---
citation: NJA 2026 s. 57
alt_citation: "NJA 2026:5"
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/nja/"
type: REFERAT
date: 2026-02-24
published: 2026-07-21
retrieved: 2026-09-07
case_numbers:
  - B 5693-25
case_name: Mordstämplingen
keywords:
  - Stämpling
  - Anstiftan
  - Chattgrupp
  - Försök
  - Mord
  - Ringa fara
lagrum:
  - 23 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
url: "https://ratiolex.se/nja/2026/s-57/"
source: "https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/f149f0ca-74cb-4ebf-90e0-8eec7eebb0d1"
source_organization: Domstolsverket
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# NJA 2026 s. 57

*Mordstämplingen*

Stämpling till mord genom att någon sänt eller på liknande sätt gjort ett meddelande tillgängligt för en krets oidentifierade personer för att få tag på någon som är beredd att åta sig ett uppdrag att utföra ett mord.

---

## Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot S.N. för stämpling till mord enligt följande gärningsbeskrivning.

S.N. har tillsammans och i samförstånd med annan sökt att anstifta någon för att beröva en eller flera okända målsägande livet genom att lägga ut morduppdrag i flera olika Signalchattgrupper, som nått ett stort antal personer. Det hände vid flera tillfällen mellan den 8 november 2024 och den 21 november 2024 på okända platser i Göteborgs stad eller i närområdet.

Faran för att brottet/en skulle fullbordas har inte varit ringa och gärningen/arna kan inte anses som mindre allvarlig/a.

S.N. begick gärningen med uppsåt.

S.N. åtalades även för stämpling till rån, narkotikabrott och ringa narkotikabrott.

S.N. erkände ringa narkotikabrott men förnekade övriga gärningar.

## Tingsrätten

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ida Damgaard) anförde i dom den 25 mars 2025 följande.

### Domskäl

#### Skuld

– – –

##### Stämpling till mord, S.N.

Till en början är följande utrett. Polisens nationella operativa avdelning (NOA) bedrev spaning på Internet i olika chattgrupper, och träffade då på meddelanden som lagts ut i en chattgrupp på appen Signal. Meddelandena hade lagts ut av alias Sub Zero den 8 och 9 november 2024. Ett av meddelandena löd ”Söker klivare bra betalt intresserad hör av dig!” och övriga meddelanden löd ”Söker klivare akut bra Betalt kontakta mig så snabbt som...”. Beslut togs om infiltration och provokativa åtgärder och en polisman kontaktade den 20 november 2024 Sub Zero på Signal. Det ledde till att polismannen chattade med Sub Zero och sedan också med aliaset Goku.

Den 21 november 2024 lade Sub Zero ut ett nytt meddelande i flera olika chattgrupper som var och en hade mellan 200 och 700 medlemmar. Meddelandet löd ”Söker jappare asap”.

Både klivare och jappare är verdertagna benämningar på någon som ska utföra morduppdrag.

S.N. har bekräftat att det är han som skrivit från kontot Sub Zero på Signal, och att det är han som lagt ut meddelandena i chattgrupperna den 21 november 2024. Han har tillagt att han inte minns meddelandena den 8 och 9 november 2024. Mot bakgrund av att polisen återfunnit kopior av meddelandena och då det inte framkommit någonting som talar för att någon annan person skulle ha använt kontot Sub Zero vid tiden anser tingsrätten till att börja med att det är bevisat att S.N. lagt ut meddelandena i grupperna på Signal vid samtliga tillfällen.

För stämpling döms, enligt 23 kap. 2 § andra stycket BrB den som i samråd med någon annan beslutar gärningen eller att någon söker anstifta någon annan eller åtar eller erbjuder sig att utföra den. Av 23 kap. 2 § fjärde stycket framgår att om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa ska det inte dömas till ansvar. I det här fallet har åklagaren gjort gällande att S.N. tillsammans och i samförstånd med annan sökt att anstifta någon för att beröva en eller flera okända målsägande livet genom att lägga ut morduppdrag i Signalgrupper.

Av kommentaren till lagrummet (Bäcklund m.fl., Brottsbalken, 7 november 2024, Version 25, JUNO, kommentaren till 23 kap. 2 §) framgår att den straffbara handlingen vid stämpling består i att träda i förbindelse med en annan person. Stämpling omfattar inte varje förbindelse med någon annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta brott, utan stämpling är inskränkt till de tre handlingstyperna att i samråd med någon annan besluta gärningen, att söka anstifta någon annan, att åta eller erbjuda sig att utföra gärningen.

Rättspraxis på området är sparsam, men i ett refererat hovrättsavgörande (RH 100:82) frikändes en person för stämpling till mened. Åtalet handlade om att det skrivits ett brev till en person där denna uppmanats att lämna osanna uppgifter om vissa förhållanden. Mottagaren av brevet fick dock aldrig brevet eftersom det kom att tas i beslag av polis innan det öppnats. Hovrätten uttalade att när mottagaren inte tagit del av brevets innehåll och alltså inte kunnat påverkas av detta så hade inget övertalningsförsök att lämna osanna uppgifter ägt rum och därmed inte heller något brott.

Rättsfallet har kommenterats i litteraturen, bl.a. av Petter Asp (De osjälvständiga brottsformerna, Iustus förlag AB, 2021, s. 234 f.). Han skriver bl.a. följande. Synsättet vinner visst stöd i förhållandet att stämp- lingsansvar i stor utsträckning kan motiveras med att mänskliga kontakter kan skapa bindningar, förväntningar etc. som ökar risken för att brott förövas. Någon påverkan på den tilltänkte gärningsmannen uppstår emellertid inte innan någon kontakt har tagits mellan denne och gärningsmannen till anstiftansförsöket. Vid fall av ”oavslutade” anstiftansförsök föreligger endast en risk för risken, och därmed skulle det finnas skäl att se på dessa fall i termer av försök till försök till anstiftan, dvs. som icke straffbara. Asp fortsätter med att säga att det kan finnas skäl att se annorlunda på de fall som kan karaktäriseras såsom avslutade anstiftansförsök när gärningsmannen förlorat kontrollen över det fortsatta händelseförloppet och huruvida den tilltänkte utföraren tagit del av innehåller eller ej synes då vara likgiltigt från ett straffvärdesperspektiv. Asp konstarter att rättsläget måste bedömas vara öppet.

Tingsrätten konstaterar till att börja med att S.N. i någon mån, om än mindre än den okände Goku, chattat med polisens infiltratör i vad som framstår som syfte att få denne att åta sig att utföra ett mord. I den delen som rör kontakterna med polismannen kan det konstateras att faran för att brottet skulle fullbordas, eller annorlunda uttryckt faran för att polismannen skulle komma att utföra mordet, varit helt utesluten. I den delen kan det inte komma i fråga att döma till ansvar för stämpling till mord, och det omfattas inte heller av gärningsbeskrivningen.

Meddelandena har som sagt lagts ut i chattgrupper i appen Signal. Någon utredning angående om någon besvarat meddelandena i chattgrupperna finns inte. Polisen har kunnat tömma S.N:s telefon och har på det sättet fått tillgång till hans Signalchattar, t.ex. kontakterna med polismannen. I den delen har inte presenterats någon bevisning som styrker att S.N. haft kontakt med någon annan person som svarat på hans meddelanden om morduppdrag. Tingsrätten utgår därför vid bedömningen från att ingen svarat på meddelandena om att man söker någon som vill åta sig att utföra ett mord.

Meddelandena innehåller inte någon konkret information, t.ex. om vem (eller vilka) det tilltänkta mordoffret skulle vara eller när, var och hur brottet skulle utföras. Anstiftansförsöket måste därför bedömas vara oavslutat på det sättet att det krävdes ytterligare aktivitet från S.N:s, eller någon annans sida, för att en tilltänkt gärningsman skulle kunna komma att utföra gärningen (dvs. det tänkta mordet).

Situationen kan därmed jämställas med det oöppnade brevet, och tingsrätten bedömer därför att gärningen inte kan bedömas som annat än ett försök till stämpling, vilket inte är straffbart. Åtalet ska därför ogillas.

Tingsrätten fann på anförda skäl att S.N. skulle dömas för stämpling till rån, narkotikabrott och ringa narkotikabrott.

#### Påföljd

– – –

Det sammanlagda straffvärdet av gärningarna uppgår därmed till omkring åtta månaders fängelse. Mot bakgrund av gärningarnas art och deras straffvärde saknas utrymme att bestämma påföljden till annat än ett fängelsestraff.

### Domslut

Tingsrätten dömde S.N. för stämpling till rån, narkotikabrott och ringa narkotikabrott till fängelse i 8 månader. S.N:s ungdom beaktades vid straffmätningen.

S.N. frikändes från åtalet för stämpling till mord.

## Hovrätten för Västra Sverige

Åklagaren överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet avseende stämpling till mord och under alla förhållanden döma ut ett längre fängelsestraff.

Även S.N. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle i första hand ogilla åtalet avseende narkotikabrott och stämpling till rån och i andra hand lindra straffet.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

## Hovrätten

Hovrätten (tf. hovrättsassessorn Amanda Landell, referent, och nämndemannen Eva Strandner Rice) anförde i dom den 4 juni 2025 följande.

### Hovrättens domskäl

– – –

#### Skuld

##### Hovrättens bedömning avseende stämpling till mord den 8–21 november 2024

Som tingsrätten har redogjort för döms för stämpling enligt 23 kap. 2 § andra stycket BrB den som, i de fall det särskilt anges, i samråd med någon annan beslutar gärningen eller åtar eller erbjuder sig att utföra den eller söker anstifta någon annan. Det krävs för straffbarhet inte att uppsåtet eller beslutet avser visst konkret brott. Straffbar stämpling kan föreligga, även om tid och rum och andra omständigheter vid brottet lämnats obestämda. Inte heller behöver det tilltänkta brottet vara så nära förestående att brottsplanen kan betecknas som aktuell. Enligt fjärde stycket i samma bestämmelse ska inte dömas till ansvar om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig. Farebedömningen görs utifrån omständigheterna vid tidpunkten för stämplingshandlingen. Liksom vid bedömningen av försök till brott baseras farebedömningen på samtliga i efterhand inhämtade fakta rörande situationen i gärningsögonblicket. Bedömningen påverkas dock inte av att faran för brottets fullbordan möjligen var utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, 23 kap. 2 §, 2024-11-07, JUNO.)

Hovrätten ansluter sig till den redogörelse tingsrätten har gjort för vad som är utrett i fråga om gärningen. Det är alltså visat att S.N. den 8–9 samt den 21 november 2024 lade ut meddelanden i ett antal gruppchattar på den krypterade chattapplikationen Signal. Grupperna hade mer än ett hundratal medlemmar och var huvudsakligen inriktade mot narkotikaförsäljning, även om åklagaren också har lagt fram utredning som visar enstaka meddelanden rörande vapenförsäljning och registrering av sim-kort. De meddelanden som S.N. skickade var korta och allmänt hållna men kan inte läsas på något annat sätt än att det var fråga om uppdrag att utföra mord. Som redogjorts för ovan krävs det inte någon mer konkretion avseende brottsplanen för att det ska vara fråga om en straffbar stämpling. Vidare står det klart utifrån vad som lagts fram i fråga om hur gruppchattarna på Signal fungerar och det stora antalet medlemmar i dessa grupper att meddelandena skulle komma att läsas av ett stort antal personer. Frågan är då om S.N:s agerande att lägga ut dessa meddelanden om morduppdrag i gruppchattarna faller inom vad som avses med uttrycket ”söka anstifta annan”.

Vad avser stämplingsformen att söka anstifta annan är refererad praxis på området begränsad och åtalet har i de fallen ogillats (se rättsfallen NJA 1972 s. 167 och 1982 s. 64 samt RH 100:82 och RH 2009:56). Som tingsrätten redogjort för är det refererade rättsfall som ligger närmast omständigheterna i detta mål RH 100:82 då frågan var om redan avsändandet av ett brev med uppmaning om att lämna osanna uppgifter under ed kunde kvalificeras som en straffbar stämplingsgärning. Rättsfallet ger dock begränsad ledning eftersom det i det fallet fanns en bestämd och för gärningsmannen känd adressat som meddelandet inte nådde fram till. Detta utgör en påtaglig skillnad från omständigheterna i detta mål då S.N:s meddelanden måste ha nått fram till åtminstone merparten av dem som meddelandet riktats mot. Med hänsyn till den begränsade ledning som finns i praxis avseende denna form av stämpling framstår det därför som naturligt att låta det straffbara området för stämplingsgärningen ta sin utgångspunkt i vad som avses med att anstifta annan.

För anstiftaransvar krävs att anstiftaren antingen bestämt den andre till dennes gärning eller åtminstone förstärkt eller vidmakthållit hans beslut att företa gärningen i fall där han annars inte skulle ha företagit denna. Anstiftan förutsätter dock varken övertalning eller vilseledande utan endast att anstiftaren, genom någon form av psykisk påverkan, orsakat den andres gärning. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, 23 kap. 4 §, 2024-11-07, JUNO.) En straffbar anstiftan förutsätter alltså att anstiftaren hos en annan person framkallat beslut att begå brott. Saknas denna psykiska kausalitet, t.ex. därför att den anstiftade personen redan tidigare haft i avsikt att begå det anstiftade brottet, rör det sig inte om straffbar anstiftan. En resultatlös anstiftan kan beroende på omständigheterna uppfylla rekvisiten för stämpling till brott (att söka anstifta annan). (Se Zila, Brottsbalken, 23 kap. 4 §, Lexino 2023-06-01, JUNO.) Typexempel på fall av anstiftan är att övertala eller ge någon order att begå en otilllåten gärning, eller att lura någon att begå en otillåten gärning genom att få denne att tro att gärningen har en annan innebörd än den har. Ansvar för anstiftan bör i regel inte komma i fråga om inte någon – åtminstone medelbar – kontakt har förekommit mellan anstiftaren och gärningsmannen. Den som enbart ser till att förutsättningarna för att begå ett brott är för handen, t.ex. genom att rigga en frestande situation, bör alltså inte anses ha anstiftat gärningen. Detta eftersom anstiftansregleringen bygger på att den medverkande har en del i ansvaret för tilldragelsen och det synes långtgående att anse att ett sådant ansvar kan uppkomma enbart på grund av att någon tillskapar ett tillfälle att begå brott, även om det i och för sig kan förmå personer att begå brott. (Se Asp, De osjälvständiga brottsformerna, 2024, JUNO, s. 403–405.)

Mot bakgrund av det som nu anförts kan följande sägas. Genom de meddelanden S.N. skickat ut i grupperna på Signal står det klart att det presenterats en möjlighet att åta sig ett morduppdrag. Om någon i gruppchatten skulle välja att kontakta S.N. och åta sig uppdraget har erbjudandet i någon mening framkallat personens beslut att utföra ett mord – om inte erbjudandet hade presenterats hade något beslut inte heller kunnat fattas. Att i vart fall meddelandena den 8–9 november innefattade information om att uppdraget skulle ske mot ”bra betalning” har också viss betydelse då påverkan på den potentielle utföraren av brottet måste vara större än om någon ersättning inte utlovats. Å andra sidan framstår det som uteslutet att den typen av uppdrag, förmedlade till en vid krets personer utan anknytning till vare sig stämplingspersonen eller det tilltänkta brottsoffret, skulle ske utan någon form av vederlag. Den omständigheten bör därför inte få någon avgörande betydelse för om gärningen ska vara straffbar. Med hänsyn till vad som ovan redogjorts för om den påverkan som anstiftaren typiskt sett ska ha på den tilltänkte gärningsmannens beslut bör vikten i stället fästas vid hur meddelandet har förts fram och till vem eller vilka det har riktats. Enligt hovrätten bör det krävas mer än ett meddelande i en gruppchatt med ett stort antal medlemmar som anstiftaren inte har någon särskild ställning i förhållande till för att det ska ha skapats en sådan kontakt mellan anstiftaren och den vida kretsen av potentiella gärningsmän som meddelandet riktats till. Sett till gruppchattarnas medlemsantal och inriktning i detta fall samt då det inte framkommit att S.N. skulle haft någon särskild ställning i förhållande till medlemmarna i gruppchattarna bedömer hovrätten att gärningen inte faller inom det straffbara området för stämpling. Åtalet för stämpling till mord ska alltså ogillas, vilket innebär att tingsrättens dom i denna del ska stå fast.

S.N. skulle dömas för stämpling till rån, narkotikabrott och ringa narkotikabrott.

#### Påföljd

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning.

### Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

## Skiljaktig mening

Nämndemannen Håkan Bergman var skiljaktig när det gällde åtalet för stämpling till mord och anförde följande.

Jag anser inte att S.N:s invändning om att de meddelanden han skrivit rör spelet FiveM är motbevisade. S.N. har därför saknat uppsåt och åtalet för stämpling till mord ska av detta skäl ogillas.

## Skiljaktig mening

Tf. hovrättslagmannen Marie Wettersten och hovrättsrådet Martina Rönnerman var skiljaktiga när det gällde åtalet för stämpling till mord och anförde följande.

Vi instämmer i majoritetens bedömning av vad som är bevisat avseende S.N:s agerande. Vi instämmer också i redogörelsen för de rättsliga förutsättningarna för att någon ska ha gjort sig skyldig till stämpling genom att söka anstifta någon annan till mord.

I målet är alltså visat att S.N. i en stor, men avgränsad, krets i en krypterad kommunikationskanal har letat efter någon som är villig att åta sig ett morduppdrag mot betalning. De meddelanden han skickat får betraktas som ett första steg i att hitta potentiella kandidater för att utföra mordet. Ett par dagar efter att de sista meddelandena lagts ut kom S.N. att frihetsberövas, genom ett polisingripande för att hindra det rån han åtagit sig att utföra. Det har inte påståtts att S.N. dessförinnan tagit emot något svar på sin förfrågan. Frågan är om den gärning det här är fråga om – att till en större krets utbjuda ett morduppdrag mot betalning – är tillräcklig för att aktualisera ansvar för stämpling till mord.

När det gäller det element av psykisk påverkan som ligger i anstiftan konstaterar vi, liksom majoriteten, att situationen skiljer sig åt från de förutsättningar som förelåg i RH 100:82. I det rättsfallet var det fråga om ett riktat budskap som aldrig nådde sin avsedda mottagare. De meddelanden S.N. lagt ut har enligt åklagarens försiktiga uppskattning nått drygt 2 500 olika Signalkonton. Redan den omständigheten att betalning utlovas för uppdraget innebär en form av påverkansförsök. Ett löfte om ekonomisk ersättning är sannolikt en viktig förutsättning för att locka en potentiell utförare att på uppdrag från en för honom eller henne okänd person döda en annan okänd person. Påverkansförsöket har nått och potentiellt kunnat påverka en stor mängd människor som, med tanke på de aktuella Signalgrupperna, också i någon utsträckning redan rör sig i kriminella miljöer. Stämplingsgärningen är i den bemärkelsen enligt oss att anse som fullbordad.

Den stämplingsgärning som således föreligger befinner sig långt ifrån ett fullbordat mord och ytterligare åtgärder hade krävts från gärningsmannen (eller någon annan anstiftare) för att precisera brottsoffer, plats och eventuellt tillhandahålla vapen. Detta har betydelse såväl för gärningsmannens möjligheter till ett frivilligt tillbakaträdande som för stämplingsgärningens straffvärde. Det förändrar dock inte att stämplingsgärningen – att söka anstifta någon att begå brottet – i sig redan i detta skede varit fullbordad. När det kommer till uppsåt krävs i fråga om stämpling till mord vad som kan beskrivas som ett dubbelt uppsåt, dels uppsåt att förmå någon att utföra brottet (ett mord), dels uppsåt i förhållande till att mordet också ska komma att utföras. När det gäller att förmå någon att utföra mordet är uppsåtskravet också kvalificerat på så sätt att det måste röra sig om ett avsiktsuppsåt.

Som framgått av tingsrättens dom har polisen, inom ramen för ett uppdrag som syftat till att identifiera personerna bakom vissa användarnamn, styrka brott, lokalisera personer och säkra bevisning, interagerat med S.N. och en oidentifierad kontakt till honom på plattformen. Dessa konversationer talar för att det funnits en verklig och aktuell plan att döda någon och att S.N., tillsammans med den okända användaren, haft i uppdrag att anstifta någon som bedömdes som en tillräckligt god kandidat att begå mordet. S.N. har således agerat med direkt avsikt att hitta någon som mot betalning kunde döda en viss person. Det finns meddelanden som indikerar att någon inom den kriminella miljön förlorade pengar på det tilltänkta mordoffret och det kan vara en bakomliggande orsak till att mordet beställdes. Inget talar för att det var S.N. som personligen hade detta motiv, men han har i relation till andra kriminella personer som han interagerat med agerat rekryterare för morduppdraget och därigenom haft ett indirekt uppsåt att mordet faktiskt också skulle genomföras.

Även om ett stämplingsbrott föreligger i både objektiv och subjektiv bemärkelse ska inte dömas till ansvar i sådana fall då det endast förelegat en ringa fara för att brottet skulle fullbordas eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig. Detta har sin bakgrund i att kriminalisering av såväl förberedelse som stämpling är avsedd att endast omfatta sådana företeelser på planeringsstadiet som kan anses vara särskilt farliga med hänsyn till risken för att brott ska begås (prop. 2000/01:85 s. 35). När det gäller risken för fullbordan konstateras att det på senare år förekommit alltför många fall där unga personer, mot betalning, genom kontakter i kriminella miljöer lockats att utföra mord på beställning. Till att börja med har det framgått, av såväl de uppgifter som redovisats i polisens promemoria om modus som av senare års rättsfall (se t.ex. Svea hovrätts dom den 23 februari 2024 i mål B 344–24, Göta hovrätts dom den 16 oktober 2024 i mål B 3676–24 och Svea hovrätts dom den 13 maj 2025 i mål B 3598–25) att det växt fram nya tillvägagångssätt för att genomföra mord och andra allvarliga våldsbrott i kriminella miljöer. Det finns flera exempel på att kontakt etableras i en kommunikationskanal som denna av en rekryterare som därefter fortsatt använder kanalen för att successivt tillhandahålla utföraren ytterligare nödvändig information. Något personligt möte behöver inte ske och utföraren av brottet kan aktiveras på kort tid när den tänka brottsplanen är färdig och vapen och andra nödvändiga förutsättningar är på plats. Vår bedömning är att det, utifrån vad som är känt om de inblandade personerna, deras tillvägagångssätt och de pengar de haft möjlighet att erbjuda, rör sig om ett beställningsmord i en kriminell miljö med viss kapacitet. Det har därför förelegat mer än en ringa fara för brottets fullbordan. Det avsedda brottet – mord – har ett mycket högt straffvärde. Med hänsyn till detta, och med beaktande av den aktuella stämplingsgärningens karaktär, kan gärningen inte heller anses vara mindre allvarlig.

Detta innebär sammantaget att vi anser att åtalet för stämpling till mord är styrkt.

Straffet för stämpling ska enligt 23 kap. 2 § tredje stycket BrB bestämmas under den högsta gräns som gäller för fullbordat brott och får bestämmas under den lägsta gränsen. Högre straff än fängelse i två år får bestämmas endast om fängelse i sex år eller mer kan följa på det fullbordade brottet. I rättsfallet NJA 2020 s. 703, GPS-puckarna, p. 16 har HD uttalat att en riktlinje för straffmätningen vid förberedelsebrott bör vara att spannets övre gräns som regel inte bör sättas högre än en tredjedel av straffmaximum för det fullbordade brottet. Om livstids fängelse ingår i straffskalan, kan det vara lämpligt att räkna med ett straffmaximum som med några år överstiger det högsta tidsbestämda straff som kan dömas ut. Av förarbetsuttalanden framgår att stämpling till ett brott som huvudregel inte bör betraktas som en mindre allvarlig osjälvständig brottsform än förberedelse till samma brott (se prop. 2015/16:113 s. 41).

Vid bedömningen av straffvärdet för ett stämplingsbrott ska omständigheterna i det enskilda fallet beaktas, bl.a. hur långt handlandet fortskridit, gärningens farlighet och graden av planering och organisation som företagits (se NJA 2020 s. 703 p. 18–23). I straffvärdesbedömningen bör beaktas att den stämplingsgärning det är fråga om befinner sig långt ifrån situationen att huvudbrottet varit nära förestående och att stämplingsgärningen i sig har varit begränsad till att erbjuda betalning till den som var villig att genomföra ett mord. Med hänsyn till detta, men även med beaktande av att stämplingsgärningen avsett ett beställningsmord i en kriminell miljö, anser vi att det brott S.N. begått har ett straffvärde som för en vuxen person motsvarar fängelse i tre år. Vid straffmätningen av stämplingsbrottet ska ingen hänsyn tas till hans ungdom (29 kap. 7 § tredje stycket 2 BrB). De brott S.N. döms för har ett sammantaget straffvärde om tre år och sex månader och någon annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Vi anser sammanfattningsvis att S.N., utöver narkotikabrott, stämpling till rån och ringa narkotikabrott, ska dömas även för stämpling till mord och att den gemensamma påföljden för dessa brott ska bestämmas till fängelse tre år och sex månader.

## Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma S.N. även för stämpling till mord och bestämma påföljden till ett längre fängelsestraff än vad hovrätten bestämt.

S.N. motsatte sig att hovrättens dom ändrades i fråga om stämpling till mord och yrkade för egen del att han skulle frikännas från åtalen för narkotikabrott och stämpling till rån samt att straffet under alla omständigheter skulle lindras.

Med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett rörande omständigheterna meddelade HD prövningstillstånd såvitt gällde åtalet för stämpling till mord samt i fråga om påföljd.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna-Maria Vesterberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

### Domskäl

### Bakgrund

Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–5 i HD:s domskäl.

Prövningstillståndet

Punkten 6 motsvarar punkten 6 i HD:s domskäl.

Målet i HD

7. Målet i HD gäller förutsättningarna för att döma till ansvar för stämpling till mord, särskilt frågan om förutsättningarna för straffansvar är uppfyllda redan när en person genom skriftliga meddelanden försökt locka oidentifierade personer att åta sig uppdrag att begå allvarliga brott, utan att det är utrett att någon besvarat meddelandena.

Ansvar för stämpling till brott

Den straffrättsliga regleringen

Punkterna 8–13 motsvarar i huvudsak punkterna 8–11 i HD:s domskäl.

Att söka anstifta annan

14. Stämplingsformen att söka anstifta annan innebär en kriminalisering av försök till medverkan till brott i form av anstiftan. I jämförelse med annan försöksbrottslighet ställs dock högre krav i fråga om uppsåt och faran för brottets fullbordande (se vidare p. 17 och 27–31).

15. Av 23 kap. 4 § första och andra styckena BrB följer att den som förmått annan till utförandet av ett brott genom att ha främjat gärningen med råd eller dåd, döms för anstiftan av brottet. Anstiftan omfattar både att medverka till att någon beslutar sig för att utföra ett brott och att förstärka eller vidmakthålla annans beslut att begå ett brott. Främjande kan ske både fysiskt och psykiskt och kan föreligga även om anstiftarens handlande endast varit ett mindre bidrag till att brottet kommit att utföras. Ansvar för anstiftan kräver i regel att det förekommit någon form av, åtminstone medelbar, kontakt mellan anstiftaren och gärningsmannen. (Se Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken. En kommentar, utgåva 2025, JUNO, Kommentaren till 23 kap. 4 §, och Petter Asp, De osjälvständiga brottsformerna, 2021, s. 404 f.)

16. Att söka anstifta annan innebär alltså ett försök att förmå någon att begå ett brott. Det kan avse olika typer av främjande, till exempel att försöka förmå någon att besluta sig för att begå ett brott eller att försöka få någon att påbörja utförandet av ett brott. Om den tilltänkta gärningsmannen påbörjar utförandet av brottet eller utför hela brottet, kan samma agerande från den som förmått gärningsmannen till det bestraffas som anstiftan till försök eller till fullbordat brott.

17. Vid stämpling krävs det inte att försöket att förmå annan att begå brott lett till avsett resultat. Stämpling kan föreligga även då någon försökt få annan att begå ett brott men den tilltänkta gärningsmannen bestämmer sig för att inte göra det eller väljer att inte fullfölja en plan att begå ett brott (jfr bl.a. NJA 1982 s. 64). Det krävs dock att den som försöker förmå annan till brott har avsiktsuppsåt till att det tilltänkta brottet ska äga rum (jfr NJA 1972 s. 167).

18. Kriminaliseringen av stämplingsformen att söka anstifta annan är alltså tämligen vid och kan inträda på ett mycket tidigare stadium än anstiftan, vilket är motiverat då syftet är att förhindra särskilt allvarlig brottslighet (se p. 13). Det straffbara området begränsas dock av att stämpling bara är kriminaliserat i de fall det ansetts motiverat att kunna ingripa på ett så tidigt stadium och av att ansvar inte döms ut i de fall faran för brottets fullbordan var ringa eller om gärningen är mindre allvarlig (se p. 27–32).

När påbörjas ett försök att anstifta annan?

19. Vid stämpling befinner sig den som vill förmå någon annan att begå ett brott fortfarande på planeringsstadiet avseende huvudbrottet, som i det skedet inte behöver vara konkretiserat (jfr p. 12). Ett försök att förmå annan att begå brott kan alltså påbörjas förhållandevis långt före tidpunkten för huvudbrottets fullbordan (jfr ”Bussen i Östberga” NJA 2017 s. 531 p. 20 angående försökspunkten vid annan brottslighet).

20. Av lagtexten framgår ett grundläggande krav på att agerandet måste innefatta någon annan för att det ska kunna utgöra stämpling. Med någon annan avses den som ska utföra brottet, antingen själv eller med hjälp av en tredje part. Det kan vara tillräckligt att kontakt sker via en annan person (jfr RH 2015:40). Det finns inget krav på att agerandet ska vara riktat mot en specifik person och det kan lika gärna rikta sig gentemot flera potentiella gärningsmän.

21. För att ett försök till anstiftan ska anses påbörjat måste den som vill förmå annan att begå ett brott alltså ha agerat på ett sätt som innefattar en eller flera tilltänkta gärningsmän.

22. Vidare måste agerandet innebära att det förs fram ett budskap som kan påverka någon annan i riktning mot att begå ett brott. Alla kontakter med tilltänkta gärningsmän är inte straffbara som stämpling, utan först när de innehåller ett budskap om att ett brott ska begås med involvering av mottagaren.

23. Eftersom stämpling kan föreligga även om ett försök att förmå någon att begå ett brott inte lyckas (se p. 17) bör den tilltänkta gärningsmannens handlande inte tillmätas någon större betydelse för bedömningen av om anstiftansförsöket har påbörjats.

24. Avgörande bör i stället vara om den som söker anstifta, i en kontakt med annan, har framfört ett budskap som skulle kunna leda till att någon påverkas att begå ett brott.

25. Eftersom huvudbrottet inte behöver vara bestämt till exempelvis tid och plats (se p. 12), saknar det betydelse om det vid anstiftansförsöket återstår flera moment innan huvudbrottet kan fullbordas. För att anstiftansförsöket ska anses påbörjat är det alltså tillräckligt att agerandet avser att förmå någon att besluta sig för att begå ett brott, så länge uppsåtet omfattar att det också ska fullbordas.

26. För att den tilltänkta gärningsmannen ska kunna påverkas av ett budskap måste det nå fram till denne. Om en person genom ett skriftlig meddelande – fysiskt eller digitalt – försöker förmå någon annan att begå ett brott, men meddelandet inte når mottagaren, har budskapet aldrig nått fram och det föreligger då bara ett försök till stämpling (jfr RH 100:82). Har meddelandet kommit fram och varit tillgängligt för mottagaren att läsa, bör den som söker anstifta dock anses ha fört fram sitt budskap och den tilltänkta gärningsmannens agerande – att inte läsa meddelandet eller inte låta sig påverkas av det – saknar då betydelse för bedömningen (se p. 23 och jfr Petter Asp, De osjälvständiga brottsformerna, 2021, s. 234 f.).

Ringa fara för brottets fullbordan och mindre allvarliga gärningar

27. Ansvar för stämpling förutsätter att det vid tidpunkten för stämplingsgärningen förelegat mer än ringa fara för brottets fullbordan. Tilltalad går alltså fri från ansvar om faran för fullbordan varit helt utesluten eller om det visserligen förelegat fara men den endast varit ringa. Bedömningen av faran görs utifrån samtliga i efterhand inhämtade fakta rörande situationen i gärningsögonblicket. (Se Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken. En kommentar, utgåva 2025, JUNO, Kommentaren till 23 kap. 2 § under 4. Farebedömningen vid förberedelse och stämpling, bedömningen av mindre allvarlig gärning.)

28. Farebedömningen kan påverkas både av stämplingsgärningen i sig och de involverade personerna.

29. När det gäller de involverade personerna kan det finnas kopplingar mellan den som söker anstifta och den tilltänkta gärningsmannen, liksom karaktärsegenskaper hos den sistnämnda, som kan ha betydelse för risken för att brottet ska fullbordas. Om handlingen gått så långt att den tilltänkta gärningsmannen tagit del av påtryckningar, kan dennes reaktion på påtryckningarna ha betydelse för bedömningen. (Se Olle Hoflund, Stämpling till brott i Festskrift till Lars Welamson, 1987, s. 331.)

30. I de fall det saknas kopplingar mellan den som söker anstifta och den tilltänkta gärningsmannen får det antas att det krävs någon form av ersättning eller annan vinning för gärningsmannen för att denne ska förmås att utföra ett brott. I sådana fall kan exempelvis storleken på erbjuden ersättning påverka farebedömningen.

31. Även vad som är känt om den tilltänkta gärningsmannens inställning till att begå brott kan ha betydelse. Faran för att ett brott ska fullbordas bör i regel anses högre för personer som tidigare befattat sig med kriminalitet av liknande slag (jfr NJA 1993 not B 1).

32. Ansvar för stämpling är utesluten i de fall gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig. Vid den bedömningen ska hänsyn framför allt tas till det avsedda brottets straffvärde. Stämpling till brott som innebär fara för annans liv, hälsa eller personliga säkerhet kan inte ses som mindre allvarligt. (Se prop. 2015/16:113 s. 96.)

Bedömningen i detta fall

33. Som hovrätten funnit utrett har S.N. i olika krypterade chattgrupper lagt ut flera meddelanden gällande uppdrag att utföra mord mot ersättning. Meddelandena har varit tillgängliga att läsa för ett mycket stort antal personer men har inte besvarats av någon potentiell utförare.

34. Av utredningen framgår att S.N. hade till uppgift att leta efter personer som kunde utföra ett mord i Göteborg mot betalning. Genom att lägga ut meddelandena har S.N. tagit kontakt med ett stort antal potentiella gärningsmän. Han har lockat med bra betalning åt den som var villig att utföra brottet. Han har därigenom fört fram ett budskap som skulle ha kunnat leda till att någon av mottagarna påverkades till att utföra brottet (jfr p. 24–25). Budskapet har nått ett mycket stort antal personer.

35. Även om meddelandena inte innehöll all information som krävdes för att huvudbrottet skulle kunna fullbordas, har S.N. påbörjat ett försök att förmå någon att utföra brottet genom att åta sig morduppdraget.

36. Utifrån den uppgift S.N. hade att hitta utförare för mordet och hans agerande när han lade ut meddelandena samt av innehållet i chattar med polisens infiltratör, gör HD bedömningen att han haft avsiktsuppsåt till att brottet skulle fullbordas.

37. Mot bakgrund av att meddelandena nått ut till ett mycket stort antal medlemmar i chattgrupper som var inriktade på olika former av kriminalitet samt då bra betalning erbjöds, förelåg mer än ringa fara för brottets fullbordan. Med hänsyn till att stämplingen avsåg mord kan gärningen inte anses som mindre allvarlig.

38. Av utredningen framgår inte annat än att det rört sig om ett morduppdrag. S.N. ska därför dömas för stämpling till mord.

39. Vid bedömningen av brottets straffvärde beaktar HD att S.N:s gärning skett på ett tidigt stadium och att graden av fara därmed varit låg (jfr ”GPS-puckarna” NJA 2020 s. 703 p. 12), samtidigt som stämplingen avsett ett mycket allvarligt brott. Straffvärdet uppgår till tre års fängelse.

40. Som hovrätten funnit ska S.N. även dömas för narkotikabrott, stämpling till rån samt ringa narkotikabrott. Det samlade straffvärdet uppgår till fängelse i tre år och sex månader.

41. Hovrättens domslut ska alltså ändras på så sätt att S.N. ska dömas även för stämpling till mord till fängelse i tre år och sex månader.

### Domslut

Se HD:s domslut.

## Högsta domstolen

HD (justitieråden Anders Eka, Eric M. Runesson, referent, Cecilia Renfors, Anders Perklev och Erik Sjöman) meddelade den 24 februari 2026 följande dom.

### Domskäl

#### Bakgrund

1. I november 2024 lade S.N. under ett alias ut meddelanden i flera olika chattgrupper på den krypterade applikationen Signal. Meddelandena löd ”Söker klivare bra betalt intresserad hör av dig!” och ”Söker klivare akut bra Betalt kontakta mig så snabbt som...”. Chattgrupperna, som främst var inriktade på narkotikahandel, hade var och en flera hundra medlemmar.

2. Polisen beslutade om infiltration och användning av provokativa åtgärder, bland annat för att kunna identifiera den som hade lagt ut meddelandena. Det ledde till att kontakt med S.N. angående morduppdrag kunde etableras. S.N. lade i detta skede ut ytterligare ett meddelande i flera chattgrupper som löd ”Söker jappare asap”. Det är inte utrett att någon annan än polisen besvarade något av meddelandena.

3. S.N. åtalades för bland annat stämpling till mord enligt följande gärningsbeskrivning:

S.N. har tillsammans och i samförstånd med annan sökt att anstifta någon för att beröva en eller flera okända målsägande livet genom att lägga ut morduppdrag i flera olika Signalchattgrupper, som nått ett stort antal personer. Det hände vid flera tillfällen mellan den 8 november 2024 och den 21 november 2024 på okända platser i Göteborgs stad eller i närområdet.

Faran för att brottet/en skulle fullbordas har inte varit ringa och gärningen/arna kan inte anses som mindre allvarlig/a.

S.N. begick gärningen med uppsåt.

4. Tingsrätten frikände S.N. från åtalet för stämpling till mord. Han dömdes för narkotikabrott, stämpling till rån samt ringa narkotikabrott. Eftersom han var 19 år vid gärningarna beaktades hans ungdom vid straffmätningen beträffande vissa av brotten. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta månader.

5. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut. Hovrätten har funnit styrkt att det var S.N. som lade ut de aktuella meddelandena, att meddelandena rörde uppdrag om att utföra mord och att de skulle komma att läsas av ett stort antal personer. Hovrätten har dock ansett att S.N:s agerande inte faller inom det straffbara området för stämpling.

#### Prövningstillståndet

6. HD har med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett rörande omständigheterna meddelat prövningstillstånd såvitt gäller åtalet för stämpling till mord samt i fråga om påföljd.

#### Målet i HD

7. Målet gäller förutsättningarna för att döma till ansvar för stämpling till mord, särskilt frågan om förutsättningarna för straffansvar är uppfyllda redan genom att någon sänder eller på liknande sätt gör ett meddelande tillgängligt för en krets oidentifierade personer för att få tag på någon som är beredd att åta sig ett uppdrag att utföra ett mord.

#### Den straffrättsliga regleringen

8. Av 23 kap. 2 § andra stycket och 4 § andra stycket BrB framgår att stämpling till brott innebär att någon åtar eller erbjuder sig att utföra en brottslig gärning, att någon i samråd med någon annan beslutar att begå den, eller att någon söker förmå annan att utföra den. De brottsliga gärningar som avses är sådana där det särskilt har angetts att stämpling är straffbart; att stämpling till mord är straffbart framgår av 3 kap. 11 §. Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om stämplingsgärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig, ska det enligt 23 kap. 2 § fjärde stycket inte dömas till ansvar.

9. Den straffrättsliga regleringen tar alltså sikte på planeringsstadiet för viss särskilt farlig brottslighet och syftar till att möjliggöra ett tidigt ingripande mot sådan brottslighet (jfr prop. 1948:80 s. 88, prop. 2000/01:85 s. 31 f. och 35 samt prop. 2015/16:113 s. 40).

10. För att ansvar för stämpling ska komma i fråga krävs inte att något konkretiserat brott åsyftas utan det räcker att avsikten är att ett brott av visst slag vid någon tidpunkt ska komma till utförande. Frågor som tid, plats, brottsoffer och annat kan alltså vara öppna vid tiden för stämplingsgärningen.

11. Straffet för stämpling till brott ska enligt 23 kap. 2 § tredje stycket bestämmas under den högsta gräns som gäller för ett fullbordat brott, och det får sättas under den lägsta gränsen. Högre straff än fängelse i två år får bestämmas endast om fängelse i sex år eller mer kan följa på det fullbordade brottet. Försök och förberedelse till stämpling är inte straffbara.

#### Försök till anstiftan

12. Den form av stämpling som avser att någon söker förmå annan att utföra en brottslig gärning kan sägas avse försök till anstiftan. Anstiftan fullbordas när anstiftaren har förmått gärningsmannen att inleda ett försök att utföra det eftersträvade brottet. För att komma dithän kommer det i praktiken många gånger att vara nödvändigt för anstiftaren att etablera någon form av kontakt med gärningsmannen.

13. Att sända ett meddelande av innebörd att avsändaren vill ha kontakt med någon som är villig att utföra ett visst brott får sägas syfta till att en mottagare ska förmås att åta sig uppdraget. Det är språkligt sett fråga om ett försök till anstiftan oavsett om någon faktiskt tar del av meddelandet eller inte, något som kan vara beroende av rena tillfälligheter. Stämplaren har i och med avsändandet gjort allt vad som ankommer på honom eller henne för att någon ska kunna ta del av meddelandet och låta sig påverkas av det.

14. Omständigheten att ingen potentiell uppdragstagare tagit del av meddelandet hindrar alltså inte att det varit fråga om ett försök att förmå någon att utföra brottet. En annan sak är att det förhållandet att ingen visat intresse för meddelandet kan göra att faran blir utesluten eller ringa för att det eftersträvade brottet ska fullbordas.

#### Ringa fara för brottets fullbordan

15. Straffansvar för stämpling förutsätter att faran för brottets fullbordan var mer än ringa. Graden av fara bör avgöras efter en helhetsbedömning med beaktande av bland annat det brott som stämplaren vill få utfört, stämplingsgärningen och de involverade personerna.

16. När det gäller stämplingsgärningen kan beaktas om anstiftansförsöket är allvarligt menat liksom hur långt framskriden brottsplanen är. Det kan vidare finnas skäl att beakta vilka sätt och vilka medel för påverkan som används och hur kontakten med en möjlig gärningsman utvecklas. När det gäller de involverade personerna kan de relationer som finns mellan stämplaren och de som han eller hon har riktat sig till ges betydelse, liksom i vilka kretsar och sammanhang som personerna förekommer. Faran för att ett brott ska fullbordas bör i regel anses högre när det är fråga om personer som tidigare befattat sig med brottslighet, särskilt om denna brottslighet liknar den som stämplaren eftersträvat (jfr NJA 1993 not B 1).

#### Bedömningen i detta fall

17. Som hovrätten funnit utrett har S.N. i olika krypterade chattgrupper lagt ut flera meddelanden angående uppdrag att utföra mord mot ersättning. Meddelandena har varit tillgängliga att läsa för ett stort antal personer i forum som varit inriktat på narkotikahandel. Meddelandena har dock inte besvarats av någon potentiell utförare.

18. Genom att lägga ut meddelandena har S.N. påbörjat ett försök att förmå någon i mottagarkretsen att utföra brottet. Det saknar betydelse att meddelandena inte innehöll all information som krävdes för att ett mord skulle kunna begås.

19. Av S.N:s agerande när han lade ut meddelandena samt av innehållet i chattar med polisens infiltratör framgår att han har haft avsiktsuppsåt till att ett mord skulle begås.

20. Meddelandena har nått ut till ett stort antal medlemmar i chattgrupper som var inriktade på kriminalitet. S.N. har lockat med bra betalt och det framgår av chattar med polisens infiltratör att mordplanerna var konkreta. Det förelåg mot denna bakgrund mer än ringa fara för att ett mord skulle ske. Det är uppenbart att stämplingsgärningen inte kan ses som mindre allvarlig.

21. S.N. ska därför dömas för stämpling till mord.

22. Vid bedömningen av brottets straffvärde beaktar HD att S.N:s stämplingsgärning avsett ett mycket allvarligt brott och att det funnits en plan för utförandet. Men det bör i viss mån också beaktas att gärningen inte ledde till kontakter med någon potentiell utförare. Vid en sammanvägning uppgår straffvärdet till tre års fängelse.

23. Som hovrätten funnit ska S.N. även dömas för narkotikabrott, stämpling till rån samt ringa narkotikabrott. Det samlade straffvärdet uppgår till fängelse i tre år och sex månader.

24. Hovrättens domslut ska alltså ändras på så sätt att S.N. ska dömas även för stämpling till mord, till fängelse i tre år och sex månader.

### Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att S.N. döms även för stämpling till mord enligt 3 kap. 1 § och 11 § samt 23 kap. 2 § BrB mellan den 8 och 21 november 2024, och att påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till fängelse i tre år och sex månader.

---

Källa: Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Kontrollera mot originalet innan avgörandet åberopas: https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/f149f0ca-74cb-4ebf-90e0-8eec7eebb0d1