--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 416 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 416 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-10-20 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-416/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 416 Angående stämpelbeläggning vid lagfart å arfsförening, hvarigenom efteriefvande make fått öfvertaga boets fasta egendom. --- Transport af köpebref, hvarmed ej lagfarits inom föreskrifven tid. Den, till hvilken köpet öfveriåtits, väcker talan om detsammas återgång och söker lagfart inom 6 månader från det rättegången derom afgjordes. Fråga om stämpelbeläggningen i sådant fall. Fiskaliskt åtal. Sedan rådmannen C. G. Envall genom köp blifvit egare till säteriet Ingeborg m. fl. hemman och frälseräntor, belägna dels inom Asunda och dels inom Trögds härad, samt Envalls hustru den 15 Februari 1876 aflidit, efterlemnande såsom sterbhusdelegare mannen jemte två döttrar, den ene gift med godsegaren C. A. V. Kallstenius och den andra ogift, upprättades den 1 Augusti 1877 en handling af följande lydelse: »Arfsförening. Undertecknade barn och arfvingar efter rådmannen Envalls hustru, som dog den 15 Februari 1876, hafva i afseende på fördelning af boet efter bemälda vår moder öfverenskommit att, mot det vi af vår fader bekommit ett belopp af 52,000 kr., hvardera dotterlotten, har vårfader rådmannen Envall fått öfvertaga boets fasta egendom, bestående af säteriet Ingeborg — —, af hvilka fastigheter vår fader således blifvit ensam egare. Ingeborg den 1 Augusti 1877. Selma Envall. Agnes Kallstenius, född Envall. C. A. V. Kallstenius.» Två vittnen. Rådmannen Envall dog den 5 Augusti 1877, efterlemnande såsom arfvingar sina två ofvanbemälde döttrar. Vid 1878 års vinterting med dels Åsunda och dels Trögds härader sökte Kallstenius och hans hustru samt Selma Envall, såsom delegare i sterbhuset efter rådmannen Envall, att sedan den sistnämnde och hans hustru genom köp förvärfvat sig fastigheterne Ingeborg m. m. samt dessa fastigheter efter hustru Envalls död tillfallit rådmannen Envall ensam, dels såsom giftorätt och dels på grund af en emel- s. 417 Sida 417 i årgången börjar här lan honom och hans hustru träffad förening om fördelning af boet efter hustru Envall, men lagfart icke hunnit af rådmannen Envall sökas före hans kort derpå inträffade död, sådan lagfart måtte varda hans sterbhus, såsom hans rättsinnehafvare, beviljad; och beviljade här.r:n, under ordförandeskap af här.höfdingen P. G. Jancke, sterbhuset lagfart å de fång, hvarigenom Envall bekommit Ingeborg m. fl. fastigheter, hvarom särskildt lagfartsbevis skulle utfärdas. I afgifvet memorial yrkade advokatfiskalen i Svea hofrätt: att, då det aftal, hvarigenom rådmannen Envall i lifstiden emot erlagda 104,000 kr. fått å sig öfverlåtne barnens andelar i den fasta egendom, som tillhörde boet efter deras moder, ej vore annat än en försäljning af döttrarnes arffallna fastighetsandelar, och den derom upprättade handling, då den för lagfart företeddes, bort såsom köpeafhandling med stämpel förses, men någon stämpelafgift derför icke blifvit hos hofr:n redovisad, Jancke, hvilken förrättat ofvanberörda ting och haft sig tillsynen i nämnda afseende ålagd, men detta åliggande åsidosatt, mätte dömas jemlikt K. K. den 29 September 1876 och den 1 Juni 1877 att böta hälften af det stämpelpapper å 624 kr., hvarmed ofvanberörda arfsförening bort förses, eller 312 kr., samt tillika förpligtas att ersätta den Kongl. Maj:t och kronan tillskyndade förlust med 624 kr. Jancke genmälde: att enligt den ifrågavarande arfföreningen hade rådmannen Envall, som, gift före 1845, egt § i ifrågavarande fastighet, efter hustruns död fått denna rätt utsträckt till hela egendomen, hvaremot hans döttrar i stället tagit penningar såsom arf efter modern; att anledningen, hvarför handlingen icke af Envall underskrifvits, vore den, att densamma icke hunnit i skrift uppsättas före hans död; att vid arfskiftet efter Envall, som förrättats den 29 September 1877, samtlige fastigheterna upptagits bland tillgångarne i hans bo; att någon försäljning af fastigheterna sålunda ingalunda genom arfsföreningen egt rum; samt att, vid sådant förhållande, arfvingarne så mycket mindre kunnat Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg. 27 s. 418 Sida 418 i årgången börjar här affordras stämpelafgift som fastigheterne, när lagfarten söktes, i sjelfva verket varit arffallna både efter rådmannen och hans hustru, hvadan det sålunda stått arfvingarne fritt att genom arfskifte på en gång efter dem båda omedelbart dela fastigheterna sig emellan. Advokatfiskalen framstälde vidare i ofvanberörda memorial: Vid 1878 års vinterting med Håbo härad hade till här.r:n blifvit för lagfart ingifvet ett köpebref af den 9 Mars 1876, hvarigenom J. P. Bolinder till C. Hedlund för 14,000 kr. försålt + mtl Torresta med köpebrefvet under den 14 i samma månad åtecknad transport, hvarigenom köpet öfverlåtits på restauratören C. G. Falk, för hvilken lagfart å fastigheten blifvit beviljad. Då emellertid berörda lagfartsärende icke blifvit hos här.r:n anmäldt inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad från första fånget eller sist vid höstetinget 1876, och handlingen vid sådant förhållande jemlikt förutnämnda K. K:r skolat äfven för transporten beläggas efter köpeskillingen med stämpel till belopp af 84 kr., men sådan stämpel icke blifvit hos hofr:n redovisad, yrkades, att Jancke, som förrättat jemväl sistnämnde ting, måtte för sin underlåtenhet att tillse, det omförmälda köpebref blefve med behörig stämpel försedt, dömas till ansvar och ersättningsskyldighet. Jancke svarade: Sedan Falk fått köpet å sig transporteradt, hade han den 9 September 1876 uttagit stämning å Bolinder och Hedlund till 1876 års hösteting med yrkande att köpet måtte återgå af den anledning, att origtiga uppgifter lemnats om fastighetens egovidd. I detta mål meddelade här.r:n utslag den 24 Juli 1877, hvarigenom Falks käromål ogillades, hvarefter Falk sökte lagfart vid det ting, som 6 månader derefter inföll, eller vid 1878 års vinterting. Vid sådant förhållande syntes det som om tiden, inom hvilken Falk vore skyldig söka lagfart, skäligen icke bort beräknas förr än från den dag utslag fallit i nämnda tvist, som afsåge huruvida köpet skulle bestå eller icke. s. 419 Sida 419 i årgången börjar här Advokatfiskalen anmärkte: I förevarande fall hade domaren icke åt sig öfverlåtet att pröfva hvad skäligt vore, utan det ålåge honom endast att tillse hvad lag stadgade. I berörde hänseende vore 2 § af lagfartslagen tydlig och klar, hvarförutan samma lag anvisade huru förfaras skulle, då lagfartssökandens rätt vore tvistig. Till följd häraf utgjorde den omständigheten, att i detta fall rättegång uppstått om köpets bestånd, icke hinder att iakttaga lagens föreskrift. Jancke erinrade: Att fordra såsom en skyldighet af Falk, att han skulle sökt lagfart å köpet vid samma ting då han började rättegång om att få detsamma upphäfdt, syntes icke vara förenligt med något lagbuds rätta grund och mening. Då lagen stadgade, att lagfart skulle sökas vid det ting, som infölle näst efter 6 månader sedan fånget skedde, följde väl deraf, att fånget icke kunde sägas hafva skett förr än det blifvit afgjordt om köpet komme att ega bestånd eller icke. På grund häraf bestred Jancke afseende å den emot honom förda talan. Hofr:n fann i utslag den 20 Maj 1879 ofvanberörda den 1 Augusti 1877 upprättade arfsförening, som icke vore att hänföra till köpebref, ej vara af beskaffenhet, att densamma lagligen bort med stämpelpapper förses, då lagfart på grund deraf blifvit sökt, i följd hvaraf den af advokatfiskalen i denna del af målet mot Jancke förda talan icke kunde af hofr:n bifallas; och enär, beträffande den af advokatfiskalen anmärkta underlåtenhet af Jancke att tillse, att ofvanberörda köpebref af den 9 Mars 1876 blifvit belagdt med särskild stämpel för transporten, Jancke icke kunde, vid öfvervägande af de särskilda omständigheter, som i målet förekommit, anses hafva saknat skäl för sitt förfarande härutinnan, blefve den af advokatfiskalen jemväl härutinnan mot Jancke förda talan ogillad. Advokatfiskalen fullföljde målet till Kongl. Maj:t, anmärkande, att påbudet om lagfarts sökande inom viss tid s. 420 Sida 420 i årgången börjar här vore ovilkorligt, icke medgifvande något undantag; samt att beviljandet af uppskof med erläggande af stämpelskatt derför att köparen, mer eller mindre befogadt, anhängiggjort rättegång om fångets bestånd, kunde leda till missbruk och oreda, hvaremot, om det skulle inträffa att en fångeshandling, som vid lagfartsansökning blifvit stämpelbelagd, sedermera förklarades ogiltig, det icke torde kunna förvägras vederbörande att få åter stämpelafgiften. Målet föredrogs den 20 Oktober 1879 inför H. D., som icke fann skäl att göra ändring i hofr:ns utslag, såvidt anginge advokatfiskalens talan att den af rådmannen Envalls arfvingar upprättade handling, kallad arfsförening, bort med stämpel förses; och emedan, beträffande åtalet i öfrigt, ofvanberörda köpebref af den 9 Mars 1876 jemte den derå den 14 i samma månad tecknade transport blifvit för lagfarts erhållande hos här.r:n företedt först vid 1878 års vinterting och således icke inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad från första fånget, samt handlingen vid sådant förhålande, jemlikt § 6 i K. K. angående stämpelpappersafgiften den 29 September 1876 samt K. K. den 1 Juni 1877, bort äfven för transporten beläggas efter köpeskillingen med stämpel till belopp af 84 kr., men sådan stämpelbeläggning icke egt rum, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, Rabe och Hernmarck) skäligt, i förmågo af 16 § i först åberopade författning, med upphäfvande af hofr:ns utslag i denna del, döma Jancke att för ifrågavarande försummelse böta hälften af det felande stämpelbeloppet med 42 kr. samt att ersätta den Kongl. Maj:t och kronan tillskyndade förlust med 84 kr.: och komme böterna och sistnämnda afgift att fördelas på sätt i § 17 i nyssberörda författning bestämdes. Just.rådet Olivecrona fann icke heller i denna del skäl till ändring i hofr:ns utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.