--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 424 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 424 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-11-19 keywords: - Ränta url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-424/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 424 Ränta för intecknad fordran rätteligen beräknad allenast för ett år enligt 127 § Utsökningslagen, eller till och med för en tid af tre år enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken ? Skyldighet att vid köpeskillingsliqviden förete fordringsbeviset. --- Sedan huset och tomten litt. K. i Getebergsängen i Göteborg, tillhörigt W. Reis’ konkursbo, blifvit exsekutivt försåldt för 27,500 kr:, verkstälde magistraten i nämnde stad fördelning af köpeskillingen, hvarvid förklarades, att, enär två särskilda af Reis den 28 Oktober 1875 utfärdade, samma dag under n:r 1403 och 1404 i fastigheten intecknade skuldsedlar, hvardera å 5,000 kr., icke blifvit uppvisade den i samma skuldebref föreskrifna ränta allenast skulle beräknas för ett år. Såsom innehafvare af berörda två skuldebref klagade Skandinaviska kreditaktiebolaget i Göta hofrätt och företedde bestyrkta afskrifter af skuldebrefven, derå räntan fanns afskrifven endast till den 26 Februari 1876, samt yrkade på grund häraf att utbekomma ytterligare 2 års ränta, som borde afgå från det sista inteckningshafvaren Wilh. Röhss et c:i tilldelade belopp. Hofr:n fann (utan kommunikation) i utslag den 1 Juli 1879 ej skäl bifalla bolagets ändringssökande. Om detta utslag förenade sig presidenten Gegerfelt, assessorerne C. Lothigius och C. Hessle samt v. här.höfdingen Ljunggren. Ifrån detta beslut voro hofrättsrådet Lothigius och v. här.höfdingen Arfvidsson skiljaktige och yttrade — sedan deras hemställan, att öfver besvären måtte infordras vederbörandes förklaring, blifvit af presidenten och öfrige ledamöter afslagen —, att då, enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken, bolaget egde förmånsrätt i köpeskillingen för 3 års ränta å dess intecknade fordringar, samt denna bolagets rätt icke kunde vara bolaget betagen genom stadgandet i s. 425 Sida 425 i årgången börjar här 127 § Utsökningslagen, bemälde ledamöter ville, enär nu visats, att ränta för 3 år vore å bolagets fordringar ogulden, meddela den rättelse i köpeskillingsliqviden, att, utöfver hvad bolaget derigenom tilldelats, detsamma skulle erhålla utaf det handelsbolaget W. Röhss et c:i tilldelade belopp ytterligare 2 års ränta å ifrågavarande fordringarne med 1,200 kr. Skandinaviska kreditaktiebolaget sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande om bifall till sin talan i hofr:n eller åtminstone rätt att i tvistemålsväg söka frånvinna Röhss et c:i ifrågavarande belopp; anförande bolaget: bolagets rätt till tre års ogulden ränta vore grundad å 17 kap. 9 § Handelsbalken och kunde icke betagas bolaget genom 127 § Utsökningslagen, som icke hade retroaktiv verkan. Stadgandet i sistnämnda lagrum, att ränta beräknas för ett år, der det ej visas, att den för annan tid innestår, kunde icke hafva den betydelse, att inteckningshafvare, som, innan liqviden vunnit laga kraft, styrkte att ränta för längre tid innestode, skulle vara densamma förlustig. Derest bolaget icke egt att fordra fullt ett års ränta, hade det ju icke varit berättigadt att utfå mer än sin rätta fordran, hvaraf borde följa, att bolaget borde utbekomma sin verkliga fordran, då den utreddes innan laga kraft åkommit liqviden. Wilh. Röhss et c:i, hvilka hördes öfver besvären, yrkade fastställelse af hofr:ns utslag och anmärkte, att fordringsegare, som ville komma i åtnjutande af mer än ett års ränta, vore pligtig uppvisa fordringshandlingen vid liqviden. Lagens stadgande om 3 års ränta vore icke ändrad genom en bestämning angående den tid, inom hvilken anmälan borde ske. För öfrigt innehade bolaget ifrågakomne reverser såsom hypothek för ett kassakreditiv till nämnda belopp samt ämnade för konkursboet redovisa öfverskottet, derom utredning kunnat ske, derest reverserne företetts vid liqviden. I allt fall blefve Röhss et c:i, derest bolaget berättigades att i tvistemålsväg föra talan, förhindrade att under längre tid döda inteckningarne. Målet föredrogs den 19 November 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Babe, Olive- s. 426 Sida 426 i årgången börjar här crona, von Segebaden och Wedberg) funno skäl icke vara anfördt, som uti hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring. Just.råden frih. Leuhusen och Hernmarck yttrade, att enär Skandinaviska kreditaktiebolaget med handlingar, som blifvit i hofr:n företedde, visat, att vid köpeskillingens fördelning ränta ä ifrågavarande 2 skuldebref icke varit gulden för längre tid än till den 26 Februari 1876, just.råden, på grund af 17 kap. 9 § Handelsbalken, sådant nämnda lagrum lyder i K. F. den 16 Juni 1875, pröfvade rättvist, med ändring af hofr:ns utslag, förklara bolaget berättigadt att af de medel, som vid fördelningen blifvit Röhss et c:i tilllagda, undfå ränta å skuldebrefvens belopp för ytterligare 2 år med 1,200 kr. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.