EU-rätt · Direktiv · CELEX 32024L1385
Artikel 16 i direktiv (EU) 2024/1385
Individuell bedömning för att fastställa brottsoffers skyddsbehov
EU-rätten
Artikelns text
1. Utöver de krav i fråga om en individuell bedömning som anges i artikel 22 i direktiv 2012/29/EU ska medlemsstaterna säkerställa att även de krav som anges i den här artikeln uppfylls åtminstone när det gäller brottsoffer som utsatts för sexuellt våld och våld i nära relationer.
2. Så tidigt som möjligt, till exempel i samband med den första kontakten med behöriga myndigheter, eller så snart som möjligt efter den första kontakten med dem, ska brottsoffrets särskilda skyddsbehov fastställas genom en individuell bedömning, när så är lämpligt i samarbete med alla relevanta behöriga myndigheter.
3. Den individuella bedömning som avses i punkt 2 ska fokusera på den risk som gärningsmannen eller den misstänkte utgör. Denna risk kan omfatta något av följande:
a) Risken för upprepat våld.
b) Risken för kroppsskada eller psykisk skada.
c) Eventuell användning av och tillgång till vapen.
d) Omständigheten att gärningsmannen eller den misstänkte bor tillsammans med brottsoffret.
e) Omständigheten att gärningsmannen eller den misstänkte är narkotika- eller alkoholmissbrukare.
f) Övergrepp mot barn.
g) Psykisk ohälsa.
h) Stalkningsbeteende.
4. Den individuella bedömning som avses i punkt 2 ska ta hänsyn till brottsoffrets individuella omständigheter – bland annat om brottsoffret utsätts för diskriminering på grund av en kombination av kön och en eller flera andra diskrimineringsgrunder enligt vad som avses i artikel 21 i stadgan (intersektionell diskriminering), och därför löper en ökad risk att utsättas för våld – samt brottsoffrets egen redogörelse och bedömning av situationen. Den ska genomföras med brottsoffrets bästa för ögonen, och särskild vikt ska läggas vid behovet av att undvika sekundär eller upprepad viktimisering.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter vidtar adekvata skyddsåtgärder, med vederbörlig hänsyn till den individuella bedömning som avses i punkt 2. Sådana åtgärder får vara
a) åtgärder enligt artiklarna 23 och 24 i direktiv 2012/29/EU,
b) akuta förbudsåtgärder, kontaktförbud eller skyddsorder enligt artikel 19 i det här direktivet,
c) andra åtgärder än de som avses i leden a och b i denna punkt för att påverka gärningsmannens eller den misstänktes beteende, särskilt enligt artikel 37 i det här direktivet.
6. Den individuella bedömning som avses i punkt 2 ska när så är lämpligt genomföras i samarbete med andra behöriga myndigheter som är relevanta i varje skede av förfarandet och med relevanta stödtjänster, såsom center för brottsofferskydd, specialiserade tjänster, socialtjänst, personal inom hälso- och sjukvården, skyddade boenden, specialiserade stödtjänster och andra berörda parter.
7. Behöriga myndigheter ska regelbundet ompröva den individuella bedömning som avses i punkt 2 och när så är lämpligt vidta nya, eller uppdatera pågående, skyddsåtgärder i enlighet med punkt 5 för att säkerställa att dessa beaktar brottsoffrets nuvarande situation.
8. Närstående ska förutsättas ha särskilda skyddsbehov utan att behöva genomgå en individuell bedömning som avses i punkt 2, såvida det inte finns indikationer på att de saknar särskilda skyddsbehov.