--- citation: Naumanns tidskrift 1880 s. 712 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1880 s. 712 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1880-02-24 url: "https://ratiolex.se/naumann/1880/s-712/" source: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1880 s. 712 Angående skyldighet för den, som inmutat ödeliggande eller sönad grufva med tillagdt utmål, att söka nytt utmål för densamma, samt beträffande påföljden för underlåtenhet i detta afseende. K. F. d. 20 okt. --- Kihlafors jernverksaktiebolag yrkade i stämning till O- lands här.:rätt: att enär, efter det Hargs bruksegare år 1809 ä Olands härads allmänning erhållit utmål för 2 af dem inmutade jernmalmsanledningar, gemensamt benämnda Hargs grufva, och denna grufva derefter blifvit sönad, bruksegaren P. C. Rettig den 4 Februari 1842 erhållit mutsedel å samma grufva, samt uti uppkommen tvist emellan Dannemora grufvebolag och Rettig, den sistnämnde genom Kongl. Maj:ts dom den 18 Augusti 1847 vunnit bekräftelse å sin rätt till grufvan och det för densamma utlagda utmål, men, oaktadt Rettig och Kihlafors aktiebolag, å hvilket Rettigs rätt till grufvan öfverlåtits, fullgjort det arbete, som för grufvans förvarande författningsenligt erfordrades, Dannemora grufveintressenter den 8 December 1874 erhållit mutsedlar å och den 24 September 1875 fått utlagda utmål för 2 grufvor, benämnda »Lilla Processen» och »Sista Försöket,» hvilka voro belägna inom området för det åt Hargs grufva år 1809 bestämda utmål, aktiebolaget måtte tillerkännas rätt att, så länge nämnda Hargs grufva af bolaget på rätt bergsmannavis bearbetades och försvarades, fritt och oqvaldt få innehafva och behålla det utmål, som år 1809 åt grufvan anvisades, samt att följaktligen ofvanberörda af Dannemora grufveintressenter verkstälda inmutning och den derå grundade utmålsförrättningen måtte förklaras ogiltige. s. 713 Sida 713 i årgången börjar här Den 5 November 1832 erhöllo Dannemora grufveintressenter mutsedel å 2 såsom ödeliggande uppgifna »jernmalmsskärpningar, hvilka, såsom det heter i mutsedeln, »med dertill år 1809 afrösadt utmål skulle vara belägna på Olands härads allmänning utmed Ramhälls gamla grufvor.» Dessa skärpningar voro ostridigt desamma, för hvilka Hargs bruk 1809 fått utmål, men hvilka derefter af Hargs bruk öfvergifvits. Någon särskild utmålsläggning för denna Dannemorabolagets inmutning egde icke rum. Ar 1832 inmutade Rettig dels Hammarins då öfvergifna grufva med dess 1807 bestämda utmål, dels ock 3 derintill belägna nya jernmalmsanledningar, för hvilka följande året utmål utlades; och yttras i protokollet öfver denna utmålsförrättning: »Vid förrättningen företeddes en af ingeniören Rossander upprättad plankarta öfver Hammarinsgrufvans 1807 afrösade utmål jemte de af Rettig begärda 3 nya utmålen i sträckning åt vest nordvest. I öster eller ost sydost från Hammarinsgrufvan funnos de s. k. Hargs samt Ramhälls gamla och nya grufvor. Dannemora grufveintressenter, som då innehade såväl Hargs som Ramhälls grufvor, gjorde härvid anspråk på en inom Hammarinsgrufvans gamla utmål befintlig ödegrufva, såsom inbegripen under den allmänna benämningen af Ramhälls, gamla grufvor, hvarjemte de begärde att erhålla mutsedel på det lediga utrymme, som kunde finnas emellan Hargs och Hammarinsgrufveutmålen. Med anledning häraf anmodades nu ingeniören Rossander att utreda rätta läget af Hargsgrufveutmål och detsamma på ofvannämda plankarta upptaga; och blefvo emellertid de 3 af Rettig begärda utmålen faststälde.» Den 17 September 1833 resolverade bergmästaren, att, då det icke kunnat visas, att Ramhällsgrufvors år 1809 afrösade utmål angränsade eller hade någon beröring med Hammarinsgrufvans 1807 utstakade äldre utmål, utan tvärtom Hargsgrufvans 1809 bestämda utmål, hvilket blifvit af ingeniör Rossander på kartan upptaget, ehuru icke i öfverensstämmelse med den ofullständiga beskrifningen, som utmålsprotokollet innehölle, låge emellan Ramhälls och Ham- s. 714 Sida 714 i årgången börjar här marinsgrufvornas utmål, samt Rettig å Hammarinsgrufventmålet erhållit mutsedel, skulle Hammarinsgrufvans gamla utmål bibehållas vid dess på planteckningen upptagna utrymme A. B. C. D.; och skulle särskild resolution meddelas öfver Dannemoraintressenternas ansökning om mutsedel på det lediga utrymmet emellan Hargs- och Hammarinsgrufvornas utmål. Samma dag utfärdade bergmästaren en mutsedel, hvarigenom, under förbehåll af annans bättre rätt, Dannemoragrufveegare tillätes att upptaga och med arbete belägga de af dem angifne jernmalmsanledningar, som funnes å det förut icke inmutade utrymmet emellan Hargs- och Hammarinsgrufvors utmål på Olands härads allmänning. 1835 utstakades af bergmästaren utmål för sistnämnde inmutning, hvilken dervid erhöll namnet Carl Ols-grufvan; och blef på begäran utmålet bestämdt på sätt en i förrättningsprotokollet intagen planteckning utvisade. Den 4 Februari 1842 utfärdade bergmästaren för ofvanbemälde Rettig mutsedel, hvarigenom Rettig på grund af K. F. den 20 Oktober 1741 och den 6 December 1757 berättigades att upptaga och med arbete belägga »Hargs ödeliggande jernmalmsgrufva», belägen på Olands härads allmänning »emellan Carls Ols- och Ramhällsgrufvors utmål». Med anledning häraf uttog Dannemora bolag stämning å Rettig till Uplands och Roslagens bergstingsrätt under yrkande om ansvar för det han i April 1842 börjat bearbeta ett bolaget tillhörigt utmål, inmutadt af bolaget den 5 November 1832 (Hargsgrufvan). Rettig bestred käromålet och åberopade sin nyssnämnda år 1842 erhållna mutsedel med förklarande, att grufvan varit af bolaget sönad. Sedan bergstingsrätten funnit Dannemorabolaget hafva åsidosatt hvad till försvarande af uppfinnarerätten till grufvan ålegat bolaget och förty ogillat stämningspåståendet, fullföljde bolaget talan till Svea hofrätt, som fann Hargsgrufvan icke kunna annorlunda anses än såsom af bolaget öfvergifven och ödelagd, i följd hvaraf bergstingsrättens beslut faststäldes, hvarefter Kongl. Maj:t i dom den 18 Maj 1847 faststälde hofr:ns dom. s. 715 Sida 715 i årgången börjar här Ar 1874 uttog Dannemorabolag, såsom i stämningen omnämnes, mutsedlar å 2 jernmalmsgrufvor å Olands härads allmänning, benämnda »Lilla Processen» och »Sista Försöket,» för hvilka inmutningar' utmål bestämdes den 24 September 1875; innehållande förrättningsprotokollet: »För Kihlafors jernverksaktiebolag anmälde sig disponenten Kastman; men som hans behörighet att föra sistnämnda bolags talan bestreds och icke styrktes, förvägrades honom att tala för samma bolag. Derefter blefvo utmålen för ifrågavarande 2 grufvor, enligt en i förrättningsprotokollet intagen planritning, lagda i form af en, båda utmålen omfattande qvadrat A. B. C. D., af 830 fots sidor, så att hvardera utmålet erhöll form af en rektangel. Stenrösen utlades vid punkterna B, x, e, D, y, men icke vid A, emedan der redan af ålder fanns ett stort röse, som ansågs vara sydvestra hörnröset till det 1809 lagda s. k. Hargsutmålet, hvilket enligt Dannemorabolagets förmenande nu vore sönadt.» Öfver denna förrättning klagade Kihlafors bolag hos Kommerskollegium och yrkade densammas ogillande, enär det 1809 faststälda, Kihlafors bolag tillhöriga Hargsutmålet derigenom skulle blifvit beröfvadt största delen af sitt område. Sedan Kommerskollegium hänvisat Kihlafors bolag att uttaga stämning i saken, blef nu ifrågavarande rättegång anhängiggjord, dervid käromålet af Dannemora bolag bestreds på följande grunder: l:o) Dannemora-bolaget sade sig icke kunna erkänna, att dess ifrågavarande nya utmål helt och hållet låge inom gamla Hargsgrufvans utmål, hvars läge å marken vore obestämdt. Ett i målet afhördt vittne intygade, att Rettig inom det område, som numera utlagts till utmål för Dannemora bolags ifrågavarande nya inmutningar, uppfört arbetarebostäder; att inom samma område år 1870 eller 1871 anlagts en konstbyggnad, hvilken vore belägen på mindre än 50 famnars afstånd från de grufveöppningar, som buro namnen »Stora» och »Lilla Processen» och »Sista försöket»; samt att Rettig och Kihlafors bolag företrädesvis bedrifvit sitt grufve- s. 716 Sida 716 i årgången börjar här arbete inom det öfriga området af gamla Hargsgrufvans utmål. Kihlafors bolag företedde en af kommissionslandtmätaren J. Agren är 1876 upprättad karta öfver Hargsgrufvans utmål, ä hvilken karta genom särskilda gränslinier funnos utmärkta dels 1809 års utmål, dels det af ingeniören Rossander 1833 reglerade utmål, dels ock de 1874 för Dannemora-bolagets ifrågavarande nya inmutningar lagde 2 utmål. Dannemora-bolaget bestred afseende å denna karta, helst bolaget, ehuru det med såväl Carl Olsgrufvans som gamla Ramhällsgrufvornas utmål angränsade Hargsgrufve-utmålet, likväl icke blifvit kalladt att närvara vid den af Agren verkstälda uppmätningen och kartläggningen af sistnämnda utmål. Här.r:n höll syn på stället den 28 Augusti 1877, dervid förste landtmätaren Jonzon biträdde. Då synerätten infann sig å platsen, påträffades först ett stort, synbarligen gammalt rör, med kullfallen visare, beläget i närheten af ett skolhus, hvilket rör parterne å ömse sidor medgåfvo utgöra en af ändpunkterne å det af Rossander reglerade utmålet till Hargsgrufvan. Med ledning af detta rör uppsöktes derefter ett mindre, men tydligt rör, »som icke kunde vara något annat än den med A. betecknade punkten å kartan öfver 1809 års utmål.» Synegången fortgick derefter i den riktning sistnämnda rör visade till närheten af punkten B. å Hargsgrufvans gamla utmål, der något rör dock icke kunde anträffas; likväl intygade 2 vid förrättningen närvarande personer, att på en af dem utvisad plats i närheten till en ännu befintlig kärraktig sänka i marken stått ett gammalt rör, som de omkring 27 år derförinnan många gånger sett, enär en då mycket begagnad gångstig funnits emellan röret och ett större träd, hvars stubbe ännu qvarstode, men att omvittnade röret, sedan detsamma först öfvertäckts af en upplagd varphög, sedermera blifvit samtidigt med varphögen borttaget. Sedan härefter genom mätning dels från Stora Ödesgrufvan, dels ock från den punkt, der gränslinien för det af Rossander reglerade utmålet skar sockenvägen, läget för det ofvannämnda gamla röret blifvit än närmare s. 717 Sida 717 i årgången börjar här utrönt och bestämdt att vara punkten B., så verkstäldes åtskilliga mätningar för att bestämma afståndet dels emellan Stora och Lilla Ödesgrufvan samt de med х, у, z betecknade mindre skärpningarne, dels emellan dessa skärpningar inbördes, dels ock emellan samma skärpningar och en inom det af Rossander reglerade utmålet närbelägen, under arbete varande gruföppning; men de funna måtten kunde icke bringas i öfverensstämmelse med de mått, som voro upptagna i 1809 års särskilda protokoll öfver utmålsläggningarne för Hargsgrufvan och Ramhälls gamla grufva. Med anledning deraf, att det uppmätta afståndet emellan de mindre skärpningarne befanns utgöra 14 famnar, hvilket mått 1809 års protokoll öfver utmålsläggningar för Ramhälls gamla grufvor omnämnde, hördes ett vittne, som berättade, att den med 2 betecknade skärpningen hade blifvit upptagen först 1830 eller 1831; dock visste vittnet icke bestämdt om något gräfningsarbete der förut varit verkstäldt, ehuruväl vittnet erinrade sig, att platsen varit bevuxen med skog intill dess omfattande skärpningsarbete företagits; samt att Rettig, kort efter det han inmutat Hargsgrufvan, låtit »uppqvista» och således särskildt utmärka den linea, som under senaste tider enligt ömsesidig häfd ansetts utgöra gränsen emellan Hargsgrufvan och Ramhälls gamla grufvor, d. v. s. den gräns, som det af Rossander reglerade utmål utvisade. — Synegången fortsattes derefter till punkten C., hvarest påträffades ett väl bibehållet rör, ehuru med något otydlig visare; och upplystes dervid, att en vid förrättningen tillstädesvarande ingeniör Dufva på sommaren 1877 emellan befintliga gränsmärken och med ledning af 1809 års utmålsprotokoll, jemte Rossanders plankarta öfver Hargsgrufvans år 1833 reglerade utmål, utstakat och uppmätt gränserna för 1809 års utmål och dervid funnit de mått, som å den i här.r:ns protokoll intagna kartekopian funnos antecknade, hvilka uppgifter Dufva tog på sin ed, med anledning hvaraf Dannemora-bolaget förklarade sig sakna anledning ifrågasätta riktigheten af samma mätning, som sålunda af synerätten antogs såsom riktig. Härefter uppmättes sidan A. E. af Hargsgrufvans gamla s. 718 Sida 718 i årgången börjar här utmålsfigur och befanns, pä en skilnad af några fot, öfverensstämma med 1809 års utmålsprotokoll, hvilken skilnad här.r:n antog kunna förklaras deraf, att en fullt noggrann mätning ej kunde i anseende till den oländiga marken och mötande byggnader verkställas. Dannemora-bolaget bestred riktigheten af den nu gjorda utstakningen af Hargsgrufvans gamla utmål af 1809, helst detta utmål enligt berörda utstakning skulle inkräkta på de utmål, Carl Olsgrufvan och gamla Ramhällsgrufvorne hittills oklandradt åtnjutit. Vidare bestred Dannemora-bolaget käromålet på den grund, att hvarken Rettig eller Kihlafors bolag efter hvarandra sökt utmål å grufvan, i hvilket afseende Dannemorabolaget anförde: Matsedeln af 1842 innehölle följande föreskrift: »Sedan arbetet blifvit behörigen i gång bragt, kommer, uppå derom hos bergmästareembetet skeende anmälan, utmål att i vederbörlig ordning tilldelas; men så framt rättigheten att utmål efter godtfinnande bestämma och framför andra erhålla vill af inmutaren förvaras, skall det vara Rettig ålagdt att före den 3 nästinstundande Augusti (1842) skriftligen tillkännagifva huru utmålen åstundas, eller ock, om fyndigheten då ännu icke blifvit så tillräckligt undersökt, att med säkerhet kan bedömas, hvartåt utmålet borde sig sträcka, göra ansökning om ytterligare anstånd härmed.» Denna föreskrift grundades på bergskollegii bref den 18 Mars 1751, hvari dylikt föreläggande vore ovilkorligen föreskrifvet, och äfventyret för underlåtenhet att fullgöra samma föreskrift bestode deruti, att annan person kunde begära mutsedel på fyndighet, belägen så nära intill den af första inmutaren upptagna grufva, att denna derefter icke kunde erhålla så stort utmål, som honom annars tillkomme. — Dannemora-bolaget hade icke haft för afsigt att fråntaga Rettig eller Kihlaforsbolaget den eller de af dem bearbetade grufvor, utan endast att erhålla utmål för andra grufvor, som låge i närheten af motparternes, hvartill Dannemora-bolaget ansåge sig hafva egt ovilkorlig rätt, då s. 719 Sida 719 i årgången börjar här motparterne icke genom begärdt och erhållet utmål skyddat ifrågavarande mark från intrång af andra uppfinnare. Kihlaforsbolaget förmenade, att enär ifrågavarande grufva blifvit af bolagets fångesman Rettig inmutad innan 1855 års grufvestadga blef gällande, måste de rättsförhållanden, som i följd af berörda inmutning uppkommit, bedömas efter K. F:ne om grufvors utmål m. m. den 20 Oktober 1741 och den 6 December 1757, enligt hvilka K. F:r den, som i likhet med Rettig inmutat en Ödeliggande eller sönad grufva, för hvilken utmål en gång redan blifvit lagdt, icke vore pligtig att ånyo söka utmål, utan egde att tillgodonjuta det utmål, som först varit åt grufvan anvisadt. Detta framginge dels af 7 § i K. F. 1741, som innehölle: »Hvad här om utmål stadgadt är, förstås om de försök och skärpningar, som hädanefter anläggas kunna; men de redan upptagne och med arbete belagde grufvor och skärpningar njuta antingen det utmål till godo, som dem redan kan vara tilllagdt, eller i brist deraf förblifva vid förra vanligheten eller det utrymme, som 1649 års jernbergsordnings 5 § dem i gemen tillägger»; dels ock af K. F. 1757, 2 § 2 mom., som stadgade: »om jordegaren utan förbehåll sålt eller afstått till någon annan sin rättighet till en på dess egor uppfunnen ny anvisning eller förr arbetad och sedan ödelagd grufva, så kan han icke skäligen begära att, för det grufvearbetet kommit att nedläggas, åter tillegna sig eller ånyo sälja den lott, hvilken han förut sig afhändt, utan böra i sådant fall alla förr arbetade och sedan instälda grufvor och skärpningar, som efter kungörelsen af denna K. F. varda med arbete belagda, allena tillfalla den, som först sig dertill vederbörligen anmäler och derå vill använda kostnad, hvilken alltså till alla delar kommer att träda in i den förre egarens rätt både i anseende till uppfinnare- och jordegareandelen». — Denna grundsats, att utmål icke behöfde läggas för sådane inmutade lägenheter, som redan vid inmutningen hade ett af ålder gällande eller särskildt tilldeladt utmål, hade blifvit bibehållen i det af H. D:s pluralitet den 15 December 1853 upprättade förslag till ny grufve- s. 720 Sida 720 i årgången börjar här stadga, der i 28 § ett uttryckligt stadgande härom blifvit infördt; men denna grundsats hade sedermera blifvit fränträdd i Kongl. Maj:ts af Rikets Ständer antagna proposition i ämnet. — Att de grufveförfattningar, som gällde före 1855, jemväl in praxi tillämpades i öfverensstämmelse med berörda grundsats, bevisades ock dels deraf, att Rettig 1832 fått mutsedel å den öfvergifna Hammarinsgrufvan med dertill hörande år 1807 utlagdt utmål, på hvilken grund Dannemora-bolagets anspråk på en inom samma utmål befintlig ödegrufva ock blifvit afslaget, ehuru Rettig icke sökt särskildt utmål för Hammarinsgrufvan, dels deraf, att den för Dannemora-bolaget 1832 utfärdade mutsedel å ifrågavarande grufva, hvilken mutsedel omnämnde, att grufvan redan vore försedd med utmål, icke föreskrefve, att nytt utmål borde sökas. Anledningen, hvarför den af Rettig 1842 utfärdade mutsedel innehölle en sådan föreskrift, måste varit den, att bergmästaren då icke afvetat, att grufvan redan haft utmål åt sig anvisadt. Dannemora-bolaget ansåg, att käromålet borde bedömas efter 1855 års grufvestadga, då utmål ännu icke blifvit bestämdt för Rettigs år 1842 gjorda inmutning: men för den händelse, att K. F:ne af 1741 och 1757 vore i målet tillämplige, bestredes riktigheten af den utaf motparterne förfäktade tolkning af samma K. F:r. — K. F. 1741 stadgade i 9 §, att om egaren af en jerngrufva utan lof öfvergåfve arbetet i grufvan under 2 år, annan hade »frihet att träda derin», men denna § vore icke tillämplig i förevarande fall, utan borde här tillämpas samma K. F:s 10 §, som stadgade: »De skärpningar och grufvor, som legat öde från flere år tillbaka, samt gamla urminnes ödesgrufvor må bergmästaren gifva tillstånd att upptagas på lika sätt, som om nya malmstreck stadgadt är.» Då Rettig 1842 inmutade Hargsgrufvan, hade denna, såsom ock mutsedeln innehölle, varit en ödeliggande grufva, hvadan Rettig enligt siståberopade § bort söka nytt utmål; och detta hade i förevarande fall varit så mycket nödvändigare, som läget af det gamla utmålet för Hargsgrufvan, då densamma af Ret- s. 721 Sida 721 i årgången börjar här tig inmutades, varit och fortfarande vore i hög grad obestämdt. År 1809 hade detta utmål blifvit utlagdt i en femhörning, dä deremot 1833 samma utmål blifvit af Rossander upptaget i form af en qvadrat. Bergmästaren hade säkerligen 1842 känt, att Hargsgrufveutmålets gränser varit omöjliga att utstaka, hvilket torde varit en ytterligare anledning för honom att i mutsedeln erinra om skyldigheten att söka nytt utmål: Dannemorabolaget åberopade attester af 4 äldre bergmästare jemte en bergshauptman af innehåll, att de före år 1855 gällande utmålsförordningarne af dem tillämpats sålunda, att då mutsedel tagits å grufvor, som af föregående innehafvare sönats eller lemnats öde, nytt utmål måst sökas. Här.r:n yttrade i utslag den 28 Augusti 1877: att af hvad under rättegången förekommit, inhemtats, att den 16 September 1809 gemensamt utmål tilldelats Hargs bruksegare för 2 af dem inmutade, å Olands härads allmänning belägna jernmalmsanledningar; att bruksegaren Rettig den 4 Februari 1842 undfått mutsedel å samma då ödeliggande grufva, inom hvars gamla utmål, sådant detsamma blifvit genom ingeniören Rossander år 1833 regleradt, Rettig och sedermera aktiebolaget såsom hans rättsinnehafvare fortfarande idkat en ganska betydlig grufvedrift, dock utan att någon utmålsläggning för den sålunda inmutade grufvan egt rum, samt att Dannemora grufve-intressenter derefter erhållit den 8 December 1874 mutsedlar och den 24 September 1875 utmål å 2 af dem inmutade jernmalmsfyndigheter, kallade »Lilla Processen» och »Sista Försöket», hvilka, enligt aktiebolagets påstående, skulle vara belägna inom Hargsgrufvans gamla, af aktiebolaget försvarade utmålsområde; och enär vid häradssynen de 3 rätvinkliga hörnen till den femsidiga figur, som år 1809 såsom utmål tilldelats Hargs gamla grufva, blifvit på marken återfunne, hvadan något tvifvel icke kunde förefinnas derom, att samma område utgjordes af den figur, som betecknades med bokstäfverna Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc., 17:de årg. 46 s. 722 Sida 722 i årgången börjar här A. B. C. D. å det i här.rins protokoll för den 28 Augusti 1877 kopierade kartesammandrag; alltså och då den för Rettig utfärdade mutsedel, hvarå aktiebolaget grundat sin talan i saken, innehölle tillstånd för Rettig att upptaga och med arbete belägga Hargs ödeliggande grufva, utan att dess belägenhet närmare beskrifvits, än att den läge emellan Carl Olsgrufvans och Ramhälls grufvors utmål, samt häraf följde, att den för Rettig utfärdade mutsedeln måste häfva afsett ej en viss bestämd punkt, utan Hargsgrufvans gamla utmålsområde, såvidt detsamma vore befintligt inom de i mutsedeln uppgifna gränser, hvilket förhållande framginge desto tydligare af den omständigheten, att Hargsgrufvan redan år 1809 veterligen utgjorts af 2 skärpningar, liggande på ett ej obetydligt afstånd från hvarandra, samt att bergmästareembetet således, derest ej embetet delat nämnda uppfattning, bort infordra en fullständig och otvetydig beskrifning å den gjorda inmutningens läge, till förekommande af osäkerhet i afseende härå; ty och som, äfven under antagande, att den i det för Rettig utfärdade tillståndsbrefvet af bergmästaren meddelade föreskrift om skyldighet för Rettig att inom viss i brefvet utsatt tid söka ny utmålsläggning till den inmutade grufvan varit lagligen grundad, de då gällande KK. FF. af den 20 Oktober 1741 och den 6 November 1757 om grufvors utmål icke innehölle någon påföljd för en inmutares efterlåtenhet af en slik föreskrift, hvars efterlefnad det tillkommit bergmästareembetet att lagligen öfvervaka; samt ostridigt vore, att Rettig och hans rättsinnehafvare efter honom inom Hargsgrufvans gamla utmålsområde, sådant detsamma blifvit i den för Rettig år 1842 utfärdade mutsedeln begränsadt, derefter på rätt bergmansvis idkat och fortfarande utöfvade en ganska omfattande grufvedrift, blefve, med tillämpning af hvad 11 § i 2 kap. Grufvestadgan den 12 Januari 1855 innehölle derom, att klander i tvist emot den, som grufva under arbete innehade, icke gälde, der det grundades på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för längre tid tillbaka än 2 år före klandrets instämmande, förklaradt, att aktie- s. 723 Sida 723 i årgången börjar här Beträffande utmål, som blifvit grufva tillagdt. 72 3 bolaget borde fortfarande bibehållas i besittningen af det utaf Rettig år 1842 inmutade, Hargsgrufvan år 1809 tilldelade utmål, sådant detsamma vore i mutsedeln begränsadt, hvadan, då upplyst vore, att de 2 utmålsområden, som under namn af »Lilla Processen» och »Sista Försöket» blifvit den 24 September 1875 tilldelade Dannemora grufveintressenter, voro belägna inom förenämnda Hargsgrufvans utmålsgränser, med undantag af den med bokstäfverna a. b. c. utmärkta triangelformiga figuren å ofvanomförmälda kartesammandrag, här.r:n fråndömde Dannemora grufveintressenter de ifrågavarande två utmålen, utom hvad anginge den del, som innefattades under sistberörda triangelformiga figur. Dannemorabolaget vädjade till Svea hofrätt: Bolaget kunde icke medgifva riktigheten af de utaf Synerätten uppdragna gränslinier för 1809 års utmål, hvars verkliga gränser å marken icke kunde med full visshet utrönas. Synerättens utstakning vore gjord på fri hand. Att särskildt utmål bort sökas för Rettigs år 1842 gjorda inmutning vore desto uppenbarare, som den för honom utfärdade mutsedel lydde å, — icke Hargsgrufvans hela gamla utmål, hvilket enligt Synerättens utstakning deraf skulle omfatta jemväl en stor del af Carl Olsgrufvans utmål —, utan blott Hargsgrufvan »emellan Carl Öls- och Ramhälls grufvors utmål». Utan särskild utmålsläggning kunde väl icke en inmutare bekomma en del af en ödelagd grufvas utmål. Om här.r:ns utslag komme att fastställas, blefve följden den, att här.r:n, men icke vederbörande bergmästare bestämt gränserna för det Rettigs inmutning tillkommande utmål. Då detta utmål icke blifvit hos bergmästaren sökt inom stadgad tid, måtte, intilldess utmålet blifvit af bergmästaren bestämdt, det omkring den af Kihlafors bolag bearbetade grufva belägna fält, enligt såväl 1855 års grufvestadga som förut gällande författningar, anses såsom fritt och öppet för nya inmutningar, hvilket framginge redan af den betydelse utmålsläggningen i och för sig hade, eller att skydda det bestämda utmålet från inkräktning af nya inmutare. Kihlafors bolag bestred ändringssökandet under åbero- s. 724 Sida 724 i årgången börjar här pande l:o) af attest utaf bergmästaren Lundqvist, att han under sin tjenstgöring sedan år 1839 så uppfattat de före 1855 gällande författningar angående grufveutmål, att vid inmutning af en sönad grufva, som redan en gång fått sig utmål tilldeladt, i och med inmutningen följde, utan särskild - ansökning eller åtgärd, äfven rätt till det gamla utmålet, hvadan ny utmålsläggning icke erfordrades, såvida gamla utmålsresolutionerne voro i behåll. För att uppmuntra till äldre, sönade grufvors återmmutning och bearbetande, stadgade 2 § 2 mom. af K. F. 1757, att den nye inmutaren skulle få tillträda ej allenast inmutare-, utan äfven jordegareandelen i grufvor och sålunda till alla delar inträda i förre egarens rätt, hvilket icke kunde ske med mindre den nye inmutaren äfven bekomme samma lika stora och lika belägna utmål; 2:o) bestyrkt utdrag af bergmästare-resolutionerna för 3:dje bergmästaredistriktet, innehållande, att det inom Hargsgrufvans utmål af Kihlafors bruksegare 1845 påbörjade grufveförsök blifvit ytterligare fullföljdt under åren 1846, 1847 och 1848, samt att år 1856 påbörjats en ny skärpning 600 fot i vester från Hargsgrufvan, hvilken nya skärpning bearbetats äfven 1'857, utan att dock någon fyndighet då anträffats. Enligt dom den 3 April 1879 fann hofr:n, på de af här.r:n anförda grunder, ej skäl att i här.r:ns utslag göra ändring. Dannemora-bolaget fullföljde saken till Kongl. Maj:t. N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt konst. rev.sekr:ne Lilienberg och Cöster) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Saken föredrogs den 27 Januari 1880 inför H. D. Justitieråden von Segebaden, Rabe och Carleson förenade sig om följande yttrande: »Emedan den för bruksegaren Rettig den 4 Februari 1842 utfärdade mutsedel å Hargs då ödeliggande jernmalmsgrufva innehölle, att, sedan grufvearbetet blifvit behörigen i gång bragt, utmål komme, uppå derom hos bergmästareembetet skeende anmälan, att i vederbörlig ordning till- s. 725 Sida 725 i årgången börjar här delas, samt att, sä framt rättigheten att utmål efter godtfinnande bestämma och framför annan erhålla, ville af utmutaren förvaras, det ålåge Rettig att före den 3 Augusti 1842 skriftligen tillkännagifva huru utmålet åstundades, eller ock, om fyndigheten då ännu icke blifvit så tillräckligt undersökt, att med säkerhet kunde bedömas hvartåt utmålet borde sig sträcka, göra ansökning om ytterligare anstånd dermed; ty och som icke visadt vore, att utmål sedermera blifvit Rettig eller hans rättsinnehafvare tilldeladt, eller ens, att någon anmälan om utmåls bestämmande gjorts hos bergmästareembetet eller eljest i någon mån iakttagits ofvan omförmälta i mutsedeln meddelade föreskrifter, men, vid det upplysta förhållande, att Rettig och hans rättsinnehafvare på rätt bergsmannavis idkat och fortfarande utöfvade grufvedrift inom omtvistade Hargsgrufvan år 1809 tilldelade utmål, detsamma icke finge, såsom Dannemora grufveintressenter förmenat, anses för fritt och oinmutadt fält, funno just.råden, jemlikt 2, 26 och 32 § i Grufvestadgan den 12 Januari 1855, lagligt på det sätt ändra domstolarnes beslut, att vederbörande bergmästare förklarades ega utan hinder af omstämda utmålsförrättningen att, vid ny sådan förrättning, i afseende å utmål för Dannemora grufveintressenter och Kihlafors jernverksaktiebolag dem emellan jemka, som skäligt pröfvades.» Just.råden Östergren och Olivecrona biföllo det underdåniga betänkandet. Just.rådet Wedberg yttrade: »Som, efter det bruksidkaren Rettig den 4 Februari 1842 erhållit mutsedel å upptagande af Hargs då sedan flera år tillbaka ödeliggande grufva, utmål till grufvan icke blifvit i behörig ordning utlagdt, samt Kihlafors jernverksaktiebolag saknar laglig grund för sitt anspråk att utan ny utmålsläggning komma i besittning af det år 1809 för samma grufva bestämda utmål eller viss del deraf; men den omständighet, att grufveegaren underlåtit att på sätt i mutsedeln föreskrifvits, inom viss tid tillkännagifva huru utmålet åstundades eller anhålla om anstånd dermed, icke s. 726 Sida 726 i årgången börjar här må betaga bolaget rätt att för grufvan erhålla det utmål, som lagligen tilldelas må, finner jag, med ändring af hofr:ns dom, käromålet icke föranleda till vidare afseende än att den af bergmästare den 24 September 1875 verkstälda utläggning af utmål till de af vederparterne inmutade grufvorna, »Lilla Processen» och »Sista Försöket», förklaras icke utgöra hinder för bolaget att i laga ordning få utmål för Hargsgrufvan bestämdt». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1880. --- Källa: Naumanns tidskrift 1880, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.