EU-rätt · Beslut · CELEX 32004D0191
Artikel 2 i beslut 2004/191/EG
EU-rätten
Artikelns text
1. Den beslutande medlemsstaten skall ersätta den verkställande medlemsstaten för finansiella obalanser som kan uppstå till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG, om den eller de berörda tredjelandsmedborgarna inte kan bekosta avvisningen eller utvisningen.
Den verkställande medlemsstaten skall förse den beslutande medlemsstaten med allmänna uppgifter om de preliminära kostnaderna för avvisningen eller utvisningen.
2. Ersättning skall utgå efter ansökan av den verkställande medlemsstaten och skall grundas på faktiska minimikostnader och enligt följande principer:
a) Resekostnader: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för flygbiljetter upp till beloppet av den officiella IATA-tariffen för respektive flygresa vid tidpunkten för verkställigheten. Ersättning för de faktiska kostnaderna för land- eller sjötransport med bil, tåg eller båt kan begäras för en tåg- eller båtbiljett i andra klass för den aktuella sträckan vid tidpunkten för verkställigheten.
b) Administrativa kostnader: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för avgifter för viseringsavgifter och avgifter för utfärdande av resehandlingar för återresan (laissez-passer).
c) Dagtraktamenten för eskorterande personer: Dessa skall fastställas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och/eller praxis.
d) Logikostnader för eskorterande personer: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för dessa personers vistelse i ett transitområde i ett tredje land och för deras strikt nödvändiga kortare vistelse för genomförande av deras uppdrag i ursprungslandet. Ersättning får utgå för högst två eskorterande personer per återvändande, såvida inte fler eskorterande personer krävs enligt den verkställande medlemsstatens bedömning och enligt överenskommelse med den beslutande medlemsstatens.
e) Logikostnader för den återvändande: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för den återvändandes vistelse i en lämplig anläggning i enlighet med den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning och/eller praxis. Ersättning skall utgå för högst tre månaders vistelse. Om den återvändandes vistelse beräknas bli längre än tre månader skall den verkställande och den beslutande medlemsstaten komma överens om ytterligare kostnader.
f) Sjukvårdskostnader: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för akut läkarbehandling av den återvändande och de eskorterande personerna, inklusive nödvändiga utgifter för sjukhusvistelse.
Den verkställande staten skall vid behov höra den beslutande medlemsstaten och avtala om kostnader som överskrider de kostnader som fastställs i denna punkt eller om ytterligare kostnader.