EU-rätt · Direktiv · CELEX 32024L3017
Artikel 1 i direktiv (EU) 2024/3017
Ändringar av direktiv 2009/18/EG
EU-rätten
Artikelns text
Direktiv 2009/18/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.2 ska ersättas med följande:
”2. Eftersom syftet med sjösäkerhetsutredningar (säkerhetsutredningar) enligt detta direktiv inte är att fastställa ansvar eller skuld, ska inga slutsatser om ansvars- eller skuldfrågan dras utifrån resultaten av dessa utredningar. Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna för utredning av sjösäkerhet (säkerhetsutredningsmyndigheter) inte hindras från att lämna en fullständig rapport om orsakerna till sjöolyckan eller tillbudet.”
2. I artikel 2.2 ska led d utgå.
3. Artikel 3 ska ersättas med följande:
”Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1.
IMO-koden för utredning av olyckor: koden för internationella standarder och rekommenderade metoder för säkerhetsutredningar efter sjöolyckor och tillbud till sjöss i bilagan till IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC.255(84) av den 16 maj 2008, i uppdaterad version.
2.
IMO:s riktlinjer för att bistå utredare vid tillämpningen av koden för utredningar av olyckor: de riktlinjer i bilagan till IMO:s resolution A.1075(28) som antogs av IMO-församlingen den 4 december 2013, i uppdaterad version.
3.
Följande begrepp ska förstås i enlighet med definitionerna i IMO-koden för utredning av olyckor:
a) sjöolycka,
b) mycket allvarlig sjöolycka,
c) tillbud till sjöss,
d) sjösäkerhetsutredning,
e) myndighet för utredning av sjösäkerhet,
f) stat som utreder sjösäkerheten,
g) stat med väsentligt intresse,
h) allvarlig personskada.
4. IMO:s riktlinjer om rättvis behandling av sjöfolk vid sjöolyckor: riktlinjerna i bilagan till IMO:s juridiska kommittés resolution LEG.3(91) av den 27 april 2006, som godkändes av Internationella arbetsorganisationens styrelse vid dess 296:e session den 12–16 juni 2006, i uppdaterad version.
5. ro-ro-passagerarfartyg: ett ro-ro-passagerarfartyg enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 (*1).
6. höghastighetspassagerarfartyg: ett höghastighetspassagerarfartyg enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv (EU) 2017/2110.
7. färdskrivare (VDR): färdskrivare enligt definitionen i punkt 4.1 i bilagan till IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC.333(90) av den 22 maj 2012, i uppdaterad version, kompletterad med de relevanta IMO-prestandanormer som är tillämpliga vid dagen för installation ombord av denna VDR, utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten.
8. förenklad färdskrivare (S-VDR): förenklad färdskrivare enligt definitionen i punkt 4.1 i bilagan till IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC.163(78) av den 17 maj 2004, i uppdaterad version, kompletterad med de relevanta IMO-prestandanormer som är tillämpliga vid datumet för installation ombord av denna S-VDR, utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten.
9. säkerhetsrekommendation: alla förslag, även i registrerings- och kontrollsyfte, från
a) säkerhetsutredningsmyndigheten i den stat som genomför eller ansvarar för en säkerhetsutredning på grundval av information som har framkommit i den utredningen, eller
b) i tillämpliga fall, kommissionen, på grundval av en abstrakt dataanalys och resultaten av genomförda säkerhetsutredningar.
10. ett fiskefartygs längd: ett fiskefartygs längd enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1130 (*2).
11. personskada med dödlig utgång: en skada som en person ådragit sig vid en olycka och som har till följd att personen i fråga avlider inom 30 dagar efter dagen för olyckan, om den relaterade informationen finns tillgänglig.
(*1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 av den 15 november 2017 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, 30.11.2017, s. 61)."
(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1130 av den 14 juni 2017 om definition av fiskefartygs egenskaper (EUT L 169, 30.6.2017, s. 1).” "
4.
Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
”a)
är oberoende av straffrättsliga eller andra parallella utredningar som genomförs för att fastställa ansvar eller skuld, och att säkerhetsutredningsmyndigheterna kan rapportera om resultaten av säkerhetsutredningar utan instruktioner från eller inblandning av personer, organisationer eller parter som kan påverkas av resultatet av dessa säkerhetsutredningar,”
b) I punkt 2 ska led b ersättas med följande:
”b)
samordna deras respektive säkerhetsutredningsmyndigheters verksamhet i den mån det behövs för att direktivets mål ska kunna uppnås.”
5.
Artiklarna 5 och 6 ska ersättas med följande:
”Artikel 5
Utredningsskyldighet
1. Varje medlemsstat ska säkerställa att en säkerhetsutredning genomförs av den säkerhetsutredningsmyndighet som avses i artikel 8 efter en mycket allvarlig sjöolycka
a) där ett fartyg som för medlemsstatens flagg är inblandat, oavsett olycksplats,
b) som inträffar inom medlemsstatens territorialhav och inre vatten enligt definitionen i Unclos, oberoende av det eller de olycksdrabbade fartygens flagg, eller
c) som är av väsentligt intresse för medlemsstaten, oavsett olycksplatsen och det eller de olycksdrabbade fartygens flagg.
2. När ett fiskefartyg vars längd underskrider 15 meter är involverat, ska säkerhetsutredningsmyndigheten utan dröjsmål och senast två månader efter det att den mycket allvarliga sjöolycka som avses i punkt 1 i denna artikel inträffade göra en preliminär bedömning för att avgöra om en säkerhetsutredning ska genomföras eller inte. Om säkerhetsutredningsmyndigheten beslutar att inte genomföra en sådan säkerhetsutredning ska skälen till beslutet utan dröjsmål och senast två månader efter det att den mycket allvarliga sjöolyckan inträffade registreras och anmälas i enlighet med artikel 17.3.
3. När säkerhetsutredningsmyndigheten beslutar om en säkerhetsutredning ska genomföras eller inte i enlighet med punkt 2 ska den beakta tillgängliga bevis och möjligheten att resultaten av säkerhetsutredningen kan leda till att framtida sjöolyckor och tillbud till sjöss förebyggs.
4. Vid sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inte omfattas av punkterna 1, 2 eller 3 ska säkerhetsutredningsmyndigheten besluta huruvida en säkerhetsutredning ska genomföras.
5. Omfattningen av och de praktiska arrangemangen för säkerhetsutredningens genomförande ska fastställas av säkerhetsutredningsmyndigheten i den medlemsstat som ansvarar för utredningen i samarbete med motsvarande myndigheter i övriga stater med väsentligt intresse, på ett sätt som säkerhetsutredningsmyndigheten i den medlemsstat som ansvarar för utredningen anser vara lämpligast för att direktivets mål ska kunna uppnås och i syfte att förebygga framtida sjöolyckor och tillbud till sjöss.
6. Vid genomförandet av en säkerhetsutredning ska säkerhetsutredningsmyndigheten följa IMO:s riktlinjer för att bistå utredare vid tillämpningen av koden för utredning av olyckor. Utredarna får avvika från dessa riktlinjer när detta enligt deras yrkesmässiga bedömning kan betraktas som nödvändigt för att uppnå målen med säkerhetsutredningen. Kommissionen får anta rekommendationer för tillämpningen av dessa riktlinjer, med beaktande av alla relevanta lärdomar som har dragits utifrån säkerhetsutredningar, och efter samråd med säkerhetsutredningsmyndigheterna inom ramen för den permanenta samarbetsstruktur som avses i artikel 10.
7. När beslut fattas om huruvida en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som har inträffat långsides, när fartyget är förtöjt eller i docka och som inbegriper land- eller hamnarbetare har inträffat ’i direkt samband med ett fartygs drift’ och därför är föremål för en säkerhetsutredning, ska medlemsstaterna, i enlighet med sin nationella rätt, ta särskild hänsyn till hur faktorer som fartygets konstruktion, utrustning, rutiner, besättning och fartygsledning är involverade i den verksamhet som bedrivs och hur relevanta dessa faktorer är för verksamheten.
8. En säkerhetsutredning ska inledas utan dröjsmål efter det att sjöolyckan eller tillbudet till sjöss har inträffat och under alla omständigheter senast två månader därefter.
9. Om det under en säkerhetsutredning blir känt eller misstänks att ett brott har begåtts enligt artiklarna 3, 3a, 3b eller 3c i IMO:s konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet av den 10 mars 1988, i uppdaterad version, ska säkerhetsutredningsmyndigheten i enlighet med nationell rätt omedelbart underrätta sjösäkerhetsmyndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna och i varje berört tredjeland.