---
citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 580
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 580
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1879-11-25
keywords:
  - Tullfrihet
url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-580/"
source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1880 s. 580

K. F. d. 29 Maj 1874, § 4, angående rätt att, vid resor öfver gränsen mellan Sverige och Norge, tullfritt medföra varor af mindre myckenhet.

---

Den 13 September 1878 anträffade tulluppsyningsmannen Kjellman ombord å ångbåten »Albert Ehrensvärd», liggande vid hamnen i Strömstad, 2 större packor innehållande ylledoffel, synbarligen af utländsk tillverkning. Berörda packor, som voro adresserade, den ena till Nösund och den andra till Uddevalla, innehöllo tillhopa 7 st. doffel, hvaraf det största höll 59 fot.

Enligt uträkning af tullkammaren i Strömstad utgjorde sammanlagda tullafgiften för packorna 164 kr. 65 öre.

Sedan varorna blifvit under beslagsanspråk anhållna, yrkade t. f. tullförvaltaren W. Hjertstrand hos rådst.r:n i Strömstad ansvar å egaren till nämnda varor, handlanden A. Hvitfelt, för oloflig varuinförsel.

Hvitfelt uppgaf, att ifrågavarande varor blifvit landvägen förda från Fredrikshald till Strömstad under tiden från den 20 Juli 1878 till den 13 påföljande September, hvarvid så tillgått, att vid åtskilliga tillfällen personer, hvilka emellan de nämnda städerna färdades landvägen i helt annat ändamål än för varuforsling, blifvit af Hvitfelt anmodade

s. 581 Sida 581 i årgången börjar här

att emot en ringa drickspenning, högst 1 kr. hvarje gång, medföra ett stycke under 60 fot. Vid gränsen hade behörig tullbetjent undersökt varorne och funnit dem utgöra föremål för tullfri varuinförsel. Vid den tid varorna infördes, hade det icke varit bestämdt hvart de vidare skulle sändas, men sedermera hade Hvitfelt hoppackat godset och expedierat detsamma under förutnämnda adresser. I följd häraf och på grund af 4 § i K. F. angående Sveriges och Norges handels- och sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874 yrkade Hvitfelt åtalets ogillande.

Åklagaren företedde en af generaltullstyrelsen till tullkammaren i Strömstad den 29 Augusti 1876 aflåten skrifvelse, hvarigenom generaltullstyrelsen i fråga om tillämpningen af 4 § i ofvannämnda K. F. meddelat, att — på sätt Kongl. Maj:t i nådigt bref den 26 Maj 1852 rörande 8 § i då gällande mellanrikslag, K. F. den 24 Maj 1825, förklarat — den i förstnämnda lagrum medgifna tullfrihet vid resor öfver gränsen från det ena af de förenade rikena till det andra för mindre qvantiteter af vissa varor endast finge ega rum i de fall, då den som medförde varan företagit resan i annat ändamål än allenast att emot betalning forsla, varor, så att varans medförande vore att betrakta såsom, en bisak för tillfället, o

Åklagaren anmärkte, att med hänseende till det ändamål, hvartill varorna varit afsedda, och då uppenbart vore, att de personer, som forslat varorna, endast af denna orsak företagit sina resor, Hvitfelts invändning icke förtjenade något afseende.

Rådst.r:n yttrade i utslag den 28 Oktober 1878: att emedan K. F. den 29 Maj 1874, angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, i 4 § uttryckligen stadgade, att vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vore medgifvet att af utländska, till utförsel tillåtna samt svensk eller norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra, bland annat, väfnader af alla slag tillsamman 60 fot, och vid ifrågavarande anhållning förekomme, att densamma blifvit gjord, icke då väfnaderna

s. 582 Sida 582 i årgången börjar här

varit pä väg från Norge hit till riket, utan först då desamma, inlagda i två packor, vid beslagstillfället skulle med ångaren »Albert Ehrensvärd» forslas vidare från Strömstad söderut till uppgifne personer: ty och som det inträffade förhållandet, som packhusattesten utvisade, eller att intet af de anhållna tygstyckena öfverskjutit den i sagda K. F. medgifna längd af 60 fot, gåfve styrka åt Hvitfelts invändning, att det anhållna godset endast i öfverensstämmelse med nämnda lagrum blifvit i riket infördt, samt skälig anledning för antagandet, att de personer, som från Norge hit till riket forslat tygstyckena, icke skulle haft annat ändamål för deras resa än samma varuforsling, saknades vid betraktande deraf, att forslingskostnaden, som. enligt Hvitfelts uppgift, endast bestått i en ringa drickespenning, ingalunda kunnat utgöra tillräcklig anledning för en så beskaffad resa eller medföra godtgörelsen för dermed förenad kostnad och besvär, kunde Hvitfelt icke till något ansvar för åtalade varuinförseln dömas.

Ombudsmannen hos generaltullstyrelsen H. C. Öhnell klagade hos Göta hofrätt och anförde, att enligt uträkning af tullkammaren i Strömstad vore skilnaden emellan svensk och norsk tull för 60 fot doffel 15 kr. 18 öre, hvadan sålunda en vinst af 14 kr. 18 öre uppkomme för hvarje resa; att äfven om den resande icke någon gång medfört mera än 60 fot, hade dock varorna blifvit i handelsafsigt införde; att åberopade 4 § sålunda icke kunde anses i nu förevarande fall tillämplig, enär denna § allenast afsåge rätt för gränsboar att medföra hvad som kräfdes för egna förbrukningsbehof; samt att, då varorna icke varit åtföljde af förpassning, Hvitfelt gjort sig förfallen till ansvar enligt 7 och 10 §§ i K. F. den 29 Maj 1874,jemförde med 13 § i tullstadgan.

Hvitfelt bestred ändring under åberopande af hvad han förut anfört.

Hofr:n fann, enligt utslag den 20 Maj 1879, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådst.r:ns utslag.

Öhnell fullföljde talan.

Målet föredrogs den 25 November 1879 inför HI. D. О

s. 583 Sida 583 i årgången börjar här

limaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Huss, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg); och fann H. D. skäl icke vara anfördt, som i hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
