--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 467 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 467 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-12-17 keywords: - Förfalskning url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-467/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 467 Om А-, som erkänner sig hafva utgifvit en skuld- eller löftesförbindelse, tillika förklarar, att förbindelsen, i afseende på förskrifna beloppet sedermera undergått förändring genom förfalskning; är denna förklaring att anse som ett qvalificeradt erkännande, eller ock såsom en --- Med anmärkning af Utgifvaren. Ombudsmannen hos Hallands enskilda bank, v. här.- höfd. B. G. Nycander, yrkade vid Wiske här.rätt, efter stämning, att landtbrukaren 0. Björkman pä Kullagård måtte varda ålagdt att till nämnda bank utgifva dels, på grund af ett den 21 November 1874 af Björkman till numera aflidne landtbrukaren C. G. Sandberg på Lindhoff eller ordres å 8,000 kr. utfärdadt, i banken belånadt skuldebref, 6,000 kr. med ränta från den 22 Februari 1877, dels ock i följd af den borgen Björkman jemte Carl Remmel, en för båda och båda för en, såsom för egen skuld tecknat å en af Sandberg den 9 November 1874 till sedelhafvaren uthändigad förbindelse å 4,000 kr., hvilken jemväl i banken belånats, 2,500 kr. jemte ränta derå från den 28 Maj 1877. Björkman medgaf, att han utgifvit skuldebrefvet af den 21 November 1874, men invände, att detsamma då lydt å allenast 1,000 kr. Det syntes tydligt, att förfalskning egt rum af summan, både der den tecknats med siffror och med bokstäfver. Här.r:n antecknade, att der ordet »åtta» stod skrifvet, var papperet raderadt. Det syntes påtagligt, • att »A» tillkommit genom förändring af »E» till »A». Afståndet mellan »Ett» och »tusen» hade varit tillräckligt stort för att efter »tt» införa ett »a». Första siffran i siffertalet syntes hafva från början varit »1». s. 468 Sida 468 i årgången börjar här Två nämndemän, hörde på ed, förklarade, att de ansågo beloppet vara ändradt från 1,000 till 8,000, men att de icke kunde taga på sin ed att förändringen verkligen egt rum. Björkman erkände sitt namn under borgensförbindelsen å förskrifningen af den 9 November 1874, men uppgaf, att, då han tecknade namnet, förbindelsen lydt å 1,000 kr., ehuru beloppet sedermera falskeligen ändrats till 4,000 kr. — Då således begge skuldebrefven blifvit förfalskade, och Björkman vid det förstnämnda skuldebrefvets tillkomst ej häftat i skuld till Sandberg, bestred Björkman krafvet. Nycander erinrade, att Björkman ej styrkt sin invändning om förfalskningarne. Derest förfalskning egt rum, kunde sådan lika väl hafva egt rum före som efter det Björkman skrifvit under. Äfven detta hade Björkman bort styrka. Förändringarne hade i allt fall skett före reversernas belåning i banken. Misstanke derom hade desto mindre kunnat hos banken uppstå, som Sandberg allmänt ansetts såsom sjelfva hedern och derjemte varit intim vän till Björkman. Genom utslag den 31 Maj 1878 utlät sig här.r:n: att emedan Björkman medgifvit sig hafva utfärdat förstberörda skuldebref samt vidgått, att han tecknat sitt namn under den å förbindelsen af den 9 November 1874 befintliga borgensmening; ty och då Björkman lemnat alldeles obestyrkt sitt påstående, att ifrågavarande skuldebref undergått förändring, sedan de blifvit med Björkmans namn försedda, samt Nycander, äfven om förändring af beloppen i skuldebrefven verkligen egt rum, icke utaf nämnda handlingars beskaffenhet och utseende haft skälig anledning misstänka, att någon förfalskning af desamma skett; alltså blefve, med bifall till stämningstalan, Björkman förpligtad att till Nycander emot qvitto genast erlägga fordrade 8,500 kr. jemte 6 procent ränta å 6,000 kr. från den 22 Februari 1877 till den 28 Maj samma år samt derifrån och tills liqvid skedde å till betalning faststälda beloppet. Björkman vädjade till Göta hofrätt och anförde: Björkmans erkännande, att han underskrifvit reverserna, var förenadt med den inskränkning, att de då lydde å de mindre s. 469 Sida 469 i årgången börjar här beloppen, 1,000 kr. Detta erkännande finge ej, såsom här.- r:n gjort, sönderdelas, helst förändringarne syntes af handlingarne. Det ålåge banken att styrka, att Björkman förbundit sig till större ansvarighet än han medgifvit. Om bevisningsskyldighet ålåge Björkman, styrktes hans invändning af handlingarnes beskaffenhet. Björkman hade iakttagit all försigtighet genom att utsätta beloppet både med siffror och bokstäfver. Banken hade eftersatt sin skyldighet att granska lånehandlingarne. Björkman yrkade på grund häraf befrielse från krafvet. Sedan hofr:n från Nycander infordrat reverserna, yttrade hofr:n i dom den 7 Februari 1879: att då emot Björkmans bestridande icke blifvit styrkt, vare sig att skuldebrefvet af den 21 November 1874 utfärdats å högre belopp än 1,000 kr., eller att skuldebrefvet af den 9 i samma månad och år, då Björkman derå tecknade sin borgen, lydt å mera än 1,000 kr.; utan fastmer såväl sjelfva skuldebrefven som hvad för öfrigt förekommit gåfve stöd för Björkmans uppgift, att skuldebrefven undergått förfalskning; alltså pröfvade hofr:n rättvist att, med ändring af här.r:ns utslag i hufvudsaken, endast förpligta Björkman att mot återfående af skuldebrefvet af den 21 November 1874 och afskrifning å det andra skuldebrefvet till Nycander i bans ofvannämnda egenskap genast utgifva 2,000 kr. jemte 6 procent årlig ränta å 1,000 kr. från den 9 till den 21 November 1874 och å faststälda beloppet derifrån till dess betalning skedde. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Westring samt assessorerne Hessle och Lothigius. Referenten, hofrättsrådet Ekerman, utlät sig, att han för sin del fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag. V. här.höfd. Uppström yttrade: »Jag har af handlingarne inhemtat, hurusom Björkman, med bestridande af det mot honom väckta krafvet, invändt, bland annat, att skuldebrefvet af den 21 November 1874 af honom utfärdats å endast 1,000 kr., hvilken summa varit i kontexten med bokstäfver och under densamma med siffror utsatt, samt att, s. 470 Sida 470 i årgången börjar här då han tecknat borgen å skuldebrefvet af den 9 November samma år, jemväl detta lydt å 1,000 kr., men att båda skuldebrefven blifvit sålunda förfalskade att skuldsummorna, såväl der de varit med bokstäfver utförda, som der de med siffror angifvits, blifvit ändrade å det förra skuldebrefvet till 8,000 och å det senare till 4,000 kr.; och emedan den af Björkman uppgifna förändringen af skuldsumman i kontexten till förstnämnda skuldebref, såsom synnerligen oskickligt utförd, är vid första påseende i ögonen fallande samt, i händelse banken egnat detsamma behörig granskning, ej bort undgå dess uppmärksamhet och i sådant fall uppväcka tvifvel om handlingens äkthet, samt skuldebrefvet af den 9 November 1874 ursprungligen synes vara skrifvet med tunnt, ljust bläck och sedermera ifyldt med en tjock, svart bläcksort, så att den af Björkman omförmälda förfalskningen af dess rätta lydelse lätteligen kunnat försiggå och döljas; ty och som Björkmans af Nycander ej bestämdt bestridda uppgift om sku debrefvens förfalskning vinner stöd deraf att, enligt hvad de i målet hörda vittnenas berättelser gifva vid handen, vittnenas namnteckning å förbindelserna tillkommit genom förfalskning; alltså och då bristande omtanke och försigtighet med hänsyn till det skick, hvari Björkman lemnat handlingarne ifrån sig, icke skäligen kan läggas honom till last, men Björkman icke kan, i följd af den skedda förfalskningen, anses fritagen från fullgörandet af den förbindelse, han genom handlingarnes undertecknande iklädt sig, pröfvar jag, utan afseende å hvad Björkman i denna del invändt, rättvist att sålunda ändra motvädjade utslaget i hufvudsaken, att Björkman skall, mot qvitto och afskrifning å skuldebrefven, till Nycander utgifva 2,000 kr. jemte 6 procent ränta å 1,000 kr. från den 9 till den 21 November 1874 och derifrån å ådömda beloppet tills betalning sker.» I hofr:ns do m sökte Nycander i und. ändring och yrkade fastställelse af här.r:ns utslag samt erinrade, att, hvad borgensförbindelsen anginge, densamma hänförde sig till den ofvanför skrifna förbindelsen, utan att visst belopp vore i borgensförbindelsen utsatt. s. 471 Sida 471 i årgången börjar här I und. betänkande yttrade N. Rev. (rev.sekr. Åbergsson, konst, rev.sekr. Lilienberg och t. f. rev.sekr. Dickson, den sistnämnde föredragande): N. Rev. hemställer i underdånighet att Kongl. Maj:t, måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom i fråga om Björkman ålagd skyldighet att på grund af omförmälda den 21 November 1874 af honom utgifna skuldförbindelse betala 1,000 kr. med 6 procent ränta, från samma dag till dess betalning sker; men emedan på ofvanberörda, med Sandbergs namn underskrifna, den 9 November 1874 dagtecknade förskrifning å 4,000 kr. med ränta, hvilken handling Sandberg lemnat såsom säkerhet för en af honom hos Hallands enskilda bank den 28 November 1876 belånad skuldförbindelse å 2,500 kr. med 6 procent ränta från förfallodagen 6 månader derefter, finnes tecknadt ett af Björkman underskrifvet och jemväl med annan persons namn försedt förklarande, att de »för ofvanstående förbindelse» ginge en för båda och båda för en i borgen såsom för egen skuld, samt, äfven om, på sätt Björkman invändt, förbindelsen den 9 November 1874, då Björkman derå tecknade borgen, lydt å allenast 1,000 kr. och derefter blifvit i afseende å beloppet falskeligen ändrad, banken icke kan anses hafva af handlingens utseende eller annorledes haft giltig anledning till antagande att sådan förändring egt rum, hemställer N. Rev. i underdånighet att, med ändring af hofr:ns dom i denna del, Björkman måtte, i enlighet med hvad här.- r:n bestämt, förpligtas att, emot qvitto och anteckning å förbindelsen den 9 November 1874, till Nycander, såsom bankens ombud, utgifva 2,500 kr. med 6 procent ränta derå från den 28 Maj 1877 till dess betalning sker. Saken föredrogs den 18 November 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Rabe, Olivecrona, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg). Med afseende å hvad i saken förekommit till stöd derför, att det af Björkman den 21 November 1874 utgifna skuldebref blifvit, på sätt han påstått, förfalskadt, funno H. D:s fleste ledamöter ej skäl göra ändring i hofr:ns dom, hvarigenom Björkman ålagts att mot återfående af samma s. 472 Sida 472 i årgången börjar här skuldebref erlägga allenast 1,000 kr. och 6 procent ränta derå från sagde dag till dess liqvid följer; men emedan upplyst är, att Sandberg i lifstiden, såsom säkerhet för sin hos Hallands enskilda bank den 28 November 1876 belånade förskrifning å 2,500 kr. med 6 procent ränta från förfallodagen 6 månader derefter, till banken lemnat den med Sandbergs namn undertecknade, den 9 November 1874 daterade skuldsedel å 4,000 kr. jemte 6 procent ränta, samt under sistomförmälda skuldsedel finnes tecknadt ett af Björkman underskrifvet och jemväl med annan persons namn försedt förklarande, att de, såsom orden lyda, »för ofvanstående förbindelse» gingo en för båda och båda för en i borgen såsom för egen skuld: ty och som, när nyssberörda skuldsedel af banken emottogs, skälig anledning hvarken af skuldsedelns utseende eller eljest kunde anses hafva förefunnits för antagande, att den blifvit, på sätt Björkman uppgifvit, ändrad efter det han å densamma tecknat borgen, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med ändring af hofr:ns dom i denna del af saken, förpligta Björkman att till Hallands enskilda bank utgifva de på grund af Björkmans ifrågavarande löftesförbindelse fordrade 2,500 kr. tillika med 6 procent ränta derå från den 28 Maj 1877 till dess betalning sker, mot det Björkman erhåller Sandbergs ofvannämnda tvenne förskrifningar och löftesförbindelsen, sedan förskrifningen af den 9 November 1874 blifvit af banken försedd med anteckning, som, jemte angifvande af det belopp, hvarmed Björkman i sin egenskap af löftesmän inlöst samma förskrifning, innehåller, att den varit af Sandberg till banken lemnad såsom säkerhet för det Sandberg den 28 November 1876 beviljade lån af 2,500 kr. Just.råden Hernmarck och Wedberg funno ej skäl att i hofr:ns dom göra ändring. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 December 1879. Anmärkning. Meningsskiljaktigheten i detta mål synes väsendtligen bero på förvexling af två elementära begrepp s. 473 Sida 473 i årgången börjar här i rättsvetenskapen, nämligen qvalificeradt erkännande och invändning. Vi hafva i en afhandling i årg. 1873 af denna tidskrift, sid. 634 o. f., sökt reda dessa begrepp och dervid jemväl anfört flera exempel. Det af vetenskapen erkända resultat, till hvilket vi kommit, innebär: Att om erkännandet af de fakta, på hvilka vederparten grundar sitt påstående, sker endast med vissa vilkor, förändringar eller inskränkningar, som med rättsärendet vid dess afslutande uppgifvas hafva varit förbundna, så är ett qvalificeradt erkännande för handen. T. ex. om A. påstår att af B. återbekomma en del varor, under uppgift, att de äro anförtrodda åt B. som depositum, och denne sistnämnde vidgår väl, att varorna förut tillhört A. samt blifvit af honom till В. öfverlemnade, men ingalunda som depositum, utan derföre att B. köpt dem. Detta är ett qvalificeradt erkännande, och det åligger käranden A. att (t. ex. genom vittnen eller bref) bevisa, det han verkligen anförtrott B. varorna såsom depositum. Annorlunda förhåller det sig i afseende på bevisningsskyldigheten, när svaranden väl erkänner den faktiska grunden för käromålet, men påstår att efter slutadt rättsärende, kontrakt, aftal, — således icke vid dess afslutande och i förbindelse dermed, — sådana särskilda facta inträffat, sådana särskilda vilkor blifvit betingade, som inskränkt eller omintetgjort hans förbindelse eller aftal. Här sluta sig icke svarandens afvikande uppgifter till det faktum, som käromålet innefattar, utan här förebäras alldeles nya och senare omständigheter. Här gör svaranden icke ett qvalificeradt erkännande, utan han gör en invändning (exceptio). I det rättsfall, som här ofvan är refereradt, medgaf Björkman den faktiska grunden för Nycanders påstående, käromålets sjelfva fundament, att Björkman nämligen utfärdat skuldebrefvet och borgensförbindelsen. Detta erkännande var oinskränkt. Men han påstår, att efter det förbindelserna blifvit utfärdade, förfalskning egt rum af skuldebeloppet. Detta påstående utgör, efter vår mening, ingalunda s. 474 Sida 474 i årgången börjar här ett qvalificeradt erkännande, utan en invändning, som ovedersägeligen måste skiljas från svarandens medgifvande om förbindelsernas utfärdande. Invändningen måste, enligt 17 kap. 33 § Rättegångsbalken, styrkas af svaranden, om derå skall fästas något afseende. Försigtigheten bjuder att äfven i löftesförbindelser utsätta beloppet med bokstäfver och siffror samt att tillkalla kända ojäfviga vittnen vid förbindelsers utfärdande af ena eller andra slaget och teckna sig till minnes omständigheterna. Utg. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.