--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 70 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 70 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-04-01 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-70/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 70 Angående skyldighet för Hofrätt att, derest underdomare begått något fel, som väl icke anses böra medföra ansvar, men dock finnes vara obehörigt, derom afgifva yttrande, honom och andra till efterrättelse för framtiden. Åtal mot domare dels för fördröjd expedition af ett utslag --- Sedan Södra Vadsbo här.rätt under v. här.höfd. C. F. Wahlboms ordförandeskap genom utslag den 5 September 1877 dömt på fri fot varande drängen Johan Ström att för stöld hållas till straffarbete i sex månader, insände Wahlbom med skrifvelse den 6 Januari 1878 nämnda utslag till К. bef:de i Skaraborgs län för verkställighet. I skrifvelse den 9 i sistnämnde månad anmodade K. bef:de Wahlbom, att, enär med insändandet af omförmälda utslag fördröjts mera än tre månader utöfver den i K. K. den 12 Februari 1869 bestämda tid, till K. bef:de inkomma med besked om orsaken till berörda dröjsmål. Den 12 Januari 1878 aflät Wahlbom till K. bef:de svarsskrifvelse af innehåll, att K. bef:de, efter Wahlboms förmenande, saknat befogenhet att i fråga som den förevarande affordra honom någon förklaring, utan egt att, derest han ansåges hafva låtit försummelse i antydda hänseendet komma sig till last, sådant hos vederbörande hofrätt anmäla. K. bef:de, som fann denna skrifvelse vara hållen i en tillrättavisande ton och då det enligt gällande instruktion tillkomme K. bef:de, bland annat, att vaka deröfver, att utslag i brottmål i författningsenlig ordning befordrades till verkställighet, och detta uppdrag otvifvelaktigt innefattade skyldighet att tillse det sådan verkställighet icke utan giltig anledning genom vederbörandes försummelse fördröjdes och förpligtelse för K. bef:de att, när sådant skett, till förebyggande af enahanda uraktlåtenhet för framtiden vidtaga lagliga åtgärder, men K. bef:de skulle förhindras i följd- s. 71 Sida 71 i årgången börjar här riktig utöfning af denna sin tjenstepligt i händelse domaren tillätes att i sak af sådan beskaffenhet som den ifrågavarande afvisande besvara framstäld begäran om erforderliga upplysningar, så anmälde K. bef:de förhållandet hos Justitiekanslersembetet och utbad sig embetets medverkan i ändamål att Wahlbom måtte vid verkande äfventyr varda förpligtad att meddela besked i det afseende, hvarom K. bef:des skrifvelse till honom förmälde, hvarjemte K. bef:de hemstälde, att Wahlboms obefogade och lagstridiga vägran att lemna svar på en embetsskrifvelse ej måtte ansvarsfritt aflöpa. Justitiekanslersembetet hörde Wahlbom, som i afgifven förklaring vidhöll sin i skrifvelsen till K. bef:de uttalade åsigt. Wahlbom åberopade till stöd derför slutet af 12 § i landshöfdingeinstruktionen och anförde att, om ej nämnda stadgande skulle lända till efterrättelse, K. bef:de skulle kunna infordra förklaringar i alla ärenden, hvilka K. bef:de trodde vara orätt handlagda, hvarjemte Wahlbom förklarade att inga upplysningar i den sak, hvarom vore fråga, varit för K. bef:de erforderliga. Häremot anmärkte K. bef:de, att den af Wahlbom åberopade § i landshöfdingeinstruktionen ingalunda uteslöt rättighet för den administrativa myndigheten att af domaren påkalla upplysningar eller besked angående de angelägenheter, som deri omförmälas. K. bef:de hade för öfrigt grundat sin framställning hos Wahlbom ej på 12 § utan på 14 § uti instruktionen, men Wahlboms skrifvelse innefattade ej något svar på K. bef:des förfrågan. Justitiekanslersembetet, som ansåg att K. bef:de enligt stadgandet i 1 kap. 2 § U. B., jemfördt med 12 och 14 §§ i landshöfdingeinstruktionen, haft full befogenhet att begära besked på sätt som skett, hvaraf ock följde att Wahlbom ej egt rätt att afgifva sådant svar, som han gjort. Då dertill kom att Wahlbom syntes hafva obehörigen fördröjt expeditionen af ifrågakomna utslag, uppdrog justitiekanslersembetet åt advokatfiskalsembetet vid Göta hofrätt att dels i laga ordning tilltala Wahlbom för denna försummelse, dels ock i sammanhang dermed begära hofr:ns förklarande, att Wahl- s. 72 Sida 72 i årgången börjar här bom obehörigen förfarit derigenom att han till K. bef:de aflätit sådan skrifvelse som ofvan omförmälda af den 12 Januari 1878. I anledning häraf blef Wahlbom vid hofr:n tilltalad såväl för nämnda försummelse som för det han genom aflåtandet af nyssberörda skrifvelse obehörigen förfarit. Wahlbom förklarade, att han underkastade sig ansvar för försummelsen att inom föreskrifven tid expediera utslaget, men vidhöll, att K. bef:de saknat behörighet att affordra Wahlbom besked om orsaken till dröjsmålet. 1 kap, 2 § U. B. gåfve ock stöd åt denna åsigt, och af 14 § i landshöfdingeinstruktionen följde endast att K. bef:de nog egde att infordra utslag för att befordra dem till verkställighet, men ej mera. I afgifna påminnelser anförde advokatfiskalen, att han ej hade af nöden att andraga flera skäl för bifall till åtalet i dess helhet, utan öfverlemnade målet under yrkande om ansvar å Walbom för det anmärkta dröjsmålet och att hofr:n ville i följd af åtalet i öfrigt meddela sådant yttrande, hvarom justitiekanslersembetet anmodat advokatfiskalsembetet att hemställa. Genom utslag den 8 November 1878 utlät sig hofr:n: att Wahlbom för försummelsen i afseende å insändande till К. bef:de af utslaget dömdes, jemlikt 25 kap. 17 § Strafflagen, att böta 20 kronor; men att, då advokatfiskalsembetet i dess slutliga memorial ej fullföljt ansvarsyrkandet mot Wahlbom för aflåtandet af skrifvelsen den 12 Januari 1878, hofrätten saknade laglig anledning att ingå i bedömande af Wahlboms åtgörande härutinnan, hvarföre advokatfiskalsembetets anhållan, att samma åtgörande måtte förklaras hafva varit obehörigt, af hofrätten lemnades utan vidare afseende. Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Andersson, assessoren Uggla samt v. här.höfd:ne Andersson och Palmgrén. Hofrättsrådet Backman var från beslutet skiljaktig och yttrade: »Jag är ense med pluraliteten rörande advokat- s. 73 Sida 73 i årgången börjar här fiskalsembetets ansvarsyrkande å Wahlbom för försummelse att inom rätt tid till К. bef:de insända ofvan omförmälda utslag; och finner jag hvad advokatfiskalsembetet för öfrigt i det slutliga memorialet framstält icke förtjena vidare afseende.» Öfver senare delen af hofr:ns utslag anförde justitiekanslersembetet und. besvär. Af 8 kap. 1 § R. B. m. fl. stadganden måste följa, att hofrätt vore skyldig att, om underdomare begått något, som väl ej ansåges böra medföra ansvar, men dock funnes vara obehörigt, derom afgifva yttrande, honom och andre till efterrättelse för framtiden. Så hade skett mänga gånger förut. Wahlbom hade förfarit obehörigt; men om Kongl. Maj:t ej ville sjelf meddela sådant förklarande, som hos hofr:n påyrkats, anhölle justitiekanslersembetet, att målet måtte visas åter för bestämdt yttrande om advokatfiskalsembetets begäran borde såsom på lag grundad bifallas eller ogillas. Målet föredrogs den 1 April 1879 inför H. D., (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Wretman, von Hofsten, Rabe och von Segebaden); och ehuru omförmälda af v. här.höfd. Wahlbom den 12 Januari 1878 aflåtne svar å den embetsskrifvelse, han i egenskap af t. f. domhafvande i Södra Wadsbo härad fått från K. bef:de emottaga, innefattade ett förbiseende af icke allenast den rätt, som tillkommer K. bef:de till fullgörande af hans genom instruktion utstakade åligganden, utan ock af den skyldighet, som embets- och tjenstemän i allmänhet äro jemlikt 47 § Regeringsformen underkastade, samt genom Wahlboms förenämnda skrifvelse och opåkallade hänvisning att K. bef:de egde att, derest Wahlbom ansåges hafva låtit försummelse i anmärkta afseendet komma sig till last, sådant hos vederbörande hofrätt anmäla, K. bef:des embetsskrifvelse blifvit på ett oskickligt sätt besvarad; likväl och då Wahlboms förfarande i berörda afseende varit föremål för åtal utan att föranleda något ansvarsyrkande, funno H. D:s fleste ledamöter det underdåniga ändringssökandet ej böra till någon åtgärd föranleda. s. 74 Sida 74 i årgången börjar här Just.råden Wretman och Rabe funno ej skäl att i hofr:ns utslag meddela ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.