EU-rätt · Direktiv · CELEX 32025L0001
Artikel 58 i direktiv (EU) 2025/1
Skyddsåtgärder för motparter vid delvis överföring
EU-rätten
Artikelns text
1. Medlemsstaterna ska säkerställa lämpligt skydd av följande arrangemang och av motparterna i följande arrangemang:
a) Arrangemang för säkerheter där en person genom en säkerhet har ett faktiskt eller villkorat intresse i de tillgångar eller de rättigheter som omfattas av överföringen, oavsett om detta intresse är säkrat genom särskilda tillgångar eller särskilda rättigheter eller genom en företagsinteckning eller liknande arrangemang.
b) Avtal om finansiell äganderättsöverföring där säkerhet som ställs för att säkerställa eller täcka fullgörandet av angivna skyldigheter tillhandahålls genom att hela äganderätten till tillgångar överförs från säkerhetsställaren till säkerhetstagaren, på villkor att säkerhetstagaren överför tillgångarna om de angivna skyldigheterna fullgörs.
c) Kvittningsavtal där två eller flera ömsesidiga fordringar eller skyldigheter mellan företaget i resolution och en motpart kan kvittas mot varandra.
d) Nettningsavtal.
e) Fondförsäkringsavtal eller andra separata portföljer.
f) Återförsäkringsavtal.
g) Arrangemang om strukturerad finansiering, inbegripet värdepapperiseringar och instrument som används för att säkra tillgångar som ingår som en integrerad del av den säkerhetsmassan och som enligt nationell rätt är säkrade, vilket innebär att en part i arrangemanget eller en förvaltare, agent eller ett ombud ställer och innehar en säkerhet.
Den form av skydd som är lämplig för de klasser av arrangemang som anges i första stycket a–g ska väljas i enlighet med artiklarna 59–62.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att det skydd som föreskrivs i punkt 1 är tillämpligt när
a) en resolutionsmyndighet överför vissa, men inte alla, tillgångar, rättigheter eller skulder i ett företag i resolution till en annan enhet eller, vid tillämpningen av ett resolutionsverktyg, från ett broföretag eller en tillgångs- och skuldförvaltningsenhet till en annan person,
b) en resolutionsmyndighet utövar de befogenheter som anges i artikel 43.1 f.
3. Kravet i punkt 1 ska vara tillämpligt oavsett antalet parter som omfattas av arrangemangen och oavsett om arrangemangen
a) upprättas genom avtal, fullmakter eller på annat sätt, eller uppstår automatiskt på grund av lag,
b) uppstår enligt eller helt eller delvis regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat eller i tredjeland.