Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Direktiv · CELEX 32013L0011

Artikel 4 i direktiv 2013/11/EU

Definitioner

Ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning).

EU-rätten

Artikelns text

1. I detta direktiv gäller följande definitioner: Kopplingar till art. 4.1: förarbeten 2

a) konsument: fysisk person som agerar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten. Kopplingar till art. 4.1 a: förarbeten 2

b) näringsidkare: fysisk person eller juridisk person, privatägd eller offentligägd, som agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten samt varje person som agerar i dennes namn eller för dennes räkning.

c) köpeavtal: varje avtal där näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till en vara till konsumenten och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för denna, inbegripet avtal vari både varor och tjänster ingår. Kopplingar till art. 4.1 c: förarbeten 2

d) tjänsteavtal: varje avtal som inte är ett köpeavtal, där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en tjänst till konsumenten och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för denna. Kopplingar till art. 4.1 d: förarbeten 2

e) inhemsk tvist: avtalstvist som uppstår på grund av ett köpe- eller tjänsteavtal, om konsumenten vid tidpunkten för beställningen av varorna eller tjänsterna är bosatt i samma medlemsstat som den där näringsidkaren är etablerad.

f) gränsöverskridande tvist: avtalstvist som uppstår på grund av ett köpe- eller tjänsteavtal, om konsumenten vid tidpunkten för beställningen av varorna eller tjänsterna är bosatt i en annan medlemsstat än den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad.

g) alternativt tvistlösningsförfarande: ett förfarande enligt artikel 2, som motsvarar kraven i detta direktiv och genomförs av ett alternativt tvistlösningsorgan.

h) alternativt tvistlösningsorgan: varje organ, oavsett beteckning, som är varaktigt inrättat och erbjuder tvistlösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande och som är förtecknat i enlighet med artikel 20.2. Kopplingar till art. 4.1 h: förarbeten 2

i) behörig myndighet: varje offentlig myndighet som utses av en medlemsstat vid tillämpning av detta direktiv och inrättas på nationell, regional eller lokal nivå.

2. En näringsidkare är etablerad

— om näringsidkaren är en fysisk person, där denne bedriver sin verksamhet,

— om näringsidkaren är ett företag eller en annan juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, där näringsidkaren har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin verksamhet, inklusive en filial, agentur eller annan etablering.

3. Ett alternativt tvistlösningsorgan är inrättat

— om det drivs av en fysisk person, på den plats där alternativ tvistlösning genomförs,

— om organet drivs av en juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, på den plats där den juridiska personen eller sammanslutningen av fysiska eller juridiska personer bedriver alternativ tvistlösning eller har sitt säte,

— om det drivs av en myndighet eller ett annat offentligt organ, på den plats där myndigheten eller det offentliga organet har sitt säte.

Artikeln i rättsakten

Svensk rätt

Förarbeten (2 dokument, 10 ställen)

Propositioner (1 dokument, 5 ställen)

  1. Prop. 2014/15:128 Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden om art. 4.1 · om art. 4.1 a · om art. 4.1 c · om art. 4.1 d · och 1 till i texten

Statens offentliga utredningar (1 dokument, 5 ställen)

  1. SOU 2014:47 Förbättrad tvistlösning på konsumentområdet om art. 4.1 · om art. 4.1 a · om art. 4.1 c · om art. 4.1 d · och 1 till i texten