Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Beslut · CELEX 32001D0892

Artikel 5 i beslut 2001/892/EG

Ur 2001/892/EG: Kommissionens beslut av den 25 juli 2001 i ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (COMP/C-1/36.915 – Deutsche Post AG – innehållande av internationella postförsändelser) (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2001) 1934].

EU-rätten

Artikelns text

Detta beslut utgör en verkställbar rättsgrund enligt artikel 256 i EG-fördraget.

Utfärdat i Bryssel den 25 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.

(2) EGT L 148, 15.6.1999, s. 5.

(3) EGT L 354, 30.12.1998, s. 18.

(4) Den 26 mars ändrade BPO namn till Consignia plc, vilket är ett offentligt aktiebolag med brittiska regeringen som ende ägare. I detta beslut behålls emellertid namnet "the British Post Office (BPO)".

(5) Företagsgruppen Deutsche Post marknadsför numera sig själv under namnet Deutsche Post World Net. I detta beslut används benämningen Deutsche Post AG (DPAG).

(6) DPAG:s årsrapport 2000, offentliggjord den 2 maj 2001. I detta beslut har kommissionen genomgående tillämpat den fasta växelkurs som rådet antog den 31 december 1998, då D-marken konverterades till euro. Detta gäller också fall där det specifika beloppet gällde tiden före den dagen.

(7) DPAG:s brevdivision omfattar affärsdivisionerna Mail Communication (brev och paket men inte expressförsändelser), Direct Marketing och Press Distribution. DPAG:s årsrapport 2000.

(8) Vinsten från den operativa verksamheten före amorteringar och goodwillavskrivningar (EBITA). DPAG:s årsrapport 2000.

(9) DPAG:s årsrapport 2000.

(10) Rörelsevinst före amorteringar och goodwillavskrivningar (EBITA). DPAG:s årsrapport 2000.

(11) Postgesetz (Postlagen), 22 december 1997, Bundesgesetzblatt 1997, del I, nr 88, 30 december 1997.

(12) § 51 Postgesetz.

(13) Jfr. Tarifvergleich Briefpost - Inlandstarife bis 20 g, Juni 1999, Referat 212, Regulierungsbehörde für Telekommunikation und Post (tyska post- och telestyrelsen). För närvarande är inrikestariffen för ett förstaklassbrev i den lägsta viktklassen 0,56 euro (1,10 mark).

(14) DPAG:s monopol beskars den 1 januari 1998 när monopolgränsen för identiska massbrev sänktes från 100 g till 50 g. Enligt §51(4) i Postgesetz är vissa mervärdestjänster undantagna från postmonopolet.

(15) Enligt § 47 Postgesetz skall tyska post- och telestyrelsen vartannat år lägga fram en rapport till de lagstiftande myndigheterna i Tyskland. Bl.a. skall rapporten innehålla styrelsens synpunkter på frågan om bibehållandet av den exklusiva licensen enligt § 51 efter det datum som anges däri (dvs. den 31 december 2002).

(16) KEP Nachrichten, No. 51/17, december 1999 (dokument 1146 i kommissionens förteckning).

(17) Tyska post- och telestyrelsens halvårsrapport från år 2000, s. 62, offentliggjord på myndighetens hemsida (www.regtp.de).

(18) Jfr. kommissionens beslut 1999/695/EG, REIMS II, ärende nr COMP/36.748, (EGT L 275, 26.10.1999, s. 17). REIMS II-avtalet trädde i kraft den 1 april 1999. Kommissionen har fattat ett beslut enligt artikel 81.3 i EG-fördraget som upphäver avtalet t.o.m. den 31 december 2001. Alla offentliga postoperatörer i medlemsstaterna utom TPG i Nederländerna har undertecknat detta avtal, där terminalavgifter uttrycks i procentenheter av inrikestarifferna i mottagarlandet. Terminalavgifterna har årligen höjts om de offentliga postoperatörerna erbjudit tjänster som motsvarar en viss kvalitetsstandard. Den 1 januari 2001 höjdes terminalavgifterna till 70 %.

(19) Liberalisation of Incoming and Outgoing Intra-Community Cross-border Mail, p. 25. I denna studie ombads sju offentliga postoperatörer inom gemenskapen att uppskatta sina marknadsandelar år 1996. De uppskattade andelarna för utgående internationell post varierade mellan 80 och 100 %.

(20) Jfr. exempelvis Deutsche Post AG mot TNT Mailfast GmbH, dom nr 31 O 796/93, Landgericht Köln av den 14 april 1994; TNT Mailfast GmbH mot Deutsche Post AG, dom nr U (Kart) 31/94, Oberlandesgericht Düsseldorf av den 23 april 1996; DHL Worldwide Express GmbH mot Deutsche Post AG, dom i Oberlandesgericht Düsseldorf av den 23 April 1996.

(21) Liberalisation of Incoming and Outgoing Intra-Community Cross-border Mail, s. 22 och 38. Sju offentliga postoperatörer inom gemenskapen uppskattade att deras marknadsandelar för inkommande post 1996 varierade mellan 95 och 100 %.

(22) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet öppnade omkring 3 % av den offentliga postoperatörens posthantering för konkurrens. I praktiken sköter offentliga postoperatörer nu som tidigare huvuddelen av hanteringen och endast i fråga om en väldigt liten del finns en teoretisk möjlighet till konkurrens.

(23) REG. 2000, s. I-825, punkt 12. Preliminär dom som svar på frågor till domstolen från Oberlandesgericht Frankfurt am Main enligt artikel 234 i EG-fördraget.

(24) Gemensam ståndpunkt rörande revisionen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG, offentliggjord av DPAG, TNT Post Group N.V. och Posten AB av den 14 februari 2000 (dokument nr 1146 i kommissionens förteckning).

(25) Deutsche Post Global Mail hette tidigare International Mail Services GmbH. DPAG:s broschyr "Zum Beispiel - Oracle8 ConText Cartridge", bifogad till kommissionens begäran om upplysningar av den 23 april 1999 (dokument nr 1122 i kommissionens förteckning).

(26) Kommissionens understrykning. DPAG:s marknadsföringsbroschyr 'We Deliver', publicerad den 1 januari 1999, s. 48 (dokument nr 1140 i kommissionens förteckning).

(27) DP "Unvollständiger Verkaufsprospekt" av den 20 oktober 2000, s. 140.

(28) DP "Unvollständiger Verkaufsprospekt" av den 20 oktober 2000, s. 146.

(29) Skrivelse från American Express till kommissionen av den 15 april 1999 (dokument nr 975 i kommissionens förteckning).

(30) Artikel 65 i Världspostkonventionen 1999.

(31) I Världpostkonventionen 1999 har artikel 25 ändrats till artikel 43.

(32) Kommissionens understrykning.

(33) Genom hänvisning till en dom från tyska författningsdomstolen (BverfGE 63, 343, 354 f.) vidhåller BPO att Världspostkonventionen 1994 trädde i kraft retroaktivt den 1 januari 1996.

(34) Se fotnot 22.

(35) DPAG hänvisar till följande definition av "der materielle Absenderbegriff": Avsändare är "den som en viss mottagare efter att ha sett försändelsen kan känna igen som den som med ett omedelbart eget meddelarintresse vänder sig till adressaten". Oberlandesgericht Frankfurt am Main, dom av den 25 mars 1999, NJW-RR 1997, s. 162 och 165.

(36) Jfr. domen i Landgericht Berlin i ärende nr 97.O.252/98 - DPAG/Franklin Mint GmbH av den 27 november 2000. I sin dom fastslog domstolen att en strikt tillämpning av "det materiella avsändarbegreppet", som inte tar hänsyn till den berörda försändelsens faktiska ursprung, är oriktig. Dom i Landgericht Bonn i ärende nr 1.O.487/99, Center Parcs N.V./DPAG av den 22 september 2000. Domstolen konstaterade att DPAG:s tolkning av "det materiella avsändarbegreppet" var oriktig och fastslog att Center Parcs N.V., Nederländerna, var avsändare och inte dess tyska dotterbolag, Center Parcs GmbH & KG. Oberlandesgericht Düsseldorf i ärende nr U (Kart) 17/99, DPAG/Comfort Card av den 20 september 2000. Domstolen fastslog att DPAG:s tolkning av "det materiella avsändarbegreppet" var oriktig och avslog DPAG:s anspråk.

(37) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 32.

(38) Identiska bortsett från språket och adresserna på kuverten.

(39) DPAG underrättade BPO om detta per fax den 4 november 1996 men DPAG uppgav inte när försändelsen faktiskt stoppades (dokument nr 38-41 i kommissionens förteckning).

(40) Fax från BPO till DPAG av den 8 november 1996, där BPO uppmanar DPAG "att släppa försändelsen och meddela BPO vad det kostar" (dokument nr 47 i kommissionens förteckning).

(41) Fax från DPAG till BPO av den 14 november 1996, där det hävdas att försändelsen har släppts utan att nämna när det skedde (dokument nr 52 i kommissionens förteckning).

(42) Agenten verkar under namnet Framar International. Företagets registrerade namn är emellertid Werbung und Dienstleistungen für Versandhandel GmbH.

(43) Fax från BPO till DPAG av den 12 november 1996 med uttalandet att "Royal Mail International går med på att med pengar från kontot för terminalavgifter betala kostnaden för att släppa Ideas Directs försändelse" (dokument 49 i kommissionens förteckning). I sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar bifogade DPAG en kopia av ett fax som skickats till BPO den 12 december som verkar indikera att försändelserna vidarebefordrades samma dag.

(44) Det bör noteras att DPAG har ändrat uppfattning i frågan under förfarandets gång. I sitt ursprungliga svar på klagomålet bekräftade DPAG att försändelsen släpptes den 14 november 1996 (DPAG:s svar på klagomålet av den 20 juli 1998, s. 10 - dokument nr 176 i kommissionens förteckning).

(45) Stämningen skickades felaktigt till "Ideas Direct Ltd, Ostbekstrasse 90a, Hamburg", vilket är Framar Internationals adress. Domstolen mottog stämningen den 5 januari 1999. Trots att det inte finns något företag med namnet Ideas Direct på denna adress, godtogs stämningsansökan av den tyska domstolen (dokument nr 611-914 i kommissionens förteckning).

(46) Deutsche Post AG gegen Ideas Direct Ltd., ärende nr 416 O 2/799, dom i Landesgericht Hamburg 29 oktober 1999.

(47) Kommissionens understrykning. Skrivelse från DPAG till BPO av den 27 november 1998, inklusive protokoll över 19 försändelser från Ideas Direct (dokument nr 524-526 i kommissionens förteckning).

(48) Kommissionens understrykning. Fax från DPAG till BPO den 3 februari 1999 (dokument nr 927-928 i kommissionens förteckning).

(49) Kommissionens begäran om upplysningar av den 3mars 1999 (dokument nr 606 i kommissionens förteckning).

(50) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 23 april 1999 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning).

(51) DPAG:s uppgifter till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 2.

(52) DPAG:s uppgifter till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 2 ['... verfügte die Deutsche Post AG über Mustersendungen, stödområdet daß es keines Anhaltens zur Prüfung mehr bedurfte.']

(53) Meddelande från BPO till kommissionen av den 10 maj 2001.

(54) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 1.

(55) DP Remail Case Control Form, fax från DPAG till BPO av den 7 april 1997 (dokument nr 60 i kommissionens förteckning).

(56) Dokument nr 61-62 i kommissionens förteckning.

(57) Fax från BPO till DPAG av den 16 april 1997 (dokument nr 55 i kommissionens förteckning).

(58) Fax från DPAG till BPO av den 17 april 1997 (dokument nr 56 i kommissionens förteckning).

(59) Skrivelse från BPO till DPAG av den 17 april 1997 där BPO hävdar följande: "Jag har av Fidelity UK förstått att ni i dag har ett möte för att bestämma huruvida försändelsen skall släppas. Varför? Inom det normala förfarande som båda förvaltningar kommit överens om gav jag personligen tillstånd att släppa den för flera veckor sedan" (dokument 58 i kommissionens förteckning).

(60) DPAG:s förteckningar över försändelser som mottagits från Fidelity Investments i Storbritannien, skickade till BPO den 11 december 1998 (dokument nr 506-507 i kommissionens förteckning).

(61) Kommissionens underlag. Fax från DPAG till BPO av den 11 december 1998 (dokument nr 493-494 i kommissionens förteckning). Brevprov - inklusive innehåll daterade den 9 oktober 1997 - bifogades skrivelsen (dokument nr 495-505 i kommissionens förteckning).

(62) Skrivelse från DPAG till Fidelity Investments Services GmbH av den 28 december 1998. Bilaga 9 till BPO:s meddelande av den 17 november 2000.

(63) Skrivelse från DPAG till BPO av den 1 februari 1999 (dokument nr 931 och 932 i kommissionens förteckning).

(64) Skrivelse från DPAG till BPO av den 3 februari 1999 (dokument nr 929 och 930 i kommissionens förteckning).

(65) Utskick från Fidelity Investments till tyska kunder av den 20 mars 1997 och den 15 juni 1998 (dokument nr 203-209 i kommissionens förteckning).

(66) Skrivelse från DPAG daterad den 17 augusti 1998 till en adressat till en försändelse från Fidelity Investments (dokument nr 313 i kommissionens förteckning). ['... Vermutung, daß der Absender dieser Sendungen internationale Regelungen mißbräuchlich verwendet.']

(67) Skrivelse från Fidelity Investments till BPO av den 12 oktober 1998 (dokument nr 311 och 312 i kommissionens förteckning).

(68) Förhör hållet den 23 november 2000; BPO:s meddelande av den 17 november 2000, s.31.

(69) DPAG:s svar på klagomålet av den 20 juli 1998, s. 11 (dokument nr 177 i kommissionens förteckning).

(70) DPAG:s svar på klagomålet av den 20 juli 1998, s. 13 (dokument nr 179 i kommissionens förteckning).

(71) Kommissionens begäran om upplysningar av den 3 mars 1999 (dokument nr 606 i kommissionens förteckning).

(72) DPAG:s svar på klagomålet av den 23 april 1999, s. 8 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning).

(73) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000, s. 21.

(74) Dokument nr 506 och 507 i kommissionens förteckning - inlämnade av BPO - innehåller kopior ur en av DPAG:s databaser som ger detaljerade upplysningar om varje innehållen försändelse från Fidelity Investments (t.ex. ärendenummer, datum för innehållandet och ett antal brev).

(75) Jfr. dokument nr 55, 56 och 60 i kommissionens förteckning.

(76) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000, s. 22. I faxet från DPAG till BPO av den 17 april 1997, DPAG hävdar att posten "kommer att släppas" (dokument 56 i kommissionens förteckning).

(77) DPAG:s uppgifter till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 2

(78) Meddelande från BPO till kommissionen av den 10 maj 2001.

(79) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 2.

(80) Fax från DPAG till BPO av den 16 september 1996 (dokument nr 66-68 i kommissionens förteckning). I sitt fax hävdade DPAG att man hade upptäckt en A-B-A-remailing från Pyramid Sportswear GmbH som bestod av 6076 brev. DPAG angav inte något ärendenummer för denna försändelse. En kopia av ett provkuvert men inte själva katalogen bifogades faxet.

(81) Fax från BPO till DPAG av den 25 september 1996 (dokument nr 69 i kommissionens förteckning).

(82) Fax från DPAG till BPO av den 25 september 1996 (dokument nr 71 i kommissionens förteckning).

(83) Fax från DPAG till BPO av den 26 september 1996 (dokument nr 77 i kommissionens förteckning).

(84) Skrivelse från Pyramid Sportswear GmbH till DPAG av den 31 oktober 1996 (dokument nr 64 och 65 i kommissionens förteckning). I skrivelsen klargör Pyramid Sportswear GmbH att utdelningen av Gantkataloger åt alla Gantbutiker i Europa sker centralt från Storbritannien.

(85) DPAG:s svar på klagomålet av den 20 juli 1998 s. 15-16 (dokument nr 181-182 i kommissionens förteckning).

(86) DPAG:s svar på meddelandet om invändningar av den 22 september 2000.

(87) Kopia av en intern anteckning från DPAG som faxades inom DPAG den 4 oktober 1996. I faxet godkänns det att försändelsen släpps efter det att BPO godtar att erlägga avgiften. Av anteckningen framgår inte om försändelsen faktiskt släpptes den dagen. DPAG:s svar på meddelandet om invändningar av den 22 september 2000, bilaga 12.

(88) Skrivelse från DPAG och formulär för kontroll av remail-ärenden av den 17 september 1998 (dokument nr 317-319 i kommissionens förteckning).

(89) Skrivelse från DPAG och formulär för kontroll av remail-ärenden av den 17 september 1998 (dokument nr 317-319 i kommissionens förteckning).

(90) Formulär för kontroll av remail-ärenden av den 17 september 1998 (dokument 317 i kommissionens förteckning).

(91) Skrivelse från DPAG till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 3.

(92) Skrivelse från DPAG till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 3. DPAG tillhandahöll emellertid inte heller någon stödjande bevisning som bekräftade vilken dag försändelsen släppts.

(93) DPAG:s svar på meddelandet om invändningar av den 22 september 2000, bilaga 13.

(94) Formulär för kontroll av remail-ärenden som skickades av DPAG till BPO den 11 februari 1999 (dokument nr 991, bilaga 2-1 i kommissionens förteckning).

(95) Kommissionens understrykning. Formulär för kontroll av remail-ärenden återsänt till DPAG av BPO den 11 februari 1999 (dokument nr 992 i kommissionens förteckning).

(96) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000, s. 25-26.

(97) DPAG:s svar på kommissionens meddelande av invändningar av den 22 september 2000, s. 25-26.

(98) DPAG:s uppfattning av den 23 april 1999 (dokument nr 991, s. 7, i kommissionens förteckning) och DPAG:s kommissionens meddelande av den 22 september 2000.

(99) Den 'avsändare' som DPAG hänvisar till i detta sammanhang är det kontor i Tyskland som DPAG anser vara den 'faktiska' sändaren. Fax från DPAG till BPO av den 18 februari 1999 med titeln 'Remailingfallbearbeitung' (dokument nr 992, bilaga 2-3 i kommissionens förteckning).

(100) Kommissionens understrykning. Fax från DPAG till BPO av den 20 februari 1999 (dokument nr 992, bilaga 2-3 i kommissionens förteckning).

(101) DPAG:s uppgifter till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 3.

(102) DPAG:s tidning "Post Forum Spezial", november 1999, s. 6 (dokument nr 1199 i kommissionens förteckning).

(103) Affärshemligheter ([...]) är strukna i texten.

(104) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000, s. 31.

(105) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000, s. 24.

(106) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar med stöd i artikel 11 av den 24 april 1999 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning). DPAG tar dessutom upp samma fråga i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar av den 22 september 2000 och vid förhöret den 23 november 2000.

(107) Vid förhöret den 23 november 2000 uppgav DPAG det uppskattade antalet adressater som kontaktas efter det att en försändelse har stoppats, någonting som DPAG tidigare hade underlåtit att göra.

(108) Uttalande av DPAG vid förhöret den 23 november 2000 som svar på en direkt fråga. Dessförinnan hade DPAG inte gett kommissionen den informationen.

(109) Fax från DPAG till BPO den 18 december 1996 om företaget Super Foto (BPO:s förklaring av den 17 november 2000, bilaga 1).

(110) Formuläret för kontroll av remail-ärenden infördes i oktober 1996. BPO:s meddelande av den 2 februari 1999, s. 2 (dokument nr 548 i kommissionens förteckning).

(111) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 26 april 1999 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning).

(112) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 26 april 1999 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning). Märk! Genom att tillämpa detta förfarande lägger DPAG i själva verket bevisbördan på den sändande offentliga postoperatören och det kontor i Tyskland som DPAG anser vara avsändare. DPAG kommer endast att dela ut post till internationella tariffer om företaget kan bevisa förekomsten av en utländsk avsändare.

(113) DPAG:s försändelse till kommissionen av den 2 maj 2001, s. 2. I de formulär för kontroll av remail-ärenden som användes av DPAG nämns inte ankomstdagen men alltid "datum för innehållandet".

(114) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 23 april 1999, s. 8 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning).

(115) BPO:s meddelande av den 22 februari 1999, s. 2.

(116) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 26 april 1999 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning). På kommissionens fråga hävdade BPO följande: BPO har åtta säljare som är verksamma i Tyskland med att marknadsföra tjänster till tyska kunder. BPO tillhandahåller endast tjänster som är förenliga med tysk lagstiftning. Såvitt känt låter företaget inte tyska kunder - vilkas post framställs i Tyskland - skicka post via Storbritannien till Tyskland. Företaget avvisar normalt vidarebefordran av sådana försändelser. BPO tillbakavisar anklagelsen att företaget skulle ha uppmuntrat tyska kunder att inlåta sig på A-B-A-remail.

(117) Odaterat avtal mellan BPO och DPAG. Bestämmelserna i detta avtal trädde i kraft den 1 oktober 2000. Parterna beslöt att efter 12 månader se över villkoren, vilka upphör att gälla om översynen inte leder till samsyn.

(118) [...] pund. Genomsnittlig växelkurs år 2000 enligt Europeiska centralbanken. Skrivelse från BPO till kommissionen av den 7 mars 2001.

(119) [...] mark. Skrivelse från BPO till kommissionen av den 7 mars 2001.

(120) Odaterat avtal; skrivelse från BPO till kommissionen av den 17 oktober 2000.

(121) Meddelande från DPAG till kommissionen den 1 juni 2001.

(122) I skrivelsen krävdes fyra månader för att lämna ett svar på meddelandet om invändningar.

(123) Kommissionen förvägrade DPAG ytterligare anstånd utöver de 13 veckor som redan beviljats (dvs. den normala perioden på åtta veckor plus semestermånaden augusti).

(124) I en skrivelse till Generaldirektören för GD konkurrens begärde DPAG att kommissionen skulle lägga ned förfarandena mot DPAG på grund av påstådda procedurfel.

(125) Kommissionen bestred DPAG:s påståenden att procedurfel skulle ha begåtts.

(126) I sin skrivelse kom DPAG med fler anklagelser om procedurfel och upprepade sin begäran om att lägga ned förfarandena samt sin begäran om ytterligare anstånd med att svara på kommissionens meddelande om invändningar.

(127) I sitt svar till DPAG beviljade den ansvarige för förhöret DPAG ytterligare anstånd på tre veckor (dvs. totalt 16 veckor).

(128) Kommissionen bestred DPAG:s påståenden att procedurfel skulle ha begåtts.

(129) Genom skrivelsen fick kommissionen upplysningar om det faktum att DPAG och BPO hade nått en ekonomisk uppgörelse.

(130) PTT Post B.V. deltog i förhöret i egenskap av berörd tredje part enligt artikel 19.2 första meningen i rådets förordning nr 17 och artikel 9.3 i kommissionens förordning (EG) nr 2842/98.

(131) Center Parcs N.V. deltog i förhöret i egenskap av berörd tredje part enligt artikel 19.2 första meningen i rådets direktiv nr 17 och artikel 9.3 i förordning (EG) nr 2842/98.

(132) En icke-konfidentiell version av DPAG:s överlämnande av uppgifter av den 11 december 2000 bifogades skrivelsen.

(133) En icke-konfidentiell version av BPO:s överlämnande av uppgifter av den 17 november 2000 bifogades skrivelsen.

(134) Utdrag ur kommissionens utkast till beslut, inklusive ytterligare fakta, bifogades skrivelsen.

(135) DPAG begärde en period på totalt två månader för att lämna sina synpunkter på utdragen från det utkast till beslut som skickats till DPAG den 2 mars 2001.

(136) Kommissionen beviljade DPAG ytterligare en tvåveckorsperiod (dvs. totalt fem veckor) att lämna in sina synpunkter på utdragen ur utkastet till förslag.

(137) På DPAG:s begäran beviljade kommissionen företaget en andra tvåveckorsperiod (dvs. totalt sju veckor) för att lämna in synpunkter på utdragen från utkastet till beslut.

(138) Uppgifterna bestod bl.a. av DPAG:s synpunkter på utdragen från kommissionens utkast till beslut som skickades till DPAG den 2 mars 2001.

(139) Skrivelsen innehöll på kommissionens begäran klargöranden kring några frågor som nämndes i uppgifterna från den 2 maj 2001.

(140) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 4.

(141) Meddelande från kommissionen om interna förfaranderegler för behandling av förfrågningar om tillgång till handlingar enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, av artiklarna 65 och 66 i EKSG-fördraget och av rådets förordning (EEG) nr 4064/89, EGT C 23, 23.1.1997, s. 3.

(142) Som framgår ovan skickades vissa försändelser från en annan medlemsstat till Storbritannien där BPO befordrade dem till sina tyska adressater (dvs. A-B-C-remail). Den andra etappen på den vägen (från land B till land C) skiljer sig inte från normal internationell A-B-post.

(143) Denna marknadsdefinition sammanfaller med tidigare beslut av kommissionen, t.ex. REIMS II, jfr. fotnot 18.

(144) Se t.ex. domen av den 10 december 1991 i mål C-179/90, Merci Convenzionali Porto di Genoa SpA/Siderurgica Gabrielli SpA, Reg. 1991, s. I-5889, punkt 14; domen av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Klaus Höfner and Fritz Elser/Mactrotron GmbH, Reg. 1991, s. I-1979, punkt 14; domen av den 19 maj 1993 i mål C-320/91 Paul Corbeau, REG. 1993, s. I-2533, punkt 9.

(145) Följande marknadssegment faller utanför DPAG:s exklusiva licens: brev som väger mer än 200 gram, brev vilkas porto överstiger grundtariffen fem gånger, identiska massbrev som väger mer än 50 gram och mervärdestjänster. § 51 Postgesetz.

(146) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 27-28.

(147) KEP Nachrichten, nr 51/17, december 1999 (dokument nr 1146 i kommissionens förteckning).

(148) KEP Nachrichten.

(149) Halvårsrapport 2000 från RegTP, s. 62, publicerad på organisationens webbsida (www.regtp.de).

(150) Study on the Weight and Price Limits of the Reserved Area in the Postal Sector, studie utförd av CT Con, offentliggjord av kommissionen i november 1998, s. 33-34.

(151) Den relativa andelen intäkter som härrör från grupperna av tyngre brev är större än den motsvarande volymandelen.

(152) § 51.2 Postgesetz.

(153) Denna slutsats överensstämmer med den senaste forskningen. Jfr. Liberalisation of Incoming and Outgoing Intra-Community Cross-border Mail, 1998, s. 38.

(154) Dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin, Reg. 1983, s. 3461, punkterna 102-104.

(155) DPAG:s svar på klagomålet av den 20 juli 1998 (dokument nr 163-249 i kommissionens förteckning).

(156) DPAG:s svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 26 april 1999, s. 5-6 (dokument nr 991 i kommissionens förteckning).

(157) Dom av den 11 november 1997 i de förenade målen C-359/95 och C-379/95, Kommissionen och Frankrike/Ladbroke Racing, REG. 1997, s. I-6225, punkt 33.

(158) Ladbroke Racing, punkt 34. Se också förstainstansrättens dom av den 7 oktober 1999 i mål T-228/97, Irish Sugarplc mot kommissionen, mål 1999, s. II-2969, punkt 130.

(159) Artikel 25 i Världspostkonventionen 1989 antogs som tysk lag 1992, Gesetz zu den Verträgen vom 14. Dezember 1989 des Weltpostvereins, 31 augusti 1992, Bundesgesetzblatt 1992, Teil-II, s. 749. Denna lag följdes antagandet av 1994 års Världspostkonvention 1998. Ratifizierungsgesetz, 26 August 1998, Bundesgesetzblatt 1999, Teil-II, Nr. 4, 10 februari 1999.

(160) Jfr. stycke I.D. ovan "Världspostkonventionen".

(161) Förstainstansrättens dom av den 6 oktober i mål T-83/91, Tetra Pak International SA mot kommissionen ("Tetra Pak II"), Reg. 1994, s. II-755, punkterna 114, 115 och 155, bekräftad av domstolen genom domen av den 14 november 1996 i mål C-333/94 P, dom av den 14 november 1996, REG., s. I-5951.

(162) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 30-31.

(163) Se exempelvis faktauppgifterna om Fidelity Investments och Gant ovan.

(164) Jfr DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 12-13. I sitt svar förtecknar DPAG ett stort antal nationella rättsfall där definitionen "materiell" avsändare har tillämpats.

(165) Kommissionens understrykning. DP/GZS & Citicorp, se fotnot 23, punkt 54.

(166) Världspostkonventionen har reviderats två gånger sedan dess, 1994 och 1999.

(167) 70 % av inrikestariffen 2001, 65 % år 2000, 55 % mellan april och december 1999. Innan REIMS II-avtalet trädde i kraft den 1 april 1999 bestämdes terminalavgifterna enligt ett tidigare avtal som slutits mellan offentliga postoperatörer - CEPT-avtalet från 1987. DPAG åberopar en extraavgift som motsvarar hela inrikestariffen minus terminalavgifter. Den totala avgiften motsvarar alltså inrikestariffen.

(168) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 33-35.

(169) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 35-36.

(170) Jfr kommissionens beslut 2000/12/EG, ärende IV/36.888, 1998 års världsmästerskap i fotboll, (EGT L 5, 8.1.2000, s. 55, punkt 87.

(171) Kommissionens understrykning. GZS & Citicorp, se fotnot 23, punkterna 59 och 60.

(172) DPAG:s ansökan om avtalet med American Express är ett exempel på detta konkurrensförhållande. Jfr. avsnittet om DPAG:s internationella posttjänster i faktadelen ovan.

(173) Jfr. Tetra Pak II: dom av den 16 mars 2000 i de förenade målen C-395/96 P och C-396/96 Compagnie Maritime Belge Transport m.fl mot kommissionen, REG. 2000, s. I-1365, punkt 112.

(174) Kommissionens beslut 2000/12/EG.

(175) Jfr. exempelvis avsnittet om Gant (1996 års försenade försändelse) i avsnitt I.E. ovan.

(176) DPAG hänvisade till domarna av den 3 oktober 1985 i målen 311/84 CBEM/CLT och IPB, Reg. 1985, s. 3261, punkterna 26 och av den 14 februari 1978 i målet 27/76 United Brands mot kommissionen, Reg. 1978, s. 207, punkterna 163, 168 och 203.

(177) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 37-38.

(178) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 15-16.

(179) Domstolens resonemang gällde "icke-fysisk" A-B-A-remail och inte ordinarie internationell A-B-post. Analysen av vägran att utföra tjänster kan emellertid fortfarande tillämpas i detta ärende.

(180) Kommissionens understrykningar. Målet DPAG/GZS & Citicorp, punkterna 59-60.

(181) Jfr. kommissionens beslut 1999/243/EG i ärende nr COMP/35.134 - Trans-Atlantic Conference Agreement (TACA), EGT L 95, 9.4.1999, s. 1, punkt 553.

(182) Under dessa förfaranden har DPAG i ett antal fall givit kommissionen motstridiga uppgifter. När det gäller faktainslagen i detta fall (t.ex. när försändelserna släppts eller stoppats) har kommissionen kommit fram till att minimiförseningarna kan bevisas med hjälp av bevismaterialet och DPAG:s uttalanden i detta ärende.

(183) Jfr. avsnittet om Ideas Direct i avsnitt I.E ovan.

(184) Jfr. avsnittet om Ideas Direct i avsnitt I.E ovan.

(185) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 1.

(186) Kommissionen känner inte till antalet försändelser. Dessa försändelser förtecknades i en bilaga till DPAG:s skrivelse. Bilagan har inte lämnats in till kommissionen.

(187) Jfr. avsnittet om Ideas Direct - Retroaktiva betalningsanspråk i faktadelen ovan.

(188) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 1.

(189) Jfr. DPAG:s förteckning över innehållna försändelser från Fidelity Investments (dokument nr 506 och 507 i kommissionens förteckning).

(190) DPAG:s svar på kommissionen meddelande om invändningar, s. 21.

(191) Fax från DPAG till BPO av den 7 april 1997 (dokument nr 60 i kommissionens förteckning).

(192) Fax från DPAG till BPO av den 11 december 1998 (dokument nr 493 och 494 i kommissionens förteckning).

(193) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 2.

(194) Kommissionen känner inte till antalet försändelser. Dessa försändelser var förtecknade i en bilaga till DPAG:s skrivelse. Bilagan har inte lämnats in till kommissionen.

(195) Fax från DPAG till BPO av den 3 februari 1999 (dokument nr 929 och 930 i kommissionens förteckning).

(196) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 2.

(197) Fax från DPAG till BPO av den 1 mars 1999 (dokument nr 931 och 932 i kommissionens förteckning).

(198) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 2.

(199) Jfr. avsnittet om Gant - 1998 års höstkatalog i faktadelen ovan.

(200) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 18 maj 2001, s. 3.

(201) Jfr. avsnitten om Gant och Multiple Zones avsnitt I.E ovan.

(202) Jfr. avsnittet om Fidelity Investments i avsnitt I.E ovan.

(203) DPAG:s skrivelse till kommissionen av den 11 december 2000, s. 7

(204) Dom av den 13 november 1975 i mål 26/75, General Motors mot kommissionen, Reg. 1975, s. 367.

(205) 1,10 mark.

(206) 1,00 mark. Källa: DPAG:s pressmeddelande av den 1 augusti 1997 som det publicerades på DPAG:s hemsida.

(207) 0,88 mark.

(208) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 38-39.

(209) General Motors; United Brands mot kommissionen.

(210) REIMS II. Parterna åtog sig att i slutet av 1999 införa ett bokföringssystem som är öppet för insyn och granskning.

(211) REIMS II.

(212) REIMS II, punkt 86.

(213) "Modelling and Quantifying Scenarios for Liberalisation", MMD:s studie för kommissionens räkning. Februari 1999, s. 44.

(214) Det nordiska avtalet anmäldes till kommissionen den 30 mars 2000 (ärende nr COMP/37.848. Det bilaterala avtalet om terminalavgifter anmäldes av Posten AB och PTT Post den 8 juli 1998 (ärende nr COMP/37.142). Ärendet avslutades efter det att kommissionen den 18 september 1998 skickat en administrativ skrivelse till parterna enligt vilken artikel 81 i EG-fördraget inte var tillämplig.

(215) REIMS II, punkt 88.

(216) 0,77 mark.

(217) Höfner und Elser, punkt 30.

(218) Jfr. domen av den 16 december 1975 i de förenade målen 40-48, 50, 54-56, 111, 113 och 114-173 Coöperative Vereniging "Suiker Unie" UA m.fl mot kommissionen, Rec. 1975, s. 1663, punkterna 398, 526; Dom av den 6 april 1995 i de förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, Radio Telefis Eirann (RTE) och Independent Television Publications Ltd (ITP) mot kommissionen, Rec. s. I-0743.

(219) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 39.

(220) Suiker Unie, punkt 526.

(221) Kommissionens beslut 82/861/EEG, British Telecommunications, ärende nr COMP/29.877, EGT L-360, 21.12.1982, s. 36, punkt 30.

(222) British Telecommunications, punkt 34.

(223) Kommissionens beslut 88/589/EEG, London European/Sabena, ärende nr COMP/32.318, EGT L-317, 24.11.1988, s. 47, punkterna 29-30.

(224) Kommissionens undertrykning. GZS & Citicorp, punkterna 59-60.

(225) DPAG:s svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 40.

(226) Jfr. avsnitt I.B ovan.

(227) Jfr. avsnitt I.E "Gant - 1996 års höstkatalog", ovan.

(228) Jfr. avsnitt I.F. ovan.

(229) Jfr. avsnitt I.G. - "Garanti" ovan. Enligt punkt iv) i DPAG:s garanti börjar den gälla tre månader efter det att kommissionens beslut har meddelats DPAG.

Artikeln i rättsakten