Förslag till avgörande av generaladvokat Andrea Biondi fördraget den 26 mars 2026
26 mars 2026
Så kom texten hit
- Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar) — dokumentet hos EUR-Lex
- Texten är hämtad av Ratio Lex den 18 november 2026 ur Publikationsbyråns förråd Cellar (XHTML, verk 1e2e40df-2931-11f1-8803-01aa75ed71a1).
- EUR-Lex har dokumentet som svensk och engelsk pdf: svensk pdf · engelsk pdf.
Dokumentets text
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ANDREA BIONDI
fördraget den 26 mars 2026 ( 1 )
Mål C‑505/24 P
Condor Flugdienst GmbH
mot
Ryanair DAC,
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Statligt stöd — Den tyska lufttransportmarknaden —Stöd som Förbundsrepubliken Tyskland har beviljat ett flygbolag i samband med covid-19-pandemin — Tillfällig ram för statliga stödåtgärder — Rekapitalisering av Condor Flugdienst GmbH — Europeiska kommissionens beslut att inte göra några invändningar — Talan om ogiltigförklaring — Artikel 107.3 c FEUF— Punkt 67 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter — Ansvarsfördelning”
I. Inledning
1 Undsättnings- och omstruktureringsstöd tillhör de mest snedvridande formerna av statligt stöd enligt unionsrätten. Det är ett normalt och önskvärt inslag i en fungerande marknadsekonomi att ineffektiva företag lämnar marknaden. Det gör det möjligt för mer effektiva och tekniskt avancerade konkurrenter att växa. Detta konstateras i punkt 6 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter. ( 2 ) Undsättnings- och omstruktureringsstöd riskerar, genom att störa denna process, att fördröja nödvändiga marknadsanpassningar och skulle kunna hålla tillbaka den ekonomiska tillväxten betydligt i de berörda sektorerna, vilket får en negativ påverkan på ekonomin i stort och skadliga effekter på den inre marknaden. På grund av sådana potentiellt allvarliga snedvridningar av konkurrensen är undsättnings- och omstruktureringsstöd endast berättigat under snävt definierade omständigheter.
2 I riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd, som anger på vilka villkor ett sådant stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 c FEUF, görs en tydlig åtskillnad mellan undsättningsstöd, som är ett tillfälligt stöd, och omstruktureringsstöd, som syftar till att återställa företagets långsiktiga lönsamhet, ( 3 ) så att det kan konkurrera på marknaden av egen kraft, utan fortsatt statligt stöd. ( 4 )
3 Vad gäller omstruktureringsstöd föreskrivs, i avsnitt 3.5.2 i riktlinjerna, särskilda krav för att säkerställa att stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering. I detta syfte bör ett betydande eget bidrag till omstruktureringskostnaderna ( 5 ) och en lämplig ”ansvarsfördelning” säkerställas.
4 Ansvarsfördelning är ett relativt nytt krav inom området för statligt stöd. Kravet infördes för första gången i 2009 års riktlinjer för statligt stöd till banksektorn, ( 6 ) för att därefter hamna i förgrunden i 2013 års bankmeddelande. ( 7 ) Det togs sedan med i de reviderade riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd från 2014, vilka antogs som en del av en bredare handlingsplan för modernisering av det statliga stödet. Enligt ansvarsfördelningskravet, som regleras i avsnitt 3.5.2.2 i de sistnämnda riktlinjerna, måste i första hand aktieägare och, vid behov, innehavare av efterställda fordringar bära tidigare förluster i sin helhet innan offentliga medel kan skjutas till. ( 8 ) Ansvarsfördelningskravet säkerställer att stödet inte används för att skydda investerare från konsekvenserna av tidigare affärsbeslut. En sådan användning skulle kunna skapa överdrivet risktagande och undergräva marknadsdisciplinen. ( 9 ) Överdrivet risktagande, när företag kan räkna med att de sannolikt kommer att räddas om de hamnar i svårigheter och därför satsar på alltför riskfyllda och ohållbara affärsstrategier, är ett centralt problem som ligger till grund för riktlinjernas uppbyggnad. ( 10 )
5 En lämplig ansvarsfördelning enligt riktlinjerna innebär inte enbart att tidigare förluster absorberas i sin helhet innan staten ingriper. Såsom närmare föreskrivs i punkt 67 i riktlinjerna krävs det också att ”allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens aktieposition bör beviljas på villkor som ger staten en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren, med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med de återstående aktierna i företaget när förlusterna har redovisats”. Det centrala tvisteföremålet för detta överklagande är tillämpningen av just detta krav.
II. Bakgrund till tvisten, det angripna beslutet, den överklagade domen och parternas yrkanden
6 Under perioden 2019–2021 kom klaganden, Condor Flugdienst GmbH (nedan kallat Condor), i åtnjutande av flera statliga stödåtgärder, vilka kan delas in i två grupper, dels stödåtgärder som syftade till att få bukt med Condors ekonomiska svårigheter till följd av att dess före detta moderbolag, Thomas Cook Group plc (nedan kallat CG), var insolvent, dels stödåtgärder för att avhjälpa de skador som bolaget lidit till följd av införandet av reserestriktioner i samband med covid-19-pandemin, från den 17 mars till den 31 december 2020 (nedan kallat 2020 års covid-19-stöd) och från den 1 januari till den 31 maj 2021 (nedan kallat 2021 års covid-19-stöd). ( 11 )
7 Genom beslut av den 26 april 2020 beviljade Europeiska kommissionen 2020 års covid-19-stöd, i form av två lån om totalt 550 miljoner euro (nedan kallade 2020 års covid-19-lån) med statlig garanti, på grundval av artikel 107.2 b FEUF. ( 12 )
8 Genom dom av den 9 juni 2021, Ryanair/kommissionen (Condor; Covid-19), ( 13 ) ogiltigförklarade tribunalen detta beslut på grundval av att det var bristfälligt motiverat.
9 Den 26 juli 2021 beviljade kommissionen, för det första, 2020 års covid-19-stöd på nytt. För att efterleva ovannämnda dom uteslöt emellertid kommissionen, i sitt beslut, från beräkningen av den skada som Condor hade lidit, de kostnader som Condor hade haft till följd av förlängningen av insolvensförfarandet. Dessutom konstaterade kommissionen, på grundval av uppgifter som de tyska myndigheterna lämnat i efterhand, att Condor hade överkompenserats med 91,745 miljoner euro jämte ränta. ( 14 )
10 För det andra godkände kommissionen 2021 års covid-19-stöd, i form av en delvis avskrivning av skulder om 60 miljoner euro, som hade uppstått till följd av 2020 års covid-19-lån, och fann att det var förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.2 b FEUF. ( 15 )
11 Slutligen beviljade kommissionen, med stöd av artikel 107.3 c FEUF samt ovannämnda riktlinjer för undsättning och omstrukturering, en stödåtgärd i syfte att stödja omstruktureringen och den fortsatta driften av Condors verksamhet (nedan kallad åtgärden i fråga). Denna stödåtgärd bestod av två delar. Den första delen bestod dels av en ändring av villkoren för 2020 års covid-19-lån, dels av en delvis avskrivning av skulder om 90 miljoner euro, vilka härrörde från dessa lån. Den andra delen gällde avskrivningen av en skuld om 20,2 miljoner euro, motsvarande Condors utestående ränta till följd av det ändrade beslutet om 2020 års covid-19-stöd ( 16 ) (nedan kallat det angripna beslutet). Båda ingick i ett finansiellt stödpaket som hade förhandlats fram av Förbundsrepubliken Tyskland, den nya privata aktieägaren i Condor, Attestor Limited (nedan kallad Attestor), och den tyska offentliga utvecklingsbanken Kreditanstalt für Wiederaufbau (nedan kallad KfW) i syfte att stödja omstruktureringen och den fortsatta driften av Condors verksamhet (nedan kallat köpeavtalet).
12 Ryanair DAC (nedan kallat Ryanair) väckte talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet och gjorde bland annat gällande att dess processuella rättigheter, i egenskap av berörd part, hade åsidosatts genom att kommissionen hade underlåtit att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF, trots att det förelåg betydande svårigheter vid bedömningen av stödets förenlighet med den inre marknaden. ( 17 ) Tribunalen underkände merparten av Ryanairs argument till stöd för denna grund, med undantag för två. Tribunalen fann att Ryanair hade styrkt att kommissionen borde ha hyst sådana tvivel som motiverade att ett förfarande enligt artikel 108.2 FEUF inleddes, nämligen, för det första, huruvida åtgärden i fråga uppfyllde kravet på lämplig ansvarsfördelning i punkt 67 i riktlinjerna, och för det andra, huruvida omfattningen av de åtgärder som syftade till att begränsa snedvridningen av konkurrensen var förenlig med de krav som anges i, bland annat, punkt 3.6.2.2 i dessa riktlinjer.
13 Tribunalen ogiltigförklarade därför det angripna beslutet och ogillade talan i övrigt. ( 18 )
14 Den 18 juli 2024, efter tribunalens dom, inkom Condor med ett överklagande till EU-domstolen. Vid förhandlingen som hölls den 20 november 2025 hördes Condor, Ryanair, Förbundsrepubliken Tyskland och kommissionen.
15 Condor har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, ogilla Ryanairs talan i dess helhet och förpliktiga Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.
16 Kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har båda yrkat att EU-domstolen ska bifalla överklagandet, upphäva den överklagade domen och förpliktiga Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Ryanair har yrkat att EU-domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Condor att ersätta samtliga rättegångskostnader som Ryanair har ådragit sig under dessa förfaranden.
III. Överklagandet
18 Condor har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. För det första anser flygbolaget att tribunalens tolkning av räckvidden av punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering är felaktig. För det andra anser flygbolaget att det angripna beslutet under alla omständigheter är förenligt med nämnda punkt 67 och att tribunalen i grund och botten underlät att pröva innehållet i det beslutet. För det tredje anser flygbolaget att de påstådda briserna i kommissionens prövning inte påverkade utgången av det angripna beslutet.
19 På EU-domstolens begäran kommer detta förslag till avgörande uteslutande ta sikte på den andra grunden för överklagandet.
A.
Den andra överklagandegrunden
20 Genom sin andra överklagandegrund har Condor, med stöd från kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland, angripit punkterna 207, 232 och 233 i den överklagade domen.
21 I dessa punkter konstaterade tribunalen att kommissionen hade underlåtit att undersöka huruvida åtgärden i fråga uppfyllde de krav som uppställs i punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. Tribunalen konstaterade att det inte finns något i det angripna beslutet som tyder på att kommissionen hade behandlat frågan om huruvida åtgärden i fråga hade beviljats på villkor som gav Förbundsrepubliken Tyskland en rimlig andel av framtida kapitalvinster för Condor. ( 19 ) I punkt 232 i den överklagade domen underkände tribunalen Condors argument att den framtida återbetalningen av den återstående delen av skulden som härrörde från 2020 års covid-19-lån kan anses ge staten en ”rimlig andel av framtida kapitalvinster” för Condor, i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. Tribunalen ansåg, för det första, att detta argument utgjorde en komplettering till skälen för det angripna beslutet. För det andra ansåg tribunalen att punkt 67 i riktlinjerna riskerade att fråntas all ändamålsenlig verkan för det fall Condors argument skulle godtas. Tribunalen förklarade att en delvis avskrivning av skulder innebär att den del av skulderna som inte har avskrivits ska återbetalas. Condors argument innebär således att en delvis avskrivning av skulder de facto utesluts från tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering.
22 Condor har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida åtgärden i fråga uppfyllde kravet i punkt 67 i riktlinjerna. Enligt Condor innehåller det angripna beslutet tillräckliga uppgifter för att detta krav ska anses vara uppfyllt, även om det inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till punkt 67.
23 Jag vill inledningsvis erinra om att unionsdomstolarna, enligt fast rättspraxis, inom ramen för den granskning av lagenligheten som avses i artikel 263 FEUF, inte i något fall kan ersätta den motivering som upphovsmannen till den överklagade rättsakten lämnat med en egen motivering. ( 20 ) Efter att ha dragit slutsatsen att kommissionen hade underlåtit att pröva huruvida den aktuella åtgärden var förenlig med punkt 67 i riktlinjerna, ankom det inte på tribunalen att göra en sådan bedömning, genom att fastställa huruvida den berörda åtgärden, på grundval av uppgifterna i det angripna beslutet, hade beviljats på villkor som gav Förbundsrepubliken Tyskland en rimlig andel av den framtida kapitalvinsten för Condor.
24 Det stämmer, såsom Condor påpekar, att domstolen i domen av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen ( 21 ), fastslog att tribunalen är behörig att erinra om innehållet i det beslut som har överklagats till den och att dra slutsatser utifrån de uppgifter som beslutet innehåller. Detta ger emellertid inte tribunalen en behörighet eller en skyldighet att ex officio pröva något som kommissionen har underlåtit att pröva, särskilt när en sådan bedömning inbegriper att den utövar ett utrymme för skönsmässig bedömning. Enligt rättspraxis utgör fastställandet av att det gjordes en otillräcklig eller ofullständig prövning ett indicium på att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen av åtgärden i fråga, vilket i sig medför att man kan ifrågasätta lagenligheten av ett beslut att inte göra invändningar, såsom det angripna beslutet. ( 22 )
25 Trots att Condor således har rätt att ifrågasätta tribunalens slutsats, att det angripna beslutet inte innehöll någon bedömning av huruvida punkt 67 i riktlinjerna hade iakttagits, kan Condor inte kritisera tribunalen för att ha underlåtit att bedöma huruvida åtgärden i fråga, mot bakgrund av uppgifterna i det angripna beslutet, var förenlig med denna punkt.
26 När jag nu har klargjort detta kommer jag att behandla Condors båda påståenden. Därefter kommer jag att pröva de specifika argument som kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har anfört till stöd för den andra överklagandegrunden.
1. Den andra överklagandegrundens första del
27 I den andra överklagandegrundens första del har Condor gjort gällande att tribunalen, genom att underkänna argumentet att den framtida återbetalningen av den återstående delen av skulden, som uppstått till följd av 2020 års covid-19-lån, kunde anses ge staten ”en rimlig andel av framtida kapitalvinster” för Condor, i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna, uppenbart missuppfattade såväl Condors som kommissionens yttranden. Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att motiveringen till det angripna beslutet hade ”kompletterats under förfarandets gång”. ( 23 ) Såväl kommissionen som Condor hade, i sina respektive yttranden, i själva verket gjort gällande att skäl 126 i detta beslut tydligt visade att Attestors anbud erbjöd de bästa villkoren för återbetalning av de offentliga lånen och att den finansieringsram som Attestor erbjöd även återspeglade de potentiella framtida vinster som Condor skulle kunna generera. ( 24 )
28 I ovannämnda skäl 126 i det beslutet konstaterade kommissionen, efter att kortfattat ha redogjort för de olika delarna av åtgärden i fråga, att villkoren i köpeavtalet och omstruktureringen av 2020 års covid-19-lån var ett stödpaket som syftade till att maximera fördelarna för Attestor och optimera återbetalningen av lånet och att de var beroende av varandra. Även om den totala ränta som skulle betalas på det omstrukturerade lånet var lägre än räntan på det ursprungliga lånet ”ingick den i ett framförhandlat paket som syftade till att maximera avkastningen för både Attestor och den tyska staten och kunde därför anses utgöra en lämplig ersättning för stödet”.
29 Jag ser inte hur detta skäl kan anses beröra frågan huruvida den del av åtgärden som tribunalen bedömde omfattas av tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna, det vill säga delvis avskrivning av skulder, uppfyllde det krav som anges i denna punkt. Bedömningen i skäl 126 avser under vilka villkor som ersättning utges för den del av skulden som inte har avskrivits. Den hänför sig snarare till kravet i punkt 54 i riktlinjerna, att stöd till företag i svårigheter ska kompenseras tillräckligt. Det finns inget i detta skäl som tyder på att kommissionen undersökte huruvida den delvisa avskrivningen som föreskrivs i åtgärden i fråga gav Förbundsrepubliken Tyskland en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster.
30 Tribunalen missuppfattade inte Condor argument som grundade sig på skäl 126 i det angripna beslutet. Den underkände bara detta argument efter att ha konstaterat att det inte fanns något i det angripna beslutet, inklusive skäl 126, som tydde på att kommissionen hade bedömt huruvida åtgärden i fråga – som ansågs stärka Condors aktieposition – erbjöd staten en rimlig del av den framtida kapitalvinsten för Condor, såsom krävs enligt punkt 67 i riktlinjerna. Överklagandet ska därför, enligt min uppfattning, ogillas såvitt avser den andra grundens första del.
2. Den andra överklagandegrundens andra del
31 I den andra överklagandegrundens andra del har Condor gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättlig bedömning när den underkände kommissionens och Condors argument att säkerställandet av de bästa villkoren för återbetalning av de offentliga lånen genom det paket som erbjöds av Attestor inte kunde anses ge staten en rimlig andel av framtida kapitalvinster i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna. Paketet innehöll en delvis avskrivning och en earn-out-mekanism för vissa delar av de omstrukturerade lånen, enligt vilken en större del av lånebeloppet skulle återbetalas om det gick bra för företaget. Tribunalens argument att ”[d]et ligger i sakens natur att en delvis avskrivning av skulder innebär att den del av skulderna som inte avskrivits ska återbetalas” ( 25 ) bemötte inte de argument som Condor och kommissionen hade framfört med stöd av skäl 126 i det angripna beslutet.
32 Som jag redan har påpekat i punkt 29 ovan berör skäl 126 i det angripna beslutet inte alls frågan huruvida skuldavskrivningen är förenlig med punkt 67 i riktlinjerna. Tribunalen kunde inte enbart på grundval av bedömningen att det finansiella stödpaket som hade överenskommits med Attestor utgjorde en lämplig återbetalning av stödet dra slutsatsen att kommissionen hade gjort en vederbörlig bedömning av det kravet och gjort en riktig bedömning när den slog fast att det gav Förbundsrepubliken Tyskland en rimlig andel av den framtida kapitalvinsten för Condor i utbyte mot en delvis avskrivning av de skulder som ingick i åtgärden i fråga, utan att det förelåg något behov av en mer ingående utredning.
33 Vad gäller den earn-out-mekanism som föreskrivs i det ovannämnda paketet är det ostridigt att denna utgör ett villkor som är kopplat till återbetalningen av den återstående delen av omstruktureringen av lånet och att den således inte är relevant vid bedömningen av huruvida Förbundsrepubliken Tysklands överenskommelse om delvis avskrivning av skulder var förenlig med punkt 67 i riktlinjerna. En annan slutsats skulle, såsom tribunalen påpekade i punkt 232 i den överklagade domen, innebära att delvis avskrivning av skulder de facto undantas från tillämpningsområdet för punkt 67 i dessa riktlinjer.
34 Tribunalen gjorde sig följaktligen inte skyldig till felaktig rättstillämpning och underlät inte heller att bemöta de argument som Condor och kommissionen hade anfört på grundval av skäl 126 i det angripna beslutet. Att godta detta argument skulle ha inneburit att man fyller i luckorna i motiveringen av det angripna beslutet eller i kommissionens bedömning av efterlevnaden av kraven som uppställs i riktlinjerna. Båda delarna är förbjudna inom ramen för en prövning av lagenligheten av kommissionens beslut enligt artikel 263 FEUF.
35 Jag anser därför att överklagandet ska ogillas såvitt avser den andra grundens andra del.
3. Kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands argument till stöd för den andra grunden
36 Till stöd för Condors andra överklagandegrund har kommissionen gjort gällande att den bedömning som visar att stödet är förenligt med punkt 67 i riktlinjerna återfinns i skälen 135 och 136 i det angripna beslutet. Där drog kommissionen slutsatsen att åtgärden i fråga innebar en lämplig ansvarsfördelning, ( 26 ) eftersom befintliga aktieägare helt och hållet förlorar sina rättigheter ( 27 ) och Condors borgenärer förlorar nästan alla sina fordringar ( 28 ). Enligt kommissionen bortsåg tribunalen från såväl denna bedömning som dess huvudsakliga argument i detta avseende i svaromålet och dupliken, och gjorde således en felaktig tolkning av det angripna beslutet ( 29 ) och brast i sin motivering.
37 Kommissionen har även gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av punkt 67 i riktlinjerna. Kommissionen menar att punkterna 66 och 67 i riktlinjerna syftar till att minska risken för överdrivet risktagande i relation till befintliga investerare genom att förhindra att ett omstruktureringsstöd skyddar dem mot konsekvenserna av deras val att investera i stödmottagaren. ”Befintliga investerare” är befintliga aktieägare och i viss utsträckning innehavare av efterställda fordringar. Attestor, vars inträde i Condor möjliggjordes genom godkännandet av åtgärden i fråga, ska inte förstås som en aktieägare i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna. Den ansvarsfördelning som avses i punkt 67 ska stå i proportion till ”de återstående aktierna i företaget när förlusterna har redovisats”. När det, som i detta fall, föreligger en total förlust av den befintliga aktieägarens rättigheter och en nästan fullständig förlust av borgenärernas fordringar, är varje andel för statens i framtida vinster till följd av omstruktureringen rimlig, inklusive en andel på 0 procent. Förbundsrepubliken Tyskland har framfört ett liknande argument i sin svarsskrivelse.
38 Condor har uttryckt stöd för dessa argument i sin svarsskrivelse och vid förhandlingen.
39 Kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har även gjort gällande att tribunalen underlät att ta hänsyn till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om komplicerade ekonomiska och/eller sociala bedömningar. Förbundsrepubliken Tyskland har särskilt kritiserat tribunalen för att ha utvidgat gränserna för sin domstolsprövning av beslut om att inte göra invändningar enligt artikel 4 i rådets förordning (EU) 2015/1589. ( 30 ) För att besvara frågan om huruvida kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida det aktuella stödet var förenligt med punkt 67 i riktlinjerna har Förbundsrepubliken Tyskland tillagt att det saknar betydelse huruvida, eller i vilken utsträckning, det angripna beslutet uttryckligen hänvisar till punkt 67. Detta är på sin höjd relevant för frågan huruvida beslutet i fråga är tillräckligt motiverat eller inte. Tribunalen blandade samman dessa aspekter och gjorde sig därmed skyldig till felaktig rättstillämpning. Kommissionen har för sin del gjort gällande att tribunalen underlät att ta hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över vid tolkningen av riktlinjerna.
40 Vid förhandlingen vid domstolen framställde Ryanair en invändning om rättegångshinder och gjorde därvid gällande att kommissionens argument avseende skälen 135 och 136 borde ha framförts inom ramen för ett anslutningsöverklagande, eftersom det rör sig om en grund som Condor inte hade framfört i sitt överklagande.
41 Det ska erinras om att de parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas enligt artiklarna 172 och 174 i domstolens rättegångsregler får inkomma med en svarsskrivelse, i vilket det yrkas att överklagandet helt eller delvis ska bifallas, avvisas eller ogillas. Dessa parter får också, enligt artikel 176 samt artikel 178.1 och 178.3 andra meningen i rättegångsreglerna ge in ett anslutningsöverklagande, som ska ges in genom en separat handling som ska vara åtskild från svarsskrivelsen och som syftar till att tribunalens avgörande helt eller delvis ska upphävas på andra grunder och med andra argument än dem som åberopats i svarsskrivelsen. Enligt EU-domstolens praxis framgår det av dessa bestämmelser att den svarsskrivelse som avses i artikel 172 i rättegångsreglerna inte får syfta till att tribunalens dom ska upphävas av skäl som är åtskilda från och självständiga i förhållande till dem som åberopats i överklagandet, eftersom sådana skäl endast kan anföras i ett anslutningsöverklagande. ( 31 )
42 I förevarande mål hänför sig kommissionens invändning, enligt vilken tribunalen underlät att ta hänsyn till bedömningen i skäl 135 i det angripna beslutet, inte till någon av de grunder som Condor framfört till stöd för sitt överklagande. Även om den formellt har framställts till stöd för den andra grunden, innebär den att en helt ny invändning framställs mot tribunalens motivering. Enligt kommissionen framgår bedömningen av huruvida punkt 67 i riktlinjerna har iakttagits i skäl 135 i detta beslut, i vilket kommissionen fann att det inte fanns något återstående eget kapital, vilket skulle ha gjort det möjligt för Förbundsrepubliken Tyskland att dra nytta av en rimlig andel av Condor framtida kapitalvinster. Condor har i sitt överklagande däremot gjort gällande att kommissionen behandlade punkt 67 i skäl 126 i det angripna beslutet och att det finansiella stödpaket som överenskommits med Attestor gav Förbundsrepubliken Tyskland en sådan andel.
43 Kommissionens grund vilar även på en tolkning av punkt 67 i riktlinjerna som skiljer sig från och motsäger den tolkning som Condor har gjort gällande. Medan Condor i sin första överklagandegrund uttryckligen har bestridit premissen att risken för överdrivet risktagande är syftet med punkt 67 i riktlinjerna och har hävdat att tribunalen rättsstridigt tillämpade detta syfte, som i själva verket ligger till grund för punkterna 65 och 66–67, har kommissionen vidhållit att minskningen av denna risk är det huvudsakliga syftet med sistnämnda punkt. Kommissionen har dessutom gjort gällande att punkt 67 i riktlinjerna inte rör nya investerare, medan Condor, i sitt överklagande, har hävdat att det finansiella stödpaket som Attestor föreslagit utgjorde en lämplig ersättning för stödet och gav staten en rimlig andel av de framtida vinster som Condor skulle kunna generera, och därmed underförstått medgav att ovannämnda punkt 67 kan påverka de nya investerarna.
44 Slutligen och viktigast av allt har Condor i sitt överklagande och kommissionen i sin svarsskrivelse, genom att ifrågasätta tribunalens slutsats, att det angripna beslutet inte innehöll någon bedömning av huruvida punkt 67 i riktlinjerna hade iakttagits, gjort gällande olika typer av felaktig rättstillämpning. Medan kommissionen har gjort gällande en felaktig tolkning av ovannämnda punkt 67 och av skäl 135 i det angripna beslutet, har Condor gjort gällande att dess argument avseende relevansen av skäl 126 har missuppfattats och att tribunalens motivering till att inte godta detta argument på grundval av skäl 126 i beslutet var felaktigt och otillräckligt.
45 Min bedömning är därför att kommissionen har framställt en separat och självständig grund i sin svarsskrivelse, vilken inte kan tas upp till sakprövning. Samma slutsats gäller för Förbundsrepubliken Tysklands motsvarande grund och för de grunder som kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har framfört och som anges i punkt 39 i detta förslag till avgörande. Det ska i detta hänseende påpekas att Condor, i sin första överklagandegrund, har gjort gällande att tribunalen underlät att beakta det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har i frågan om huruvida punkt 67 i riktlinjerna är tillämplig på skuldavskrivning och, inom ramen för sin tredje grund, vad gäller åtgärdens lämplighet för att begränsa snedvridningen av konkurrensen, men inte inom ramen för den andra grunden.
46 Däremot kan kommissionens påstående att tribunalen inte beaktade kommissionens huvudargument, som framfördes i svaromålet och i dupliken i första instans, avseende skälen 135 och 136 i det angripna beslutet, tas upp till sakprövning.
47 EU-domstolen har nämligen tydliggjort att domstolens prövning, i mål om överklagande, bland annat syftar till att kontrollera huruvida tribunalen på ett tillfredsställande sätt har prövat samtliga argument som klaganden anfört och att grunden om att tribunalen inte prövat argument som åberopats i första instans i huvudsak motsvarar ett påstående om åsidosättande av motiveringsskyldigheten. ( 32 ) Avsaknad av eller bristfällig motivering utgör en grund avseende tvingande rätt som EU-domstolen får och till och med ska pröva ex officio. ( 33 )
48 Jag anser emellertid att det saknas stöd för denna grund.
49 Till stöd för detta påstående har kommissionen hänvisat till punkterna 122 och 123 i sitt svaromål och till punkterna 94 och 95 i sin duplik i första instans.
50 I dessa två punkter i svaromålet, där Ryanairs sjätte grund bemöttes, argumenterade kommissionen för att kravet på ansvarsfördelning hade efterlevts. Kommissionen påpekade närmare bestämt att aktierna i Condor hade placerats i en förvaltningsfond, eftersom Condors tidigare ägares andel hade förlorat allt värde och denne inte på något sätt hade gynnats vid en framgångsrik omstrukturering av stödmottagaren. Vidare har den konstaterat att stödmottagarens borgenärer även avskrev nästan alla sina fordringar inom ramen för insolvensförfarandet. Skäl 135 i det angripna beslutet, som endast nämns en gång i kommissionens svaromål, nämns i fotnot 164 till stöd för detta argument. Varken hänvisningen till skäl 135 i det angripna beslutet eller kommissionens argument i punkterna 122 och 123 i svaromålet behandlar specifikt punkt 67 i riktlinjerna.
51 I punkterna 94 och 95 i sin duplik gjorde kommissionen gällande att Ryanair inte hade lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att Condor försäljningspris inte skulle ha återspeglat de potentiella framtida vinsterna som stödmottagaren skulle kunna generera och erinrade om att ”syftet med ansvarsfördelningen är att säkerställa att de befintliga ägarna (och innehavare av efterställda fordringar) inte på ett otillbörligt sätt gynnas av statligt stöd i form av kapital, utan att de om möjligt bär förlusterna i deras helhet”. ( 34 )
52 Jag erinrar om att det framgår av rättspraxis att tribunalen inte är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört behandlas vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Tribunalens motivering kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om skälen till att tribunalen inte har godtagit deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning. ( 35 )
53 I förevarande fall kan hänvisningen, i kommissionens inlagor i första instans, till skäl 135 i det angripna beslutet ensamt inte rimligen betecknas som ”huvudargument”. Under dessa omständigheter var tribunalen inte skyldig att sträcka sig längre än att enbart konstatera att det angripna beslutet saknade en bedömning av huruvida punkt 67 i riktlinjerna hade iakttagits.
54 Det ska även påpekas att den tolkning av punkt 67 i riktlinjerna som förespråkas av kommissionen i dess svarsskrivelse inom ramen för detta överklagande, enligt vilken denna punkt inte är avsedd att tillämpas på nya investerare och tillåter en statlig andel om 0 procent när det inte återstår något kapital i företaget efter det att förlusterna har redovisats, varken förekommer i det angripna beslutet eller i kommissionens inlagor till tribunalen. Den förefaller inte ha utarbetats förrän under det förevarande förfarandet. I stället för att angripa tribunalens slutsatser eller bristande motivering förefaller kommissionens argument i själva verket syfta till att komplettera motiveringen till det angripna beslutet, vilket inte är tillåtet i samband med en talan om ogiltigförklaring vid tribunalen och än mindre i samband med ett överklagande till EU-domstolen.
55 Under dessa omständigheter kan inte tribunalen klandras för att ha underlåtit att lämna särskild motivering vid behandlingen av frågor som varken har framställts på ett tydligt sett eller utvecklats i sak vid tribunalen. Tribunalen kan inte heller klandras för att ha fokuserat på argumentet att punkt 67 i riktlinjerna inte är tillämplig på avskrivning av skulder, vilket framfördes av kommissionen under förfarandet i första instans. ( 36 )
56 Av det ovan anförda följer att kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands argument till stöd för den andra överklagandegrunden enligt min mening delvis ska avvisas och delvis saknar stöd.
57 Den följande materiella bedömningen av de grunder som, enligt min mening, inte kan tas upp till sakprövning görs således för det fall EU-domstolen inte skulle instämma med mitt förslag.
58 Inledningsvis vill jag behandla de båda invändningar som Förbundsrepubliken Tyskland och kommissionen har framfört, vilka tas upp i punkt 39 ovan.
59 Förbundsrepubliken Tyskland har kritiserat tribunalens uttalande i punkt 35 i den överklagade domen, att domstolsprövningen av huruvida det föreligger ”tvivel” ( 37 ) om huruvida åtgärden i fråga, i den mån den omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF, är förenlig med den inre marknaden till sin natur går utöver en kontroll av huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning. Förbundsrepubliken Tyskland har gjort gällande att ett sådant tillvägagångssätt leder till en mer omfattande prövning av ett kommissionsbeslut att inte inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 4 i förordning 2015/1589 än av ett kommissionsbeslut som antagits efter ett sådant förfarande.
60 Jag erinrar om att bedömningen av om stödåtgärder är förenliga med den inre marknaden, enligt artikel 107.3 FEUF, omfattas av kommissionens exklusiva befogenhet. ( 38 ) Kommissionen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, även vid den preliminära granskningen av en viss åtgärd, i vilket det ingår att göra komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar. Enligt domstolens fasta rättspraxis är domstolsprövningen av dessa bedömningar således begränsad. ( 39 )
61 Det ska emellertid erinras om att frågan om huruvida det föreligger betydande svårigheter under den preliminära granskningen, vilken ligger till grund för beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet, skiljer sig från bedömningen i sak av åtgärdens förenlighet med den inre marknaden. Såsom tribunalen med rätta påpekade i punkt 35 i den överklagade domen är begreppet tveksamhet i artikel 4.3 och 4.4 i förordning 2015/1589, som tar sig uttryck i förekomsten av betydande svårigheter för kommissionen vid dess prövning av huruvida åtgärden i fråga utgör stöd eller huruvida den är förenlig med den inre marknaden, av objektiv karaktär. ( 40 ) Unionsdomstolarna ska, genom att jämföra grunderna för beslutet att inte göra några invändningar med de uppgifter som kommissionen förfogade över när beslutet antogs, objektivt kunna avgöra huruvida kommissionen kunde lösa alla relevanta frågor utan att inleda det formella granskningsförfarandet. Trots att de ekonomiska eller sociala bedömningarna i sak, vilka ligger till grund för slutsatsen att det inte är nödvändigt att inleda det formella granskningsförfarandet, är föremål för en begränsad domstolsprövning, är frågan om huruvida denna slutsats uppfyller det rättsliga kriteriet ”avsaknad av betydande svårigheter” inte föremål för en sådan. Förbundsrepubliken Tysklands invändning kan således inte godtas.
62 Vad gäller Förbundsrepubliken Tysklands påstående att tribunalen felaktigt blandade ihop avsaknaden av tillräcklig motivering i det angripna beslutet med förekomsten av betydande svårigheter, innebär fastställandet av en otillräcklig eller ofullständig prövning, enligt rättspraxis, att lagenligheten av ett beslut att inte göra några invändningar kan ifrågasättas, eftersom den utgör ett indicium på att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen av åtgärden i fråga. ( 41 ) Därför kan denna invändning inte heller godtas.
63 Kommissionen har gjort gällande att riktlinjer är av en annan karaktär än bindande unionsrättsliga akter ( 42 ) och att det är felaktigt att använda samma tolkningsmetoder vid tolkningen av dem. När kommissionen vid tillämpningen av sina riktlinjer konstaterar att ordalydelsen i dessa riktlinjer kan tolkas på flera sätt, bör den förbehålla sig rätten att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att anta den tolkning som bäst återspeglar dess politik på området för statligt stöd. Unionsdomstolarnas prövning ska följaktligen begränsas till att fastställa huruvida kommissionens tolkning är uppenbart oriktig. När det väl har konstaterats att kommissionens tolkning av sådana riktlinjer åtminstone är rimlig, kan kommissionen inte anses ha överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
64 Jag instämmer inte med detta resonemang. Tolkningen av ett rättsligt instrument, oavsett dess karaktär, skiljer sig från uppgiften att kontrollera om det har tillämpats på ett konsekvent och lagenligt sätt. Tolkningsförfarandet består i att fastställa innebörden av det som ska tolkas, även när det är ett uttryck för upphovsmannens utrymme för skönsmässig bedömning.
65 Om det godtas att unionsdomstolarna har rätt att tolka kommissionens riktlinjer avseende tillämpningen av artikel 107.3 FEUF, vilket jag tror stämmer, måste en sådan uppgift utföras i enlighet med på förhand fastställda objektiva kriterier, även när det är fråga om att rekonstruera upphovsmannens avsikt. Dessa kriterier återfinns i rättspraxis.
66 Enligt EU-domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 43 ) Denna rättspraxis har, enligt min mening med rätta, legat till grund för tolkningen av såväl beslut ( 44 ) som riktlinjer av kommissionen, nämligen på området för statligt stöd, även när EU-domstolen själv tolkat. ( 45 ) På samma sätt bör andra väletablerade principer för tolkningen av unionsrättsliga bestämmelser anses vara tillämpliga även med avseende på kommissionens riktlinjer. Detta inbegriper principen att när en sådan bestämmelse kan tolkas på flera sätt ska företräde ges åt den tolkning som säkerställer bestämmelsens ändamålsenliga verkan. ( 46 )
67 I motsats till vad kommissionen har påstått leder oklarheten till ett ökat, snarare än minskat, behov av tolkning, även när det gäller instrument såsom riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. Det är unionsdomstolarnas uppgift att åtgärda eventuell otydlighet eller inkonsekvens i formuleringarna genom att tillämpa en systematisk och framför allt en teleologisk tolkningsmetod. Den sistnämnda metoden innebär att inte bara syftet med instrumentet och dess allmänna systematik beaktas, utan även de mål som eftersträvas med artikel 107.3 FEUF och, mer allmänt, med bestämmelserna om statligt stöd, för att säkerställa att de är förenliga med dessa mål och att de är effektiva. Att anse att kommissionen har ett obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning att välja sin egen tolkning om denna är rimlig när formuleringarna i riktlinjer kan tolkas på flera olika sätt, skulle, enligt min mening, minska domstolsprövningens effektivitet och undergräva rättssäkerheten genom att det potentiellt skulle göra det möjligt för kommissionen att utnyttja bristande precision för att kringgå sina egna självpåförda regler.
68 Jag kommer nu att undersöka huruvida kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands invändningar, som anges i detalj i punkterna 36 och 37 ovan, är välgrundade. Dessa påståenden grundar sig på en tolkning av punkt 67 i riktlinjerna som innebär att kravet i denna punkt endast gäller befintliga aktieägare eller innehavare av efterställda fordringar och inte nya investerare eller stödmottagaren själv.
69 Punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering är tillämplig på ”allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens aktieposition” och fordrar att staten, i sådana fall, ”bör” beviljas ”en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren”, vilken ska bedömas ”med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med de återstående aktierna i företaget när förlusterna har redovisats” (min kursivering). Det kan argumenteras för att punkt 67 i riktlinjerna är tillämplig när de krav på ansvarsfördelning som anges i punkt 66 i riktlinjerna har tillämpats och det fortfarande finns positivt eget kapital i förhållande till vilket en sådan jämförelse kan göras. Punkt 67 skulle således utgöra ett extra steg som är villkorat av att det fortfarande finns eget kapital efter det att punkt 66 har efterlevts. Hänvisningen till ”återstående aktierna” är dock långt ifrån entydig, särskilt med tanke på att kravet på en ”rimlig andel av framtida kapitalvinster” avser en annan tidpunkt än förlustabsorberingen och tillämpas först när stödmottagarens ekonomiska bärkraft har återställts. Med hjälp av denna hänvisning enkom är det inte möjligt att dra slutsatsen att punkt 67 i riktlinjerna endast avser befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar och inte de investerare som, parallellt med staten, deltar i omstruktureringsplanen.
70 Vad gäller den kontextuella analysen ska det påpekas att punkt 67 återfinns i avsnitt 3.5.2.2 i riktlinjerna, vilket avser ansvarsfördelning, och kommer efter punkterna 65 och 66, vilka uttryckligen har formulerats så att de är tillämpliga på befintliga investerare. I dessa punkter konstateras uttryckligen att befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar har det primära ansvaret för att bära förluster innan det statliga stödet beviljas. I första meningen i punkt 67 läggs emellertid även ett självständigt och kumulativt krav till kraven i punkt 66, vilket framgår av dess inledande lydelse, nämligen att ”[e]n lämplig ansvarsfördelning innebär också” (min kursivering). ( 47 ) Punkterna 65–67 ingår dessutom i avsnitt 3.5 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, med rubriken ”Stödets proportionalitet/begränsning av stödet till ett minimum”. I punkt 61 i detta avsnitt anges att stödbeloppet och stödnivån för omstruktureringen ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering och att en tillräcklig nivå av eget bidrag till kostnaderna för omstruktureringen och ansvarsfördelningen ska garanteras. Av detta följer att man inte, från kontexten, kan dra slutsatsen att punkt 67 uppenbart är begränsad till befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar på samma sätt som punkt 65 och 66.
71 Vad gäller de mål som eftersträvas med kravet i punkt 67 i riktlinjerna framgår det tydligt av punkt 65 i dessa riktlinjer att ansvarsfördelningen enligt avsnitt 3.5.2.2 syftar till att minska överdrivet risktagande genom att säkerställa att befintliga investerare inte undgår följderna av sitt tidigare risktagande på bekostnad av offentliga medel. Jag anser emellertid att det är uppenbart, vilket för övrigt anges uttryckligen i punkt 11 i riktlinjerna, ( 48 ) att punkt 67 inte uteslutande (eller ens huvudsakligen) är avsedd att hantera farhågor som rör överdrivet risktagande. För det första tyder punktens placering, i avsnittet som behandlar proportionalitet och eget bidrag, på att syftet med ansvarsfördelningen är kompletterande och övergripande, nämligen att säkerställa att statligt stöd begränsas till vad som är absolut nödvändigt och att minska bördan för skattebetalarna. ( 49 ) För det andra skiljer sig logiken bakom punkt 67 något från den i punkt 66. I stället för att det i punkt 67 åläggs skyldigheter för särskilda kategorier av privata aktieägare eller borgenärer, regleras däri villkoren för beviljande av statligt stöd som förbättrar stödmottagarens aktieposition. I detta avseende förefaller det snarare röra sig om att fastställa ett krav på eget bidrag än ett krav på ansvarsfördelning, och punkten har i första hand utformats som ett incitament för att begränsa storleken på det begärda omstruktureringsstödet. ( 50 ) Det kan således enligt min mening inte helt uteslutas att punkt 67 i riktlinjerna, i likhet med punkt 62 som handlar om det egna bidraget och i motsats till punkt 66, även är avsedd att tillämpas på nya investerare som deltar i en omstrukturering och som gynnas av den framtida kapitalvinsten för stödmottagaren, vilken åtminstone delvis genereras tack vare ett statligt stöd. Såsom Förbundsrepubliken Tyskland har påpekat skulle Attestor inte ha kunnat träda in i Condor utan det stöd som beviljats enligt åtgärden i fråga. Det är därför rimligt att förvänta sig att Condor framtida vinster delas rättvist med skattebetalarna.
72 Kommissionen och Condor har dock argumenterat att en utvidgning av punkt 67 i riktlinjerna till att omfatta nya investerare skulle kunna avskräcka privata investerare från att delta i omstruktureringar som gynnas av statligt stöd. Följaktligen skulle mer stöd, och inte mindre, vara nödvändigt för att ersätta dessa förlorade investeringar, vilket inte skulle vara förenligt med proportionalitetsprincipen. För att undvika en sådan risk ankommer det på kommissionen att, vid tillämpningen av punkt 67 under sådana omständigheter som i förevarande fall, göra en avvägning mellan behovet av att ge staten en rimlig andel av stödmottagarens framtida värdeökning och behovet av att undvika att nya investerare påverkas på ett oproportionerligt sätt.
73 Eftersom skäl 135 i det angripna beslutet inte innehåller någon sådan analys, är jag benägen att dra slutsatsen att om EU-domstolen skulle finna att de grunder som kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har åberopat i detta avseende kan tas upp till sakprövning, ska de ogillas i sak.
B.
Slutsats om den andra överklagandegrunden
74 Det följer av ovanstående att överklagandet, enligt min mening, inte kan bifallas på den andra grunden.
IV. Förslag till avgörande
75 Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska slå fast att överklagandet inte kan bifallas på den andra grunden.
( 1 ) Originalspråk: engelska.
( 2 ) EUT C 249, 2014, s. 1 (nedan kallade riktlinjerna för undsättning och omstrukturering).
( 3 ) Punkt 26 och 27 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering.
( 4 ) Se punkt 52 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering.
( 5 ) Se punkterna 62–64 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. Det krävs att det stödmottagande företaget, dess aktieägares eller kreditgivare eller den företagsgrupp som företaget tillhör lämnar ett sådant bidrag från sina egna medel. Bidraget ska vara reellt, faktiskt, fritt från stöd och tillräckligt, det vill säga normalt sett uppgå till minst 50 procent av omstruktureringskostnaderna.
( 6 ) Kommissionens meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (EUT C 195, 2009, s. 9).
( 7 ) Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (EUT C 216, 2013, s. 1).
( 8 ) I punkt 66 i riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd föreskrivs följande: ”En lämplig ansvarsfördelning innebär vanligtvis att stora aktieägare och, vid behov, innehavare av efterställda fordringar måste bära tidigare förluster i sin helhet. Innehavare av efterställda fordringar bör bidra till att absorbera förluster antingen genom konvertering till aktier eller nedskrivning av kapitalbeloppet för de relevanta instrumenten. Därför bör statliga ingripanden endast göras efter det att förluster redovisats fullt ut och hänförts till befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar. …”
( 9 ) Se punkt 65 i riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd.
( 10 ) Se, särskilt, punkterna 9 och 11 i riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd.
( 11 ) Se domen av 8 maj 2024, Ryanair/kommissionen (Condor; Omstruktureringsstöd) (T‑28/22, EU:T:2024:301, punkterna 3–9) (nedan kallad den överklagade domen).
( 12 ) Kommissionens beslut C(2020) 2795 final av den 26 april 2020 om statligt stöd SA.56867 (2020/N, f.d. 2020/PN) – Tyskland – Kompensation till Condor för skador till följd av covid-19-pandemin.
( 13 ) T‑665/20, EU:T:2021:344.
( 14 ) Kommissionens beslut C(2021) 5731 final av den 26 juli 2021 om statligt stöd SA.63617 (2021/N) – Tyskland covid-19 – Kompensation II till Condor för skador.
( 15 ) Kommissionens beslut C(2021) 5731 final om statligt stöd SA.63617 (2021/N) – Tyskland covid-19 – Kompensation II till Condor för skador.
( 16 ) Kommissionens beslut C(2021) 5729 final av den 26 juli 2021 om statligt stöd SA.63203 (2021/N) – Tyskland – Omstruktureringsstöd till Condor.
( 17 ) Condor och Förbundsrepubliken Tyskland intervenerade vid tribunalen till stöd för kommissionens yrkanden.
( 18 ) Efter den överklagade domen underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande den 29 juli 2024, i syfte att anta ett nytt beslut om omstruktureringsstöd till Condor, se beslut C(2024) 5322 final av den 29 juli 2024 om statligt stöd SA.63203 (2024/C) (f.d. 2021/N) – Omstruktureringsstöd till Condor (EUT C, C/2024/5533). Ett beslut om att bevilja på nytt har sedan dess antagits i april 2025, se beslut C(2025) 2294 final av den 28 april 2025 om det statliga stödet SA.63203 (2024/C) (f.d. 2021/N) som Tyskland genomfört för Condor Flugdienst GmbH (EUT L, 2025/2178) (nedan kallat det nya beslutet). Någon talan har inte väckts vid tribunalen mot det nya beslutet.
( 19 ) Se punkterna 207 och 232 i den överklagade domen. I punkt 212 i den domen drog tribunalen slutsatsen att åtgärden i fråga, i form av bland annat en delvis avskrivning av skulder, skulle klassificeras som ”statligt stöd som förbättrar stödmottagarens aktieposition”, i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna för undsättning och omställning. Condor har angripit denna slutsats i sin första överklagandegrund.
( 20 ) Se, bland annat, dom av den 6 oktober 2021, World Duty Free Group och Spanien/kommissionen (C‑51/19 P och C‑64/19 P, EU:C:2021:793), och dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen (C‑321/21 P, EU:C:2023:713).
( 21 ) C‑321/21 P, EU:C:2023:713, punkt 104 och följande punkter.
( 22 ) Se, bland annat, dom av den 2 september 2021, Commission/Tempus Energy och Tempus Energy Technology (C‑57/19 P, EU:C:2021:663, punkt 41) (nedan kallad domen Tempus).
( 23 ) Se punkt 232 i den överklagade domen.
( 24 ) I sin svarsskrivelse har kommissionen, beträffande skäl 126, gjort gällande att kravet på ansvarsfördelning hade iakttagits, eftersom Attestor hade förvärvat Condor genom ett anbudsförfarande i vilket dess anbud hade accepterats bland de tre tillgängliga anbuden eftersom det erbjöd de bästa villkoren för återbetalning av de offentliga lånen. Till stöd för kommissionens yttrande vid EU-domstolen har Condor, i sin interventionsinlaga, gjort gällande att utan Attestors anbud, som i sin prissättning återspeglade potentiella framtida vinster, skulle sannolikheten för återbetalning av Tysklands tidigare lån, om det över huvud taget förelåg någon sannolikhet för det, ha varit mycket lägre. I denna situation skulle återbetalningen av tidigare lån, med hänsyn till alla förluster och potentiella förluster, kunna anses utgöra en rimlig andel för Förbundsrepubliken Tyskland av Condors framtida vinster. Enligt Condor kom dessa överväganden till uttryck i skäl 126 i det angripna beslutet. Trots att detta argument stod i centrum för Condor interventionsinlaga, nämndes skäl 126 i det angripna beslutet endast en gång i kommissionens svaromål, nämligen i fotnot 165.
( 25 ) Se punkt 232 i den överklagade domen.
( 26 ) Beslutet i fråga, skäl 19 och följande skäl samt skäl 135.
( 27 ) Beslutet i fråga, skäl 33 samt skäl 132 och följande skäl.
( 28 ) I skäl 135 anges följande: ”När det gäller fördelningen av ansvaret för omstruktureringen mellan de tidigare aktieägarna och innehavare av efterställda fordringar framgår det att den tidigare majoritetsägaren i Condor, TCG, har upplösts och håller på att likvideras, medan aktierna i Condor har överförts till en trust (skälen 12 och 19). TCG har förlorat hela värdet av sitt aktieinnehav och kommer inte på något sätt att gynnas av den lyckade omstruktureringen av Condor. På samma sätt skriver Condors fordringsägare av nästan alla sina fordringar i insolvensförfarandet och bidrar därmed till omstruktureringsplanen. Avskrivningsbidraget överstiger omstruktureringsstödets belopp, både när det gäller delvis avskrivning och fortsatt utlåning från KfW till Condor. Condors tidigare aktieägare och fordringsägare bidrar i praktiken till omstruktureringen, vilket minskar behovet av statligt stöd och överdrivet risktagande”. Kommissionen drog därför i skäl 136 slutsatsen att stödet innebar en lämplig ansvarsfördelning.
( 29 ) Felaktig tolkning av en omtvistad akt utgör felaktig rättstillämpning och kan ta upp till sakprövning i samband med ett överklagande, se dom av den 10 mars 2022, kommissionen/Freistaat Bayern m.fl. (C‑167/19 P och C‑171/19 P, EU:C:2022:176, punkt 47 och där angiven rättspraxis) samt dom av den 10 september 2024, kommissionen/Irland m.fl. (C‑465/20 P, EU:C:2024:724, punkt 112).
( 30 ) Förordning av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9).
( 31 ) Se dom av den 14 september 2023, Land Rheinland-Pfalz/Deutsche Lufthansa (C‑466/21 P, EU:C:2023:666, punkterna 50 och 51 samt där angiven rättspraxis), och dom av den 1 augusti 2025, Frankrike och kommissionen/CWS Powder Coatings m.fl. (C‑71/23 P och C‑82/23 P, EU:C:2025:601, punkt 57).
( 32 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2023, Land Rheinland-Pfalz/Deutsche Lufthansa (C‑466/21 P, EU:C:2023:666, punkt 93 och där angiven rättspraxis).
( 33 ) Se dom av den 9 mars 2023, Les Mousquetaires och ITM Entreprises/kommissionen (C‑682/20 P, EU:C:2023:170, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
( 34 ) Kommissionen hänvisade uttryckligen endast till punkterna 65 och 66 i riktlinjerna. Kommissionen tillade, med hänvisning till punkterna 122 och 123 i sitt svaromål, att Ryanair inte hade ”påstått (och än mindre visat) att Condors befintliga ägare eller innehavare av efterställda fordringar skulle ha åtnjutit otillbörliga fördelar”.
( 35 ) Se dom av den 14 september 2023, Land Rheinland-Pfalz/Deutsche Lufthansa (C‑466/21 P, EU:C:2023:666, punkt 94 och där angiven rättspraxis).
( 36 ) Detta argument, som inte förekommer i kommissionens inlagor i första instans, framfördes, enligt Förbundsrepubliken Tysklands svarsskrivelse, vid tribunalens förhandling den 22 september 2023.
( 37 ) Begreppet tveksamhet förekommer i artikel 4.3 och 4.4 i förordning 2015/1589 och tyder på att prövningen av åtgärden i fråga bereder kommissionen betydande svårigheter.
( 38 ) Se, bland annat, dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. (C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 37).
( 39 ) Domstolsprövningen av dessa bedömningar är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna och motiveringsskyldigheten har följts, att uppgifterna om faktiska omständigheter som har lagts till grund för det ifrågasatta beslutet är riktiga, att det inte förekommit felaktig rättstillämpning, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Se dom av den 4 oktober 2024, E. Breuninger/kommissionen (C‑124/23 P, EU:C:2024:860, punkt 30).
( 40 ) Se, bland annat, dom av den 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen (C‑431/07 P, EU:C:2009:223, punkt 63).
( 41 ) Se, bland annat, domen Tempus, punkt 41.
( 42 ) Det är allmänt känt att kommissionen, vid utövandet av det utrymme för skönsmässig bedömning som den har till sitt förfogande enligt artikel 107.3 FEUF, kan anta icke-bindande instrument för att klargöra de kriterier som den avser att tillämpa vid bedömningen av nationella åtgärders förenlighet med den inre marknaden enligt reglerna om statligt stöd, samtidigt som den tvingas iaktta lex superior (oavsett om det är fråga om primär- eller sekundärrätt). Riktlinjerna utgör en begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning. En begränsning som kommissionen själv har infört. Kommissionen kan i princip inte avvika från nämnda regler utan att riskera att dömas för att i förekommande fall ha åsidosatt allmänna rättsprinciper, såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (se dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl., C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 39, 40 och 43). Om riktlinjer inte kan påföra medlemsstater självständiga skyldigheter kan bestämmelserna däri bli bindande genom ett beslut av kommissionen där de tillämpas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2023, Wind Power, C‑11/22, EU:C:2023:765, punkt 30–38, och förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet Wind Power, C‑11/22, EU:C:2023:241, punkterna 28–32).
( 43 ) Se, bland annat, dom av den 17 november 1983, Merck (292/82, EU:C:1983:335, punkt 12), dom av den 7 mars 2018, SNCF Mobilités/kommissionen (C‑127/16 P, EU:C:2018:165, punkt 29) och dom av den 12 oktober 2023, Wind Power (C‑11/22, EU:C:2023:765, punkt 46).
( 44 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2018, SNCF Mobilités/kommissionen (C‑127/16 P, EU:C:2018:165, punkt 29 och följande punkter) och dom av den 17 december 2015, SNCF/kommissionen (T‑242/12, EU:T:2015:1003, punkt 88 och följande punkter)
( 45 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2023, Wind Power (C‑11/22, EU:C:2023:765, punkt 46 och följande punkter).
( 46 ) Se, bland annat, dom av den 22 september 1988, Saarland/Ministre de l’industrie (187/87, EU:C:1988:439, punkt 19), dom av den 10 september 2014, Holger Forstmann Transporte (C‑152/13, EU:C:2014:2184, punkt 26 och där angiven rättspraxis) och dom av den 15 juni 2000, kommissionen/Tyskland (C‑348/97, EU:C:2000:317, punkt 53).
( 47 ) Såsom tribunalen med rätta konstaterade i punkt 223 i den överklagade domen.
( 48 ) Av punkt 11 i riktlinjerna följer: ”Begreppet ansvarsfördelning har införts bland annat för att bättre kunna ta itu med problemet med överdrivet risktagande”.
( 49 ) Se, analogt, dom av den 19 juli 2016Kotnik m.fl. (C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 55–58).
( 50 ) Se, för ett liknande resonemang, Soltész U. och Maier-Rigaud F., ”Rescue and Restructuring Aid”, i Werner. P. och Verouden. V (red), EU State Aid Control: Law and Economics, 2025, sidorna 553 och 554.