Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Direktiv · CELEX 32014L0049

Artikel 2 i direktiv 2014/49/EU

Definitioner

Ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (omarbetning) (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. insättningsgarantisystem: system som avses i led a, b eller c i artikel 1.2.

2. institutionella skyddssystem: institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

3. insättning: ett tillgodohavande i form av inlåning eller som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, inklusive insättningar med fast löptid och insättningar på sparkonton, men exklusive tillgodohavanden om

a) dess existens enbart kan påvisas genom ett finansiellt instrument enligt definitionen i artikel 4.17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (14), utom när det rör sig om en sparprodukt som styrks i ett bankcertifikat (bon de caisse) som ställts till en viss namngiven person och som finns i en medlemsstat den 2 juli 2014,

b) det inte ska betalas tillbaka till det nominella värdet,

c) det endast ska betalas tillbaka till det nominella värdet inom ramen för en särskild garanti eller ett avtal som tillhandahålls av ett kreditinstitut eller en tredjepart.

4. kvalificerade insättningar: insättningar som inte är undantagna från skydd i enlighet med artikel 5.

5. garanterade insättningar: den del av kvalificerade insättningar som inte överstiger den garantinivå som avses i artikel 6.

6. insättare: kontohavaren eller, om det rör sig om ett gemensamt konto, var och en av de personer som är kontohavare.

7. gemensamt konto: ett konto som är öppnat i två eller flera personers namn eller som två eller flera personer är berättigade till och som utövar sina rättigheter genom undertecknande av en eller flera av dessa personer.

8. indisponibel insättning: en insättning som har förfallit till betalning men som inte har betalats ut av ett kreditinstitut enligt de rättsliga eller avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, och om endera av följande två alternativ är tillämpligt:

a) De relevanta administrativa myndigheterna i fråga har konstaterat att, enligt deras uppfattning, kreditinstitutet i fråga för närvarande och av skäl direkt förknippade med dess finansiella ställning, verkar sakna förmåga att kunna återbetala insättningen och att denna oförmåga hos institutet inte endast är tillfällig.

b) En rättslig myndighet har av orsaker som är direkt förknippade med kreditinstitutets finansiella ställning meddelat ett avgörande som innebär att insättarnas rätt att framställa krav mot institutet tillfälligt upphävs.

9. kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 led 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

10. filial: ett driftställe i en medlemsstat som utgör en rättsligt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut.

11. målnivå: den nivå av tillgängliga finansiella medel som insättningsgarantisystemet måste uppnå enligt artikel 10.2, uttryckt i procent av dess deltagares garanterade insättningar.

12. tillgängliga finansiella medel: kontanter, insättningar och lågrisktillgångar, som kan likvideras inom en tidsperiod som inte överstiger den tidsgräns som fastställs i artikel 8.1 och betalningsåtaganden som högst uppgår till det tak som fastställs i artikel 10.3.

13. betalningsåtaganden: ett kreditinstituts betalningsåtaganden gentemot insättningsgarantisystem med fullständiga säkerheter under förutsättning att säkerheten

a) utgörs av lågrisktillgångar,

b) är fri från anspråk från tredje part och tillgänglig för insättningsgarantisystemet.

14. lågrisktillgångar: tillgångar som omfattas av den första eller andra kategorin som avses i tabell 1 i artikel 336 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra tillgångar som, enligt den behöriga eller utsedda myndigheten, kan anses jämförbara med dessa vad beträffar säkerhet och likviditet.

15. hemmedlemsstat: en hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013.

16. värdmedlemsstat: en värdmedlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013.

17. behörig myndighet: en nationell behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013.

18. utsedd myndighet: ett organ som administrerar insättningsgarantisystemet enligt detta direktiv eller, i de fall där insättningsgarantisystemet administreras av en privat enhet, en statlig myndighet som av den berörda medlemsstaten utsetts för att utöva tillsyn över detta system enligt detta direktiv.

2. I de fall där detta direktiv hänvisar till förordning (EU) nr 1093/2010 ska ett organ som administrerar ett insättningsgarantisystem eller, om det är en privat enhet som står för verksamheten i insättningsgarantisystemet, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över det systemet vid tillämpning av den förordningen betraktas som en behörig myndighet i enlighet med vad som fastställs i artikel 4.2 i den förordningen.

3. Andelar i irländska eller brittiska building societies, bortsett från andelar som utgör en form av eget kapital i enlighet med artikel 5.1 b i detta direktiv, ska anses vara insättningar.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)

Generaladvokaten (1 dokument)

  1. Generaladvokatens förslag i mål C-504/19 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – MÅL C‑504/19 Banco de Portugal m.fl. 2020 i texten