Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Fördrag · CELEX 12019W/TXT(02)

Artikel 62 i Utträdesavtalet med Förenade kungariket

Pågående förfaranden för straffrättsligt samarbete

Ur Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen 2019/C 384 I/01.

EU-rätten

Artikelns text

1. I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter tillämpas enligt följande:

a) Konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (46), och protokollet upprättat av rådet i enlighet med artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (47) ska tillämpas på ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp enligt respektive instrument som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten eller den rättsliga myndigheten.

b) Rådets rambeslut 2002/584/RIF (48) ska tillämpas på europeiska arresteringsorder när den eftersökta personen greps före övergångsperiodens utgång i syfte att verkställa en europeisk arresteringsorder, oavsett den verkställande rättsliga myndighetens beslut om huruvida den eftersökta personen ska hållas kvar i häkte eller tillfälligt försättas på fri fot.

c) Rådets rambeslut 2003/577/RIF (49) ska tillämpas på beslut om frysning som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller den rättsliga myndighet som är behörig för verkställighet, eller av en rättslig myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut om frysning men som självmant översänder beslutet om frysning till den behöriga rättsliga myndigheten för verkställighet.

d) Rådets rambeslut 2005/214/RIF (50) ska tillämpas på beslut som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller av den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut men som ex officio översänder beslutet till den behöriga myndigheten för verkställighet.

e) Rådets rambeslut 2006/783/RIF (51) ska tillämpas på beslut om förverkande som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller av den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut om förverkande men som ex officio översänder beslutet om förverkande till den behöriga myndigheten för verkställighet.

f) Rådets rambeslut 2008/909/RIF (52) ska tillämpas

i) på domar som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den behöriga myndigheten i den verkställande staten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna och verkställa en dom men som på eget initiativ översänder domen till den behöriga myndigheten för verkställighet,

ii) vid tillämpningen av artikel 4.6 eller 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF, om det rambeslutet är tillämpligt enligt led b i denna punkt.

g) Rådets rambeslut 2008/675/RIF (53) ska tillämpas på nya brottmålsförfaranden i den mening som avses i artikel 3 i det rambeslutet som inletts före övergångsperiodens utgång.

h) Rådets rambeslut 2009/315/RIF (54) ska tillämpas på ansökningar om information om domar som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten; efter övergångsperiodens utgång får svar på sådana ansökningar dock inte översändas genom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister, som inrättats enligt rådets beslut 2009/316/RIF (55).

i) Rådets rambeslut 2009/829/RIF (56) ska tillämpas på beslut om övervakningsåtgärder som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten, av en behörig myndighet i den verkställande staten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna ett beslut men som på eget initiativ översänder det till den behöriga myndigheten för verkställighet.

j) Artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU (57) ska tillämpas på ansökningar om information som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten; efter övergångsperiodens utgång får dock svar på sådana ansökningar inte översändas genom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister, som inrättats enligt rådets beslut 2009/316/RIF.

k) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU (58) ska tillämpas på europeiska skyddsorder som före övergångsperiodens utgång har tagits emot av centralmyndigheten eller den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna en europeisk skyddsorder men som på eget initiativ vidarebefordrar den till den behöriga myndigheten för verkställighet.

l) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU (59) ska tillämpas på europeiska utredningsorder som före övergångsperiodens utgång har tagits emot av centralmyndigheten eller den verkställande myndigheten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa en europeisk utredningsorder men som på eget initiativ översänder den till den verkställande myndigheten för verkställighet.

2. Förenade kungarikets behöriga myndigheter får fortsätta att delta i de gemensamma utredningsgrupper som de deltog i före övergångsperiodens utgång om utredningsgrupperna inrättats antingen i enlighet med artikel 13 i konventionen upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller i enlighet med rådets rambeslut 2002/465/RIF (60).

Genom avvikelse från artikel 8 i detta avtal ska Förenade kungariket ha rätt att använda nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) i högst ett år efter övergångsperiodens utgång och i den omfattning som är strikt nödvändig för att utbyta information med de gemensamma utredningsgrupper som avses i första stycket i denna punkt. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av Förenade kungarikets användning av Siena. Unionen ska meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp senast den 31 mars 2021. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

3. Eurojust får på Förenade kungarikets begäran, under förutsättning att artiklarna 26a.7 a och 27 i rådets beslut 2002/187/RIF (61) är uppfyllda, lämna information, inbegripet personuppgifter, från sitt ärendehanteringssystem om det är nödvändigt för att fullfölja de pågående förfaranden som avses i punkt 1 a, b, c, e och l i den här artikeln eller verksamheten i de gemensamma utredningsgrupper som avses i punkt 2 i den här artikeln. Förenade kungarikets behöriga myndigheter får på begäran förse Eurojust med information som de innehar om det är nödvändigt för att fullfölja de pågående förfaranden som avses i punkt 1 a, b, c, e och l i den här artikeln eller verksamheten i de gemensamma utredningsgrupper som avses i punkt 2 i den här artikeln. När extraordinarie utgifter uppkommer i samband med tillämpningen av den här punkten ska gemensamma kommittén fastställa sådana utgifter ska hanteras.

Artikeln i rättsakten