Opinion of Advocate General Ćapeta delivered on 16 July 2026
16 juli 2026
Så kom texten hit
- Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar) — dokumentet hos EUR-Lex
- Texten är hämtad av Ratio Lex den 18 november 2026 ur Publikationsbyråns förråd Cellar (HTML, verk 59f528d9-8103-11f1-bf5e-01aa75ed71a1).
Dokumentets text
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
TAMARA ĆAPETA
föredraget den 16 juli 2026(1)
Mål C‑273/24 [Naski](i)
X.Y.
ytterligare deltagare i rättegången:
Prokurator Generalny,
Rzecznik Praw Obywatelskich (RPO)
(begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen))
” Begäran om förhandsavgörande – Artikel 267 FEUF – Behörighet – Upptagande till prövning – Rättsstatsprincipen – Oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag – Artikel 19.1 andra stycket FEU – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen från en dömande sammansättning vid tvistemålsavdelningen vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) – Ändring av den dömande sammansättningen efter EU-domstolens svar på frågan som hänskjutits för förhandsavgörande ”
I. Inledning
1 Efter det att rättsstatens utveckling har gått åt fel håll i Polen under flera års tid har skador uppstått som är svåra att reparera, trots medlemsstatens vilja att komma till rätta med situationen.
2 Förevarande mål är ett oroande exempel på dessa svårigheter.
3 Medlemsstaten anmodar EU-domstolen att, och det är inte första gången, avgöra frågor som gäller tolkningen av unionskraven på en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag i enlighet med vad som stipuleras i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). EU-domstolen ombeds också att formulera påföljderna för åsidosättandet av dessa krav i en situation där åsidosättandet är systemrelaterat och har påverkat stora delar av domstolsväsendet i Polen, samtidigt som problemet ännu inte har kunnat hanteras och åtgärdas genom demokratiska processer i medlemsstaten i fråga.
4 Svårigheterna framhävs av de speciella omständigheterna i förevarande mål som, vilket jag senare ska förklara mer utförligt, har sitt ursprung i en talan som väckts av en, vid den tiden, domare som överklagade ett beslut om att förflytta honom från en avdelning till en annan vid en regional domstol och som nu har blivit justitieminister i sagda medlemsstat.
5 Samtidigt som det helt visst är EU-domstolens uppgift i förfarandet med förhandsavgörande att tolka de krav som följer av rättsstatsprincipen såsom den konkretiseras i artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan, för att ge vägledning till en hänskjutande domstol om hur den ska avgöra huruvida vissa regler eller situationer i det nationella rättsväsendet strider mot dessa krav ligger det enligt mitt förmenande inte inom EU-domstolens behörighet att besluta hur sådana eventuella åsidosättanden ska hanteras. Snarare är det varje medlemsstats ansvar att se till att rättsväsendet är förenligt med dessa krav.
6 EU-domstolen uttryckte nyligen detta i sak i domen av den 24 mars 2026, Rzecznik Praw Obywatelskich (Uteslutning av en domare i en allmän domstol).(2) Med hänvisning till pilotdomen av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i mål Wałęsa mot Polen,(3) ansåg EU-domstolen att de ihållande systemrelaterade problemen i det polska rättssystemet kräver lämpliga lagstiftningsmässiga och andra åtgärder från den polska statens sida.(4) Jag förstår den slutsatsen också som ett budskap om att det inte ankommer på EU-domstolen att tillhandahålla lösningar på de ihållande systemrelaterade oriktigheterna.
7 Med dessa inledande kommentarer i åtanke ska jag först, så kortfattat och enkelt som möjligt, förklara de komplexa omständigheterna i förevarande mål. Jag ska sedan delge min syn på varför förevarande begäran om förhandsavgörande ligger utanför EU-domstolens behörighet i förfarandet med förhandsavgörande. Om EU-domstolen slutligen likväl anser det nödvändigt att avgöra förevarande mål ska jag analysera tolkningsfrågan.
II. Bakgrund
A. Vidare kontext
8 Den vidare kontext som präglas av en erodering av det polska rättsväsendets oavhängighet efter de lagändringar som infördes av den tidigare regeringen är EU-domstolens domare väl bekanta med. EU-domstolen har blivit ombedd att avgöra om olika delar av dessa förändringar är förenliga med unionsrätten i ett antal överträdelseförfaranden som inletts av Europeiska kommissionen och den har tolkat de unionsbestämmelser som är relevanta för en bedömning av dessa förändringar i ett ännu större antal förhandsavgöranden. En bedömning av dessa förändringar har även gjorts i ett antal av Europadomstolens domar. Dessa förändringar har dragit till sig bred kritik från internationellt håll och till och med, för första gången någonsin, föranlett kommissionen att inleda förfarandet enligt artikel 7.1 FEU.(5)
9 Över 3 000 domare förefaller ha utnämnts sedan de berörda lagstiftningsförändringarna.(6)
10 Fram till dagens datum och efter regeringsskiftet i december 2023 verkar dock inga allmänna åtgärder ha vidtagits av Polen för att ta itu med de oriktiga utnämningarna av dessa domare. Polen föreslog till exempel nyligen att domare skulle delas in i tre olika kategorier – gröna (omkring 1 200 nya utnämningar), gula (omkring 1 100 personer) och röda (omkring 350 personer i allmänna domstolar och 80 personer i Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) (nedan kallad Högsta domstolen) och Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen) (nedan kallad Högsta förvaltningsdomstolen) – och att problemet med olagliga utnämningar skulle lösas på olika sätt, genom att legalisera vissa genom lagbeslut, låta vissa omfattas av nya utnämningsförfaranden eller avlägsna vissa personer från de tjänster de utnämnts till. Det förslaget lämnades till Venedigkommissionen som svarade med yttrande nr 1238/2025 i mars 2026,(7) men hittills har inga konkreta lagstiftningsmässiga eller andra åtgärder vidtagits av polska staten.
11 Det är bakgrunden till förevarande mål. Just nu råder institutionell förlamning, vilket X.Y. påpekade vid förhandlingen i EU-domstolen. Domare som utsetts enligt förfarandet före lagändringarna vill inte döma tillsammans med personer som utnämnts till domare enligt förfarandet efter lagändringarna och därmed legitimera deras utnämningar. Samtidigt kan medborgare och parter i rättstvister vid domstolarna i Polen inte vara säkra på om mål avgörs av en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag och huruvida de kommer att utmynna i giltiga domar.
B. Omständigheter som rådde före förevarande mål
12 För att förstå det aktuella målet måste vi återvända till sommaren 2018.
13 X.Y., tidigare kallad W.Ż., var domare vid en regional domstol i Polen. Genom beslut av den 27 augusti 2018 förflyttade ordföranden för samma domstol X.Y., utan hans samtycke, från den avdelning där han innehaft sin tjänst till en annan avdelning av samma domstol.
14 X.Y. väckte med stöd av lag talan mot detta beslut vid Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet, Polen, nedan kallat Nationella domstolsrådet) som kom fram till att det inte fanns behov av att avgöra talan (nedan kallat Nationella domstolsrådets beslut).
15 Den 14 november 2018 överklagade X.Y. Nationella domstolsrådets beslut till Högsta domstolen. Prövningen hamnade hos Izba Kontroli Nadzwyczajnej i Spraw Publicznych (avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, Polen,) (nedan kallad avdelningen för extraordinär kontroll).
16 I detta sammanhang framställde X.Y. även en jävsinvändning gentemot samtliga domare på avdelningen för extraordinär kontroll på den grunden att nämnda domare, mot bakgrund av det sätt på vilket de hade tillsatts, inte uppfyllde kraven på rättslig oavhängighet och opartiskhet. Prövningen av jävsinvändningen tilldelades Sąd Najwyższy (Izba Cywilna) (Högsta domstolen (tvistemålsavdelningen), Polen, nedan kallad tvistemålsavdelningen), en avdelning med en dömande sammansättning med tre domare.
17 Under tiden avvisade likväl avdelningen för extraordinär kontroll, med en dömande sammansättning med en domare, BD, genom beslut av den 8 mars 2019 X.Y:s överklagande av Nationella domstolsrådets beslut (nedan kallat BD:s beslut), trots att handlingarna i målet befann sig hos tvistemålsavdelningen med en dömande sammansättning med tre domare och X.Y. inte hade hörts.
18 BD:s beslut skulle ha satt punkt för överklagandeförfarandet och, med det, det interimistiska förfarande som tvistemålsavdelningen med en dömande sammansättning med tre domare anmodats att avgöra. Den dömande sammansättningen med tre domare ansåg emellertid att BD:s beslut åsidosatte lagen och beslutade att hänskjuta vissa frågor till en utökad tvistemålsavdelning med en dömande sammansättning med sju domare. Frågorna avsåg bland annat rättsverkningarna av BD:s beslut när det gäller det sätt på vilket BD utnämnts till domare.
19 Tvistemålsavdelningen med en dömande sammansättning med sju domare beslöt i sin tur att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen i ärendet.
20 Begäran resulterade i domen av den 6 oktober 2021 i mål W.Ż (avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter),(8) i vilken EU-domstolen gjorde en tolkning av unionsrätten som i sak innebar att med tanke på de omständigheter under vilka BD utnämndes kunde hans beslut inte anses vara fattat av en oavhängig och opartisk domstol som hade inrättats enligt lag.(9) EU-domstolen ansåg därför att den dömande sammansättningen med sju domare i sitt svar till den dömande sammansättningen med tre domare måste dra slutsatsen att BD:s beslut skulle ogiltigförklaras i enlighet med principen om unionsrättens företräde.(10)
C. Förevarande mål, tolkningsfrågan och förfarandet vid EU-domstolen
21 Enligt domen i målet W.Ż. ankom det på tvistemålsavdelningen med en dömande sammansättning med sju domare att svara den dömande sammansättningen med tre domare att avdelningen för extraordinär kontrolls dömande sammansättning med en domare inte uppfyller kraven på en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, vilket skulle ha gjort det möjligt för den dömande sammansättningen med tre domare att ogiltigförklara BD:s beslut.
22 Under perioden från det att beslutet om hänskjutande (21 maj 2019) gavs in och att EU-domstolen avgjorde målet W.Ż (6 oktober 2021) gick emellertid tre av de sju domarna i den dömande sammansättningen vid tvistemålsavdelningen i pension.
23 Genom beslut av den 26 januari 2022 utnämnde MB, i egenskap av ordförande för Högsta domstolen som leder tvistemålsavdelningens arbete (nedan kallad ordföranden för tvistemålsavdelningen) en ny dömande sammansättning med sju domare, i vilken de tre pensionerade domarna ersattes av nya personer tillsammans med den domare som tidigare lett nämnda dömande sammansättning.
24 Den nya dömande sammansättningen utgörs av följande: JK, Högsta domstolens förste ordförande som är sittande ordförande, tillsammans med KS, CV och RX, av vilka alla fyra nyligen utnämnts till domare i Högsta domstolen efter lagändringarna i det polska rättssystemet. De tre andra domarna som hade ingått i den tidigare dömande sammansättningen är följande: KW, som sitter kvar som referent, samt PW och WZ. Dessa tre domare utnämndes vid Högsta domstolen innan sådana lagändringar antogs.
25 Detta kan sammanfattas enligt tabellen nedan:
Tidigare sammansättning
Ny sammansättning
1)
TN, sittande ordförande
JK, Högsta domstolens förste ordförande, sittande ordförande – ny
2)
A – pensionerad
KS – ny
3)
B – pensionerad
CV – ny
4)
C – pensionerad
RX – ny
5)
KW, referent
KW, referent – oförändrat
6)
PW
PW – oförändrat
7)
WZ
WZ – oförändrat
26 KW, referenten i den dömande sammansättningen med sju domare, beslutade att begära förevarande förhandsavgörande för att han hyser tvivel om att ändringen av den dömande sammansättningen är förenlig med unionsrätten.
27 KW betonar bland annat att förändringen i denna dömande sammansättning genomfördes utan objektiva skäl och i strid med tvistemålsavdelningens tidigare praxis enligt vilken en dömande sammansättning snarare kompletterades än utnämndes på nytt i sin helhet. Dessutom utgörs den dömande sammansättningen av en majoritet av nya personer som utnämnts under samma omständigheter som BD utnämndes till domare under. Det tyder på att sådana åtgärder kan anses syfta till att påverka den dömande sammansättningens beslut. Det intrycket förstärks av att ändringen företogs av MB, som ordförande för tvistemålsavdelningen, som också utsågs till domare i Högsta domstolen under samma omständigheter som BD och av att den sak som ska bedömas av den dömande sammansättningen är exakt de omständigheter som rådde för utnämningen av BD. Som ett resultat skulle alla avgöranden som meddelas av den dömande sammansättningen bli behäftade med samma brister som BD:s beslut.
28 Dessutom visar beslutet om hänskjutande att X.Y. gav in sina jävsinvändningar gentemot de fyra nya personerna i den dömande sammansättningen som ännu inte prövats vid tidpunkten då beslutet om hänskjutande fattades.(11)
29 Under dessa omständigheter beslutade KW som referent i den dömande sammansättningen med sju domare att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”[1)] När en medlemsstats domstol i sista instans (Högsta domstolen, Polen), efter att ha erhållit en tolkning av unionsrätten från [Europeiska unionens domstol] avseende de rättsliga följderna av ett åsidosättande av grundläggande bestämmelser i den medlemsstatens lagstiftning om utnämning till domare vid Högsta domstolen, när nämnda åsidosättande består i följande:
a) Republiken Polens president utnämner domare i Högsta domstolen, trots att beslutet av [Nationella domstolsrådet] att föreslå vederbörande utnämningar dessförinnan överklagats till den behöriga nationella domstolen (Naczelny Sąd Administracyjny, Högsta förvaltningsdomstolen, Polen), att Högsta förvaltningsdomstolen sköt upp verkställigheten av beslutet i enlighet med nationell rätt och att överklagandeförfarandet inte avslutats, efter vilket Högsta förvaltningsdomstolen slutgiltigt upphävde Nationella domstolsrådet beslut på grund av att det var rättsstridigt, vilket innebar att genom denna rättsakt fråntogs utnämningen till en tjänst som domare vid Högsta domstolen den nödvändiga rättsliga grunden enligt artikel 179 i Konstytucja Rzeczypospolitej Polskiej (Republiken Polens konstitution) i form av en ansökan till Nationella domstolsrådet om utnämning till en tjänst som domare,
b) nomineringsförfarandet genomförs av ett nationellt organ (Nationella domstolsrådet) utan hänsyn till principen om insyn och integritet, vilket – med beaktande av de omständigheter som berör rådets inrättande (i den del som rör domarna) och dess funktionssätt – inte uppfyller kraven för att anses vara ett konstitutionellt organ som ska värna domstolarnas oberoende och domarnas oavhängighet, eftersom det har inrättats i enlighet med Ustawa o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och vissa andra lagar) av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 3),
– ska avgöra den rättsfråga som hänskjutits till den domstolen med tillämpning av den tolkning av unionsrätten som Europeiska unionens domstol har gjort, ska då bestämmelserna i artiklarna 2, 6.1, 6.3 och 19.1 andra stycket [FEU] samt artikel 267 FEUF, jämförda med artikel 47 i [stadgan], tolkas så, att de utgör hinder för att en person som utnämnts till domare vid Högsta domstolen, i strid med de bestämmelser i medlemsstatens nationella rätt som beskrivs ovan i punkt 1 a och b, deltar i den dömande sammansättning som ska pröva den rättsfrågan och även så att de utgör hinder för ändringar i den dömande sammansättningen av en medlemsstats domstol som har hänskjutit en tolkningsfråga till EU-domstolen, när sådana ändringar har skett efter det att EU-domstolen genom ett förhandsavgörande besvarat denna fråga och dessa ändringar inte var motiverade av objektiva skäl (till exempel dödsfall eller pensionering av en domare som är ledamot i den dömande sammansättning som har hänskjutit tolkningsfrågan),
– och att de utgör hinder för att det i det mål som rör denna rättsfråga fattas några som helst beslut, däribland beslut om bland annat den dömande sammansättningen i Högsta domstolen eller om det datum för förhandling som fastställts för prövning av målet av en person som utnämnts till ordförande vid Högsta domstolen, leder arbetet på tvistemålsavdelningen och även utnämnts till domare vid Högsta domstolen i strid med de bestämmelser i medlemsstatens nationella rätt som beskrivs ovan i punkt 1 a och b, eller av någon annan person som utnämnts till domare vid Högsta domstolen, likaså i strid med de bestämmelser i medlemsstatens nationella rätt som beskrivs ovan i punkt 1 a och b, varför sådana beslut eller rättshandlingar måste anses sakna rättsverkan,
– och att de betyder att en domare vid Högsta domstolen, vars utnämning inte är behäftad med några av de brister som nämns i 1 a och 1 b ovan, har rätten och skyldigheten – för att undvika att mål som avgörs av en domstol som inte är oavhängig, opartisk eller har inrättats enligt lag i den betydelse som avses i unionsrätten – att vägra att delta i en dömande sammansättning vid Högsta domstolen där en majoritet av de som utnämnts till domare vid Högsta domstolen har utnämnts genom åsidosättande av de nationella bestämmelserna i den medlemsstat som omnämns ovan i punkt 1 a eller 1 b och, i händelse av att ovanstående fråga besvaras jakande, att de även betyder att om en person utnämnts till domare vid Högsta domstolen utan sådana åsidosättanden som avses i punkt 1 a eller 1 b ovan, har en domare i sagda domstol som är referent i ett mål som avser den berörda rättsliga frågan behörighet att bestämma Högsta domstolens dömande sammansättning som ska avgöra denna sak, utan hänsyn till de bestämmelser i nationell rätt i vilka ordföranden för Högsta domstolen som leder arbetet på tvistemålsavdelningen ges behörighet att utforma de dömande sammansättningar som ska pröva de mål som avgörs i Högsta domstolens tvistemålsavdelning för att ge verkställighet till unionsrätten och dess tolkning så som den antagits av Europeiska unionens domstol och att de utgör hinder för varje person som utnämnts till domare vid Högsta domstolen i strid med bestämmelserna i nationell rätt i en medlemsstat som anges i punkt1 a eller 1 b ovan eller varje annan person som utnämnts till domare vid Högsta domstolen i strid med bestämmelserna i nationell rätt i en medlemsstat som beskrivs i punkt 1 a eller b att inneha en verkställande funktion vid Högsta domstolen (till exempel ordförande vid denna domstol, även tjänsten som förste ordförande vid denna domstol eller avdelningsordförande vid Högsta domstolen) och varje annan tjänst vid Högsta domstolens organ (till exempel som ledamot eller suppleant i Högsta domstolens kollegium eller tjänsten som särskild åklagare vid Högsta domstolens avdelningar), vilka tjänster endast får innehas av lagenligt utnämnda domare från Högsta domstolen och att de utgör hinder för sådana personer att vidta någon åtgärd inom behörigheten för de av Högsta domstolens domare som utövar ovan nämnda funktioner, med tanke på deras möjliga inflytande, i sak eller i rättsligt hänseende, på utövandet av Högsta domstolens rättsfunktioner?”
30 Omkring en månad efter att beslutet om hänskjutande gavs in vid EU-domstolen återgick X.Y. till sin tidigare tjänst som domare och den 24 juli 2025 utsågs han till justitieminister och samma dag avgick han från sin tjänst som domare.(12)
31 EU-domstolen beslutade att begära ett antal ytterligare klargöranden från den hänskjutande domstolen,(13) vilket denna svarade på den 9 april 2025.
32 Skriftliga inlagor gavs i förevarande mål in till EU-domstolen av X.Y., Prokurator Generalny (Riksåklagaren, Polen), Republiken Polen och Europeiska kommissionen.
33 Förhandling hölls den 16 mars 2026 varvid alla dessa parter, med undantag av Republiken Polen, yttrade sig muntligen. Rzecznik Praw Obywatelskich (Ombudsmannen, Polen) deltog också.
III. Bedömning
A. Inledande anmärkningar
34 I förevarande mål är det viktigt att dra sig till minnes att EU-domstolen i sin rättspraxis har framhållit att förfarandet för utnämning av domare nödvändigtvis utgör en naturlig del av begreppet med en ”domstol som har inrättats enligt lag” i den betydelse som avses i artikel 47 andra stycket i stadgan. Därför kan en domstols oavhängighet bland annat mätas genom hur dess ledamöter har tillsatts.(14) Tillsättningsförfarandet får följder inte bara för en domstols oavhängighet i sig, utan även för vilka som ska ingå i den dömande sammansättningen i varje mål.(15)
35 I Polen tillsätts domare genom beslut av republikens president på förslag av Nationella domstolsrådet som har till uppgift att säkerställa domstolarnas och domarnas oavhängighet.(16) Sedan lagändringarna infördes genom lagen av den 8 december 2017(17) har EU-domstolen varit av uppfattningen att det råder legitima tvivel om Nationella domstolsrådets oavhängighet i dess roll i tillsättningen av domare.(18)
36 EU-domstolen har likväl intagit ståndpunkten att den blotta omständigheten att en domare tillsatts på förslag av Nationella domstolsrådet i dess nya sammansättning inte räcker som stöd för slutsatsen att de krav som är inbegripna i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan inte är uppfyllda.(19)
37 I stället för att avgöra en viss domares oavhängighet är det nödvändigt att beakta alla kontextuella omständigheter kring hur det gick till när han eller hon tillsattes.(20)
38 Inte heller medför varje fel i tillsättningsförfarandet att en domstols sammansättning ogiltigförklaras; endast sådana oegentligheter är relevanta som är av sådan grundläggande betydelse att de ger upphov till allvarligt och legitimt tvivel hos enskilda om att domaren är fri från yttre påverkan, särskilt från andra grenar av statsmakten.(21)
39 Det är betydelsefullt att EU-domstolen på grundval av en sådan helhetsbedömning har kommit fram till att de omständigheter under vilka domarna tillsattes i förfaranden baserade på Nationella domstolsrådets resolutioner 330/2018(22) och 331/2018(23) medför allvarligt och legitimt tvivel hos enskilda kring de personers oavhängighet och opartiskhet som utnämnts på grundval av dessa resolutioner.
40 Dessa omständigheter var i sak att dessa resolutioner av Nationella domstolsrådet, genom vilka Nationella domstolsrådet föreslog att Republiken Polens president skulle tillsätta dessa personer som domare, inhiberades av Högsta förvaltningsdomstolen i avvaktan på EU-domstolens dom i mål A.B.,(24) att presidenten utan att invänta den hänskjutande domstolens lagakraftvunna dom tillsatte dessa domare samt att Högsta förvaltningsdomstolen efter att ha mottagit förhandsavgörandet från EU-domstolen i mål A.B. upphävde Nationella domstolsrådets resolutioner i fråga.(25)
41 I det här läget är det lämpligt att dra sig till minnes att EU-domstolen, i samband med ett beslut om huruvida en avdelning som är sammansatt av domare som tillsattes i förfaranden som gav upphov till tvivel om dess oavhängighet är en ”domstol” i den meningen att den är behörig att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF, i målet Krajowa Rada Sądownictwa(26), kom fram till att avdelningen för extraordinär kontroll, till vilken samtliga personer tillsatts på grundval av Nationella domstolsrådets resolution 331/2018 inte kunde anses uppfylla det villkoret och därmed avvisade presumtionen att en nationell domstol uppfyller kravet på en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 FEUF.(27)
42 I mål Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów(28) kom EU-domstolen fram till att den presumtionen var bruten i förhållande till en person som tillsatts på grundval av Nationella domstolsrådets resolution 330/2018. EU-domstolen ansåg att även om tvistemålsavdelningen, till skillnad från avdelningen för extraordinär kontroll, inte är en nyinrättad avdelning uppvisade förfarandet för att tillsätta domare till avdelningen för extraordinär kontroll (i enlighet med Nationella domstolsrådets resolution 331/2018) och förfarandet för att tillsätta domare till tvistemålsavdelningen (i enlighet med Nationella domstolsrådets resolution 330/2018) samma brister, vilka ”räcker i sig för att ge upphov till berättigade och allvarliga tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande denna domares oavhängighet och opartiskhet”.(29)
43 Jag ska hänföra mig till dessa förfaranden som ”förfaranden som erkänts som oegentliga”, eftersom slutsatsen kan dras att enligt EU-domstolens uppfattning uppfyller de domare som tillsatts i dessa förfaranden i enlighet med Nationella domstolsrådets resolutioner 330/2018 och 331/2018 inte unionsrättens krav på oavhängighet.
44 Som framgår av beslutet om hänskjutande utnämndes fyra personer, som utnämnts till den dömande sammansättningen med sju domare, nämligen JK, KS, CV och RX, liksom MB, som utnämnt dem till denna dömande sammansättning, till domare vid tvistemålsavdelningen i enlighet med Nationella domstolsrådets resolution 330/2018.
45 Under dessa omständigheter söker den hänskjutande domstolen med sin fråga i sak vägledning i följande tre centrala frågor: för det första om unionsrätten förhindrar att personer som utnämnts i förfaranden som erkänts som oegentliga deltar i en dömande sammansättning som anmodas att tillämpa unionsrätten så som den tolkas av EU-domstolen (i mål W.Ż.), för det andra om ett beslut som fattats av en person som har utnämnts till ordförande för tvistemålsavdelningen i ett förfarande som erkänts som oegentligt ska anses sakna rättsverkan och för det tredje vilka konsekvenserna blir av sådana oegentligheter för andra domare i den dömande sammansättningen och, mer specifikt, huruvida dessa domare kan vägra att delta i en sådan dömande sammansättning och huruvida referenten har rätt att utnämna andra domare till den dömande sammansättningen.
46 Enligt min uppfattning har EU-domstolen inte behörighet i förevarande mål att besvara dessa frågor (B). Men för att bistå EU-domstolen om den är av en annan uppfattning ska jag även analysera dessa frågor (C).
B. Förfarandemässiga invändningar
47 Två förfarandemässiga invändningar har i sak gjorts av Ombudsmannen och kommissionen i förevarande mål.
48 Den första invändningen gäller EU-domstolens behörighet. Dessa parter påpekar att det inte finns något behov för EU-domstolen att meddela dom i detta mål, med tanke på följderna av den efterföljande utveckling som rör X.Y:s återinsättning som domare och efterföljande utnämning till justitieminister.
49 Den andra invändningen gäller om den hänskjutna frågan kan tas upp till sakprövning med tanke på kommissionens tvivel kring om den hänskjutande domstolen kan ta hänsyn till den dom som EU-domstolen kommer att meddela.
1. Behörighet
50 Enligt artikel 267 FEUF har EU-domstolen endast behörighet att besvara frågor som är nödvändiga för att lösa en anhängiggjord tvist. Med andra ord måste det finnas ett mål som behöver avgöras av den hänskjutande domstolen. EU-domstolen har inte behörighet att avge rådgivande utlåtanden i allmänna eller hypotetiska frågor, även om sådana frågor kan vara användbara i andra mål.(30)
51 I förevarande mål hänskjuts frågan, vilket framgår i punkterna 12–29 i förevarande förslag till avgörande, i ett sammanhang av interimistiska förfaranden som är huvudsaken närliggande. I dessa interimistiska förfaranden har den dömande sammansättningen med sju domare att ge råd till den dömande sammansättningen med tre domare om lagenligheten av BD:s beslut som satte punkt för förfarandet om huvudsaken och med den de interimistiska förfarandena.
52 Talan i huvudsaken handlar om yrkandet att Nationella domstolsrådets beslut ska ogiltigförklaras. Om den talan vinner bifall resulterar det i att X.Y. återinsätts i den relevanta avdelningen vid den regionala domstol där han har tjänstgjort. Under tiden återinsattes emellertid X.Y. i sin tidigare tjänst vid den domstolen och avgick sedan från sin funktion som domare när han utnämndes till Republiken Polens justitieminister. Därför saknar talan syfte, vilket Ombudsmannen och kommissionen har anfört i sak.
53 Men i svaret på de frågor som översänts av EU-domstolen (se punkt 31 i förevarande förslag till avgörande) förklarade den hänskjutande domstolen att den inte nådde några slutsatser om huruvida X.Y. återinsattes i den regionala domstolens avdelning som han förflyttats från, eftersom sådana slutsatser inte omfattas av den hänskjutande domstolens behörighet. Enligt nämnda domstol förblir, i den del överklagandet som getts in av X.Y. av Nationella domstolsrådets beslut inte dragits tillbaka, dess uppgift, vilken är att besluta om jävsinvändningen för att säkerställa att huvudsaken kommer att behandlas av en i laga ordning sammansatt dömande sammansättning, opåverkad av eventuella förändringar i sakförhållandena beträffande huvudsaken. Med andra ord förblir X.Y:s jävsinvändning gentemot domarna i avdelningen för extraordinär kontroll giltig, varför det alltjämt är nödvändigt att behandla invändningen och lösa alla rättsliga frågor den ger upphov till. Vid förhandlingen bekräftade X.Y. att talan om ogiltigförklaring av Nationella domstolsrådets beslut inte dragits tillbaka.
54 Det är riktigt att EU-domstolen har slagit fast att en uppgift från en nationell domstol om att målet vid denna domstol fortfarande är anhängigt är bindande för EU-domstolen och kan, i princip, inte ifrågasättas av parterna i det nationella målet.(31)
55 Det påverkar dock inte det faktum att det, där så är lämpligt, kommer an på EU-domstolen att granska omständigheterna under vilka målet hänskjutits till den av en nationell domstol för att bedöma om den har behörighet.(32)
56 Som EU-domstolen har fastslagit, ”[o]m det är uppenbart att de frågor som ställts inte längre är relevanta för att avgöra målet, ska EU-domstolen följaktligen fastställa att det saknas anledning att besvara desamma”.(33)
57 I den aktuella situationen är, å ena sidan, huvudsaken, till vilka de interimistiska förfarandena beträffande jävsinvändningen gentemot domarna är knutna, formellt fortfarande anhängig. Det skulle kunna vara ett argument för att EU-domstolen ska döma i målet.
58 Inte desto mindre är det å andra sidan tydligt och oomtvistat att X.Y. inte längre kan återinsättas i sin tidigare tjänst som domare vid den regionala domstolen i Polen.(34) Därför har huvudsaken inte längre något syfte för X.Y. som domare och sökande i det målet.
59 X.Y. invände i förhandlingen främst att det fortfarande finns ett intresse av att driva huvudsaken från perspektivet att skydda allmänintresset för medborgare som omfattas av unionsrätten. Han åberopade det större sammanhanget och förklarade att om situationen fortgår med domare som utnämnts på ett oegentligt sätt och som deltar i dömande sammansättningar riskerar det att orsaka allvarlig och irreparabel skada för tvistande parter och resulterar det i åsidosättandet av principen om ett effektivt domstolsskydd.
60 Som jag förstår det hela, och baserat på dessa synpunkter, förefaller det som att X.Y., som justitieminister, mycket riktigt valt att inte dra tillbaka den talan han väckte när han var domare för att få en tolkning av EU-domstolen av unionsrätten som skulle ligga i allmänintresset när det gäller att lösa problem som fortfarande gör sig gällande i det polska rättssystemet.
61 EU-domstolen saknar emellertid behörighet att ge sin tolkning av unionsrätten i förfarandet med begäran om förhandsavgörande genom att avge ett rådgivande utlåtande, även om svaret skulle vara gagneligt för allmänintresset.(35)
62 På liknande sätt kan inte en framtida skadeståndstalan utgöra skäl för EU-domstolen att avge ett förhandsavgörande. Ingen sådan talan är anhängig,(36) så domstolen skulle besvara en hypotetisk fråga(37) som kanske aldrig kommer aktualiseras vid någon domstol.(38)
63 Sammanfattningsvis, under omständigheterna i förevarande mål, kan det faktum att förfarandet formellt fortfarande är anhängigt inte gå före regeln om att domstolen inte har behörighet att avge rådgivande eller hypotetiska utlåtanden i förfarandet med begäran om förhandsavgörande, särskilt i en situation där EU-domstolen är medveten om att huvudsaken har förlorat sitt syfte.(39)
64 Enligt mitt förmenande är EU-domstolens roll i att ge vägledning till nationella domstolar genom att tolka unionsrätten i konkreta fall av väsentlig betydelse för att bevara legitimiteten av förfarandet med begäran om förhandsavgörande och den juridiska, snarare än rådgivande, karaktär som EU-domstolens roll är av i det förfarandet.
65 I enlighet med detta anser jag att EU-domstolen saknar behörighet i förevarande mål, eftersom den skulle gå bortom sin juridiska funktion i ett mål som förlorat sitt syfte.
2. Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning
66 Om EU-domstolen, i andra hand, skulle anse att det fortfarande finns ett anhängigt mål är det nödvändigt att ta itu med den förfarandemässiga invändningen beträffande om begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning i förevarande mål.
67 I det avseendet hyser kommissionen, med hänvisning till G. m.fl. (Utnämning av domare i allmän domstol i Polen)(40) tvivel om den hänskjutande domstolen i enlighet med bestämmelserna i nationell rätt kan beakta domstolens förhandsavgörande.
68 I G. m.fl.(41) ansåg EU-domstolen att begäran om förhandsavgörande från referenten i en dömande sammansättning med tre domare i en regional domstol i Polen inte kunde tas upp till sakprövning. Med sin frågan önskade referenten förvissa sig om ifall en domare, som ingår i samma dömande sammansättning och som utnämnts under vissa särskilda omständigheter för den domstolen, uppfyllde de krav som ställs upp för en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i enlighet med unionsrätten.
69 EU-domstolen betonade nödvändigheten, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, av att den begärda tolkningen betyder att en nationell domstol som beslutar att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen ensam måste dra konsekvenserna av denna tolkning genom att, mot bakgrund av denna tolkning, bedöma lagenligheten av utnämningen av en annan domare i samma dömande sammansättning och, vid behov, framställa invändningar mot den sistnämnda. EU-domstolen ansåg dock inte att det framgick enligt bestämmelserna i nationell rätt att referenten – ensam – skulle kunna agera på det sättet.(42)
70 Enligt min uppfattning kan förevarande mål enkelt särskiljas från domen i målet G. m.fl. I den domen var oavhängigheten av den domare som ifrågasattes av referenten ännu inte föremål för ett rättsligt beslut av den behöriga nationella domstol som kunde bedöma om det förfarande var korrekt under vilket den domaren hade utnämnts.
71 Tvärtom avser förevarande mål personer som utnämnts till tvistemålsavdelningen i ett förfarande (i enlighet med Nationella domstolsrådets resolution 330/2018) som EU-domstolen redan har ansett som oegentligt, med hänsyn till Högsta förvaltningsdomstolens och Europadomstolens domar (se punkt 42 i förevarande förslag till avgörande), en oegentlighet så grundläggande att den gick stick i stäv med EU:s krav på en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Därför behöver referenten i förevarande mål, i motsats till referenten i målet G. m.fl., inte själv bedöma korrektheten av utnämningen av vissa ledamöter i den dömande sammansättningen med sju domare, utan ställer i sak frågan om vilka konsekvenserna enligt unionsrätten blir om en person har utnämnts i ett förfarande som erkänts som oegentligt.
72 I enlighet därmed är jag av uppfattningen att om EU-domstolen anser att ett mål alltjämt är anhängigt kan begäran om förhandsavgörande tas upp till prövning.
C. Prövning i sak
1. Deltagande i den dömande sammansättningen av personer som utnämnts i förfaranden som erkänts som oegentliga
73 Med den första delen av sin fråga undrar den hänskjutande domstolen i sak om kraven på en oavhängig och opartisk domstol inrättad enligt lag, så som detta säkerställs genom artikel 19.1 FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, förhindrar deltagande i dömande sammansättningar av personer som utnämnts till domare i förfaranden som erkänts som oegentliga, dömande sammansättningar som anmodats att avgöra mål med tillämpning av unionsrätten.
74 I förevarande mål måste den dömande sammansättningen med sju domare tillämpa EU-domstolens dom i målet W.Ż. för att ge råd till den dömande sammansättningen med tre domare om rättsverkningarna av BD:s beslut om att avvisa X.Y:s överklagande av Nationella domstolsrådets beslut.
75 Enligt min uppfattning ger domen i målet W.Ż. i sig svaret på den första delen av den hänskjutande domstolens fråga.
76 När EU-domstolen besvarade den hänskjutna frågan i målet W.Ż. klargjorde den att BD:s beslut ska ogiltigförklaras om den hänskjutande domstolen kom fram till att den berörda domaren utnämnts i ett förfarande som åsidosätter grundläggande processuella regler i en medlemsstat för utnämning av domare. EU-domstolens resonemang var att en person som utnämnts i ett förfarande som erkänts som oegentligt uppfyller inte de krav som är en del av artikel 19.1 andra stycket FEU på en oavhängig och opartisk domstol inrättad enligt lag. Den direkta effekten av artikel 19.1 FEU och principen om unionsrättens företräde resulterar då i en skyldighet för en nationell domstol att ogiltigförklara BD:s beslut.(43)
77 Även om EU-domstolen inte använde sig av en sådan formulering är det enklaste sättet att förstå EU-domstolens dom på, enligt mig, att BD:s beslut inte kan ha rättsverkan enligt unionsrätten, eftersom personen inte är domare enligt unionsrätten. I artikel 19.1 andra stycket FEU framgår särskilt kravet att alla domare som kan anmodas att tillämpa unionsrätten ska vara oavhängiga. Oavhängighet garanteras bland annat av förfaranden för utnämning av domare som ska vara sådana att de inte ger upphov till allvarligt och legitimt tvivel hos enskilda om att personer som utnämns till tjänster inom rättsväsendet är fria från yttre påverkan, särskilt från andra grenar av statsmakten. Personer som utnämns till domare i ett förfarande som åsidosätter grundläggande bestämmelser om förfarandet för utnämning av domare i nationell rätt och som sådana ger upphov till tvivel om att de kan styras av den lagstiftande makten och den verkställande makten är inte domare. Eftersom rättsliga beslut enbart får fattas av domare kan beslut som fattas av personer som utnämnts i förfaranden som erkänts som oegentliga inte ha rättsverkan.
78 Medan målet W.Ż. avsåg ett beslut som fattats av en enda domare som utgjorde en dömande sammansättning utgörs den dömande sammansättningen i förevarande mål av sju domare, av vilka fyra har utnämnts i ett förfarande som strider mot artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan. I det avseendet kom EU-domstolen i målet AW ”T”(44) fram till att den ”redan uttalat att den omständigheten att det i det berörda organet finns en enda domare som tillsatts under samma omständigheter som de omständigheter som var aktuella i det mål som avgjordes genom nyssnämnda dom [i målet Krajowa Rada Sądownictwa] räcker för att detta organ inte ska anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan”.
79 Detta ger vid handen att en blandad dömande sammansättning av domare som utnämnts i laga ordning och domare som inte utnämnts i laga ordning inte är en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag och därför inte uppfyller kraven i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan.
80 Som jag redan har förklarat (se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande) beror ett beslut om att ett utnämningsförfarande varit rättsstridigt på ett sådant sätt att slutsatsen måste dras att den utnämnda personen inte är domare på samtliga omständigheter kring utnämningen, vilka det kommer an på de nationella domstolarna att bedöma. Det ankommer inte på EU-domstolen att göra en sådan bedömning, även om den kan ge vägledning till de nationella domstolarna när det gäller vilka faktorer som bör tas i beaktande.(45)
81 Dessutom har domstolen, även om specifika utnämningar inte bedöms av EU-domstolen, särskilt inte i förfarandet med begäran om förhandsavgörande, vilket jag också redan har förklarat (se punkterna 41 och 42 i förevarande förslag till avgörande), likväl tillstått att vissa förfaranden i vilka personer utnämnts till domare vid Högsta domstolen är rättsstridiga eftersom detta fastställts av nationella domstolar och Europadomstolen.
82 Därför är enligt mitt förmenande personer som utnämnts till den dömande sammansättningen med sju domare i dess nya form, vilka utnämnts till domare vid Högsta domstolen i det förfarande som inleddes genom Nationella domstolsrådets resolution 330/2018 eller 331/2018, vilket det kommer an på den hänskjutande domstolen att verifiera, inte domare och kan inte ingå i en dömande sammansättning som anmodas att tillämpa unionsrätten så som den tolkats av EU-domstolen och som, enligt nationell rätt, ska vara sammansatt av domarna.
83 Dessutom ställer jag mig bakom den argumentation som framförs av X.Y. om att det, jämte problemet med oavhängighet, också finns ett problem med domarnas opartiskhet i förevarande mål. De personer som utnämnts i samma förfarande som BD utnämnts i till Högsta domstolen skulle de facto avgöra sitt eget mål. Om de anser att det förfarande i vilket BD utnämndes är oegentligt skulle det påverka deras egen ställning som domare. EU-domstolen har slagit fast att domare som anmodas att avgöra ett konkret mål inte bara måste vara oavhängiga, utan även opartiska, i den meningen att de inte har några personliga intressen vad gäller utgången i målet.(46) Om de berörda personerna skulle betraktas som domare och kunna utnämnas till den dömande sammansättningen (vilket inte är fallet) skulle kravet på opartiskhet utgöra hinder för deras deltagande i detta konkreta förfarande.
84 Sammanfattningsvis föreslår jag att EU-domstolen besvarar den första delen av den hänskjutna frågan med att artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för deltagande i en dömande sammansättning av personer som utnämnts till domare vid Högsta domstolen i strid med de grundläggande bestämmelserna i nationell rätt om utnämning av domare som ger upphov till allvarligt och legitimt tvivel hos enskilda om dessa personers oavhängighet.
2. Rättsverkningarna av beslut av ordföranden för tvistemålsavdelningen
85 Med den andra delen av sin fråga ställer den hänskjutande domstolen i sak frågan om artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den betyder att beslut av ordföranden för tvistemålsavdelningen om vilka som ska ingå i en dömande sammansättning vid Högsta domstol ska ses som att de inte har några rättsverkningar om de fattats av en person som utnämnts till domare i ett förfarande som fastställts vara oegentligt.
86 Till att börja med tycker jag att det är viktigt att konstatera att ordföranden för tvistemålsavdelningen utnämndes till domare vid denna domstol i ett förfarande baserat på Nationella domstolsrådets resolution 330/2018. Som sagt har EU-domstolen redan intagit ståndpunkten att det förfarandet är tillräckligt oegentligt för att tvivel kring de utnämnda personernas opartiskhet ska uppstå.
87 Denna del av frågan har i själva verket två aspekter: för det första huruvida ett beslut av en person som utnämnts på ett oegentligt sätt till domare har rättsverkningar och, för det andra, huruvida ett sådant besluts eventuella oegentlighet därvid automatiskt påverkar giltigheten av hur den dömande sammansättningen är sammansatt och av de beslut den fattar. De flesta parter i förfarandet inför EU-domstolen var upptagna av frågans andra aspekt.
88 I målet Daka(47) gjorde EU-domstolen en distinktion mellan beslut om att organisera en domstols interna arbete och slutliga domstolsavgöranden. Den kom då fram till att den första typen av beslut, även om de fattats av en person som utnämnts till domare i ett förfarande som har erkänts som oegentligt, ”inte i sig är tillräcklig[t] för att motivera att även de dömande sammansättningar som på detta sätt har inrättats och anhängiggjort dessa mål inte ska anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag, i den mening som avses i unionsrätten”.(48) I målet Daka gjorde EU-domstolen sålunda en tolkning som är relevant för den andra aspekten av den hänskjutna frågan.
89 Det resultatet är väl överensstämmande med andra beslut av EU-domstolen i vilka den framhållit att bedömningen av rättsenligheten av en domstols sammansättning, eller av en dömande sammansättning, inte kan vara avhängig av en enda faktor, utan ska bedömas på grundval av alla relevanta omständigheter.(49) I det avseendet ska, vilket Ombudsmannen framförde, det blotta faktum att en dömande sammansättning var ett beslut av en person som hade utnämnts till domare i ett förfarande som erkänts som oegentligt, även om det skulle kunna beaktas som en faktor, inte ensamt räcka för att den dömande sammansättningen inte ska anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Om samtliga domare i en sådan dömande sammansättning var domare och fattat sina beslut oavhängigt i enlighet med lagen skulle beslut av en sådan dömande sammansättning, även om den utnämnts av en person som utnämnts till domare på ett oegentligt sätt, inte vara ogiltiga.
90 Men det är en annan fråga än frågan huruvida ett beslut av en person som utnämnts till domare i ett förfarande som erkänts som oegentligt kan anses vara rättsligt giltigt.
91 Enligt min uppfattning beror svaret på den frågan på om vissa beslut, enligt nationell rätt, som i sig inte är beslut genom vilka ett mål avgörs, utan organiserar det sätt på vilket ett mål ska avgöras, anförtros till domare, eller tvärtom får fattas av personer som har administrativa funktioner i en domstol.
92 Om det enligt nationell rätt är tillåtet att beslut om vilka som ska ingå i dömande sammansättningar fattas av en domare som har en viss funktion i domstolen, till exempel ordförande för domstolen eller för en avdelning, har ett beslut om vilka som ska ingå i en dömande sammansättning inga rättsverkningar om den person som fattade beslutet inte är domare på grund av de erkända oegentligheterna i ett förfarande i vilket den personen utnämndes till domare. Nationell rätt kan emellertid inrymma möjlighet för automatiskt urval till dömande sammansättningar, baserat på till exempel algoritmer eller andra fördelningssystem, vilka bara omvandlas till ett beslut av en person som har en viss funktion i en domstol. I ett sådant fall spelar det ingen roll om en person som fattar beslutet är domare eller inte.
93 Om vissa beslut om hur en domstols interna arbete ska organiseras enligt nationell rätt anförtros till en person som är domare, i syfte att säkerställa domares oavhängighet och opartiskhet, är ett beslut av det slaget som fattas av en person som inte är domare inte rättsligt giltigt.
94 Det är så jag förstår X.Y:s sätt att argumentera, vilket jag i sak ställer mig bakom, enligt vilket den norm som ska tillämpas på ett beslut av ordföranden för tvistemålsavdelningen i förevarande mål inte fastslås i målet Daka, utan snarare i målet Kommissionen mot Polen (Ultra vires-prövning av EU-domstolens rättspraxis – unionsrättens företräde).(50) I den domen bedömde EU-domstolen bland annat uppgifterna för ordföranden för Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen). EU-domstolen betonade att organisatoriska beslut av ordföranden för den domstolen tvivelsutan kan utöva ett visst inflytande över dess verksamhet, vilket betyder att sådana beslut måste fattas av en person som utnämnts på grundval av regler som inte kan föranleda några rimliga tvivel om huruvida ordförandens befogenheter och funktioner används som ett instrument för inblandning i nämnda domstols dömande verksamhet.(51)
95 Sammanfattningsvis föreslår jag att EU-domstolen besvarar den andra delen av den hänskjutna frågan med att artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att beslut om hur en domstols interna arbete ska organiseras inte anses ha rättsverkan om sådana beslut på grundval av nationell rätt anförtros till en domare, om den person som fattar ett sådant beslut utnämnts till domare i ett förfarande som åsidosätter artikel 19.1 FEU. Avsaknaden av rättsverkan av ett sådant beslut om vilka som ska ingå i en dömande sammansättning kan emellertid inte automatiskt leda till slutsatsen att sammansättningen är ogiltig eller att ett beslut av nämnda dömande sammansättning inte ger upphov till rättsverkningar.
3. Konsekvenser
96 Med den tredje delen av sin fråga vill den hänskjutande domstolen i sak veta om artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den innebär att konstaterandet att den dömande sammansättningen med sju domare inte är en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag tillåter domare som är en del av denna dömande sammansättning att inte delta i densamma och om referenten i ett sådant fall själv får utse vilka som ska ingå i den dömande sammansättningen.
97 I domen i målet W.Ż. fastslog EU-domstolen med hänvisning till domen i målet A.B. att ”[f]ör det fall att det visar sig att artikel 19.1 andra stycket FEU har åsidosatts, ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den hänskjutande domstolen ska underlåta att tillämpa nämnda bestämmelser och i stället tillämpa de nationella bestämmelser som tidigare var i kraft, och därvid själv företa den prövning som föreskrevs i sistnämnda bestämmelser”.(52)
98 Medan den direkta verkan av artikel 19.1 andra stycket FEU i kombination med principen om unionsrättens företräde sålunda kan medföra att nationella bestämmelser som strider mot den bestämmelsen lämnas utan avseende beror det på nationell rätt hur dessa luckor, som skapats på detta sätt, fylls i.
99 Enligt min uppfattning kan de i laga ordning utnämnda domarna vägra att delta i den dömande sammansättningen med sju domare. De skulle kunna åberopa unionsrättens företräde för att komma fram till att denna dömande sammansättning har utformats på ett oegentligt sätt och vid behov lämna varje bestämmelse i nationell rätt utan avseende som pekar mot en annan slutsats. Det verkar dock inte finnas någon bestämmelse i nationell rätt som förbjuder dessa domare att vägra att delta i avgörandet av saken fram till dess att den dömande sammansättningen har bildats. Det finns därför inget behov av att ogiltigförklara någon bestämmelse i nationell rätt. Möjligheten för dessa domare att vägra delta i en sådan dömande sammansättning ges inte heller genom unionsrätten, utan följer av det faktum att den berörda dömande sammansättningen inte har bildats av sju domare, och de utnämnda domarna kan inte delta i den dömande sammansättningen förrän den har bildats på detta sätt.
100 Även om företrädesrätten ger domarna möjlighet att anse att den dömande sammansättningen inte existerar kan den principen inte lösa frågan om hur den dömande sammansättningen ska bildas i laga ordning. Den frågan måste avgöras av nationell rätt, som i sig måste vara förenlig med unionsrätten. Såvida inte nationell rätt inrymmer möjligheten för referenten att bilda en dömande sammansättning, under omständigheter där det inte finns någon ordförande för tvistemålsavdelningen som utnämnts till domare i laga ordning och som är satt att utnämna domare till den dömande sammansättningen, fastställs därför ingen sådan rätt genom unionsrätten.
101 Medan artikel 19.1 andra stycket FEU må vara tillräckligt tydlig för att ge den bestämmelse omedelbar verkan som medger slutsatsen att villkoret med domares oavhängighet har åsidosatts(53) kan den med andra ord inte anses vara tillräckligt tydlig för att utgöra bestämmelser om hur rättsväsendet ska vara organiserat i en medlemsstat och sålunda ge referenten rätt att bilda en dömande sammansättning.
102 Artikel 19.1 FEU kan tjäna som måttstock för bedömningen av lagenligheten och ogiltigförklaringen av befintliga nationella bestämmelser (ett negativt beslut), men kan inte ersätta eller skapa saknade nationella regler (ett positivt beslut).
103 Lösningen för bildandet av dömande sammansättningar måste därför sökas genom att tolka nationell rätt,(54) som i sin tur måste vara förenlig med unionsrätten.(55) Om en sådan lösning inte går att finna i nationell rätt kan det vara en signal till den lagstiftande församlingen om att en sådan lucka, som inte kan fyllas i med rättslig tolkning, måste stängas genom lagstiftningsåtgärder.
104 Sammanfattningsvis föreslår jag att EU-domstolen besvarar den tredje delen av den hänskjutna frågan med att artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den gör det möjligt för domare att vägra att delta i en dömande sammansättning i vilken personer deltar som har utnämnts till domare i ett förfarande som i sig strider mot artikel 19.1 andra stycket FEU fram till dess att den dömande sammansättningen har bildats i laga ordning. Genom artikel 19.1 FEU stipuleras dock inte en rätt för en referent att bilda en dömande sammansättning under sådana omständigheter.
IV. Förslag till avgörande
105 Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen fastslår att den inte har behörighet att besvara den fråga som hänskjutits för förhandsavgörande av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) i förevarande mål.
I andra hand föreslår jag att EU-domstolen ska besvara tolkningsfrågan enligt följande:
1) Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så,
att den utgör hinder för deltagande i en dömande sammansättning av personer som utnämnts till domare vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) i strid med de grundläggande bestämmelserna i nationell rätt om utnämning av domare som ger upphov till allvarligt och legitimt tvivel hos enskilda om dessa personers oavhängighet.
2) Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så,
att beslut om hur en domstols interna arbete ska organiseras inte anses ha rättsverkan om sådana beslut på grundval av nationell rätt anförtros till en domare, om den person som fattar ett sådant beslut utnämnts till domare i ett förfarande som åsidosätter artikel 19.1 FEU. Avsaknaden av rättsverkan av ett sådant beslut om vilka som ska ingå i en dömande sammansättning kan emellertid inte automatiskt leda till slutsatsen att sammansättningen är ogiltig eller att ett beslut av den dömande sammansättningen inte ger upphov till rättsverkningar.
3) Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så,
att den gör det möjligt för domare att vägra att delta i en dömande sammansättning i vilken personer deltar som har utnämnts till domare i ett förfarande som i sig strider mot artikel 19.1 andra stycket FEU fram till dess att den dömande sammansättningen har bildats i laga ordning. Genom artikel 19.1 FEU stipuleras dock inte en rätt för en referent att bilda en dömande sammansättning under sådana omständigheter.
1 Originalspråk: engelska.
i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
2 C‑521/21, domen i mål Rzecznik Praw Obywatelskich, EU:C:2026:242.
3 Europadomstolen, 23 november 2023 (CE:ECHR:2023:1123JUD005084921).
4 Se domen i mål Rzecznik Praw Obywatelskich (särskilt punkt 62).
5 Efter regeringsskiftet i december 2023 och mot bakgrund av den nya regeringens avsikter att återinföra rättsstatens principer i Polen drog kommissionen tillbaka sitt motiverade förslag om inledande av förfarandet enligt artikel 7.1 FEU den 29 maj 2024.
6 Se, till exempel, mål Rzecznik Praw Obywatelskich (punkt 58).
7 Se det brådskande yttrandet av Venedigkommissionen och generaldirektoratet för mänskliga rättigheter och rättsstaten (DGI) vid Europarådet om lagförslaget avseende status för domare som utnämnts eller befordrats mellan 2018 och 2025 och andra relaterade frågor (CDL-AD(2026)002, 12 mars 2026). Polen presenterade även ett alternativt angreppssätt som möttes av kritik. Se det gemensamma yttrandet nr 1276/2026 av Venedigkommissionen och DGI vid Europarådet om lagförslaget ”om återinförandet av rätten till en rättvis rättegång och sakprövning utan onödigt dröjsmål” som lagts fram av republikens president (CDL-AD(2026)020, 16 juni 2026). För fler yttranden om andra relevanta frågor beträffande Polen, se Venedigkommissions webbplats, tillgänglig på: https://www.coe.int/en/web/venice-commission/poland.
8 C‑487/19, domen i målet W.Ż., EU:C:2021:798.
9 Se domen i målet W.Ż., (särskilt punkterna 138 till154 och 161).
10 Se domen i målet W.Ż (punkt 155).
11 X.Y. gjorde under tiden emellertid gällande att hans jävsinvändningar gentemot dessa fyra personer avvisades av en domare som enligt hans uppfattning också utnämnts genom en flagrant överträdelse av lagen.
12 Dessa sakförhållanden bekräftades av X.Y. vid domstolsförhandlingen.
13 Klargörandena avsåg i sak till att börja med om X.Y. hade återfått tjänsten som domare och följdverkningarna av detta faktum för de olika förfaranden som inletts och vidare om den hänskjutande domstolen enligt polsk rätt har behörighet att bedöma förenligheten med unionsrätten i att utnämna en annan domare i samma dömande sammansättning samt dess behörighet enligt polsk rätt att pröva lagenligheten av beslut som fattats av ordföranden för Högsta domstolen om sammansättningen av domare och de rättsmedel som står till buds mot sådana beslut.
14 Se, till exempel, domen Rzecznik Praw Obywatelskich, punkt 75 och där angiven rättspraxis.
15 Se, till exempel, domen Rzecznik Praw Obywatelskich, punkt 73 och där angiven rättspraxis.
16 Detta stipuleras av artikel 186.1 i Republiken Polens konstitution. I artikel 179 i densamma föreskrivs även följande: ”Republiken Polens president tillsätter domare, på förslag av [Nationella domstolsrådet], för en obegränsad ämbetstid.”
17 Dessa ändringar inbegrep förtida upphörande av mandaten för de domare som tjänstgjorde i detta organ och justering av reglerna om tillsättande av nya ledamöter, varav de flesta tidigare utnämnts av domare, medan de nya reglerna gjorde detta till parlamentets behörighet. Dessa ändringar gav, om de satts in i rätt kontext, såsom parallella ändringar av lagen om Högsta domstolen, upphov till allvarliga tvivel om huruvida förfarandet för tillsättning av domare i Polen kontrolleras av den lagstiftande makten och den verkställande makten. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) (C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 143). Se även Europadomstolens dom av den 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819, punkterna 309 – 312 och 320).
18 Se, till exempel, dom av den 15 juli 2021, Kommissionen mot Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) (C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 101–108) och W.Ż (punkt 150).
19 Se, till exempel, domen Rzecznik Praw Obywatelskich, punkt 83 och där angiven rättspraxis. På samma sätt har EU-domstolen kommit fram till att avsaknaden, för deltagarna i det berörda tillsättningsförfarandet, av rätt till ett effektivt rättsmedel inte heller är tillräckligt i sig för att dra slutsatsen att en domstol eller dömande sammansättning där domare ingår som tillsatts i ett sådant förfarande inte ”har inrättats enligt lag” i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan (se punkt 88 i nämnda dom).
20 Se, till exempel, domen Rzecznik Praw Obywatelskich (punkterna 78 och 91 och där angiven rättspraxis).
21 Se, till exempel, dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson mot rådet och HG mot kommissionen (C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 75) och Rzecznik Praw Obywatelskich (punkterna 76 och 77).
22 I Nationella domstolsrådets resolution nr 330/18 av den 28 augusti 2018 (nedan kallad Nationella domstolsrådets resolution 330/2018) rekommenderades att sju kandidater ska utgöra den dömande sammansättningen i tvistemålsavdelningen, däribland de fem berörda personerna i förevarande mål (MB, JK, KS, CV och RX).
23 I Nationella domstolsrådets resolution nr 331/2018 av den 28 augusti 2018 (nedan kallad Nationella domstolsrådets resolution 331/2018) rekommenderades att 20 kandidater ska utgöra den dömande sammansättningen i avdelningen för extraordinär kontroll, däribland BD, effekterna av vars beslut utgör orsaken till förevarande mål.
24 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen– Rättsmedel) (C‑824/18, EU:C:2021:153) (nedan kallad domen i målet A.B.).
25 Se, till exempel, dom av den 21 december 2023, Krajowa Rada Sądownictwa (En domares kvarstående i tjänst) (C‑718/21, Krajowa Rada Sądownictwa, EU:C:2023:1015, punkterna 50 – 54).
26 Se domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa (punkterna 40–78). Se även, till exempel, beslut av den 9 april 2024, T (Audiovisuella program för barn) (C‑22/22, EU:C:2024:313), och beslut av den 21 juni 2024, Kancelaria B (C‑810/23, EU:C:2024:543).
27 En sådan presumtion bekräftades i dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank (C-132-/20, EU:C:2022:235, särskilt punkterna 69 och 72), i vilken EU-domstolen förklarade att den presumtionen kan brytas om ett lagakraftvunnet domstolsavgörande meddelat av en nationell eller internationell domstol ger fog för slutsatsen att den domare som utgör den hänskjutande domstolens dömande sammansättning inte är en oavhängig, opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan.
28 Se dom av den 7 november 2024 (C‑326/23, EU:C:2024:940, punkterna 20 – 37). I det målet tog EU-domstolen hänsyn till Europadomstolens dom av den 3 februari 2022, Advance Pharma sp. z o.o. mot Polen (CE:ECHR:2022:0203JUD000146920). Se även beslut av den 3 mars 2025, Rabal och Drałka (C‑586/24 och C‑605/24, EU:C:2025:206).
29 Dom av den 7 november 2024, Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów, C‑326/23, EU:C:2024: 940, punkt 35).
30 Se dom av den 16 juli 1992, Meilicke (C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 25). Detta har upprepats vid ett flertal tillfällen. Se, till exempel, dom av den 22 mars 2022, Prokurator Generalny (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) (C‑508/19, EU:C:2022:201, punkterna 60 och 62).
31 Se, till exempel, dom av den 2 februari 2023, Towarzystwo Ubezpieczeń Ż (Vilseledande försäkringsavtal) (C‑208/21, EU:C:2023:64, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
32 Se dom av den 16 december 1981, Foglia (244/80, EU:C:1981:302, punkterna 18 to 21), se även, till exempel, dom av den 22 juni 2023, État belge (Omständigheter som hänför sig till tiden efter beslutet om överföring) (C‑711/21 och C‑712/21, EU:C:2023:503, punkt 31).
33 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) (C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 70 och där angiven rättspraxis) (min kursivering).
34 Ombudsmannen gjorde iakttagelsen att X.Y. inte längre kan återinsättas i den domstolsavdelning han tidigare tjänstgjort vid, eftersom han inte längre är domare.
35 Se till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2022, Banco Cetelem (C‑302/21, EU:C:2022:919, särskilt punkterna 30 – 34) och beslut av den 29 januari 2020, Zakład Ubezpieczeń Społecznych (C‑522/18, EU:C:2020:42, särskilt punkterna 26–35).
36 X.Y. bekräftade vid förhandlingen att han återkallade sin skadeståndstalan då han tillträdde tjänsten som minister. Den talan är därför inte anhängig för närvarande.
37 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 10 juni 2011, Mohammad Imran (C‑155/11 PPU, EU:C:2011:387, punkterna 19 och 20).
38 Dessutom förklarade Ombudsmannen att enligt polsk lag har den domstol som avgör ett mål som rör en skadeståndstalan behörighet att bedöma lagenligheten av Nationella domstolsrådets beslut för det målets syften. Därför behöver inte Nationella domstolsrådets beslut ogiltigförklaras för att en tvistemålsdomstol i framtiden ska avgöra en skadeståndstalan som väcks av X.Y.
39 I det avseendet angav Ombudsmannen att när saken inte längre äger giltighet är det Högsta domstolens praxis att avsluta sådana förfaranden.
40 Se dom av den 9 januari 2024, (C‑181/21 och C‑262/21, G m.fl., EU:C:2024:1).
41 Se G. m.fl. (punkterna 66–73).
42 Se G. m.fl. (punkterna 69 och 70).
43 Se domen i målet W.Ż. Ibidem (punkterna 152–155).
44 Dom av den 4 september 2025 (C‑225/22, EU:C:2025:649, punkt 57). Se även, till exempel, dom av den 16 juli 2026, Rzecznik Dyscyplinarny Sądu Najwyższego (C‑96/24, C‑103/24 och C‑112/24, EU:C:2026:595, punkt 84).
45 EU-domstolen har mycket riktigt gett sådan vägledning till den hänskjutande domstolen i punkterna 134–155 i domen i målet W.Ż.
46 Se, till exempel, dom av den 14 november 2024, S (Ändring av dömande sammansättningar) (C‑197/23, EU:C:2024:956, punkt 60). Se även, alldeles nyligen, dom av den 16 juli 2026, Gekus (C‑748/23, särskilt punkterna 50–62) och dom av den 16 juli 2026, Rzecznik Dyscyplinarny Sądu Najwyższego (C‑96/24, C‑103/24 och C‑112/24, särskilt punkterna 67–79), i vilka EU-domstolen efter att ha tagit principen om opartiskhet i beaktande fastslog att ledamöterna i en dömande sammansättning som anmodats att avgöra om en domares deltagande i ett givet förfarande är av sådant slag att det åsidosätter kraven på en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats genom lag inte själva kan befinna sig i en situation som är exakt densamma som för den berörda domaren.
47 Se dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl. (C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 86).
48 Daka (punkt 87).
49 Se, för ett liknande resonemang, Rzecznik Praw Obywatelskich (punkterna 78 och 91 och där angiven rättspraxis).
50 Dom av den 18 december 2025 (C‑448/23, EU:C:2025:975).
51 Se dom av den 18 december 2025, Kommissionen mot Polen (Ultra vires-prövning av EU-domstolens rättspraxis – unionsrättens företräde) (C‑448/23, EU:C:2025:975, punkterna 278 och 279).
52 W.Ż (punkt 144).
53 Som EU-domstolen nyligen fastslog i domen i målet Rzecznik Praw Obywatelskich (punkt 51): ”Artikel 19.1 andra stycket FEU ålägger medlemsstaterna en klar, precis och ovillkorlig skyldighet att uppnå ett visst resultat vad gäller den oavhängighet som ska känneteckna de domstolar som har att tolka och tillämpa unionsrätten” (min kursivering).
54 Se, i detta avseende, mål Rzecznik Praw Obywatelskich (punkterna 63–65).
55 Ombudsmannen och kommissionen hänvisade i det avseendet till artikel 16.4 i Högsta domstolens rättegångsregler som kan tillämpas analogt. X.Y. uppgav som svar på en fråga som ställdes vid förhandlingen att det finns en sedvänja med en regel om att den domare som står näst på tur utnämns, såvida inte den domarens arbetsbörda redan är för stor. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida sådana regler kan användas för att hitta en lösning på hur en dömande sammansättning kan bildas när den person som utnämnts till den funktionen blivit utnämnd på ett oegentligt sätt.