--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 583 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 583 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-12-22 keywords: - Förmynderskap url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-583/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 583 Beträffande arfvode för gode män, hvilka äro utsedde att hafva tillsyn öfver förmynderskap. K. F. d. 24 sept. 1861, § 7. --- Bruksegaren O. G. Hedengren, som afled i December 1870, efterlemnade såsom sterbhusdelegare enkan Maria Wigert jemte 6 omyndiga barn, till förmyndare för hvilka öfverstelöjtnanten J. Lilliehöök förordnades. Behållningen i boet, hvars förnämsta tillgång utgjordes af egendomen Riseberga, synes enligt af Lilliehöök afgifna förmyndareräkningar hafva, efter afdrag af skulderna i boet 220,900 kr., uppgått till 88,625 kr. 84 öre. Enligt mellan enkan och förmyndaren träffad öfverenskommelse förblef boet oskiftadt och den fasta egendomens behållning fördelades i förhållande till de vid arfskiftet hvar ocli en tillkommande arfslotter. Enligt ett den 20 Januari 1872 upprättadt skifte utgjorde de omyndigas arfslott 56,400 kr. eller 9,400 kr. på dem hvar, hvilken beräkning dock grundats på bouppteckningsvärdena, hvadan arfslotternas verkliga storlek blef beroende deraf huruvida jordegendomen kunde realiseras till sitt verkliga värde. Räkenskaperna å Riseberga hade blifvit förda sålunda, att tiden från och med den 1 April det ena året till samma dag det andra året utgjorde ett räkenskapsår. På de för hvart af dessa räkenskapsår förda räkenskaper vid egendomen hade Lilliehöök sedermera grundat de förmyndareräkningar han för hvarje år upprättat och till gode männen för granskning aflemnat, så att dessa förmyndareräk- s. 584 Sida 584 i årgången börjar här ningar omfattat ett år från och med den 1 April till samma dag följande året. I förmyndareräkningen för l:a året från och med den 1 April 1872 till och med den 1 April 1873 upptogs Risebergas behållna af kastning till 27,368 kr. 94 öre, deraf dock afginge ränta å intecknade och ointecknade skuldsumman 220,900 kr. med 15,116 kr. 25 öre, så att till fördelning emellan sterbhusdelegarne återstodo 12,225 kr. 84 öre, deraf i förhållande till den enligt arfskiftet hvarje sterbhusdelégaré tillkommande arfslott belöpte på enkan 4,455 kr. 28 öre och på de omyndiga 7,797 kr. 41 öre, å hvilket sistnämnda belopp Lilliehöök beräknat 1 proc, i granskningsarfvode, hvilket ock med 77 kr. 97 öre utbetalts åt gode männen, hvilka å räkningen tecknat: »Granskningsarfvode är betaldt med 77 kr. 97 öre, qvitteras. Petter Persson. Olof Nilsson». I förmyndareräkningen för andra året upptogs egendomens behållna afkastuing till 28,041 kr. 29 öre och räntan å skulderna till 15,116 kr. 25 öre. Af skilnaden, 12,925 kr. 4 öre, tillädes de omyndiga 8,225 kr. 28 öre, deraf betaltes 1 proc, med 82 kr. 25 öre i granskningsarfvode. I förmyndareräkningen för 3:e året beräknades egendomens afkastuing till 19,183 kr. 85 öre samt räntor för skuld å egendomen till 15,727 kr. 35 öre; och upptogs af skilnaden, 3,456 kr. 50 öre, såsom de omyndigas andel 2,197 kr. 41 öre, deraf 1 proc, med 21 kr. 97 öre utbetalades till granskningsmännen. För 6:e året upptogs i förmyndareräkningen afkastningen af egendomen till 17,394 kr. 5 öre, deraf räntor afgingo med 15,701 kr. 17 öre. Öfverskottet, som återstod till delning, utgjorde sålunda 1,692 kr. 88 öre. Under detta år blef den 13 Juni 1877 äldsta sonen Johannes myndig; och upptog räkningen, att af sagda öfverskott, 1,692 kr. 88 öre, belöpte på de 5 omyndiga 897 kr. 76 öre, hvarjemte i räkningen barnen till last debiterades 2 poster så lydande: s. 585 Sida 585 i årgången börjar här »Afgår förvaltningskostnad till fru Hedengren för mejeriet för år ...................kr. 1,200 — Förmyndare arfvode ..............» 400 — 1,600 kr.» Af dessa 1,600 kr., som afsågo alla barnen, påfördes i räkningen de 5 fortfarande omyndiga 0 med 1,333 kr. 33 öre, hvadan och då dessa omyndigas andel i behållningen utgjorde endast 897 kr. 76 öre, en brist för dem å detta år uppkom med 435 kr. 57 öre, i följd hvaraf gode männen för detta år icke erhöllo något granskningsarfvode. I stämning å Lilliehöök till Edsberga här.rätt vid 1879 års vinterting anförde gode männen för tillsyn å förmynderskap inom Edsberga socken, Petter Persson i Logsjö och Olof Nilsson i Wia: Enligt 7 §i K. F. den 24 September 1861 skall förmyndare betala till gode männen i granskningsarfvode 1 proc, »af den omyndiges räntor eller inkomster». Med den omyndiges inkomster måste väl der förstås allt hvad förmyndaren för den omyndiges räkning såsom årsinkomst uppbär utan afdrag för de utgifter, vare sig till räntor eller andra ändamål, som med samma inkomst sedermera bestridas. Lilliehöök hade emellertid vid beräkning af granskningsarfvode från myndlingarnes andel i behållna årsinkomsten af Riseberga för hvarje af åren 1872—1873, 1873—1874, 1874—1875 och 1877—1878 afdragit de omyndigas andel i räntorna å boets skulder och dessutom i räkningen för året 1877—1878 gjort afdrag för de omyndigas andel i förvaltningskostnad till fru Hedengren jemte förmyndarearfvode. Genom denna origtiga beräkning hade gode männens arfvode för ifrågavarande 4 år 1872—1873,1873—1874, 1874—1875 oclr 1877—1878 obehörigen minskats med 403 kr. 20 öre; och som gode männen dessutom haft 2 kr. 74 öre i omkostnader för förmyndareskapet, yrkades af gode männen att af förmyndaren utbekomma tillhopa 405 kr. 94 öre jemte ränta från stämningsdagen. Lilliehöök genmälde: Såsom de omyndigas inkomst kunde ju tydligen icke räknas mer än hvad som återstode af afkastningen utaf den omyndiges egendom, sedan afdrag skett för räntor å den skuld, i hvilken den omyndige häf- s. 586 Sida 586 i årgången börjar här tade äfvensom för förvaltningskostnader. Detta framginge klart af 1861 års K. F., deri det stadgas, att det utdrag af förmyndareräkningen, som bör tillställas domaren, skall innehålla summarisk uppgift på de omyndigas behållning i lös och fast egendom, d. v. s. skilnaden emellan tillgångar och skulder. Endast afkastningen af denna behållning utgjorde den omyndiges inkomst, och endast denna afkastuing behöfde sedermera redovisas. Denna uppfattning bekräftades ytterligare af 11 kap. 1 § Ärfdabalken, der det förutsattes, att boets skulder skulle vara guldne innan skifte egde rum ocli innan förmyndaren öfvertoge den omyndiges arfslott. När nu förmyndaren, för att undvika en ofördelaktig realisering, öfvertoge den på myndlingens lott belöpande andel i boets skulder, vore ju tydligt, att den omyndiges inkomst icke kunde anses utgöra mer än hvad som återstode af arfslottens afkastning, sedan ränta å derpå belöpande andel i skulden och förvaltningskostnaderna afdragits. I Lilliehööks räkningar hade afdrag skett allenast för räntor och förvaltningskostnad, men icke för andra utgifter såsom myndlingarnes underhåll m. m. Lilliehöök ansåge sig lagligen kunnat grunda sina förmyndareräkningar på arfskiftet den 20 Januari 1872 och sålunda upptagit såsom myndlingarnes behållning 56,400 kr. ocli beräknat i årsinkomst 5 proc, deraf med 2,820 kr., derå 1 proc, utgjort allenast 28 kr. 20 öre, hvadan gode männen sålunda fått mer och icke mindre än sin lagliga rätt. På grund häraf yrkades ogillande af käromålet. Gode männen påpekade ordalydelsen af 7 § i 1861 års K. F., deruti det ovilkorligen stadgades, att gode männen voro berättigade att i arfvode bekomma 1 proc, af don omyndiges inkomster. Der stode icke behållna inkomster, hvilket jemväl vore med billigheten öfverensstämmande, enär granskningen af en förmyndareräkning, der myndlingen hade stora inkomster, men äfven stora utgifter, derigenom behållningen blefve obetydlig, ju kunde vara besvärligare att granska än en räkning, som upptoge blott inkomster, men icke s. 587 Sida 587 i årgången börjar här några utgifter, äfven om de förra uppginge till betydande belopp. Här.r:n yttrade i utslag den 20 Mars 1879: att emedan det granskningsarfvode, som К. F. den 24 September 1861 bestämt att utgå af de omyndiges räntor eller inkomster, skäligen icke finge beräknas annorledes än efter den behållning, räntorna eller inkomsterna lemnat, sedan från desamma afräknats ränta eller afbetalning å den omyndiges skuld, helst i annat fall kunde inträffa att, derest inkomsterna jemt försloge till betäckande af räntan å skulden, utan att lemna ytterligare öfverskott, fordringsegarne gingo miste om så stor del af räntan, som erfordrades till betalning af granskningsarfvodet, samt gode männen för tillsynen å förmynderskap erhölle bättre rätt till den omyndiges medel än dennes fordringsegare, och detta ehuru godemansbefattningen innebure förtroendeuppdrag af beskaffenhet att böra fullgöras äfven utan afseende derå, att särskildt arfvode för deraf vålladt besvär icke kunde erhållas; ty och som vid beräkning af det arfvode, gode männen fått uppbära för granskning af Lilliehööks ifrågavarande förmyndareräkningar, hänsyn icke tagits till annat afdrag å de omyndiges årsinkomster, än för räntan å deras skuld, hvilken ränta, såsom ej beredande de omyndige någon inkomst, icke vore att till sådan hänföra, ocli gode männen sålunda uppburit det arfvode, som dem lagligen tillkommit, saknade här.r:n skäl att bifalla stämningspåståendet. Gode männen vädjade till Svea hofrätt och anmärkte, att äfven om det emot deras bestridande kunde anses vara rätt att från inkomsterna afdraga ränta å de omyndiges skuld innan arfvodet beräknades, vore det dock helt visst origtigt att, såsom skett i räkningen för 1877—1878, afdraga jemväl förvaltningskostnad och förmyndarearfvode. Enligt denna räkning utgjorde, efter afdrag för ränta å skulden, de 5 omyndiges andel i inkomsten 897 kr. 76 öre, och å detta belopp vore väl gode männen i hvad fall som helst berättigade till arfvode med 1 proc, eller 8 kr. 97 öre. Hofr:n yttrade i dom den 17 Juli 1879: att enär Pet- s. 588 Sida 588 i årgången börjar här ter Persson och Olof Nilsson icke ifrågasatt rigtigheten af Lilliehööks uppgift i förmyndareräkningen for 1877—1878, att ett af Hedengrens barn, sonen Johannes, som jemte dennes 5 syskon stått under Lilliehööks förmynderskap, den 13 Juni 1877 blifvit myndig, men Johannes Hedengren icke sjelf eller genom befullmägtigadt ombud blifvit i denna först derefter började rättegång hörd; ocli den omständighet, att Lilliehöök förut varit förmyndare för Johannes Hedengren, icke lagligen föranledde dertill, att hans rätt kunnat af Lilliehöök utan särskildt bemyndigande i saken bevakas, funne hofr:n att Petter Perssons och Olof Nilssons talan, såvidt den bemälde Johannes Hedengren anginge, icke bort till hüfvudsaklig pröfning upptagas, i anseende hvartill här.r:ns utslag i denna del undanröjdes; och som, hvad anginge Petter Perssons och Olof Nilssons fullföljda talan i öfrigt, de räntor och inkomster, hvarå Petter Persson och Olof Nilsson enligt K. F. den 24 September 1861 egt att för omförmälda granskningsbestyr beräkna sig 1 proc, i arfvode, icke finge skattas till högre belopp än det, som i omförmälda förmyndareräkningar angifvits hafva såsom verklig behållning emellan de omyndige fördelats, och hvarå jemväl Petter Persson och Olof Nilsson bekommit 1 proc, såsom granskningsarfvode; alltså och då Petter Persson och Olof Nilsson icke visat laglig grund för sitt yrkande om ersättning för uppgifna kostnader, 2 kr. 74 öre, pröfvade hofr:n rättvist gilla här.r:ns domslut: Om denna dom förenade sig assessoren Gripensköld samt v. här.höfdingarne Ryman, referent, ocli Westdahl. Från beslutet, såvidt det rörde Hedengrens barn, med undantag af sonen Johannes, var hofrättsrådet Montelius skiljaktig och yttrade: »Emedan ostridigt är, att Riseberga egendom, tillhörande Hedengrens enka och alla 6 barn, för ifrågavarande år, hvartdera räknadt från den 1 April det ena till samma dag det andra året, lemnat en afkastuing för 1872— 1873 af 27,368 kr. 94 öre, för 1873-1874 af 28,041 kr. 29 öre, för 1874—1875 af 19,183 kr. 85 öre ocli för 1877 —1878 af 17,394 kr. 5 öre, eller tillhopa 91,988 kr. 13 öre, äfvensom att af denna summa belöpt på en livar af de 5 bar- s. 589 Sida 589 i årgången börjar här nen ** med 9,756 kr. 61 öre, eller å alla 5 barnen tillsamman 48,783 kr. 5 öre; ty och som ordalydelsen i åberopade 7 § af K. F. den 24 September 1861 icke utmärker att från dessa inkomster, vid bestämmande af gode männens arfvode, må afräknas vare sig de räntor, som under ifrågavarande år upplupit å myndlingarnes skuld, eller det i räkningen för 1877—1878 debiterade förmyndarearfvode 1,600 kr., samt rätta meningen med en i nyssnämnda räkning förekommande anteckning om förvaltningskostnad till enkan Hedengren för mejeriet icke är tillförlitligen utredd; alltså och då följaktligen arfvodet för dessa 4 år bort utgå med 487 kr. 83 öre, utgörande 1 procent af 48,783 kr. 5 öre, men af hvad i saken förekommit ej kan antagas, att Lilliehöök såsom arfvode till kärandena i deras egenskap af gode män utbetalt mer än för alla 6 barnen år 1872—1873 77 kr. 97 öre, för 1873—1874 82 kr. 25 öre och för 1874— 1875 21 kr. 97 öre, eller sammanräknadt 182 kr. 19 öre, motsvarande för de 5 barnen 151 kr. 83 öre, finner jag skäligt, med ändring af här.r:ns motvädjade utslag, ålägga Lilliehöök att af de 5 myndlingarnes tillgångar utbetala till kärandena återstående arfvode 337 kr., hvaremot och då kärandena icke visat laglig grund för sitt yrkande om ersättning för uppgifna omkostnader, 2 kr. 74 öre, jag med här.- r:n anser detta yrkande ej kunna bifallas.» Petter Persson och Olof Nilsson sökte ändring under yrkande, att deras käromål måtte bifallas. N. Rev. (rev.sekr. Skarin, föredragande, konst, rev.sekr. Westman och t. f. rev.sekr. Hasselrot) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. Saken föredrogs den 4 December 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, Lindhagen, Östergren och Ryding), hvarvid N. Rev:s underdåniga hemställan bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 December 1879. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.