--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 569 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 569 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-569/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 569 Tjenstehjonsaftal efter Legostadgan, eller icke? Syssloman i konkurs, jäfvig eller icke att vittna i mål vid konkursdomstolen rörande fordringsanspråk? Sysslomännen anmäla missnöje emot hofrätts dom rörande fordringsanspråk i konkursen, men förete endast i afskrift --- Sjökaptenen D. Pettersson utfärdade d. 26 Aug. 1876 till rättaren N. J. Bengtsson en så lydande handling: »Härmed antages rättaren N. J. Bengtsson att sköta och förestå min egendom, Ränte kallad, ifrån den 24 Oktober 1876 till den 24 Oktober 1877 emot följande vilkor: 750 kr., 6 t:r råg och 6 t:r potatis, 1 k:a mjölk per dag, 1 gris född och gödd, husrum och vedbrand, emot det att Bengtsson håller en ladugårdspiga under samma tid.» A denna handling tecknade Bengtsson: »På föreskrifna vilkor förklarar jag mig nöjd.» Den 8 Oktober 1877 — således innan den i förenämnda handling omförmälda tid gått till ända — blef Pettersson vid rådst.r:n i Carlshamn försatt i konkurs, i hvilken I. Andersson och. C. F. Löfgren antogos till sysslomän. Bengtsson qvarstannade i Ränte äfven efter den 24 Oktober 1877 och hade, enligt hvad under rättegången upplystes, af Andersson under denna tid erhållit åtskilliga för- s. 570 Sida 570 i årgången börjar här hållningsordres och uppdrag rörande egendomens förvaltning, men jemväl blifvit tillsagd att sednast i April 1878 lemna egendomen. A inställelsedagen i konkursen bevakade Bengtsson, under yrkande om förmånsrätt, oguldna löneförmåner för tiden från den 24 Oktober 1876- till den 24 Oktober 1877, emot hvilken bevakning anmärkning icke synes hafva blifvit gjord. Efter inställelsedagen ingaf Bengtsson en ny bevakningsinlaga, deri han anförde: Enligt städjobeviset den 26 Augusti 1876 vore Bengtsson antagen såsom rättare först från den 24 Oktober 1876 under 1 års tid och sedan i fortsättning deraf under kommande tid, utan att någon laglig uppsägning eller någon orlofssedel lemnats sedan den 24 Oktober 1876. I följd deraf ansåge sig Bengtsson åtminstone till den 24 Oktober 1878 hafva varit Petterssons lagstadde tjenare och bevakade derföre reservationsvis, under yrkande om förmånsrätt, sine då ännu icke förfallna löneförmåner för året den 24 Oktober 1877 till den 24 Oktober 1878. Emot denna bevakning anmälde Löfgren jäf och anförde i sådant afseende: Handlingen den 26 Augusti 1876 vore ett kontrakt, genom hvilket Bengtsson för viss tid, 1 år, blifvit antagen att sköta och förestå egendomen Ränte. Aftalet vore icke att hänföra till städjeaftal, hvadan Bengtsson vid kontraktets ingående hvarken ifrågasatt eller erhållit någon städja. Redan på sommaren 1877, då å Bengtssons sida fråga uppstod om kontraktets förnyande, hade Pettersson förklarat, att han icke vidare kunde behålla honom. Jemväl andre sysslomannen hade tillsagt Bengtsson att afflytta, ehuru han det oaktadt qvarbott å Ränte till början af Januari 1878, då han blifvit genom kronobetjeningens försorg afhyst. Fordringsanspråket bestredes derföre helt och hållet; dock ville sysslomännen ersätta Bengtsson de besvär han för konkursmassans räkning haft med egendomen för tiden från den 24 Oktober 1877 med 50 kr. Fordringsanspråket hänsköts såsom tvistigt till rådst.r:n. s. 571 Sida 571 i årgången börjar här I anledning af jäfvet anmärkte Bengtsson: Att Bengtsson varit att anse såsom Petterssons lagstadde tjenare framginge dels af städjobevisets innehåll, enligt hvilket han vore tillförsäkrad lön och stat, dels ock af åtskilliga skrifvelser från Andersson till Bengtsson, i hvilka flere uppdrag och föreskrifter rörande egendomens förvaltning lemnats Bengtsson; och hette det i bref af den 31 Oktober 1877: »Såvida vi ej kunna komma öfverens med tit. om afflyttning före April 1878, så får tit. bereda sig att vid den tiden afflytta. Jag säger detta, på det att tit. må blifva satt i tillfälle att i rättan tid se sig om efter en annan plats. Samma förhållande är det med drängarne och alla som äro lagstadda»; och i skrifvelse den 22 November 1877: »Herrn bör kräfva alla, som äro skyldiga, ty med de fordringar, som finnas på Ränte, skola vi betala tjenarnes löner och andra små nödvändiga utgifter. Jag har ej ens penningar inne så, att Herrn kan få de begärda 100 kr., utan inkassera och gör sig betald af dessa medel — —. Folk är, Gudi nog, stadda för att sköta ett litet bondhemman.» Bengtsson bestred att han blifvit uppsagd, och då han ej heller erhållit orlofssedel, vore Pettersson och hans konkursmassa, jemlikt 48 § legostadgan, ansvarige för Bengtssons löneförmåner till nästa fardag den 24 Oktober 1878. I ändamål att styrka, det Bengtsson blifvit i behörig ordning uppsagd, anhöll Löfgren, som vid rådst.r:n förde konkursmassans talan, om vittnesförhör med sysslomannen Andersson och bryggaren Nordström. Bengtsson anmärkte såsom jäf emot Andersson, att han vore syssloman och kanske fordringsegare i konkursen, hvadan han af saken kunde vänta nytta eller skada. Genom beslut den 29 April 1878 yttrade rådst.r:n: att, då hvad mot Andersson blifvit anmärkt icke vore af beskaffenhet att för honom utgöra laga hinder att vittna i saken, blef jäfsanmärkningen ogillad; hvarefter rådst.r:n medelst dom den 11 Juni 1878 utlät sig: att, enär Bengtsson, hvilken varit af Pettersson genom kontrakt antagen att före- s. 572 Sida 572 i årgången börjar här stå dennes egendom Ränte från den 24 Oktober 1876 till samma dag 1877, icke visat, att han till Pettersson stått i sådant tjensteförhållande, att föreskrifterna i legostadgan vore på honom tillämpliga, rådst.r:n funne Bengtssons yrkande att ur konkursmassans egendom med förmånsrätt utbekomma tjenstehjonslön för det år, som ingick: den 24 Oktober 1877, då Petterssons konkurs redan börjat, icke kunna bifallas; Bengtsson dock öppet lemnadt att särskildt i laga ordning mot konkursmassan anställa talan om ersättning för det biträde, han efter konkursens början kunde hafva lemnat gode männen eller sysslomännen vid förvaltningen af ofvannämnda egendom. Bengtsson sökte ändring hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge såväl i fråga om det framstälda jäfvet som i hufvudsaken. Enligt dom den 22 November 1878 yttrade hofr:n: att då Andersson, såsom syssloman uti ifrågavarande konkurs, jemlikt 17 kap. 7 § R. B., ej bort tillåtas i saken vittna, hofr:n, med upphäfvande af rådst.r:ns rörande jäfvet mot Andersson meddelade beslut, förklarade Andersson för återgångsvittne. Härom förenade sig hofrättsrådet Bergenstrahle samt assessorerne Nilsson och Senell. Assessoren Lundvall, referent, och v. häradshöfdingen von der Lancken funno icke skäl göra ändring i rådst.r:ns beslut rörande jäfsanmärkningen. Beträffande sjelfva saken, yttrade hofr:n: att enär den af Bengtsson enligt åberopade handlingen den 26 Augusti 1876 utöfvade befattning vore att hänföra till sådan tjenst, som i gällande legostadga afsåges, samt Bengtsson icke bevisligen blifvit inom laga tid från tjensten uppsagd, pröfvade hofr:n rättvist, med upphäfvande af rådst.r:ns dom, förklara Bengtsson berättigad att ur konkursboet med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § H.B. utfå bevakade lönen för tiden från och med den 24 Oktober 1877 till samma dag 1878 med 750 kronor och värdet af öfriga, omförmälda löneförmåner, derifrån likväl,- enligt Bengtssons hos hofr:n s. 573 Sida 573 i årgången börjar här gjorda medgifvande, finge afdragas värdet af 7 skäppor råg, 7 fot samma sädesslag, 9 fot potates, 77 kannor mjölk, husrum och vedbrand för tiden från den 24 Oktober 1877 till den 16 Januari 1878, kostnad för in- och utsläppning af kreatur under en vecka samt för hållande af en ladugårdspiga för tiden från den 10 Januari till den 24 Oldober 1878. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Bergenstråhle, assessoren Lundvall och v. häradshöfdingen von der Lancken. Assessorerne Nilsson och Senell faststälde rådst.r:ns dom. Emot hofr:ns dom anförde Löfgren och Andersson missnöje i uppgifven egenskap af fordringsegare i konkursen och med företeende i bestyrkt afskrift af ett vid sammanträde den 9 December 1878 med borgenärerne hållet protokoll, enligt hvilket dervid tillstädeskomme borgenärerne C. J. Skoog och J. Svensson jemte Andersson och Löfgren beslutat, att tvisten angående Bengtssons fordran skulle genom sysslomännen, å konkursmassans vägnar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, samt åt sysslomännen uppdragit, att sjelfve eller genom ombud vidtaga alla de åtgärder, som för sakens dragande under Kongl. Maj:ts pröfning erfordrades. Den 11 December 1878 inlemnades till hofr:n en skrift, undertecknad med båda sysslomännens namn, deri de, »äfven i egenskap af fordringsegare» i Petterssons konkurs, med bifogande af revisionsskilling, anhöllo om föreskrift för underdånig talans fullföljd. A denna skrift tecknade Bengtssons ombud, att han icke hade något att anmärka emot ansökningen. Enligt utslag den 19 December 1878 fann hofr:n, enär protokollet vid borgenärernes sammanträde blifvit endast i afskrift företedt, att föreskrift om fullföljande af underdånig talan icke kunde andra fordringsegare meddelas än dem, hvilka tecknat sina namn å den ingifna missnöjesskriften. Emot detta revisionsutslag anmälde såväl sysslomännen s. 574 Sida 574 i årgången börjar här som Skoog och Svensson missnöje och anhöllo om hänvisning att emot revisionsutslaget fullfölja underdånig talan. Med företeende i hufvudskrift af sammanträd esprotokollet yrkade klaganderne nu sådan rättelse i revisionsutslaget, att det måtte sysslomännen tillåtas att å konkursmassans eller samtlige borgenärernes vägnar söka ändring i hofr:ns dom, såsom skäl hvarför anfördes, att i lag icke vore föreskrifvet, att sådan handling som sammanträdesprotokoll skulle i hufvudskrift företes; att någon anmärkning emot afskriften icke förekommit; samt att hofr:n icke infordrat originalhandlingen; och uppgaf Andersson särskildt, att han icke vore fordringsegare i konkursen, hvilket förhållande genom misstag från ombudets sida origtigt i revisionsansökningen uppgifvits. N. Rev. (t. f. rev.-sekr:ne von Krusenstjerna och Cöster, den sednare föredragande), yttrade: N. Rev. hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj:t icke måtte finna skäl att göra ändring i hofr:ns ofvanberörde den 19 December 1878 meddelade revisionsutslag; i följd hvaraf och då, enligt hvad numera upplyst blifvit, sökanden Andersson icke är fordringsegare i Petterssons konkurs, ändringssökandet i sjelfva saken icke lärer af Kongl. Maj:t upptagas till pröfning i vidsträcktare mån än såvidt på sökanden Löfgrens rätt, såsom fordringsegare i konkursen, inverkar, i hvilket afseende Kongl. Maj:t torde pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. T. f. rev.-sekr. Hasselrot var af skiljaktig mening och yttrade: »Enär vid den genom ombud till hofr:n ingifna skrift, hvari sysslomännen Andersson och Löfgren, såsom orden lyda: »äfven i egenskap af fordringsegare i Pettersons konkurs», anmält missnöje mot hofr:ns ifrågavarande dom, fogats ej mindre en af båda sysslomännen utfärdad fullmakt för innehafvaren att å konkursmassans vägnar anmäla dylikt missnöje, än äfven i bestyrkt afskrift utdrag af protokoll, fördt den 9 December 1878 vid sammanträde med borgenärerne i Petterssons konkurs, enligt hvilket protokoll då närvarande borgenärer, som, utom Löfgren, utgjorts af handlanden C. J. Skoog och urfabrikören J. Svensson, be- s. 575 Sida 575 i årgången börjar här slutat, att ifrågavarande sak skulle å konkursmassans vägnar hos Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, samt uppdragit åt sysslomännen att sjelfve eller genom ombud vidtaga alla de åtgärder, som för sakens dragande under Kongl. Maj:ts pröfning voro nödige; alltså och då anmärkning å vederdelosidan ej blifvit framstäld emot rigtigheten af den sålunda ingifna afskriften utaf nämnde hos Kongl. Maj:t i hufvudskrift företedda protokoll, utan Bengtssons i hofr:n begagnade ombud å sysslomannens ofvanberörde skrift tvärtom tecknat att emot ansökningen icke vore något att anmärka, samt numera upplyst blifvit, att sysslomannen Andersson ej är fordringsegare i konkursen, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med ändring af hofr:ns den 19 December 1878 meddelade revisionsutslag, måtte finna skäligt till pröfning upptaga sysslomännens i saken förda talan ej blott såvidt Löfgrens, utan äfven såvidt Skoogs och Svenssons rätt såsom fordringsegare i Petterssons konkurs angår. Beträffande sjelfva saken, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t, som torde gilla det hofr:ns beslut, hvarigenom Andersson förklarats för återgångsvittne, måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom i öfrigt, fastställa rådst.r:ns dom, så vidt på Löfgrens, Skoogs och Svenssons rätt såsom fordringsegare i Petterssons konkurs inverkar.» Sedan handlingarne cirkulerat, företogs saken den 24 November 1879 till afgörande i H. D. i närvaro af just.- råden Södergren, frih. Leuhusen, Rabe, Lindhagen, Svedelius, Östergren och Ryding. Efter H. D:s öfverläggning i saken förklarade just.- rådet Östergren, att, då af den hållna öfverläggningen framgick, att den å nu tjenstgörande afdelning af H. D. rådande mening i fråga om verkan deraf, att person, som anmäler sig att för annan föra talan inför rätta, allenast i afskrift företer den handling, hvari han till sådan talan erhållit uppdrag, afviker från lagtolkning, som blifvit af H. D. antagen vid afgörandet den 5 Maj 1875 af revisionssak emellan bruksegaren m. m. Carl Edv. Ekman på Finspong, sö- s. 576 Sida 576 i årgången börjar här kande, och handlanden F. W. Fiedler, svarande, just.rådet, for sin del, ansåg förevarande mål böra jemlikt Kongl. stadgan den 21 April 1876 af H. D:s båda afdelningar samfäldt afdömas. H. D:s ôfrige ledamöter deremot ansågo förevarande rättegångsfråga icke vara af enahanda beskaffenhet, som den af H. D. genom det af just.rådet Östergren åberopade beslut afgjorda; hvarföre sakens hänskjutande till H. D:s båda afdelningars samfäldta afdömande icke erfordrades. Då sålunda till afgörande förekom den öfver hofr:ns utslag den 19 December 1878 förda klagan och fråga huru vidsträckt det hos Kongl. Maj:t gjorda ändringssökande borde till pröfning upptagas; så emedan den omständighet, att Andersson och Löfgren hos hofr:n icke i hufvudskrift, utan i afskrift, företett det vid sammanträdet med borgenärerne i Petterssons konkurs den 9 December 1878 hållna protokoll, icke utgjort laga skäl för hofr:n att, på sätt som skett, utan att ens Andersson och Löfgren blifvit förelagdt att protokollet i hufvudskrift uppvisa, lemna utan afseende den till hofr:n ingifna, af 2 personer bestyrkta afskriften af samma protokoll; ty och som enligt innehållet af berörda afskrift, hvilken öfverensstämmer med den hos Kongl. Maj:t företedda hüfvudskriften, Skoog och Svensson, som varit närvarande vid ofvannämnda borgenärssammanträde, uppdragit åt Andersson och Löfgren att till Kongl. Maj:t fullfölja talan mot hofr:ns dom i saken emellan Bengtsson och Petterssons ôfrige borgenärer, funno H. D:s fleste ledamöter hinder deraf, att Andersson och Löfgren icke af hofr:n tillåtits att för Skoog och Svensson draga omförmälda sak under Kongl. Maj:ts skärskådande, icke möta för upptagande till pröfning af hvad å Skoogs och Svenssons vägnar blifvit anfördt för vinnande af ändring uti hofr:ns ifrågavarande dom; men då Andersson och Löfgren icke visat, att de af andre Petterssons borgenärer, än Skoog och Svensson, erhållit uppdrag att mot hofr:ns dom anmäla missnöje, samt Andersson och Löfgren i sin egenskap af sysslomän i Petterssons konkurs icke egt att å konkursboets vägnar till Kongl. Maj:ts pröf- --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.