--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 426 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 426 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-11-19 keywords: - Skuldebref url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-426/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 426 Skuldebref, stäldt till Sveriges Riksbank men der icke belånadt, innehafves af enskild man utan att vara på honom transporteradt, Fråga huruvida denne innehade handlingen under sådana omständigheter att han på densamma kunde grunda någon rätt att af utfärdarens sterbhus- --- Såsom innehafvare af ett utaf handlanden J. P. Tamsten till Sveriges riksbank eller order den 13 Juli 1869 utfärdadt skuldebref å 4,000 kr. jemte dertill hörande hypothek, yrkade källaremästaren A. P. Andersson i stämning till Aska häradsrätt åläggande för Tamstens sterbhusdelegare att utgifva förskrifna beloppet jemte ränta. Andersson företedde åberopade skuldebrefvet, hvaraf inhemtades, att Thamsten deruti förbundit sig att till riksbanken eller order 6 månader à dato betala 4,000 rdr, som Thamsten till låns undfått mot »å andra sidan tecknade säkerhet», och om beloppet icke å utsatt tid i riksbanken inbetalades, underkastade sig Thamsten allt hvad lag och för- s. 427 Sida 427 i årgången börjar här fattningar föreskrefvo i afseende å långifvarens rätt och bankens säkerhet samt att, utan någon invändning af hvad namn det kunde vara, erlägga kapitalet jemte 6 procent årlig ränta från förfallodagen till dess betalning skedde. Skuldebrefvet, som var delvis tryckt och delvis handskrifvet, var försedt med Thamstens fullmakt för innehafvaren att uttaga och qvittera reverserade beloppet, äfvensom med anteckning å skuldebrefvets baksida, att Thamsten såsom hypothek pantförskrifvit en skuldsedel af C. J. Andersson till Thamsten eller order den 12 Juli 1869 å 4,000 kr. jemte ränta; och hade e. o. notarien S. Bergström och kronolänsmannen Vaste Luthander den 29 Januari 1873 å skuldebrefvet tecknat intyg, att Thamsten i attestutgifvarnes närvaro erkänt, det han undertecknat skuldebrefvet samt skrifvit och underskrifvit pantförskrifningen. Med tillkännagifvande att en aflidne J. P. Thamstens och hans jemväl aflidna hustru Elise Thamstens gemensamma bo tillhörig fordran blifvit för omstämda fordringsanspråket med qvarstad belagd anmälde sig borgmästaren C. J. Watz att för hustru Thamstens samtliga arfvingar, hvilka vid nämnda förhållande såsom mellankommande parter gjorde ett med de instämde, föra talan. Sterbhusdelegarne bestredo krafvet. Då skuldebrefvet icke vore af Thamsten egenhändigt skrifvet och icke heller bestyrkt af 2 vittnen, af hvilka det ena skrifvit förbindelsen, kunde, enligt sterbhusdelegarnes åsigt, skuldebrefvet, med anledning af stadgandet i K. F. den 28 Juni 1798, icke vara gällande, i synnerhet som detsamma vore tryckt. Skuldebrefvet hade icke blifvit belånadt i riksbanken och hade icke heller af banken öfverlåtits. Andersson kunde icke uppgifva eller styrka om och hvarest skuldebrefvet blifvit belånadt eller att valuta derför bekommits. Skuldebrefvet hade dessutom afsett penningeförsträckning under de för riksbanken genom särskild författning stadgade vilkor, som icke i alla delar kunde emellan enskilde lagligen göras gällande. Härå genmälde Andersson: att frågan, huruvida skuldebrefvet blifvit i banken belånadt eller icke, ej inverkade på s. 428 Sida 428 i årgången börjar här saken, då utgifvaren deraf vore för förbindelsens betalande ansvarig. Thamsten hade ju erkänt transporten å hypotheket. Thamsten hade lemnat skuldebrefvet till förre husegaren Strömbom för ombesörjande af detsammas belånande i riksbanken, hvarefter Andersson erhållit skuldebrefvet af Strömbom. Andersson hade sig icke bekant huruvida Thamsten erhållit valuta af Strömbom för skuldebrefvet, hvilken omständighet dock vore utan betydelse, alldenstund Andersson sjelf för förbindelsen lemnat Strömbom full godtgörelse. Här.r:n yttrade i utslag den 29 Januari 1878: att, emedan ostridigt vore, att J. P. Thamsten undertecknat ifrågastälde, den 13 Juli 1869 till Sveriges riksbank eller order utgifna skuldsedel; ty och som vid det förhållande att skuldsedeln med afseende å dess ordalydelse måste anses gällande i innehafvarens hand, hvarken den omständigheten, att skuldsedeln icke blifvit hos riksbanken belånad, eller hvad i öfrigt mot densamma anmärkts, lagligen kunde föranleda till minskning i den Andersson, såsom innehafvare af skuldsedeln, tillkommande rätt att för densammas innehåll ererhålla betalning; alltså blefve makarne Thamstens ifrågavarande arfvingar, hvilka icke gjort sig urarfva, en för alla och alla för en ålagdt, att, emot erhållande af den till stöd för krafvet åberopade skuldsedeln med tillhörande hypothek, till Andersson genast gälda fordrade beloppet 4,000 kr. jemte derå från den 13 Juli 1869 till liqviddagen löpande 6 procent årlig ränta. Sterbhusdelegarne vädjade till Göta hofrätt och fullföljde invändningen att skuldebrefvet icke vore inrättadt i öfverensstämmelse med K. F. den 28 Juni 1798; och ansågo de deraf följa, att skuldebrefvet, såsom utfärdadt å tryckt blankett, icke varit till belåning afsedt annorstädes än i riksbanken, der det emellertid aldrig företetts, hvilket framginge deraf, att anteckning icke funnet å reversalet att lån derpå erhållits. För öfrigt kunde skuldebrefvet icke anses gällande utan öfverlåtelse af riksbanken, hvilket framginge af ordalydelsen i reversalet »om beloppet icke å utsatt tid i riksbanken inbetalas». Dessutom ålåge det Andersson att s. 429 Sida 429 i årgången börjar här styrka, det Thamsten verkligen erhållit försträckning på grund af åberopade skuldebrefvet. Sterbhusdelegarne uppgåfvo vidare, att Thamsten i Juli 1869 öfverlemnat skuldebrefvet till Strömbom såsom kommissionär för belåning i riksbanken; att låneansökningen afslagits, men att Strömbom emellertid behållit reversen; att Strömbom 34 år derefter anländt till Vadstena och affordrat Thamsten reverserade beloppet, vid hvilket tillfälle Bergström och Luthander tecknat det intyg, som funnes å skuldebrefvet; att vid detta tillfälle Thamsten väl erkänt att han underskrifvit reversen, men tillika förklarat att densamma icke varit belånad vare sig i riksbanken eller hos enskild person, hvadan reversen saknade allt värde; att omedelbart derefter Strömbom låtit genom Andersson lagsöka Thamsten, ehuru lagsökningen sedermera icke blifvit fullföljd; att uti ett af Stockholms rådst.rätt år 1872 handlagdt mål angående af Thamsten yrkadt ansvar å Strömbom för bedrägligt förfarande, äfvensom ersättningsanspråk, Strömbom yrkat qvittning för ifrågavarande afThamsten den 13 Juli 1869 till riksbanken utgifna skuldebref å 4,000 kr. med ränta, hvilken revers Strömbom skulle hafva inlöst, men att berörda qvittningsanspråk blifvit af rådst.r:n ogilladt. Till stöd för hvad sterbhusdelegarne sålunda uppgifvit företeddes åtskilliga handlingar. Andersson genmälde: att stadgandet i 1798 års K. F. icke lade hinder i vägen för åstadkommande af bevisning om ett skuldebrefs rigtighet, om också några afvikelser från den i samma K. F. föreskrifna form för skuldebref egt rum; att något tvifvel om identiteten af utgifvarens namn icke i detta fall förefunnes; att om något obehörigt förfarande i afseende å ifrågavarande skuldebref kunde tänkas, så vore det tydligt, att detta måste hafva utöfvats af Strömbom, till hvilken sterbhusdelegarne alltså hade att vända sig, men att Andersson emellertid vore öfvertygad om att något obehörigt förfarande icke i denna sak låge Strömbom till last; att anledningen hvarför Andersson icke fullföljt lagsökningen emot Thamsten varit den, att Thamsten emot krafvet gjort åtskilliga invändningar, deribland att Strömbom utan tillstånd af s. 430 Sida 430 i årgången börjar här Thamsten skulle utlemnat skuldsedeln, som derföre vore utan all betydelse, äfvensom att, då Thamsten efter Strömboms konkurs åtalat denne för bedrägligt förfarande, Andersson kunde vänta stämning om bättre rätt till skuldebrefvet. Med hofr:ns tillstånd hölls härefter vittnesförhör i saken, vid rådst.r:n i Wadstena med Luthander och Bergström, hvilka berättade: Luthander: att vittnet den 29 Januari 1873 sammanträffat i Motala med Strömbom och Bergström, dervid den förre förklarat, att han med sin resa till Wadstena afsåge uppgörelse med Thamsten i ett mål angående förskingring af ett intecknadt skuldebref och att Strömbom såsom liqvid erbjudit Thamsten en af denne till riksbanken utstäld förbindelse å 4,000 kr.: att vittnet samma dag besökt Thamsten i sällskap med vittnet Bergström, hvilken sednare till Thamsten hemstält om uppgörelse emellan honom och Strömbom med förklarande, att denne ville såsom liqvid lemna Thamstens revers till riksbanken å 4,000 kr.; att Thamsten dervid förklarat att han väl underskrifvit reversen, men att förbindelsen icke varit belånad hvarken i riksbanken eller hos enskild person, hvadan densamma saknade allt värde, helst Thamsten aldrig för densamma bekommit någon valuta; att vittnet efter besöket hos Thamsten blifvit af Bergström anmodad att jemte honom underteckna det å ifrågavarande förbindelse tecknade intyg, att Thamsten erkänt sine namnteckningar; samt att vittnet icke hade sig något bekant om sättet eller vilkoren hvarpå skuldebrefvet af Strömbom öfverlåtits å Andersson. Bergström: att vid det af Luthander omvittnade tillfället Strömbom icke erbjudit Thamsten det ifrågavarande skuldebrefvet såsom liqvid vid uppgörelsen dem emellan, samt att de å skuldebrefvet och å hypotheket befintliga och af vittnena undertecknade intyg icke skrifvits efter omvittnade besöket, utan i Thamstens rum och i hans närvaro; att vittnet, då intyget af den 29 Januari 1873 tecknats å bankreversalet, icke haft sig bekant, att Strömbom vid Stockholms rådst.rätt, i mål angående af Thamsten yrkad redo- s. 431 Sida 431 i årgången börjar här visningsskyldighet för ett intecknadt skuldebref, framstält påstående om qvittning för bankreversalets innehåll, men att vittnet af allmänna tidningarne inhemtat, att Thamsten till Stockholms rådst.rätt instämt Strömbom med yrkande om ansvar för förskingring af en intecknad skuldsedel; att öfverlåtelsen till Andersson skett den 31 Januari 1873 så, att skuldebrefvet skulle blifva Anderssons egendom; att vittnet icke sett Andersson lemna Strömbom någon valuta, eller hade sig bekant om denne erhållit sådan; att vittnet icke kunde uppgifva huruvida Andersson på god tro vore verklig innehafvare af ifrågavarande revers, men att Strömbom för vittnet förklarat, att han till Andersson öfverlåtit skuldebrefvet med vilkor, att Andersson skulle med hvad på skuldebrefvet kunde inflyta godtgöra vittnet ett belopp, som vittnet utlagt till Strömbom eller 350 kr.; samt att vittnets öfvertygelse vore, att Andersson på grund af till honom skedd öfverlåtelse af reversalet i fråga och erlagd valuta, rättmätigt vore egare af omstämda fordran å 4,000 kr. med ränta. Andersson förmenade, att Luthander förglömt hufvudsakliga anledningen till besöket hos Thamsten, hvilken varit, att erhålla Thamstens erkännande af ett bref från honom af den 19 November 1870, ehuru afsigten tillika varit att kräfva honom för förbindelsen till riksbanken samt att hemställa, om brefvet icke kunde föra Thamsten till insigt om att förlikning i pågående rättegång emellan Strömbom och hans borgenärer för begge parterna vore fördelaktigast. Hofr:n yttrade i dom den 19 Juli 1878: att emedan i saken vore ostridigt, att omstämda skuldsedeln, som Thamsten utfärdat för erhållande af penningeförsträckning i riksbanken, icke blifvit i sagde bank belånad; samt det icke emot sterbhusdelegarnes bestridande visats, att skuldsedeln af riksbanken på annan fordringsegare öfverlåtits eller med begifvande af sterbhusdelegarne eller Thamsten i lifstiden kommit uti enskilde personers ego, utan omständigheterne i saken i stället gåfve stöd för det antagande att, sedan Strömbom af Thamsten emottagit skuldsedeln för att ombesörja dess belånande i riksbanken, Strömbom sjelf behål- s. 432 Sida 432 i årgången börjar här lit handlingen och derefter öfverlemnat densamma till Andersson endast i ändamål att hos sterbhusdelegarne uttaga dess värde; ty funne hofr:n vid dessa förhållanden sterbhusdelegarne icke vara lagligen skyldige att hos Andersson inlösa ifrågavarande skuldsedel, hvarför hofr:n, med upphäfvande af här.r:ns utslag, ogillade Anderssons emot sterbhusdelegarne i saken förda talan. Om denna dom förenade sig hofrättsråden A. D. Andersson och Backman samt assessoren Runbäck. Referenten, v. här.höfdingen W. Andersson, med hvilken v. här.höfdingen Palmgren sig förenade, fann icke skäl göra annan ändring i här.r:ns utslag, än att, enär i det till stöd för krafvet åberopade skuldebrefvet af den 18 Juli 1869 ränta blifvit utfäst allenast från förfallodagen den 13 Januari 1870, den af här.r:n stadgade ränta borde beräknas från sagde dag. Andersson fullföljde saken till Kongl. Maj:t och erinrade, att då Thamsten icke sjelf i riksbanken ombestyrt låneärendet, otvifvelaktigt vore, att förbindelsen med hans begifvande lemnats i enskild persons hand, då den uttagits från banken; att, då Thamsten fört talan emot Strömbom i flere andra afseenden, men icke för det han på orätt sätt kommit i besittning af skuldsedeln, det måste antagas såsom gifvet, att Thamsten erhållit valuta för skuldsedeln, hvadan det icke kunde inverka på saken om öfverlåtelsen å Andersson skett med eller utan Thamstens begifvande; att Andersson såsom vilkor för affärens inledande med Strömbom uppstält att förbindelsen skulle förevisas Thamsten, på det denne måtte få kännedom om att skuldsedeln icke funnits i riksbanken äfvensom tillfrågas huruvida han erkände sig hafva utfärdat skuldsedeln; att Thamsten aldrig gjort något försök att i laga ordning återbekomma skuldebrefvet, oaktadt detsamma nära 4 år varit i Strömboms hand; samt att i allt fall Thamstens sterbhusdelegare på grund af Thamstens transport å hypotheket vore skyldige infria detsamma. På grund häraf yrkades fastställelse af här.r:ns utslag. N. Rev. (rev.sekr. von Bahr, t. f. rev.sekr. Cöster, före- s. 433 Sida 433 i årgången börjar här dragande, samt konst.rev.sekr. von Krusenstjerna) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag, såvidt sterbhusdelegarne derigenom blifvit ålagdt att till Andersson gälda omstämda beloppet 4,000 kr. med ränta; men då i det till stöd för krafvet åberopade skuldebrefvet af den 13 Juli 1869 ränta blifvit utfäst allenast från förfallodagen den 13 Januari 1870, torde den af här.r:n stadgade räntan böra beräknas från sistnämnde dag. Sedan handlingarne cirkulerat, företogs saken till afgörande den 4 November 1879 inför H. D.; och då af hvad i saken vore upplyst om tillkomsten och beskaffenheten af ifrågavarande lånehandling samt angående de omständigheter, under hvilka den kommit i Anderssons hand, framginge, att denne icke innehade nämnda handling under sådane omständigheter, att han på densamma kunde grunda någon rätt att af sterbhusdelegarne utfå fordrade beloppet eller någon del deraf, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.- råden Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Lindhagen) rättvist gilla hofr:ns beslut. Just.råden Södergren och Wretman biföllo det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 November 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.