Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Direktiv · CELEX 32026L1472

Artikel 1 i direktiv (EU) 2026/1472

Ändringar av direktiv 2012/29/EU

Ur Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2026/1472 av den 17 juni 2026 om ändring av direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF.

EU-rätten

Artikelns text

Direktiv 2012/29/EU ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska införas:

”Artikel 3a

Stödlinjer för brottsoffer

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att inrätta tillgängliga, användarvänliga, säkra, kostnadsfria och konfidentiella stödlinjer för brottsoffer. Dessa stödlinjer ska

a) ge brottsoffer den information som avses i artikel 4.1,

b) erbjuda emotionellt stöd,

c) hänvisa brottsoffer till relevanta tjänster, inbegripet allmänna och specialiserade stödverksamheter eller specialiserade stödlinjer, vid behov.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de stödlinjer som avses i punkt 1 kan nås per telefon via ett unionsomfattande telefonnummer för inhemska samtal, närmare bestämt ’116 006’, utöver eventuella befintliga nationella telefonnummer. Medlemsstaterna ska också säkerställa att sådana tjänster tillhandahålls med hjälp av annan säker och tillgänglig informations- och kommunikationsteknik, inbegripet onlineapplikationer och webbplatser.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer som lidit skada i en annan medlemsstat än den där de är bosatta kan nå stödlinjerna via ett särskilt nummer för internationella samtal, utöver det unionsomfattande numret. Sådana internationella samtal behöver inte vara kostnadsfria.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänster som tillhandahålls av deras stödlinjer som avses i punkt 1 är tillgängliga på deras officiella språk enligt nationell rätt. Medlemsstaterna ska sträva efter att säkerställa att dessa tjänster tillhandahålls på minst ett annat språk som förstås i stor utsträckning i den berörda medlemsstaten.

5. Om de tjänster som avses i punkt 1 a och c tillhandahålls med hjälp av informations- och kommunikationsteknik ska medlemsstaterna säkerställa att tjänsterna är tillgängliga på ett språk som brottsoffret kan förstå, till exempel med hjälp av tekniska lösningar för översättning och tolkning.

6. Stödlinjer får inrättas av offentliga eller icke-statliga organisationer och får organiseras antingen yrkesmässigt eller på frivillig grund.

7. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att stödlinjerna tillhandahåller brottsoffer tillgängligt stöd av god kvalitet, under lämpliga öppettider.

8. Medlemsstaterna ska säkerställa att stödlinjerna bemannas av personer med lämplig utbildning.”

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 5a

Anmälan av brott

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer kan anmäla brott till de behöriga myndigheterna genom kostnadsfria, tillgängliga, användarvänliga, säkra och lättåtkomliga kanaler.

Utöver metoder för personlig anmälan av brott ska medlemsstaterna säkerställa att brott kan anmälas till de behöriga myndigheterna med hjälp av kostnadsfri, tillgänglig, säker och användarvänlig informations- och kommunikationsteknik, åtminstone när det gäller fall som inte är brådskande och brott som inte är våldsbrott, och förutsatt att sådan anmälan är till brottsoffrens bästa.

Om en medlemsstat föreskriver möjligheten att anmäla brott med hjälp av informations- och kommunikationsteknik ska denna möjlighet, när så är möjligt, inbegripa framläggande av bevis.

Anmälan av brott med hjälp av informations- och kommunikationsteknik ska inte påverka tillämpningen av nationella processrättsliga regler avseende formalisering av sådan anmälan och framläggandet av bevis.

2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det lättare för en fysisk eller juridisk person som känner till eller i god tro misstänker att brott har begåtts eller att våldshandlingar kan förväntas att anmäla detta till de behöriga myndigheterna i enlighet med nationella processrättsliga regler.

3. För att göra det lättare för civilsamhällesorganisationer som kan förväntas få information om brott att göra en tredjepartsanmälan ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra samarbete mellan behöriga myndigheter och sådana organisationer.

4. Om en annan person än brottsoffret anmäler ett brott ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna, vid behov och i enlighet med nationell rätt, vidtar lämpliga åtgärder för att skydda brottsoffret innan förövaren informeras om att ett brott har anmälts.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att varje person som är frihetsberövad eller vars frihet är begränsad faktiskt kan anmäla ett brott som begåtts på den förvars- eller boendeanläggning som den personen inte får lämna eller inte kan lämna efter eget gottfinnande eller på platser där den personens rörelsefrihet är begränsad. Sådana anläggningar ska inbegripa åtminstone följande:

a) Kriminalvårdsanstalter, förvarsenheter och arrestceller för misstänkta och tilltalade.

b) Särskilda förvars- och boendeanläggningar för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i den berörda medlemsstaten, även anläggningar avsedda att förbereda deras återvändande och avlägsnande.

c) Anläggningar för personer som ansökt om eller beviljats internationellt skydd.

d) Andra former av offentliga eller privata institutioner som brottsoffret inte får lämna eller inte kan lämna efter eget gottfinnande, såsom särskilda boenden för personer med funktionsnedsättning, barn och äldre.

6. Om barn kontaktar behöriga myndigheter för att anmäla brott, ska medlemsstaterna säkerställa att anmälningsförfarandena är säkra, genomförs på ett konfidentiellt sätt i enlighet med nationell rätt, är utformade och tillgängliga på ett barnanpassat sätt och använder ett språk som är anpassat till barnens ålder och mognad.

Om ett brott inbegriper den person som har föräldraansvar och det finns en intressekonflikt mellan barnet som är brottsoffer och den person som har föräldraansvar, ska medlemsstaterna säkerställa att möjligheten för barnet som är brottsoffer att anmäla brottet inte är beroende av samtycke från den person som har föräldraansvar. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att skydda barnets säkerhet innan de informerar den person som har föräldraansvar om att ett brott har anmälts.

7. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att brottsoffer som är tredjelandsmedborgare, oavsett uppehållsstatus, inte avskräcks från att anmäla ett brott och att de behandlas på ett icke-diskriminerande sätt. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att inget brottsoffer, oavsett uppehållsstatus, hindras från att utöva sina rättigheter enligt detta direktiv, inbegripet rätten att bli hörd enligt artikel 10 och rätten att få en individuell bedömning utförd enligt artikel 22.

Medlemsstaterna får, i enlighet med nationell rätt, när som helst bevilja en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet.

8. Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer vid den tidpunkt då ett brott anmäls

a) informeras om eventualiteten att deras personuppgifter kan komma att lämnas ut till förövaren i enlighet med artikel 21.3 så att förövaren kan utöva sin rätt till försvar, och

b) ges möjlighet att uttrycka sin åsikt om denna eventualitet.”

3.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande led läggas till:

”c)

Beslut om att åtala förövaren.

d) Information om tillgången till skyddsåtgärder, inbegripet skyddsorder.

e) Information om brottsoffrets roll i straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationella regler, inbegripet, i tillämpliga fall, möjligheten att bli part i sådana förfaranden.

f) Information om tillämpliga regler om begäran och erhållande av ersättning.”

b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer erbjuds möjlighet att utan onödigt dröjsmål underrättas om när den person som har frihetsberövats, åtalats eller dömts för brott som berör dem försätts på fri fot, inbegripet under rättslig övervakning, eller har rymt från förvar. Dessutom ska medlemsstaterna säkerställa att brottsoffer informeras om alla relevanta skyddsåtgärder som utfärdats för dem om förövaren friges eller rymmer.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”7. Medlemsstaterna ska säkerställa att den omständigheten att brottsoffer har underrättats om sin rätt att få information om de straffrättsliga förfarandena samt brottsoffers begäran att få information enligt denna artikel registreras i vederbörlig ordning i enlighet med registreringsförfarandet i nationell rätt.”

4.

Artikel 7.6 och 7.7 ska ersättas med följande:

”6. Utan hinder av punkterna 1 och 3 får en muntlig översättning eller en muntlig sammanfattning av väsentliga handlingar tillhandahållas i stället för en skriftlig översättning, under förutsättning att en sådan muntlig översättning eller muntlig sammanfattning inte påverkar rätten till en rättvis rättegång eller brottsoffrets möjlighet att utöva sina rättigheter, inbegripet möjligheten att delta i straffrättsliga förfaranden i enlighet med brottsoffrets roll i dessa.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten bedömer huruvida brottsoffer behöver tolkning eller översättning enligt punkterna 1 och 3 i denna artikel. Brottsoffer får överklaga ett beslut om att inte tillhandahålla tolkning eller översättning. De processrättsliga reglerna för ett sådant överklagande ska fastställas i nationell rätt. Bestämmelserna i artikel 10b.2 ska tillämpas på beslut om att inte tillhandahålla tolkning eller översättning som fattas under domstolsförhandlingar.”

5.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer utan oskäligt dröjsmål kontaktas av relevanta allmänna eller specialiserade stödverksamheter om den individuella bedömning som avses i artikel 22 visar på ett behov av stöd och förutsatt att brottsoffret har informerats om de stödverksamheter som kan tillhandahållas och samtycker till att kontaktas av stödverksamheter eller om brottsoffret begär stöd.

3. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inrätta kostnadsfria och konfidentiella specialiserade stödverksamheter utöver, eller som en integrerad del av, allmänna stödverksamheter för brottsoffer eller göra det möjligt för stödorganisationer för brottsoffer att anlita redan befintliga specialiserade enheter som tillhandahåller sådant specialiserat stöd. Brottsoffer ska ha tillgång till sådana verksamheter i enlighet med sina specifika behov, och familjemedlemmar ska ha tillgång efter sina specifika behov och i enlighet med omfattningen av den skada de har lidit till följd av det brott som har begåtts mot brottsoffret. Om specialiserade stödverksamheter inte tillhandahålls som en integrerad del av allmänna stödverksamheter för brottsoffer ska de allmänna och specialiserade stödverksamheterna samordnas.”

b) Följande punkter ska läggas till:

”6. Medlemsstaterna ska sträva efter att säkerställa att specialiserade stödverksamheter förblir fullt operativa för brottsoffer i kristider, såsom vid folkhälsokriser, humanitära situationer eller andra undantagstillstånd.

7. Stödverksamheter för brottsoffer ska vara tillgängliga och lättåtkomliga, inbegripet online eller genom andra lämpliga medel, såsom informations- och kommunikationsteknik. Medlemsstaterna ska säkerställa att den geografiska fördelningen av och kapaciteten i de stödverksamheter för brottsoffer som avses i denna artikel och i artikel 9a är tillräcklig, med beaktande av den berörda medlemsstatens geografi och demografiska sammansättning.”

6.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a)

Information, rådgivning och stöd som är relevant för brottsoffers rättigheter, bland annat vad gäller tillgång till nationella system för brottsskadeersättning, juridisk rådgivning, inbegripet rättshjälp, och vad gäller deras roll i straffrättsliga förfaranden, inbegripet förberedelser för att närvara vid rättegången.”

ii) Led c ska ersättas med följande:

”c)

Emotionellt stöd.

ca)

Psykologiskt stöd eller, om psykologiskt stöd inte finns tillgängligt, en hänvisning till verksamheter som kan tillhandahålla psykologiskt stöd.”

iii) Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpning av första stycket ca ska, om ett särskilt behov av psykologiskt stöd har påvisats genom en sådan individuell bedömning som avses i artikel 22, ytterligare psykologiskt stöd finnas tillgängligt för brottsoffer i behov av sådant stöd så länge det är nödvändigt, i enlighet med brottsoffrets individuella behov och de relevanta nationella hälso- och sjukvårdssystem eller sociala system som reglerar tillgången till psykologiskt stöd.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att stödverksamheter för brottsoffer ägnar särskild uppmärksamhet åt de specifika behoven hos brottsoffer som har lidit avsevärd skada till följd av brottets allvar.”

c) I punkt 3 ska led b ersättas med följande:

”b)

målinriktat och integrerat stöd samt information om och, när så är lämpligt, hänvisning till verksamheter som tillhandahåller medicinska och kriminaltekniska undersökningar, vilket kan inbegripa omfattande hälso- och sjukvård, inbegripet vård för sexuell och reproduktiv hälsa, i enlighet med nationell rätt, och information om och, när så är lämpligt, hänvisning till social och psykologisk rådgivning, inbegripet traumavård, till brottsoffer med specifika behov, såsom brottsoffer som utsatts för sexuellt våld, brottsoffer som utsatts för könsrelaterat våld, inbegripet våld mot kvinnor och våld i nära relationer som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 (*1), brottsoffer som utsatts för människohandel eller organiserad brottslighet, brottsoffer med funktionsnedsättning, brottsoffer som utsatts för exploatering, hatbrott, terrorism, tortyr eller påtvingat försvinnande samt brottsoffer som utsatts för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller aggressionsbrott enligt definitionerna i artiklarna 6, 7, 8 och 8a i Internationella brottmålsdomstolens stadga.

(*1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (EUT L, 2024/1385, 24.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1385/oj).”"

d) Följande punkter ska läggas till:

”4. Medlemsstaterna ska i god tid ge tillgång till hälso- och sjukvård, inbegripet vård för sexuell och reproduktiv hälsa, till brottsoffer som utsatts för sexuellt våld, i enlighet med direktiv (EU) 2024/1385 och nationell rätt.

5. Medlemsstaterna ska tillhandahålla de stödverksamheter och specialiserade stödverksamheter som krävs för att tillgodose de olika behoven hos brottsoffer med specifika behov i enlighet med de protokoll eller riktlinjer som avses i artikel 26a.1 d.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att de stödverksamheter som avses i denna artikel och i artikel 9a uppfyller tillämpliga normer när det gäller kvaliteten på dessa verksamheter. De tjänster som tillhandahålls av stödverksamheterna ska när så är lämpligt ses över och vid behov anpassas i enlighet med detta. Översyner av dessa tjänster får inte lägga en oskälig börda på de verksamheter som tillhandahåller dessa tjänster.”

7.

Följande artikel ska införas i kapitel II:

”Artikel 9a

Riktade och integrerade stödverksamheter för barn som är brottsoffer

1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillgång till barnanpassade, riktade och integrerade stödverksamheter för barn som är brottsoffer i syfte att tillhandahålla det åldersanpassade stöd och skydd som krävs för att på ett heltäckande sätt tillgodose de många behoven hos barn som är brottsoffer, inbegripet barn som lidit skada till följd av att de bevittnat ett brott.

2. De riktade och integrerade stödverksamheter för barn som är brottsoffer som avses i punkt 1 ska tillhandahålla en samordnad mekanism mellan offentliga aktörer som omfattar följande tjänster:

a) Tillhandahållande av den information som avses i artikel 4.

b) Medicinska undersökningar.

c) Emotionellt, socialt och psykologiskt stöd.

d) Administrativt stöd.

e) Anmälan av brott.

f) Individuell bedömning enligt artikel 22.

g) Audiovisuell upptagning av förhör som avses i artikel 24.1 a.

3. Medlemsstaterna ska överväga att säkerställa att de tjänster som avses i punkt 2 tillhandahålls i samma lokaler, med särskild uppmärksamhet ägnad åt barn som är brottsoffer, inbegripet allvaret i den skada som barn som är brottsoffer har lidit till följd av brottet.

4. Riktade och integrerade stödverksamheter för barn som är brottsoffer enligt denna artikel får inrättas som offentliga eller icke-statliga organisationer.”

8.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 10a

Rätt till hjälp i domstolslokaler

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att brottsoffer får emotionellt stöd och praktisk information om organisatoriska aspekter av straffrättsliga domstolsförfaranden, i domstolslokaler och i enlighet med deras individuella behov.

Artikeln i rättsakten