--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 520 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 520 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-12-05 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-520/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 520 Angående rese- och traktaments-kostnader för af- och tillträdessyn å komministersboställe. Fiskalisk aktion. --- Den 29 Augusti 1878 förrättade borgmästaren C. Een, på grund af särskildt förordnande af Svea hofrätt, laga afoch tillträdessyn å komministersbostället i Öster Löfsta församling emellan kyrkherden O. P. L. Jonsson, afträdare, och komministern P. L. Lundell, tillträdare, för hvilken förrättning Een fordrade rese- och traktamentsersättning med 56 kr. 35 öre. Detta belopp blef äfven af kyrkherden i församlingen s. 521 Sida 521 i årgången börjar här kontraktsprosten C. E. Gyllander samma dag af kyrkkassans medel till Een emot särskildt qvitto utbetaldt. Med företeende af Eens qvitto gjorde emellertid Gyllander härom anmälan hos riksdagens justitieombudsman under förmenande, att Een icke skulle varit till ifrågakomne ersättning berättigad. Sedan Een inkommit med förklaring, uppdrog justitieombudsmannen åt advokatfiskalsembetet i Svea hofrätt att inför bemälda hofrätt tilltala Een för hans nämnda förfarande, hvilket enligt justitieombudsmannens åsigt vore stridande emot 8 § af Kongl. Maj:s nådiga res. och förklaring uppå presterskapets besvär den 12 Januari 1757, der det heter: »och anser Kongl. Maj:t äfven för skäligt, i betraktande af kapellanernes knappa lön och utkomst, det de, som förrätta husesyn på kapellansbord, icke äro mera berättigade till arfvode derför än de, som syna militärboställen, hvilka, likmätigt husesyns-ordningen den 15 September 1752, derföre alls ingen vedergällning få begära eller emottaga; de orter dock undantagna, hvarest några särskildte stadfästelseföreningar härutinnan kunna vara ingångna, hvilka efter öfverenskommelse så hädanefter som hittills böra orubbade förblifva». Advokatfiskalsembetet anstälde till följd häraf åtal emot Een hos hofr:n, med yrkande, att Een måtte dömas till ansvar efter lag och sakens beskaffenhet för hvad honom sålunda till last låge samt förpligtas återställa hvad han olagligen uppburit med laga ränta å medlen för den tid, han dem innehaft. Een medgaf, att han fordrat och uppburit betalning för ifrågavarande husesyn enligt det företedda qvittot, men anmärkte, att han, då lagligheten af hans åtgärd att fordra ersättning af Gyllander ifrågasatts, sjelf uppmanat denne att anmäla saken hos justitieombudsmannen. Een ansåg sig emellertid till ifrågavarande ersättning lagligen berättigad och anförde till stöd härför: I 1757 års res. stadgades att de, som förrättade syner å kappellansbord, icke voro mera berättigade till arfvode än de, som förrättade syn å mili- s. 522 Sida 522 i årgången börjar här tära boställen, — sålunda ändock lika berättigade, som desse. Nu vore dock genom husesynsordningen det endast förbjudet ordinarie domare eller auditörer, men icke extra domare, att taga ersättning för syn å militära boställen, och genom K. K. den 11 December 1863 berättigades uttryckligen extra domare och t. f. auditörer att för syneförrättningar åtnjuta rese- och traktaments-ersättning af militieboställskassan, hvaraf ex analogia juris torde följa, att ersättning för syner å kapellansbord borde af kyrkkassan utgå till extra domare. Praxis öfverensstämde jemväl med denna Eens uppfattning. I allt fall saknades all rättsgrund för att en extra domare skulle vara pligtig vidkännas ekonomisk uppoffring för en honom anförtrodd tillfällig domareförrättning. Hofr:n yttrade i utslag den 26 Juni 1879: att som Een icke, emot stadgandet i ofvanåberopade 8 § af K. res. den 12 Januari 1757, varit lagligen berättigad att för ifrågavarande, af honom verkstälda syneförrättningen uppbära reseoch traktamentsersättning; alltså och i förmågo af 25 kap. 17 och 22 §§ Strafflagen fäldes Een för hvad honom sålunda i åtalade hänseendet till last kommit att böta 20 kr., äfvensom Een förpligtades att till kontraktprosten Gyllander för kyrkkassans räkning återgälda 56 kr. 35 öre jemte 5 procent ränta derå från den 29 Augusti 1878, då medlen af Een uppburits, till dess återbäring skedde. Een anförde besvär hos Kongl. Maj:t, såvidt böter och återbäringsskyldighet blifvit honom ålagda, hvarvid han dock förklarade, att han icke fäste särskildt afseende vid ersättningsfrågan. Han ansåge sin lagtolkning haft så mycket skäl för sig, att han bort undgå böter. Han hade i denna sak handlat efter bästa förstånd och samvete och icke af snikenhet, hvilket framginge deraf, att han sjelf uppmanat Gyllander till angifvelsen och lemnat honom formulär till densamma, för att på detta enda sätt få frågan afgjord. Advokatfiskalsembetet förmälte sig sakna anledning bestrida rigtigheten af Eens uppgift, det han uppmanat Gyllander till angifvelsen. Målet föredrogs den 5 December 1879 inför H. D., s. 523 Sida 523 i årgången börjar här och som, med afseende ä hvad i målet förekommit, Een, genom åtalade förfarandet att uppbära ersättning för ifrågavarande enligt särskildt förordnande af honom förrättade syn, icke gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embetet, att ansvar derå följa bort, funno H. D:s fleste ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, Lindhagen och Nyding) skäligt i så måtto ändra hofr:ns utslag, att Een från de honom derigenom ådömda böterna befriades. Just.råden von Hofsten, Huss och Östergren funno skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.