Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Direktiv · CELEX 32022L2523

Artikel 4 i direktiv (EU) 2022/2523

En koncernenhets lokalisering

Ur Rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 15 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen.

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid tillämpningen av detta direktiv ska en annan enhet än en genomflödesenhet anses vara belägen i den jurisdiktion där den anses ha sin skattehemvist på grundval av sin plats för företagsledning, sin etableringsort eller liknande kriterier.

Om det inte är möjligt att fastställa lokaliseringen för en annan enhet än en genomflödesenhet på grundval av första stycket ska den anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

2. En genomflödesenhet ska betraktas som statslös, såvida den inte är den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern eller om den är skyldig att tillämpa en IIR-regel i enlighet med artiklarna 5, 6, 7 och 8, i vilket fall genomflödesenheten ska anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

3. Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 a ska anses vara beläget i den jurisdiktion där det behandlas som ett fast driftsställe och är skyldigt att betala skatt enligt gällande skatteavtal.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 b ska anses vara beläget i den jurisdiktion där det är skyldigt att betala skatt på nettobasis för sin verksamhet.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 c ska anses vara lokaliserat i den jurisdiktion där det är beläget.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 d ska betraktas som statslöst.

4. Om en koncernenhet är belägen i två jurisdiktioner och dessa jurisdiktioner har ett gällande tillämpligt skatteavtal, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion där den anses ha sin skattehemvist enligt det skatteavtalet.

Om det tillämpliga skatteavtalet kräver att de behöriga myndigheterna når en ömsesidig överenskommelse om den plats där koncernenheten anses ha skattehemvist, och ingen överenskommelse nås, ska punkt 5 tillämpas.

Om det inte finns någon befrielse för dubbelbeskattning enligt det gällande tillämpliga skatteavtalet, på grund av att en koncernenhet har skattehemvist hos båda avtalsslutande parter, ska punkt 5 tillämpas.

5. Om en koncernenhet är belägen i två jurisdiktioner och dessa jurisdiktioner inte har ett tillämpligt skatteavtal, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion som ålade det högsta beloppet av medräknade skatter under räkenskapsåret.

Vid beräkningen av beloppet av de medräknade skatter som avses i det första stycket ska det skattebelopp som betalats i enlighet med ett CFC-regelverk inte beaktas.

Om beloppet av de medräknade skatter som ska betalas i de två jurisdiktionerna är detsamma eller noll, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion där den har det högre beloppet av substansundantaget beräknat på grundval av en enhet i enlighet med artikel 28.

Om beloppet för substansundantaget i de två jurisdiktionerna är detsamma eller noll, ska koncernenheten betraktas som statslös, såvida den inte är en yttersta moderenhet, i vilket fall den ska anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

6. Om en moderenhet till följd av tillämpningen av punkterna 4 och 5 är belägen i en jurisdiktion där den inte omfattas av en kvalificerad IIR-regel, ska den anses omfattas av den kvalificerade IIR-regeln i den andra jurisdiktionen, såvida inte ett gällande skatteavtal förbjuder tillämpningen av en sådan regel.

7. Om en koncernenhet byter lokalisering under ett räkenskapsår ska den anses vara belägen i den jurisdiktion där den ansågs vara lokaliserad enligt denna artikel i början av det räkenskapsåret.

Artikeln i rättsakten