EU-rätt · Beslut · CELEX 32002D0753
Artikel 4 i beslut 2002/753/EG
EU-rätten
Artikelns text
Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.
Utfärdat i Bryssel den 19 juni 2002.
På kommissionens vägnar
Mario Monti
Ledamot av kommissionen
(1) EGT C 306, 23.10.1999, s. 25.
(2) EGT C 306, 23.10.1999, s. 25.
(3) Postverfassungsgesetz av den 8 juni 1989 (BGBl. 1989, del 1, s. 1026).
(4) EGT L 125, 5.5.2001, s. 27.
(5) Bilaga 4 till skrivelsen från den tyska regeringen av den 16 september innehåller en kopia av köpeavtalet och ett betalningsbevis.
(6) Den tyska regeringen hävdar att befintliga fordringsägares rättsliga ställning enligt borgenärsskyddet vid överföring av tillgångar till en ny juridisk person inte får försämras. En sådan försämring skulle dock vara fallet om befintliga fordringsägare på grund av överföringen av tillgångar inte hade kvar sin ursprungliga gäldenär. Detta uppges gälla oberoende av att den övertagande juridiska personen blir ny gäldenär.
(7) Postförvaltningen skildes redan 1924 från den allmänna statsbudgeten och bildade en så kallad särskild enhet, Mitteilung der Bundesregierung, 25 april 2000, s. 6.
(8) Postumwandlungsgesetz av den 14 september 1994, BGBl. 1994, del I, s. 2339. Enligt § 1 i denna lag om omvandling av posten omvandlas de tidigare företagen inom Deutsche Bundespost till tre aktiebolag, Deutsche Post AG (DPAG), Deutsche Telekom AG (DTAG) och Deutsche Postbank AG (Postbank AG).
(9) Postverfassungsgesetz av den 8 juni 1989 (BGBl. 1989, del I, s. 1026).
(10) § 1.2 i Postverfassungsgesetz.
(11) Enligt § 65.2 i Postverfassungsgesetz var Deutsche Bundesposts rättsliga efterföljare skyldig att upprätthålla alla tjänster som tidigare tillhandahållits av Deutsche Bundespost.
(12) Bilaga 5 till skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999.
(13) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2000, bilaga 11 a.
(14) Enligt § 4.1 i Postverfassungsgesetz är operatörerna skyldiga att upprätthålla den infrastruktur (infrastrukturtjänster) som krävs för att tillhandahålla monopoltjänster och lagstadgade tjänster.
(15) Affärshemlighet.
(16) Bilaga 5 till skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 5 och 6 och skrivelse av den 31 januari 2002, s. 4.
(17) Bilaga 5 till skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 5. Uppgifterna bekräftades i skrivelse av den 31 januari 2002 (s. 4f.).
(18) För en mer utförlig beskrivning av klagomålen från UPS och BIEK se kapitel I.
(19) Hantering av paket som hämtas ut på postkontor omfattas inte heller av monopol, men det krävs ett heltäckande nät av postkontor för att tillhandahålla tjänsten. DPAG driver för närvarande cirka 14000 postkontor i Tyskland. Inget företag som drivs marknadsekonomiskt kan upprätthålla ett sådant nät, och följaktligen finns det ingen privat, i hela Tyskland fungerande pakettjänst för försändelser som hämtas ut på postkontor.
(20) Brevtjänsterna som DPAG har monopol på utförs däremot i stor utsträckning via en infrastruktur som är avsedd speciellt för dessa.
(21) Till grund för den ursprungliga kostnadsberäkningen från den 12 mars 2002 låg en rad antaganden, som t.ex. att avhämtnings- och utlämningsturer skulle kombineras i B-to-B-segmentet eller att samtliga stationära steg i hanteringen helt skulle läggas ut på andra företag, utan att dessa åtgärder någonsin genomförts i praktiken. Kommission uppmanade därför den tyska regeringen att inkomma med kostnadsuppgifter för paketlogistiken så som den är organiserad och faktiskt kan genomföras i praktiken.
(22) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 2, se också dess skrivelse av den 12 mars 2002, s. 12.
(23) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 1.
(24) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 54. På grund av helgdagar görs inte avhämtning fem dagar under årets alla 52 veckor. Enligt experterna blir det i genomsnitt 250 avhämtningsdagar per år.
(25) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 12: "Avhämtningen av B-to-B-försändelser från kunderna och av returförsändelser sker på gemensamma turer".
(26) Kostnadsberäkningen för en B-to-B-avhämtningstur bygger på följande förutsättningar: I en B-to-B-avhämtningstur används två containrar, vilket motsvarar en lastbil plus släpvagn (skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 1).
(27) Kostnaden för en ren B-to-B-avhämtningstur enligt den tyska regeringens uppgifter i dess skrivelse av den 25 april 2002, s. 2.
(28) Den tyska regeringen uppgav i sin skrivelse av den 25 april 2002, s. 1, att alla B-to-B avhämtnings- och utdelningsturer som tidigare angetts som kombinerade i själva verket är dels rena avhämtningsturer, dels rena utdelningsturer. Den tyska regeringen korrigerar därmed sina tidigare förklaringar från den 12 mars 2002, enligt vilka en del av B-to-B-avhämtningsturerna är kombinerade med utdelning till företag. De tidigare kombinerade turerna för B-to-B avhämtning och utdelning till företag redovisas alltså separat och läggs till till de rena B-to-B-avhämtningsturerna, dvs. för 1994 [...] rena B-to-B-avhämtningsturer + [...] tidigare kombinerade avhämtnings- och utdelningsturer = [...] rena avhämtningsturer. De rena avhämtningsturerna, som tidigare redovisats som kombinerade turer, täcker dock bara [...] km och kostar därför hälften så mycket som de andra rena B-to-B-avhämtningsturerna.
(29) Turerna som tidigare framställts som kombinerade B-to-B avhämtnings- och utdelningsturer omfattar med separat redovisning bara [...] km enligt DPAG:s uppgifter och kostar därmed hälften så mycket som en B-to-B-avhämtningstur, DPAG, 24 maj 2002.
(30) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 2. Därmed korrigeras tidigare förklaringar, enligt vilka en genomsnittlig B-to-C-avhämtningstur omfattar ungefär [...] km (skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 18).
(31) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, s. 18 och 44.
(32) Tre stora postorderföretag gick redan från början över till att försortera sina paket och kataloger efter utdelningsdistrikt. Dessa paket, som enligt den tyska regeringens uppskattning (skrivelse av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 23) utgör cirka [...] % av den totala volymen paket och kataloger inom postordersegmentet, avhämtas och transporteras direkt till destinationsterminalen (så kallad direkttransport, som är en del av de längre ned beskrivna fjärrtransporterna).
(33) Kostnad per B-to-C-avhämtningstur enligt den tyska regeringens uppgifter i dess skrivelse av den 25 april 2002, s. 2. Genom dessa uppgifter korrigeras de tidigare uppgifterna från den 12 mars 2000. Enligt dessa uppgifter är betalningen till en underentreprenör för transporttjänster [...] mark per kilometer för 1994. Om man i genomsnitt körde [...] kilometer, skulle en B-to-C-avhämtningstur bara kosta [...] mark. Kostnaderna per tur, vilka beräknats på basis av en hypotetisk kostnadssituation med fullständig utläggning på utomstående företag, är inte tillräckligt relevanta, eftersom man aldrig har prövat i praktiken att helt och hållet lägga ut alla avhämtningsturer på underentreprenörer, framför alltid vid en paketvolym på flera hundra miljoner styck per år.
(34) Tvärt emot de ursprungliga uppgifterna från den 12 mars 2002 avhämtas försändelser hos [...] postorderföretag i stället för [...] postorderföretag. Antalet B-to-C-avhämtningsturer som redovisas i studien från den 12 mars för postorderföretag måste därför multipliceras med en faktor [...].
(35) Mindre än 1 % av postorderpaketen måste sorteras för hand på grund av skrymmande format.
(36) Högst [...] % av B-to-B-paketen måste sorteras för hand på grund av skrymmande mått. Denna andel skrymmande gods som måste hanteras för hand är klart mindre än andelen skrymmande B-to-B-försändelser som befordras av privata konkurrenter. Denna lägre andel beror enligt den tyska regeringen på att DPAG erbjuder B-to-B-pakettjänster upp till en högsta vikt på 31,5 kg (skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 7). Privata företag erbjuder däremot befordran av B-to-B-paket upp till en högsta vikt på 75 kg. Man samarbetar här delvis med fraktlogistikföretag. Det är emellertid till största delen just de paket som underskrider DPAG:s övre viktgräns (31,5 kg) som kräver manuell hantering, eftersom de inte kan hanteras i maskin.
(37) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 13.
(38) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 10.
(39) Den tyska regeringens skrivelse av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 20. Kapital-, drifts- och materialkostnaderna för en paketterminal för befordran från dörr till dörr beräknades på grundval av maximalt [...] miljoner försändelser per år, för vilka för [...] % av försändelserna en tid E + 1 (24 timmar) skall hållas. Den nuvarande kapaciteten vid DPAG:s fraktterminaler är däremot cirka [...] miljoner försändelser per år. Returförsändelser och kataloger är undantagna från den föreskrivna tiden E + 1. Dessa produkter är inte tidskritiska och hanteras därför utanför de vanliga hanteringsintervallen på paketterminalerna (se skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 8 och s. 10).
(40) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 45.
(41) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 45.
(42) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 10.
(43) Enligt beräkningar i Ctcon, Segmentserfolgsrechnung nach Vollkosten, utgåva 15.1.2000 (presenterad av den tyska regeringen den 31 januari 2002), utvecklades den totala volymen försändelser inom området pakettjänster från dörr till dörr mellan 1994 och 1999 enligt följande: 1994: [...] miljoner försändelser, 1995: [...] miljoner försändelser, 1996: [...] miljoner försändelser, 1997: [...] miljoner försändelser, 1998: [...] miljoner försändelser, 1999: [...] miljoner försändelser. I dessa siffror ingår de så kallade returförsändelserna för postorderföretag, som kan hänföras till pakettjänsterna från dörr till dörr för postorderföretag, eftersom de är en fast beståndsdel i DPAG:s erbjudande till postorderföretagen. Det är motiverat att räkna in dem i stadiet stationär hantering, eftersom arbetsprocesserna för detta är identiska för postorderpaket och returförsändelser.
(44) Antalet hänförbara utlämningsställen är baserat på information från den tyska regeringen i dess skrivelse av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 17.
(45) [...] mark per utlämningsställe × [...] (totala antalet utlämningsställen) = [...] mark för [...] utlämningsställen (se skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 49).
(46) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, s. 45, 47 och 49.
(47) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3.
(48) [...] tim. per år × 33 fraktterminaler = [...] tim. (se skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 45).
(49) [...] tim. per dag för 33 fraktterminaler × 250 arbetsdagar = [...] tim. (se skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 47).
(50) Se skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 49.
(51) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3. I denna korrigeras uppgifterna som lämnats i skrivelsen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 49, för vilka de löner lagts till grund som sannolikt skulle betalas till underentreprenörer för övertagande av hela hanteringsarbetet. Eftersom dessa arbeten emellertid aldrig har lagts ut på utomstående företag finns det inget praktiskt exempel på att en modell med underentreprenörer i denna storleksordning är genomförbar - inget företag har angetts som uteslutande via underleverantörer faktiskt har sorterat och befordrat en med DPAG jämförbar mängd försändelser om [...] miljoner paket per år. De tyska myndigheterna inkom därför den 25 april 2002 med nya uppgifter som är baserade på DPAG:s verkliga arbetskostnader.
(52) Alla 33 fraktterminalerna är utformade och utrustade enligt samma mönster. Varje fraktterminal fyller en dubbel funktion, eftersom den fungerar både som inlämnings- och destinationsterminal.
(53) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3.
(54) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, bilaga 95/1, s. 12, och skrivelse av den 25 april 2002, s. 3.
(55) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3.
(56) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 14 och 23.
(57) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 46.
(58) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 46.
(59) Kostnaden per tur enligt skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3f. Dessa uppgifter avviker från uppgifterna i meddelandet av den 12 mars, bilaga 1 s. 24 och 46, enligt vilka en underentreprenör inom området fjärrtransport under perioden 1994 till 1998 skulle ha fått [...] mark per kilometer × [...] km = [...] mark per tur.
(60) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 23.
(61) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(62) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 4.
(63) Kostnaden per tur enligt skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 3f.
(64) Antalet hänförbara turer som den tyska regeringen anger i sin skrivelse av den 12 mars 2002 (bilaga 1, s. 46).
(65) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 4.
(66) Tidigare uppgifter, enligt vilka befordran med regionala transporter bara sker fem dagar i veckan, har korrigerats av den tyska regeringen (se skrivelse av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 48).
(67) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 17.
(68) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 48.
(69) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 48.
(70) Kostnaden per tur enligt skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 4.
(71) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15, 36 och 48.
(72) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(73) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(74) En ren utdelning till företag omfattar enligt DPAG bara [...] km och kostar därmed hälften så mycket som en B-to-B-avhämtningstur, DPAG, 24 maj 2002.
(75) Såsom tidigare nämnts uppger den tyska regeringen i sin skrivelse av den 25 april 2002, s. 1, att alla turer som tidigare redovisats som kombinerade B-to-B-avhämtnings- och utdelningsturer i själva verket är rena avhämtningsturer. Den tyska regeringen korrigerar därmed sina tidigare förklaringar från den 12 mars 2002, enligt vilka det finns B-to-B-avhämtningsturer och avhämtningsturer för returförsändelser och å andra sidan kombinerade respektive integrerade B-to-B-avhämtnings- och utdelningsturer. Såsom förklarats ovan måste turerna som redovisas som en kombination av B-to-B-avhämtnings- och utdelningsturer därmed hänföras till enbart B-to-B-avhämtningsturer å ena sidan och till utdelning till företag å andra sidan.
(76) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(77) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(78) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 2.
(79) Såsom förklarats i avsnittet "Fjärrtransporter" delas återstående [...] % av returförsändelserna ut genom direktutlämning, meddelande från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 15.
(80) Kostnaden per tur enligt den tyska regeringens uppgifter i dess skrivelse av den 25 april 2002, s. 2.
(81) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 67.
(82) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 67.
(83) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, bilaga 93/2, s. 5.
(84) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002, s. 5. I denna korrigeras den tidigare arbetshypotesen, enligt vilken normal utdelning bara sker fem dagar i veckan och enligt vilken [...] paket kan lämnas ut på en stadstur och [...] paket på en landsvägstur (se skrivelse av den 12 mars 2002, s. 27 f. och 49). I skrivelsen av den 25 april 2002, s. 5, uppges däremot att stads- och landsvägsturer inte kan avgränsas tillräckligt exakt från varandra i praktiken. I genomsnitt delas faktiskt cirka [...] paket ut per tur. Antagandet om [...] paket per tur överensstämmer med BIEK:s antaganden om cirka [...] paket per tur, BIEK, 23 maj 2002, s. 2.
(85) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, bilaga 93/2, s. 5.
(86) Volymen paket som lämnas ut genom normal utdelning får man fram efter avdrag av [...] % av B-to-B-volymen som lämnas ut genom utdelning till företag.
(87) Kostnaden per tur enligt den tyska regeringens uppgifter i dess skrivelse av den 25 april 2002, s. 5. Dessa uppgifter skiljer sig från turkostnaderna i ett "effektivt logistiknät" för en infrastruktur för paketförsändelser från dörr till dörr, vilket presenterades den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 59. Enligt denna modell var 100 % av turerna inom den normala utdelningen utlagda på underentreprenörer. Dessa underentreprenörer skulle kunna få ersättning enligt timtaxor på mellan [...] mark (1994) och [...] mark (1999). Baserat på en utdelningsvolym på [...] paket per tur skulle en normal utdelning ta [...] timmar. Därmed skulle kostnaderna för en stadstur inom den normala utdelningen bli mellan [...] mark (1994) och [...] mark (1999). De tyska myndigheterna har emellertid inte presenterat några empiriska undersökningar, enligt vilka en volym på [...] paket per tur faktiskt kan delas ut om alla turer läggs ut på underentreprenörer. Det finns inte heller något empiriskt exempel på en infrastruktur från dörr till dörr, genom vilken flera miljoner paket om året (år 1999 befordrade DPAG cirka [...] miljoner paket från dörr till dörr, se fotnot 41) kunnat delas ut i hela Tyskland enbart genom anlitande av underleverantörer. Den tyska regeringens senare uppgifter i skrivelsen av den 25 april 2002 överensstämmer däremot mer med slutsatserna i en studie som i oktober 1990 genomfördes av Dornier för Deutsche Bundespost Postdienst. I denna studie utgår man för åren 1989/1990 från en kostnad för normal utdelning på [...] mark + [...] mark för varje kilometer som tillryggaläggs mellan utlämningsstället och respektive utdelningsdistrikt (Dornier, s. 16). Enligt Dorniers studie är körtiden mellan utlämningsställena och utdelningsdistrikten högst [...] tim. per tur vid en genomsnittshastighet på [...] km i timmen (Dornier, s. 20). Genomsnittskostnaden per tur är följaktligen [...] tim. × [...] km i timmen = [...] km per tur. [...] km per tur × [...] mark per körd kilometer = [...] mark per tur. Genomsnittskostnaden för en utdelningstur skulle år 1990 alltså uppgå till [...] mark + [...] mark = [...] mark.
(88) Enligt den tyska regeringen kunde kostnaderna för en utdelningstur inom den normala utdelningen sänkas under ett tidsförlopp, i motsats till trenden för andra hanteringssteg. De tyska myndigheterna hänför denna kostnadssänkning till följande faktorer: 1) sänkning av ersättningsnivån för utdelare, 2) minskning av antalet erforderliga utdelare och utdelningsfordon genom användning av ett IT-stött turoptimeringsprogram och härigenom en inbesparing av utdelare och utdelningsfordon, 3) användning av billigare utdelningsfordon.
(89) Skrivelse från den tyska regeringen av den 12 mars 2002, bilaga 1, s. 27.
(90) Skrivelse från den tyska regeringen av den 31 januari 2002, bilaga 5, Beräkning av avdelningarnas resultat 1990-2000. Utdelning av returförsändelser, vilka såsom redan nämnts lämnas ut utanför den normala utdelningen, har inte tagits med vid beräkningen av volymen paket inom postordersegmentet.
(91) Postdienst-Pflichtleistungsverordnung (PPflV) av den 12 januari 1994, BGBl. 1994, del II, s. 86.
(92) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 10.
(93) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14.
(94) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 13.
(95) "Gamla åtaganden" kallar den tyska regeringen i sin skrivelse av den 16 september 1999, s. 18, DPAG:s särskilda kostnader jämfört med de kostnader som är normala för privata företag under normala marknadsvillkor. Enligt den tyska regeringen är det just denna särskilda belastning som leder till det underskott inom fraktsektorn som redovisas i beslutet att inleda förfarandet.
(96) Skrivelse från den tyska regeringen av den 1 februari 2000, s. 20, och skrivelse av den 16 september 1999, s. 18.
(97) Enligt egna uppgifter delar DPAG i genomsnitt bara ut [...] paket per stopp för utdelningsfordonet, medan konkurrenterna delar ut mellan 1,8 och 1,9 paket per stopp, jfr Ergebnisbelastungen 1995, s. 7, inlämnad av den tyska regeringen tillsammans med en skrivelse av den 19 november 1997.
(98) Skrivelse från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 13.
(99) Skrivelse från den tyska regeringen av den 21 juni 2000, bilaga 1.
(100) BIEK, ställningstagande av den 22 november 1999, s. 2.
(101) Enligt uppgifterna i utlåtandet beror förlusten på nätverkets struktur, eftersom alla företag skulle lida jämförbara förluster med DPAG:s befintliga logistikinfrastruktur (33 fraktterminaler och 476 utlämningsställen).
(102) BIEK, ställningstagande av den 22 november 1999, s. 3.
(103) REG 2001, s. I-9067, punkterna 20 och 22.
(104) Här avses merkostnaderna för att utföra en uppgift av allmänt intresse, jfr generaladvokat Antonio Tizzanos förslag till avgörande i mål C-53/00 av den 8 maj 2001, punkt 60.
(105) Mål C-53/00, punkt 27.
(106) Rättad version, inlämnad tillsammans med meddelande av den 2 juni 2002.
(107) Rättad version, inlämnad tillsammans med meddelande av den 2 juni 2002.
(108) Enligt de data som Tyskland inkommit med tillsammans med en skrivelse av den 2 juni 2000 (rättad version 12.1.2000) uppvisade området som omfattas av monopol en vinst på totalt [...] miljoner mark under perioden 1990 till 1998. Därjämte uppgick intäkterna från konkurrensutsatta tjänster till [...] miljoner mark under den relevanta perioden. Av detta framgår nödvändigtvis att åtminstone ett delbelopp på [...] miljoner mark av det ovan nämnda totala underskottet på [...] miljoner mark inte kunde kompenseras genom vinst från området som omfattas av monopol och intäkterna från de konkurrensutsatta tjänsterna.
(109) Meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 18.
(110) Se II.G.
(111) Meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 18.
(112) I § 2.1 definieras "småförsändelser" som föremål med en vikt på upp till 20 kg och högsta mått på upp till 120 cm på längden, 60 cm på bredden och 60 cm på höjden.
(113) Enligt den tyska regeringen framgår dessa tjänsteavgifter av DPAG:s avgiftshäften. Det överkomliga priset för ett postkontorspaket på upp till 5 kg (lägsta viktsatsen) var enligt dessa: 1994-1995: 7,60 mark. Från och med 1996 begränsades den lägsta viktsatsen till 2 kg. Det överkomliga priset för postkontorspaketet i denna viktklass var 9,00 mark 1996-98.
(114) Mål C-53/00, punkt 27.
(115) Det är tvärtom så att en med statliga medel genomförd, åtminstone partiell ersättning av kostnader som är absolut nödvändiga ur affärssynpunkt för att upprätthålla en infrastruktur från dörr till dörr, ger DPAG en fördel jämfört med alla medkonkurrenter som är skyldiga att i full omfattning täcka dessa kostnader genom egna intäkter.
(116) Se ovan under II. F.
(117) Vad gäller klagomålen från UPS och BIEK undersökte kommissionen kostnadstäckningen inom området konkur-rensutsatta pakettjänster från dörr till dörr.
(118) Det föreliggande fallet skiljer sig i praktiken från beslutet i fallet C-47/98 Poste Italiane, där kommissionens undersökningar inte uppdagade någon rabattpolitik från Poste Italianes sida inom områden som är öppna för konkurrens. Dessutom förelåg i fallet med Poste Italiane bara ett klagomål från en annan statlig postoperatör, som hävdade att Poste Italiane fick mer statlig kompensation än som var absolut nödvändigt för att tillhandahålla tjänster i det allmännas intresse. I det föreliggande fallet anförde de klagande UPS och BIEK däremot att DPAG hade statliga medel till sitt förfogande som gjorde det möjligt att begränsa privata leverantörers möjligheter att konkurrera inom området pakettjänster från dörr till dörr. Detta nödvändiggjorde i det föreliggande fallet en ingående undersökning av kostnaderna för en infrastruktur från dörr till dörr och ytterligare en undersökning av huruvida dessa för driften nödvändiga kostnader var täckta genom intäkter inom området med tjänster från dörr till dörr. I motsats till detta var Poste Italiane varken verksamt inom området paket från dörr till dörr eller inom området med andra konkurrensutsatta pakettjänster. Under förfarandet i fallet Poste Italiane inkom dessutom inga yttranden, enligt vilka Poste Italianes prissättning påverkade andra företags möjligheter att konkurrera. I händelse av konkreta klagomål beträffande påverkan av andra företags möjligheter att konkurrera skall kommissionen därför pröva 1) om strategier för att påverka konkurrensen på de konkurrensutsatta marknaderna finansierats genom statliga medel och 2) om en sådan påverkan av konkurrensen undantagsvis kan stå i oskiljaktigt samband med fullgörande av allmännyttiga skyldigheter.
(119) Meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 10 och bilaga 1 s. 5.
(120) Man bröt därmed mot principen om en enhetlig taxa till förmån för denna kundgrupp.
(121) Entwurf einer Verordnung zur Regelung der Pflichtleistungen der Deutschen Bundespost Postdienst, version 9.12.1992, meddelande från den tyska regeringen av den 27 mars 2000, bilaga till fråga 3.
(122) Bilaga 3 till meddelande från den tyska regeringen av den 27 mars 2000.
(123) Allgemeine Geschäftsbedingungen Frachtdienst Inland, punkt 3.3.2 Pauschalentgelt für selbstgebuchte Paketsendungen, inlämnad som bilaga 1 till skrivelse från den tyska regeringen av den 18 mars 1997.
(124) Allgemeine Geschäftsbedingungen Frachtdienst Inland, punkt 3.3.4 Zusammenarbeit mit Versendern (Kooperation), inlämnad som bilaga 1 till skrivelse från den tyska regeringen av den 18 mars 1997.
(125) Samarbetets utformning i fråga om tunga reklamutskick beskrivs i den nya punkten 3.3.4.2 i Allgemeine Geschäftsbedingungen Frachtdienst Inland, som offentliggjordes i augusti 1995 genom beslut P 777/1993: "I fråga om dessa försändelser kan avsändare av större mängder reklam genom avtal överta vissa sorteringstjänster från postverket och/eller sköta lastningen av vissa transportenheter som inte omfattas av villkoren i avsnitt 4.2. Som motprestation sänker postverket grundavgiften för tunga reklamutskick".
(126) Såsom redan nämnts hade enligt den tyska regeringen dåvarande Postdienst för första gången rätt att enligt § 2.2 punkt 3 i PPflV avtala om särskilda avgifter som låg under den enhetliga taxan på grund av vissa föregående prestationer eller minsta inlämningsvolymer. I PPflV anges enbart möjligheten att lämna rabatt och inte någon lagstadgad skyldighet till detta, jfr meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, s. 10. Under dessa villkor fungerar den enhetliga taxan som ett högsta pris, jfr den tyska regeringens motivering angående § 6 i Postuniversaldienst-verordnung (förordning om posttjänster) av den 30 september 1999, s. 11.
(127) Respektive marknadspris enligt riktlinjerna i § 20.2 i postlagen är vägledande för priserna på paketprodukter och på alla försändelser, för vilka en minsta inlämningsmängd på 50 styck per inlämning förutsätts, jfr den tyska regeringens motivering angående § 6 i Postuniversaldienstverordnung av den 30 september 1999, s. 11.
(128) Såsom redan nämnts drog företagskunderna nytta av de särskilda överenskommelserna som var godtagbara enligt § 2.2 punkt 3 i PPflV. Dessa så kallade självbetjäningskunder och samarbetspartners lämnade på grund av volymen i regel inte in paketen på postkontor, och det var tekniskt möjligt för dem att försortera och kodifiera paketförsändelserna, stapla dem på pallar och lasta dem på transportmedel som ställts till förfogande av DPAG. Därutöver krävdes att de lämnade in minst 10000 försändelser per år, för att de skulle kunna utnyttja självbetjäningen. De höga kraven på sorterings, kodifierings- och lastningskapacitet och de minsta inlämningsvolymerna per år visar att dessa tjänster skall hänföras till företagskunderna. Just betjäningen av dessa företagskunder kännetecknades också av konkurrens sedan 70-talet.
(129) Meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, bilaga 91/3, s. 3.
(130) Enligt bilaga 91/3, s. 17, efterfrågar företagskunderna följande innehåll i tjänsterna inom området befordran från dörr till dörr: 1) 24 timmars service när det gäller befordringstid, 2) avhämtning hos avsändaren, 3) datorstött paketspårningssystem och 4) ett specifikt pris för befordran från dörr till dörr.
(131) DPAG uppger att konkurrenterna redan kan klara en befordringstid på 24 timmar för cirka 56 % av försändelserna. Detta täcker en stor andel av trafikförbindelserna på Förbundsrepubliken Tysklands territorium. Hos före detta Bundespost klarade däremot bara cirka [...] % av försändelserna en befordringstid på 24 timmar. Denna andel i tid genomförda leveranser är dessutom huvudsakligen begränsad till trafikförbindelser i närområdet, se bilaga 91/3, s. 15.
(132) Bilaga 91/3, s. 3 och 13.
(133) Bilaga 91/3, s. 17.
(134) Bilaga 91/3, s. 5.
(135) Bilaga 91/3, s. 3 och 13.
(136) För att undersöka om DPAG uppnår intäkter inom området pakettjänster från dörr till dörr som är större än de extra kostnaderna i samband med tillhandahållandet av dessa tjänster krävs det en utslagsgivande referensperiod, över vilken kostnaderna och intäktsläget skall granskas. I föreliggande fall skulle en granskning av bara en mycket kort period inte tillåta några tillförlitliga slutsatser om tendenserna på medellång sikt vad gäller täckning av de extra kostnader som är förknippade med pakettjänster från dörr till dörr. Därför valdes en representativ period från 1994 till 1999. Bedömningen av kostnaderna och intäktsläget med hjälp av en medellång period ligger också till grund för § 37.3 i Postverfassungsgesetz, enligt vilken ett ihållande underskott tycks kunna påverka andra företags möjligheter att konkurrera.
(137) Skrivelse från den tyska regeringen av den 25 april 2002.
(138) Beträffande detta kriterium jfr i synnerhet J. Gregory Sidak och Daniel F. Spulber, Protecting Competition from the Postal Monopoly (AEI Press, 1996), s. 107.
(139) Jfr Bundeskartellamts likalydande slutsatser i samband med två utlåtanden enligt § 37.3 i Postverfassungsgesetz och § 7 i Gesetz über die Regulierung der Telekommunikation und des Postwesens (lag om reglering av telekommunikationer och postväsen), Bundeskartellamt, 11 januari 1995 och 28 augusti 1996, inlämnade tillsam-mans med skrivelse från den tyska regeringen av den 18 mars 1997.
(140) Artikel 12, första strecksatsen (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14). Inom området pakettjänster är enligt tysk lagstiftning den enhetliga taxan identisk med det överkomliga priset, se § 1.1 i PPflV.
(141) Artikel 12, andra strecksatsen.
(142) 1994: [...] mark; 1995: [...] mark; 1996: [...] mark; 1997: [...] mark; 1998: [...] mark. Dessa intäkter per styck är baserade på uppgifter i meddelande från den tyska regeringen av den 31 januari 2002, bilaga till fråga 5.
(143) 1994: [...] mark; 1995: [...] mark; 1996: [...] mark; 1997: [...] mark; 1998: [...] mark. Dessa intäkter per styck är baserade på uppgifter i meddelande från den tyska regeringen av den 31 januari 2002, bilaga till fråga 5.
(144) Man bör komma ihåg att en betydande del av paketen som befordras från dörr till dörr för företagskunder väger mer än 2 kg.
(145) Endast år 1995 låg intäkterna per styck från pakettjänsten B-to-B under de hänförbara genomsnittliga styck-kostnaderna, medan de genomgående låg under denna tröskel när det gäller pakettjänsten för postorderföretag.
(146) Mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen, dom av den 16 maj 2002, ännu inte offentliggjord, punkt 38.
(147) Mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen, dom av den 16 maj 2002, punkt 38, jfr också mål C-83/98 P, Frankrike mot Ladbroke Racing och kommissionen, REG 2000, I-3271, punkt 50.
(148) Mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen, dom av den 16 maj 2002, punkt 24.
(149) Meddelande från den tyska regeringen av den 16 september 1999, bilaga 91/3, s. 3.
(150) Bilaga 91/3, s. 11.
(151) Sparte Frachtpost der Deutschen Post AG, Darstellung und Bewertung der Entscheidungssituation der Sparte Frachtpost 1996, Ctcon, april 1997, annex 1: FiT-Team; Umsatz: Marktanteilsentwicklung im Business-to-Business Segment. Här ingår inte paket som företagskunder lämnar in på postkontor och som anges uppgå till ca [...] % av den totala volymen för företagskunder.
(152) Kommissionens beslut 2001/354/EG av den 20 mars 2001, Deutsche Post AG (EGT L 125, 5.5.2001, s. 27), skäl 31.
(153) Jfr även informationsskriften från Bundesverband des deutschen Versandhandels e.V., Versandhandel in Deutschland, s. 17, enligt vilken DPAG befordrar 92 % av paketen för postorderhandeln i Tyskland.
(154) Detta överensstämmer med Bundeskartellamts slutsatser i två utlåtanden om konkurrensövervakning enligt § 37.4 i Postverfassungsgesetz resp. § 7 i Gesetz zur Regulierung der Telekommunikation und des Postwesens, Bundeskartellamt, 11 januari 1995, s. 7 och 28 augusti 1996, s. 6, inlämnade av den tyska regeringen tillsammans med skrivelse av den 18 mars 1997.
(155) EG-domstolens dom av den 7 september 1998 i mål 730/79 Philip Morris mot kommissionen, REG 1980, s. 2671, punkt 11.
(156) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.
(157) Mål C 53/00, punkt 32.