Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Direktiv · CELEX 32020L0262

Artikel 47 i direktiv (EU) 2020/262

Märkning

Ur Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (omarbetning).

EU-rätten

Artikelns text

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.2 får medlemsstaterna kräva att punktskattepliktiga varor bär skattemärken eller nationella identifieringsmärken för fiskala ändamål när de frisläpps för konsumtion på deras territorium eller, i de fall som avses i artiklarna 33.1 och 44.1, när de förs in på deras territorium.

2. Varje medlemsstat som kräver användning av sådana skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska göra dem tillgängliga för godkända upplagshavare från övriga medlemsstater. En medlemsstat kan dock föreskriva att dessa görs tillgängliga för de skatterepresentanter som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som de kan komma att införa för att säkra en korrekt tillämpning av denna artikel och för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk, se till att de skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 inte skapar hinder för den fria rörligheten för punktskattepliktiga varor.

När sådana märken anbringas på punktskattepliktiga varor ska alla belopp, utom kostnaderna för deras utfärdande, som betalats eller ställts som garanti för erhållandet av sådana märken återbetalas, efterges eller frisläppas av den medlemsstat som utfärdade dem om skattskyldighet för punktskatt har inträtt och punktskatt har uppburits i en annan medlemsstat.

Den medlemsstat som utfärdade dessa skattemärken eller identifieringsmärken får dock ställa som villkor för återbetalningen, eftergiften eller frisläppandet av det belopp som betalats eller ställts som garanti, att det på ett tillfredsställande sätt kan visas för dess behöriga myndigheter att märkena har avlägsnats eller förstörts.

4. De skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska vara giltiga i den medlemsstat som utfärdat dem. Medlemsstater kan dock komma överens om ett ömsesidigt erkännande av varandras märken.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)

  1. Mål T-268/25 Förslag till avgörande av generaladvokat Maja Brkan föredraget den 22 april 2026 2026 i texten