar å hemmansegarne Jan Petter Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Anders Petter Skytt, alla i Månkarbo, för det de skulle hafva föröfvat åverkan å kronohemmanet Winningsbergs skog. Under rättegången upplystes att de tilltalade, som jemte öfriga byamännen i Månkarbo under ständig besittningsrätt innehade kronohemmanet, hvilket vore skiftadt emellan byamännen, å kronohemmanets skog afverkat, Levin 26 sågtimmer och 95 hustimmer, Erik Ersson 105 hustimmer, 29 gärdselstänger, 54 famnar kastved och 1% lass långved, Anders Persson 19 sågtimmer, 81 hustimmer, 5 famnar kastved och 1 lass långved, samt Skytt 34 sågtimmer, 120 hus- s. 392 Sida 392 i årgången börjar här timmer, 16 sparrar, 200 gärdselstänger, 33 famnar kastved och 100 par stör. De tilltalade anförde: Deras andelar i kronohemmanet hade alltid varit obebyggda och åbyggnaderne ä Månkarbo städse användts för kronohemmanets behof. Deras afsigt hade varit att använda virket till reparationer och dylikt å Månkarbo åbyggnader, eller till husbehof, sålunda icke till afsalu. Derest deras förfarande vore olagligt, ansågo de sig befogade att använda virket till åbyggnaders uppförande å sina andelar i kronohemmanet, ehuru sådant skulle lända till stor skada för skogen, då hvarje andel vore obetydlig. I allt fall hade hygget allenast varit en väl behöflig gallring. Cnattingius ville icke bestrida de tilltalades uppgifter, men fullföljde emellertid sitt ansvarsyrkande, enär virket icke afverkats för kronohemmanets behof; dock hemställde Cnattingius, att så lindrigt ansvar som möjligt måtte de tilltalade ådömas. Här.r:n yttrade i utslag den 11 December 1878: att enär emot Jan Petter Levin och hans medparter icke förekommit annat än att de, hvilka under besittningsrätt innehade hvar sin andel af kronohemmanet Winningsberg n:o 1 om % mtl, derå afverkat ett parti virke, utgörande inalles 79 sågtimmer, 401 hustimmer, 16 sparrar, 229 gärdselstänger, 143 famnar kastved, 2% lass långved och 100 par stör, som de, i uppgifven afsigt att använda detsamma vid deras hemmansdelar i Månkarbo by, synnerligast till reparationer å åbyggnaderne derstädes, dels upplagt å Winningsberg och invid vägen derifrån samt å den s. k. Yfres myrn, dels ock hemfört till Månkarbo, å hvilka ställen virket sedermera blifvit af Cnattingius taget i beslag; förty och då vid det förhållande, att de tilltalades andelar af kronohemmanet vore obebyggde och af dem brukades tillsamman med deras i Månkarbo by egande hemmansdelar, hvilkas åbyggnader sålunda äfven för kronohemmanets behof användes, de tilltalade genom sitt ofvanberörda förfarande så mycket mindre kunde anses hafva öfverskridit den dem tillkommande rättighet till skogens begagnande och derigenom gjort sig till s. 393 Sida 393 i årgången börjar här ansvar för åverkan förfallne, som ej ens ifrågasatt blifvit, än mindre styrkts, att afverkningen skett till afsalu eller till men för skogsväxten å kronohemmanet, befriades de tilltalade från åtalet. Cnattingius besvärade sig hos Svea hofrätt. Hofr:n fann, enligt utslag den 18 Februari 1879, som utan kommunikation meddelades, skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i här.r:ns utslag. Vice här.höfdingen Wåhlin var skiljaktig och ville öfver besvären infordra vederbörandes förklaring. Cnattingius fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Något sambruk emellan Månkarbo och Winningsberg kunde näppeligen anses förefinnas, enär Winningsberg nästan uteslutande utgjordes af skogs- och betesmark. Dessutom funnes till Levins och Anders Perssons andelar icke någon åker, till Erik Erssons 1 tld och till Skytts 1^ tld, hvadan man sålunda icke kunde påstå, att åbyggnaderna vid Månkarbo begagnades för kronohemmanets behof. Till stöd för åtalet åberopades 29 § i K. F. den 29 Juni 1866 och 23 § 2:a punkten i 1805 års skogsordning. Målet föredrogs den 16 Oktober 1879 inför H. D.; och enär Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt medgifvit, att de å kronohemmanet Winningsbergs skog afverkat, Levin 26 sågtimmer och 95 hustimmer, Erik Ersson 105 hustimmer, 29 gärdselstänger, 54 famnar kastved och 1% lass långved, Anders Persson 19 sågtimmer, 81 hustimmer, 5 famnar kastved och 1 lass långved samt Skytt 34 sågtimmer, 120 hustimmer, 16 sparrar, 200 gärdselstänger, 31 famnar kastved och 100 par stör, i afsigt att använda det afverkade virket vid sina hemmansdelar i ett annat hemman; alltså och då vid detta förhållande afverkningen icke kunde anses hafva skett till husbehof, och Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt således ôfverskridit den dem enligt 29 § i K. F. angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 tillkommande rätt i afseende å skogens begagnande, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.- råden Södergren, Carleson, Wretman, Ottvecrona och Hern- s. 394 Sida 394 i årgången börjar här marek} rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, jemlikt 40 § i nyssåberopade K. F. och 24 kap. 3 och 7 §§ Strafflagen, fålla Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt att, för åverkan, hvar böta 50 kr., hvilka tillföllo kronan. Just.råden Naumann och Lindhagen funno ej skäl att i hofr:ns utslag ändring göra. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.