Sök i Ratio Lex

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Sisal SpA (C-721/19), Stanleybet Malta Ltd (C-722/19), Magellan Robotech Ltd (C-722/19) mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli, Ministero dell'Economia e delle Finanze


Så kom texten hit

  • Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar) — dokumentet hos EUR-Lex
  • Texten är hämtad ur Publikationsbyråns förråd Cellar (XHTML, verk 89749363-3535-11ec-bd8e-01aa75ed71a1).

Dokumentets text

25.10.2021

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 431/20

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Sisal SpA (C-721/19), Stanleybet Malta Ltd (C-722/19), Magellan Robotech Ltd (C-722/19) mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli, Ministero dell'Economia e delle Finanze

(Mål C-721/19 och C-722/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Restriktioner - Direktiv 2014/23/EU - Förfaranden för att tilldela koncessionsavtal - Artikel 43 - Väsentliga ändringar - Lotterier med direktdragning - Nationella bestämmelser enligt vilka koncessionen ska förnyas utan ett nytt anbudsförfarande - Direktiv 89/665/EEG - Artikel 1.3 - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2021/C 431/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sisal SpA (C-721/19), Stanleybet Malta Ltd (C-722/19), Magellan Robotech Ltd (C-722/19)

Motpart: Agenzia delle Dogane e dei Monopoli, Ministero dell'Economia e delle Finanze

Ytterligare deltagare i rättegången: Lotterie Nazionali Srl, Lottomatica Holding Srl, tidigare Lottomatica SpA (C-722/19),

Domslut

1)

Unionsrätten, och särskilt artikel 43.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att ett koncessionsavtal kan förnyas utan ett nytt tilldelningsförfarande när avtalet har tilldelats en enda koncessionshavare, trots att tillämplig nationell rätt föreskriver att en sådan koncession i princip ska tilldelas flera, högst fyra, ekonomiska aktörer, när denna nationella lagstiftning utgör en tillämpning av en klausul som ingår i det ursprungliga koncessionsavtalet och som möjliggör en sådan förnyelse.

2)

Unionsrätten, och särskilt artikel 43.1 e i direktiv 2014/23, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som dels föreskriver att det ska beslutas huruvida en koncession ska förnyas två år innan den löper ut, dels föreskriver en ändring av villkoren för den ekonomiska ersättning som koncessionshavaren är skyldig att betala, såsom de angavs i det ursprungliga koncessionsavtalet, för att säkerställa staten nya och större intäkter, när denna ändring inte är väsentlig i den mening som avses i artikel 43.4 i detta direktiv.

3)

Artikel 43.4 i direktiv 2014/23 och artikel 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, ska tolkas så, att en ekonomisk aktör kan väcka talan mot ett beslut att förnya en koncession på den grund att villkoren för fullgörande av det ursprungliga koncessionsavtalet har ändrats väsentligt, även om aktören inte deltog i det ursprungliga förfarandet för tilldelning av koncessionen, under förutsättning att aktören, vid den tidpunkt då koncessionen förnyades, kan visa att denne hade ett intresse av att tilldelas en sådan koncession.

(1) EUT C 432, 23.12.2019