Opinion of Advocate General Rantos delivered on 9 July 2026
9 juli 2026
Så kom texten hit
- Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar) — dokumentet hos EUR-Lex
- Texten är hämtad av Ratio Lex den 18 november 2026 ur Publikationsbyråns förråd Cellar (HTML, verk 0dc1ace7-7b81-11f1-bf5e-01aa75ed71a1).
Dokumentets text
Preliminär utgåva
SVFÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ATHANASIOS RANTOS
föredraget den 9 juli 2026(1)
Mål C‑357/25
Groupama Asigurări S.A.
mot
Consiliul Concurenței
(begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien)
” Begäran om förhandsavgörande – Konkurrens – Samverkan – Samordnade förfaranden – Avtal som har till syfte att begränsa konkurrensen – Informationsutbyte mellan försäkringsgivare av ansvarsförsäkringar för motorfordon – Kvalificering av ett sådant utbyte som konkurrensbegränsning genom syfte utan bedömning av de alternativa förklaringar som den berörda parten lämnat – Beviskrav ”
Inledning
1 Denna begäran om förhanhandsavgörande, som har getts in av Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien), rör tolkningen av artikel 101.1 FEUF och närmare bestämt frågan om bevis för ett samordnat förfarande.
2 Begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för en tvist mellan Groupama Asigurări S.A., ett bolag som tillhandahåller försäkringstjänster (nedan kallat Groupama) och Consiliul Concurenței (Konkurrensrådet, Rumänien) (nedan kallat CC), angående det beslut genom vilket CC konstaterat att Groupama hade åsidosatt artikel 101.1 FEUF och motsvarande bestämmelse i rumänsk rätt, genom att delta i genomförandet av ett samordnat förfarande som syftade till att begränsa konkurrensen på marknaden för ansvarsförsäkring för motorfordon genom att höja försäkringspremierna för denna typ av försäkring.
3 Mot denna bakgrund, har den hänskjutande domstolen bett domstolen att precisera vissa aspekter av begreppet samordnat förfarande, bland annat dels vilken grad av precision i den information som utbytts mellan konkurrenter som gör det möjligt att fastställa om ett informationsutbyte kan utgöra ett sådant samordnat förfarande, dels vilken möjlighet ett inblandat företag har att lämna alternativa förklaringar till sitt handlande och till dess verkningar på marknaden.
Tillämpliga bestämmelser
4 Artikel 5.1 a i Legea nr. 21/1996 a concurenței (lag nr 21/1996 om konkurrens) av den 10 april 1996,(2) i den version som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad konkurrenslagen), har följande lydelse:
”Alla … samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den rumänska marknaden eller en del av denna är förbjudna, särskilt sådana som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs
…”
Tvisten i det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen
5 Genom beslut av den 20 november 2018 (nedan kallat det omtvistade beslutet) fastställde CC att flera bolag som tillhandahöll försäkringstjänster i Rumänien, däribland Groupama, under mer än fyra år, hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 5.1 i konkurrenslagen och artikel 101.1 FEUF, genom att genomföra ett samordnat förfarande i syfte att höja premierna på ansvarsförsäkringar för motorfordon, som utgjordes av utbyten av kommersiellt känslig information (nedan kallad det omtvistade beslutet). Groupama ålades för detta böter om 35 378 902 lei roumains (RON) (cirka 6,76 miljoner euro).
6 CC konstaterade närmare bestämt, i detta beslut, att nio försäkringsbolag och deras branschorganisation, Uniunea Națională a Societăților de Asigurare și Reasigurare din România (Rumäniens nationella union av försäkrings- och återförsäkringsbolag) (nedan kallad UNSAR) hade deltagit i ett samordnat förfarande som bestod av utbyten av kommersiellt känslig information om framtida intentioner att höja premierna för ansvarsförsäkringar för motorfordon. Dessa informationsutbyten hade ägt rum såväl vid UNSAR:s möten som genom annonser i pressen. CC påpekade även att dessa bolag inte offentligt hade tagit avstånd från dessa utbyten och därmed hade bidragit till att det aktuella konkurrensbegränsande beteendet hade fortsatt. Denna enda, fortlöpande överträdelse ägde rum från den 18 oktober 2012, datumet för det första mötet i UNSAR vid vilket diskussioner om premier på ansvarsförsäkringar för motorfordon hölls, till den 18 november 2016, vilket var det datum då den rumänska regeringen, för sex månader, införde ett takbelopp för dessa premier.
7 CC har angett att de konstaterade informationsutbytena skulle tolkas i ljuset av det ekonomiska sammanhang i vilket de ägt rum. För det första rådde på den rumänska marknaden för ansvarsförsäkring för motorfordon, under åren 2010–2012, ett stort konkurrenstryck, det vill säg ett ”priskrig”. Detta medförde en årlig nedgång på cirka 20 procent för premierna för ansvarsförsäkring för motorfordon. Enligt CC utgjorde denna försämring grunden för genomförandet av ett samordnat förfarande mellan de försäkringsbolag som erbjöd denna tjänst, då den lockade dem att finna lösningar för att återställa sin finansiella balans. För det andra drog de bolag som sålde ”allriskförsäkringar” på sig stora fordringar på försäkringsbolag som främst tillhandahöll ansvarsförsäkring för motorfordon, på grund av den regressrätt som de hade gentemot dessa. Denna situation diskuterades vid möten mellan de försäkringsbolag som var medlemmar i UNSAR, vid vilka de gav uttryck för sina avsikter att öka premierna för ansvarsförsäkring för motorfordon.
8 Mot denna bakgrund grundade CC det omtvistade beslutet på följande fem omständigheter:
Den 18 oktober 2012, vid ett möte i UNSAR, fördes diskussioner om höjning av premierna på ansvarsförsäkringar för motorfordon som avsåg situationen med mål om regresstalan mellan de företag som tillhandahöll ”allriskförsäkringar” och de som erbjöd ansvarsförsäkring för motorfordon. De förstnämnda ansåg att den löpande verksamheten inte gjorde det möjligt för de tre gäldenärsföretagen att betala de utestående beloppen. Vidare diskuterades utarbetandet av det svar som UNSAR avsåg lämna till Comisia de Supraveghere a Asigurărilor (CSA) (Nämnden med uppgift att övervaka försäkringsbranschen, Rumänien) (nedan kallad övervakningsnämnden) som innehöll förslag till ändring av bestämmelserna om ansvarsförsäkringar för motorfordon.
Den 3 december 2012 fördes, vid ett möte som hölls med tillsynsmyndigheten, det vill säga övervakningsnämnden, i vilket generaldirektören för UNSAR och en del av de försäkringsbolag som var inblandade i det samordnade förfarandet deltog, diskussioner om behovet av att höja premierna på ansvarsförsäkringar för motorfordon, om de konsekvensbedömningar som gjorts av två av dessa företag samt om beloppet för en eventuell ökning av premierna på ansvarsförsäkringar för motorfordon.
I november 2013 annonserade Generali et Uniunea Națională a Societăților de Intermediere și Consultanță în Asigurări din România (Nationella sammanslutningen av företag som bedriver förmedling och rådgivning i försäkringsfrågor i Rumänien), som är en yrkesorganisation med försäkringsmäklare som samarbetade med samtliga berörda bolag, i pressen att premierna för ansvarsförsäkring för motorfordon för år 2014 skulle höjas med 10–15 procent.
Den 11 januari 2016, vid ett möte i UNSAR mellan alla de nio berörda bolagen, informerade Groupama sina konkurrenter om att det hade meddelat Autoritatea de Supraveghere Financiară ASF (Finansiella tillsynsmyndigheten, Rumänien) en indexreglering av premierna på 50 procent.
I februari 2016 annonserade Allianz i pressen att det från och med slutet av mars 2016 skulle höja premierna med 5–10 procent, vilket skulle anmälas till finansiella tillsynsmyndigheten från och med slutet av mars.
9 CC vägrade beakta de alternativa förklaringar beträffande höjningen av premierna under den granskade perioden, som Groupama angav, med motiveringen att sådana förklaringar endast är relevanta när konkurrensmyndigheten enbart grundar sig på parallellism i företagens beteende för att dra slutsatsen att ett samordnat förfarande föreligger.
10 Den 6 maj 2019 väckte Groupama en talan vid Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) och yrkande bland annat ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.
11 Genom dom av den 26 april 2022 ogillade denna domstol talan.(3) Den angav, i huvudsak, inledningsvis att de bevis som angetts i det omtvistade beslutet styrkte att det förelåg ett samordnat förfarande avseende höjning av premierna för ansvarsförsäkringar för motorfordon, som genomförts av försäkringsbolagen, genom utbyte av känslig information. Detta hade gjort det möjligt att skingra tvivlen avseende en transparant oligopolmarknad, som karaktäriserades av en oelastisk efterfrågan knuten till den obligatoriska karaktären av ansvarsförsäkringar för motorfordon och av avsaknaden av innovation samt konsumenternas förhandlingsposition. Vidare konstaterade denna domstol att premierna för ansvarsförsäkringar för motorfordon hade ändrats ofta, vilket i allmänhet inte berodde på interna beräkningar av skadefrekvensen, utan på en övervakning av de premier som tillämpades av andra försäkringsbolag, i syfte att höja genomsnittspremien på marknaden. Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) ansåg, i detta hänseende, att eftersom det samordnade förfarandet var styrkt av att det förekommit kontakter mellan konkurrenter, kunde dess samordnade karaktär inte ifrågasättas genom slutsatserna i expertrapporten, som Groupama gett in, enligt vilken beräkningen av bruttopremien var förenlig med gängse bokföringstekniker och tillämpliga rättsliga bestämmelser. Slutligen angav denna domstol ingen annan sannolik förklaring till den gemensamma höjningen av premierna än att det samordnade förfarandet förelåg, vilket styrkts av den bevisning som prövats. Liksom CC, avfärdade den, i detta hänseende, de av Groupama lämnade förklaringarna som avsåg att motivera innehållet i och syftet med de ovannämnda diskussionerna och prishöjningarna.
12 Groupama överklagade Curtea de Apel Bucureștis (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) dom till Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien), som är den hänskjutande domstolen.
13 Den hänskjutande domstolen har påpekat att de rumänska bestämmelserna om samordnade förfarande är analoga med de som föreskrivs i artikel 101.1 FEUF och att det nationella målet, i huvudsak, ger upphov till två frågor om tolkning av unionsrätten.
14 För det första uppkommer frågan om beviskraven för att fastställa att ett samordnad förfarande föreligger förutsätter att det visas att det förekommit ett detaljerat och individualiserat informationsutbyte avseende datum, omfattning och villkoren för anpassning av prisbeteenden, eller om det räcker att konstatera att mer allmänna diskussioner mellan konkurrenter förekommit, bland annat avseende prisnivåer eller lagändringar som skulle kunna påverka dem, särskilt när de berörda företagen har nära ekonomiska relationer med varandra, bland annat på grund av omfattande ömsesidiga skuldförbindelser. Den hänskjutande domstolen har, i detta hänseende, särskilt hänvisat till domen T‑Mobile,(4) enligt vilken ett utbyte av information ska anses ha ett konkurrensbegränsande syfte om det är ägnat att undanröja osäkerhet hos de berörda vad gäller den exakta tidpunkten, omfattningen och det sätt på vilket det berörda företaget ska genomföra en anpassning. Enligt denna domstol framgår det av denna dom att endast informationsutbyten av en viss betydelse och en viss kvalitet är relevanta när det ska fastställas om ett samordnat förfarande föreligger. Även om förekomsten av sådana beteenden knappast skulle kunna bestridas vid ett utbyte av detaljerad och individualiserad information avseende framtida avsikter angående priser, det vill säga ett utbyte av specifik eller konkret information om datum, omfattning och det sätt på vilket det berörda företaget ska genomföra en framtida anpassning av priser, så skulle detta inte nödvändigtvis vara fallet när diskussionerna, såsom i förevarande fall, är begränsade till ”allmänna” överväganden om priser, som inte innehåller några sådana specifika uppgifter.
15 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att CC har uteslutit möjligheten för Groupama att lämna en alternativ förklaring till sitt beteende på marknaden, genom att grunda sig på en dom från tribunalen,(5) enligt vilken en alternativ förklaring till sakförhållandena bara är relevant när kommissionen enbart stöder sig på de ifrågavarande företagens uppträdande på marknaden. En alternativ förklaring är irrelevant när det inte enbart presumeras att det skett en överträdelse, utan det finns bevisning som styrker detta. Den hänskjutande domstolen anser emellertid att denna dom från tribunalen inte har bekräftats av domstolen. Vidare anser den att ett sådant resonemang kan inskränka det berörda företagets rätt till försvar, genom att frånta det möjligheten att bestrida konkurrensmyndighetens slutsatser av den anledningen att de grundar sig på bevis. Domstolen slog, i detta hänseende, i domen Pappersmassa,(6) fast att ett parallellt beteende endast kan anses som bevis på samordning, om samordningen är den enda rimliga förklaringen till ett sådant beteende och att en prisparallellism exempelvis kan förklaras på ett tillfredsställande sätt genom marknadens oligopolistiska tendenser liksom av särskilda förhållanden.
16 Mot denna bakgrund, har Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) beslutat att vilandeförklara målet och till domstolen ställa följande tolkningsfråga:
”Ska artikel 101.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att
a) den rättsliga standarden för att fastställa ett samordnat förfarande är att det konstateras förekomma ett utbyte av detaljerad/individualiserad information om framtida avsikter vad gäller priser och att det kan antas att ett sådant utbyte mildrar eller undanröjer den strategiska osäkerheten, det vill säga ett utbyte av specifik/konkret information om tidpunkten, omfattningen och tillvägagångssättet för att anpassa det framtida beteendet vad gäller priser
eller
b) det enligt den rättsliga standarden för att fastställa ett samordnat förfarande räcker att det konstateras förekomma generella diskussioner mellan konkurrenter antingen om premierna hos andra försäkringsbolag som befinner sig i en särskild situation (stora skulder till andra försäkringsbolag) eller om lagändringar som påverkar premierna, och att konkurrensmyndigheten därmed inte är skyldig att bedöma en alternativ förklaring till premiehöjningen som ett företag har lämnat för att motbevisa det samordnade förfarandet?”
17 Skriftliga yttranden har getts in till domstolen av Groupama, CC, den rumänska, den grekiska, den polska och den portugisiska regeringen samt kommissionen. Med undantag för den grekiska och den polska regeringen, yttrade dessa parter sig vid förhandlingen den 22 april 2026.
Rättslig bedömning
18 Den enda tolkningsfråga som den hänskjutande domstolen har riktat till domstolen utgörs av två delar. Den första delfrågan framgår av en jämförande läsning av punkt a och den första delen av punkt b i tolkningsfrågan, avseende vilken detaljnivå den information som utbytts mellan konkurrenter ska ha för att ett sådant utbyte ska kunna utgöra ett samordnat förfarande. Den andra delfråga, som formulerats i den sista delen av punkt b i denna fråga, rör, i huvudsak, betydelsen av alternativa förklaringar som ett företag har lämnat för att berättiga sitt beteende och motbevisa ett sådant samordnat förfarande.
Den första delfrågan
19 Genom sin första delfråga, har den hänskjutande domstolen, i huvudsak, önskat få klarhet i huruvida artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att ett ”samordnat förfarande” i den mening som avses i denna bestämmelse, nödvändigtvis förutsätter ett utbyte av detaljerad eller individualiserad information om framtida avsikter vad gäller priser, såsom specifik information om tidpunkt, omfattning och tillvägagångssättet för att anpassa det framtida beteendet vad gäller priser, eller om, i en viss situation, det kan räcka att det förekommer ”generella diskussioner mellan konkurrenter om … premier” för att fastställa att ett sådant förfarande föreligger.
20 Det kan i detta hänseende konstateras att den första del-tolkningsfrågan i realiteten utgörs av två komponenter.
21 I den första delfrågan, såsom den hänskjutande domstolen har formulerat den i punkt a, görs en uppdelning mellan, å ena sidan, ”utbyte av detaljerad/individualiserad information om framtida avsikter vad gäller priser …” och, å andra sidan, ”generella diskussioner mellan konkurrenterna … om premierna”. Beträffande ”detaljerad information”, förefaller den formulering som valts emellertid uppenbart inspirerad av den som domstolen använde i domen T‑Mobile, i vilken den, i punkt 41, slog fast att ”[o]m ett utbyte av information däremot är ägnat att undanröja osäkerhet hos de berörda vad gäller den exakta tidpunkten, omfattningen och det sätt på vilket det berörda företaget ska genomföra en anpassning, ska det anses ha ett konkurrensbegränsande syfte”.(7) Beträffande ”generell information”, förefaller den hänskjutande domstolen avse utbyte av information, såsom den som är aktuell i förevarande mål, avseende en höjning av premierna på ansvarsförsäkringar för motorfordon, vilka, i motsats till den förstnämnda sortens utbyten, varken anger procentsats eller belopp avseende denna höjning eller något specifikt referensdatum för genomförandet av denna.(8) Den första delfrågans första del ska således förstås så, att den, i huvudsak, avser precisera betydelsen av den ovannämnda punkten i domen T‑Mobile. I synnerhet syftar den till att få klarhet i huruvida endast utbyte av de sorters information som anges i denna punkt kan styrka att ett samordnat förfarande föreligger avseende priser i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.
22 Vidare har den hänskjutande domstolen, med denna delfråga, genom att i den första delen av punkt b hänföra till en ”särskild situation” (det vill säga förekomsten av stora skulder mellan konkurrenterna och lagändringars inverkan på premierna), bett domstolen att ange vilken betydelse som ska tillmätas den aktuella marknadens egenskaper, inbegripet vilka bestämmelser som är tillämpliga, vid bedömningen av huruvida ett samordnat förfarande föreligger.
23 Efter några inledande anmärkningar, kommer jag att analysera den första delfrågans båda komponenter var för sig.
Inledande anmärkningar
24 Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 101.1 är följande är oförenligt med den inre marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden. Även om denna bestämmelse innehåller begreppet samordnat förfarande, är detta i syfte att, under förbudet i denna bestämmelse, inkludera olika former av samordnande och samverkan mellan företag. Således omfattar begreppet avtal och begreppet samordnat förfarande olika former av samförstånd som är av samma art men som skiljer sig åt vad avser intensitet och de former som de kommer till uttryck i.(9) Ett samordnat förfarande avser nämligen en form av koordination mellan företag som, utan att det har lett fram till att ett egentligt avtal har ingåtts, medvetet ersätter den fria konkurrensens risker med ett praktiskt inbördes samarbete.(10)
25 Kriterierna koordination och samarbete, som avgör vad som är ett ”samordnat förfarande”, ska uppfattas mot bakgrund av den grundläggande idén bakom EUF-fördragets konkurrensregler, nämligen att varje ekonomisk aktör självständigt ska bestämma den politik som den avser att följa på den gemensamma marknaden.(11)
26 Även om detta krav på självständighet inte utesluter att de ekonomiska aktörerna har rätt att rationellt anpassa sig till det konstaterade eller förutsedda uppträdandet hos konkurrenterna, hindrar det emellertid strikt att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, kontakter som är ägnade att antingen påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller för en sådan konkurrent avslöja det beteende man har beslutat om eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många företagen var och nämnda marknads volym.(12)
27 När det gäller oligopolistiska marknader eller marknader som åtminstone är starkt koncentrerade och präglas av inträdesbarriärer, har domstolen slagit fast att utbyte av information i princip kan göra det möjligt för företagen att få kännedom om sina konkurrenters marknadsställning och kommersiella strategi och således på ett påtagligt sätt påverka den konkurrens som förekommer mellan de ekonomiska aktörerna.(13)
28 Av detta följer att utbyte av information mellan konkurrenter kan strida mot konkurrensbestämmelserna när detta utbyte mildrar eller undanröjer graden av osäkerhet om den relevanta marknadens funktion och följaktligen begränsar konkurrensen mellan företagen.(14) Enligt domstolens praxis är detta fallet när den utbytta informationen är dels konfidentiell, det vill säga inte redan är känd av alla ekonomiska aktörer som är verksamma på den relevanta marknaden, dels strategisk, det vill säga upplysningar om – i förekommande fall, efter att ha kombinerats med annan information som deltagarna i ett informationsutbyte redan känner till – den strategi som vissa av deltagarna avser att genomföra med avseende på vad som utgör en eller flera parametrar som ligger till grund för konkurrensen på den relevanta marknaden.(15)
29 Vad gäller den strategiska karaktären av den information som utbytts beträffande priser, betraktas sådan vanligen som kommersiellt känslig. Pris är nämligen, i de flesta fall, en av de viktiga faktorerna i ett bolags strategi.(16) Vidare har domstolen preciserat att även om varje informationsutbyte om framtida priser, eller vissa av de faktorer som är avgörande för dessa priser, i sig är konkurrensbegränsande, bland annat med hänsyn till risken för att konkurrensen skadas, är emellertid begreppet strategisk information vidare och omfattar alla uppgifter som de ekonomiska aktörerna inte redan känner till och som, i samband med ett sådant utbyte, kan minska osäkerheten hos deltagarna i informationsutbytet om de övriga deltagarnas framtida beteende i förhållande till det som, på grund av de ifrågavarande produkternas eller tjänsternas art, de faktiska villkoren på marknaden och marknadens struktur, utgör en eller flera parametrar som ligger till grund för konkurrensen på den relevanta marknaden.(17) Beträffande ett utbyte om information om priser, har domstolen således slagit fast att det, för att omfattas av begreppet konkurrensbegränsning genom syfte, räcker att utbytet avser endast en av flera prisparametrar.(18) Av detta följer att ett samordnat förfarande, oavsett om det ska kvalificeras som konkurrensbegränsande ”genom syfte” eller ”genom resultat”, även kan utgöra ett konkurrenshinder när detta inte har ett direkt samband med konsumentpriset.(19)
30 Det är mot bakgrund av denna praxis från domstolen som de båda komponenterna i den hänskjutande domstolens första delfråga ska besvaras.
Vilken betydelse som ska tillmätas graden av specificitet i den information som utbytts vid fastställandet av ett samordnat förfarande
31 Beträffande vilken betydelse som ska tillmätas graden av specificitet i den information som utbytts, ska det inledningsvis påpekas att, såsom följer av domstolens praxis som anges i punkterna 24–29 i detta förslag till avgörande, kan varje utbyte av konfidentiell information om priser mellan konkurrenter, i princip, innebära ett samordnat förfarande som är förbjudet enligt artikel 101.1 FEUF, i den mån priset, i allmänhet, utgör en viktig parameter utifrån vilken konkurrensen avgörs, eftersom denna information är strategisk. Följaktligen ska ett pragmatiskt synsätt privilegieras, vilket inte ska vara fokuserat på graden av specificitet i den prisinformation som har utbytts på ett abstrakt sätt, utan på dess innehåll och dess förmåga att mildra eller undanröja osäkerheten kring operatörernas beteende på marknaden, bland annat mot bakgrund av denna marknads egenskaper.(20)
32 Vidare ska icke desto mindre graden av specificitet i den information som utbytts utgöra en relevant omständighet vid bedömningen av denna förmåga att mildra, eller undanröja, osäkerheten i konkurrenshänseende. Ju mer den överlämnade informationen är detaljerad och specifik beträffande de avgörande parametrarna för konkurrensen på den berörda marknaden, ju mer kan den vara strategisk och medföra ett väsentligt inflytande på aktörernas beteende.(21)
33 Mot denna bakgrund anser jag i övrigt att hänvisningen till punkt 41 i domen T‑Mobile ska tolkas i ljuset av de faktiska omständigheterna i det målet. Formuleringen ”den exakta tidpunkten, omfattningen och det sätt på vilket det berörda företaget ska genomföra” hänför till information som de berörda företagen, enligt uppgifterna i de handlingar som har överlämnats till domstolen, utbytte vid ett möte.(22) Det kan således inte av denna dom dras slutsatsen att endast utbyte av information som visar en sådan grad av precision kan styrka att ett samordnat förfarande föreligger.(23)
34 Vidare kan det konstateras att formuleringen i punkt 41 i domen T‑Mobile har återgetts i senare domar, bland annat i syfte att, liksom i denna dom, illustrera ett typiskt exempel på utbyte med ett konkurrensbegränsande syfte,(24) eller i syfte att precisera den lägsta grad av osäkerhet som ett företag måste befinna sig i för att marknaden ska fungera under normala förhållanden.(25) Det framgår emellertid ingenstans i dessa hänvisningar att ett utbyte av information som inte innehåller specifika uppgifter om den exakta tidpunkten, omfattningen och det sätt på vilket det berörda företaget ska bete sig i framtiden principiellt inte kan kvalificeras som ”samordnat förfarande”. Ett sådant synsätt skulle, för övrigt, stå i strid med det pragmatiska synsätt som anges i punkt 31 i detta förslag till avgörande.
35 Slutligen kan det, eftersom det väsentliga vid en bedömning av om ett samordnat förfarande föreligger är själva innehållet i informationen mot bakgrund av dess kapacitet att minska osäkerheten på marknaden, och inte dess grad av precision, kan det hävdas att ett utbyte som enbart avser eventuella framtida prishöjningar, som inte är individualiserade och är begränsade till allmänna tendenser utan indikation på konkreta höjningar, på grund av sin svaga kapacitet att påverka företagens beteende inte förefaller faktiskt kunna mildra osäkerheten på marknaden, eller påverka deras beteende i konkurrenshänseende. Ett sådant utbyte bör således, i princip, inte kvalificeras som överträdelse av konkurrensreglerna. Detta kan, bland annat, vara fallet på marknader där konkurrensen främst utövas med andra parametrar än priset, särskilt när den aktuella marknaden är reglerad, eller när faktorer som ligger utanför företagens kontroll gör en allmän höjning av priserna välkänd och förutsebar, i synnerhet till följd av ökningen av kostnaden för en nödvändig insatsvara, såsom oljeprodukter eller el. Under sådana omständigheter kan ett utbyte av allmän information avseende en överhängande höjning av priserna, eftersom den är välkänd, inte betraktas som konfidentiell och kan inte, i sig, räcka för att fastställa att ett förbjudet samordnat förfarande föreligger.(26)
Beträffande betydelsen av marknadens egenskaper för att fastställa om ett samordnat förfarande föreligger
36 Beträffande marknadsegenskaper för att fastställa huruvida ett samordnat förfarande föreligger, framgår det tydligt av analysen ovan att sannolikheten för att ett informationsutbyte kommer att leda till samverkan som kan minska eller eliminera osäkerheten avseende aktörernas beteende på den aktuella marknaden beror på marknadens egenskaper.(27) Detta synsätt ligger i linje med fast praxis från domstolen, enligt vilken samordnade förfarande ska bedömas mot bakgrund av deras innehåll, det ekonomiska och rättsliga sammanhang i vilket de ingår och de mål som eftersträvas med dem. Detta gäller oavsett om det, som i förevarande mål, rör sig om en begränsning genom syfte eller en begränsning genom resultat.(28) Även om domstolen har fastställt vissa relevanta omständigheter, bland annat beträffande de produkter eller tjänster som tillhandahållits, antalet företag, marknadsvolymen och de reella villkoren för dess fungerande och dess struktur,(29) kan en förteckning över sådana omständigheter inte vara uttömmande, eftersom andra marknadsegenskaper också kan visa sig vara relevanta.(30)
37 I förevarande mål framgår av beslutet om hänskjutande att den nationella domstolen i första instans ansåg att det aktuella informationsutbytet hade gjort det möjligt att undanröja osäkerheten på marknaden, bland annat med beaktande av den aktuella marknadens oligopolistiska och transparenta karaktär, den svaga efterfrågeelasticitet som är knuten till den obligatoriska karaktären av ansvarsförsäkringar för motorfordon samt avsaknaden av innovation och konsumenternas begränsade förhandlingsutrymme. Den hänskjutande domstolen anser emellertid att det är nödvändigt att beakta andra aspekter av marknaden, som den betecknar som ”särskilda situationer”, nämligen lagändringars inverkan på priserna och förekomsten av stora skulder mellan konkurrenter.
38 I detta hänseende och med förbehåll för den bedömning som ankommer på denna nationella domstol, som var ensam behörig att fastställa huruvida den utbytta informationen kunde mildra eller eliminera osäkerheten på marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon, anser jag att följande omständigheter kan vara användbara för tolkningen av dessa båda aspekter.
39 Inledningsvis, vad gäller karaktären av marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon och de bestämmelser som är tillämpliga på denna, vill jag inledningsvis påpeka att det är fastställt att denna marknad är oligopolistisk och koncentrerad (de nio bolag som berörs av det nationella målet innehade mellan 80 procent och 97 procent av den rumänska marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon) och transparent (genom att den möjliggör en enkel övervakning av konkurrenternas prissättning, bland annat genom försäkringsförmedlarnas plattformar). Som har erinrats om i punkt 27 i detta förslag till avgörande, är informationsutbytet på en sådan marknad, i princip, sådant att det är möjligt för företagen att känna till sina konkurrenters positioner och kommersiella strategier och därmed att väsentligt snedvrida konkurrensen.
40 Vidare ska det påpekas att denna marknad präglas av en viss brist på efterfrågeelasticitet knuten till den obligatoriska karaktären av ansvarsförsäkringar för motorfordon. Fordonens förare har nämligen en skyldighet att teckna en ansvarsförsäkring för motorfordon för att kunna köra lagligt, vilket i hög grad begränsar möjligheterna till substitution eller utebliven konsumtion. Under dessa omständigheter kan en allmän höjning av premierna som tillämpas på näst intill alla försäkringsbolag som erbjuder denna typ av försäkring endast medföra en begränsad minskning av den globala efterfrågan och av kundkretsen som är bunden, eftersom de försäkrade inte kan avstå från denna täckning.
41 I övrigt framgår det även av de handlingar som lämnats in till domstolen att konkurrensen på marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon tenderar att utövas väsentligt avseende prisnivån på premierna, eftersom försäkringstagaren av ansvarsförsäkringen för motorfordon bär kostnaden för premien utan att vara den direkta mottagaren av ersättningsprestationerna, då dessa är avsedda för utomstående skadelidande. Denna uppdelning mellan betalare och mottagare tenderar att incitera den förstnämnde att välja det minst kostsamma alternativet. Priset på en premie för ansvarsförsäkringar för motorfordon utgör således en central parameter för utövandet av konkurrensen jämfört med andra parametrar, såsom kvalitén på de prestationer som erbjuds.
42 Det ska emellertid, i detta hänseende, beaktas att de aktuella försäkringsprestationerna är heterogena. Det framgår nämligen av Groupamas yttrande att denna marknad präglas av en prissättning som i stor utsträckning är grundad på en individualiserad riskbedömning, utifrån ett stort antal försäkringstekniska kriterier som är specifika för varje försäkringsbolag och leder till en betydande skillnad mellan premierna beroende på de försäkrades profiler. Mot denna bakgrund, ankommer det på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida, trots denna komplexa prissättning i avtal om ansvarsförsäkringar för motorfordon, utbyten av generell och icke-individualiserad information om tendenserna till höjning av premier kan mildra den strategiska osäkerheten och underlätta en konvergens i prissättningsbeteendena, bland annat beträffande de gemensamma parametrarna för prissättning eller genomsnittliga justeringar av prisskalor.(31)
43 Slutligen följer av beslutet om hänskjutande att marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon i Rumänien omfattas av rättsliga bestämmelser och en övervakning av finansiella tillsynsmyndigheten, och att lagstiftande åtgärder kan påverka fastställandet av premierna. Mot denna bakgrund, ankommer det på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida de bestämmelser som var tillämpliga under överträdelseperioden lämnade tillräckligt handlingsutrymme åt försäkringsbolagen vid fastställandet av deras priser, så att slutsatsen kan dras att priset utgjorde en relevant konkurrensparameter. I detta hänseende framgår av beslutet om hänskjutande att de berörda företagen, i praktiken, förfogade över ett visst utrymme för autonomi avseende prissättningen. De hade nämligen, före överträdelseperioden, fört ett ”priskrig” och priserna var, under denna period, inte direkt reglerade, eftersom taket för premierna trädde i kraft först efter överträdelseperioden. Dessa omständigheter förefaller således visa att pris, trots att det finns rättsliga bestämmelser på området, faktiskt utgör en konkurrensparameter på den aktuella marknaden.
44 Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att även beakta den kumulativa effekten av de lagstiftningsåtgärder som antogs innan och efter överträdelseperioden, vilka hade till syfte att understödja försäkringsbolagens ekonomiska solvens. Dessa medförde obestridligen prishöjningar.(32) CC och den rumänska regeringen har erkänt att dessa åtgärder medförde en höjning av premierna avseende ansvarsförsäkringar för motorfordon, men det ankommer på denna domstol att fastställa om omfattningen av en sådan ökning, helt eller delvis, också kunde tillskrivas informationsutbytet mellan konkurrenterna.
45 Vad gäller förekomsten av stora skulder mellan konkurrenterna på marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon, framgår av de handlingar som har överlämnats till domstolen att den rumänska marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon, mellan åren 2010 och 2012, präglades av allvarliga funktionsstörningar, något som har erkänts av CC. Dessa utgjordes av tillämpningen av artificiellt låga priser som ledde till en uppdelning av marknaden mellan ”försäkringsbolag specialiserade på ansvarsförsäkringar för motorfordon”, som konfronterades med solvensproblem, och försäkringsbolag som främst var verksamma inom ”allriskförsäkring” och ofta ingick i internationella bolagskoncerner. Vissa av de förstnämnda bolagen gick efter hand i konkurs, på grund av deras oförmåga att behålla dessa prisnivåer och fullgöra sina skyldigheter avseende ersättning. Denna situation påverkade även de sistnämnda, vilka, även om de var solventa, drabbades av betydande förluster på grund av att det var omöjligt att driva in skulderna genom att väcka regresstalan och att högriskprofiler flyttades till deras kundportföljer. Dessa omständigheter medförde således en höjning av premierna för ansvarsförsäkringar för motorfordon i syfte att uppväga obalansen på marknaden. Det är således inom ramen för ett legitimt syfte avseende att hantera en sådan skuldsituation som en eventuell höjning av premierna för ansvarsförsäkringar för motorfordon hade diskuterats, bland annat vid mötet den 18 oktober 2012.
46 Även om jag är medveten om att denna skuldsättning bland annat har lett till konkurs för vissa rumänska försäkringsbolag en kort tid efter överträdelseperiodens slut, tvivlar jag på att detta specifika sammanhang, i sig, kan innebära att det är uteslutet att de aktuella informationsutbytena var konkurrensbegränsande. Enligt domstolens praxis utgör inte avsikten bakom de berörda företagens informationsutbyte någon nödvändig uppgift för att styrka att ett samordnat förfarande är begränsande. Tvärtom är varken den omständigheten att de inblandade företagen har agerat utan att ha någon subjektiv avsikt att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen eller den omständigheten att de har eftersträvat att uppnå vissa legitima mål avgörande för tillämpningen av artikel 101.1 FEUF.(33)
47 Det ska emellertid även påpekas att om det hade visats att de diskussioner som fördes vid det första mötet den 18 oktober 2012 uteslutande rörde regressionsproblemen och de berörda bolagens svårigheter att betala sina skulder, samt frågan om prishöjning således hade tagits upp som ett av sätten att driva in skulderna, det vill säga ett fullt legitimt mål, hade det kunnat hävdas att hänvisningarna till detta argument visade att informationsutbytena avsåg det allmänna tillståndet för marknaden för ansvarsförsäkringar för motorfordon och dess reglering. Dessa kategorier av information anses i allmänhet inte vara kommersiellt känsliga.(34)
48 Mot denna bakgrund föreslår jag att den första delfrågan ska besvaras enligt flöjande: Artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att ett samordnat förfarande, i den mening som avses i denna bestämmelse, inte nödvändigtvis innebär ett utbyte av detaljerad eller individualiserad information om framtidsavsikterna beträffande prissättning, såsom specifik eller konkret information om tidpunkt, omfattning och tillvägagångssättet för att anpassa det framtida beteendet vad gäller priser, men att utbyte av information som inte innehåller sådana uppgifter kan, beroende på omständigheterna, kvalificeras som samordnat förfarande, eller inte, beroende på deras kapacitet att minska eller eliminera osäkerhet beträffande aktörernas beteende på den relevanta marknaden, bland annat mot bakgrund av denna marknads egenskaper.
Den andra delfrågan
49 Genom sin andra delfråga, vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att en konkurrensmyndighet har en skyldighet att bedöma alternativa förklaringar till premiehöjning som har lämnats av ett företag som har ifrågasatts för sitt deltagande i ett samordnat förfarande som har till syfte att motbevisa det samordnade förfarandet.
50 Det ska inledningsvis erinras om att det på konkurrensrättens område, när det föreligger en tvist avseende förekomsten av en överträdelse, ankommer på kommissionen att förebringa bevisning för de överträdelser som den har konstaterat, och att förebringa den bevisning som krävs för att styrka att de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse föreligger.(35)
51 För att besvara denna delfråga, anser jag att en åtskillnad måste göras mellan, å ena sidan, ett parallellt beteende på marknaden och, å andra sidan, ett samordnat förfarande.(36)
52 Vad gäller parallellt beteende på marknaden, har domstolen sedan länge erkänt att detta inte, i sig, har en konkurrensbegränsande karaktär. I domen Pappersmassa slog domstolen, i huvudsak, fast att ett parallellt beteende endast kan anses som bevis på samordning, om samordningen är ”den enda rimliga förklaringen” till ett sådant beteende. Domstolen angav vidare att artikel 101 FEUF även om den förbjuder allt hemligt samförstånd som kan snedvrida konkurrensen, inte utesluter rätten för företagarna att på ett intelligent sätt anpassa sig till sina konkurrenters konstaterade eller förväntade beteende.(37)
53 Om en konkurrensmyndighet fastställer en överträdelse av konkurrensreglerna på grundval av antagandet att de omständigheter som styrkts inte kan förklaras på något annat sätt än att det är fråga om ett konkurrensbegränsande beteende, ska unionsdomstolen visserligen ogiltigförklara det omtvistade beslutet när den argumentation som de berörda företagen framfört ställer de omständigheter som kommissionen fastställt i en annan dager och därmed möjliggör en annan rimlig förklaring än den som konkurrensmyndigheten gett till att en överträdelse skett. I ett sådant fall kan konkurrensmyndigheten nämligen inte anses ha styrkt att det föreligger en överträdelse av konkurrensreglerna.(38) Med andra ord får den behöriga konkurrensmyndigheten av enbart ett parallellt beteende på marknaden dra slutsatsen att ett samordnat förfarande föreligger endast för det fall samordningen utgör ”den enda rimliga förklaringen” till detta parallella beteende. Bevisbördan åvilar denna myndighet. Det berörda företaget får å sin sida framföra en ”alternativ förklaring” till sitt beteende som ska beaktas av denna myndighet.
54 Som den hänskjutande domstolen har påpekat, har tribunalen, i punkt 51 i sin dom Siemens, slagit fast att ”[e]n alternativ förklaring till sakförhållandena är således bara relevant när kommissionen enbart stöder sig på de ifrågavarande företagens uppträdande på marknaden. En alternativ förklaring är irrelevant när det inte enbart presumeras att det skett en överträdelse, utan det finns bevisning som styrker detta. Enligt principen om fri bevisprövning … är all bevisning tillåten för att fastställa en överträdelse, och en alternativ förklaring saknar således relevans när det, genom annan än skriftlig bevisning, har visats att det har skett en överträdelse”.
55 Det är denna rättspraxis som har lett den hänskjutande domstolen att ställa sig frågan huruvida CC gjorde rätt när den vägrade att beakta de alternativa förklaringar som Groupama hade lämnat avseende sitt beteende på den relevanta marknaden. Det ska erinras om att CC avfärdade dessa alternativa förklaringar som irrelevanta, med hänvisning till tribunalens ovannämnda dom Siemens, med motiveringen att det aktuella samordnade förfarandet inte bara hade kunnat fastställas på grund av ett parallellt beteende som observerats på marknaden, utan även utifrån andra bevis. Den hänskjutande domstolen anser emellertid att EU-domstolen inte har bekräftat denna rättspraxis och hyser därmed tvivel beträffande huruvida den är förenlig med rätten till försvar för de företag som önskar åberopa en sådan alternativ förklaring.
56 Det kan, i detta hänseende, konstateras att i motsats till vad den hänskjutande domstolen har angett, har tribunalens dom Siemens, i huvudsak, bekräftats efter överklagande. Domstolen har nämligen angett att ”när tribunalen anser att kommissionen har lyckats frambringa bevis för den påstådda överträdelsen och att dessa bevis förefaller tillräckliga för att styrka att ett konkurrensbegränsande avtal föreligger, är det inte nödvändigt att pröva frågan om huruvida det finns en sannolik alternativ förklaring till de påstådda beteendena”. Vidare har domstolen slagit fast att ”eftersom kommissionen således inte bara hade grundat sig på de aktuella företagens beteende för att styrka den påstådda överträdelsen, räckte inte den alternativa förklaring som [de berörda företagen] hade lämnat för att styrka att det inte förelåg någon gemensam överenskommelse och var således irrelevant”.(39) Vidare tycks förevarande mål inte omfattas av den situation som avses i punkterna 52 och 53 i detta förslag till avgörande, eftersom det framgår av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att ett samordnat förfarande konstaterats på grundval av ett informationsutbyte mellan de berörda företagen, och inte enbart genom parallellt beteende på marknaden. Följaktligen är denna rättspraxis irrelevant i förevarande mål.
57 Vidare, beträffande de samordnade förfarandena, framgår av själva lydelsen av artikel 101.1 FEUF att begreppet samordnat förfarande, förutom samordning mellan de berörda företagen (det första villkoret), även förutsätter ett beteende på marknaden som följer på denna samordning (det andra villkoret) och ett orsakssamband mellan dessa båda rekvisit (det tredje villkoret). Domstolen har i detta sammanhang beträffande det tredje villkoret förklarat att det, såvida motsatsen inte bevisas, vilket det åvilar de berörda aktörerna att göra, emellertid måste antas att de företag som deltar i samordningen och som fortsätter att vara aktiva på marknaden tar hänsyn till informationsutbytet med sina konkurrenter när de bestämmer sitt beteende på denna marknad. Domstolen har bland annat fastställt att ett sådant samordnat förfarande omfattas av artikel 101.1 FEUF, även när det inte har några konkurrensbegränsande verkningar på marknaden.(40) Av detta följer att de berörda företagen måste kunna motbevisa denna presumtion, genom att visa att de inte har beaktat den information som utbytts med deras konkurrenter för att bestämma deras beteende på denna marknad, eller, med andra ord, att samordningen inte hade påverkat dess eget beteende på denna marknad.(41) Till skillnad från en situation med ett enkelt parallellt beteende, ska således i en situation av samordning som styrkts av bevis eller indicier, bevisbördan åvila det berörda företaget, på vilket det ankommer att motbevisa presumtionen om orsakssamband mellan informationsutbytet och beteendet på marknaden.
58 I förevarande mål framgår emellertid av de handlingar som har lämnats till domstolen att Groupama inte bara har bestritt själva förekomsten av samordningen mellan de berörda företagen (det första villkoret), eftersom den allmänna karaktären av den information som har utbytts inte kan visa att samordning skett. Groupama har även bestritt det påstådda beteendet på marknaden till följd av denna samordning (det vill säga, i huvudsak, det andra och de tredje villkoret), främst genom att, med hjälp av olika ekonomiska rapporter, göra gällande att dess prisbeslut under den period som prövningen avser var resultatet av en oberoende anpassning till det rådande marknadsläget, utan något samband med den påstådda samordningen.
59 Följaktligen rör det sig inte, i motsats till vad CC och den nationella domstolen i första instans har anfört, i förevarande mål om en situation där det berörda företaget nöjer sig med att åberopa en ”alternativ förklaring” i syfte att motbevisa presumtionen att det, genom att fortsätta vara aktivt på marknaden skulle ha beaktat den information som utbytts. Tvärtom försöker Groupama, genom bevis, att bestrida själva förekomsten av samordningen, genom att göra gällande att den information som utbytts var av sådan art att den inte kunde utgöra bevis för någon prissamverkan.
60 I detta hänseende anser jag att de olika argument och bevis som Groupama har lagt fram,(42) oberoende av deras bevisvärde, borde ha förklarats kunna tas upp till prövning och ha prövats av CC i det administrativa skedet av förfarandet, i två avseenden. För det första förefaller ett beaktande av dessa bevisuppgifter relevant dels för att fastställa själva förekomsten av samordningen, mot bakgrund av den allmänna karaktären av den utbytta informationen (det första villkoret), dels för att visa orsakssambandet mellan denna samordning och det anpassade beteendet på marknaden, bland annat inom ramen för kullkastandet av den ovannämnda motbevisbara presumtionen (det tredje villkoret).(43) För det andra är, i avsaknad av tillräckliga bevis för att fastställa ett sådant samordnat förfarande, det enda bevis som CC förfogar över det parallella beteendet. Därför krävs en prövning av de alternativa förklaringarna i enlighet med domen Pappersmassa. Denna bedömning förefaller inte vara oförenlig med tribunalens dom Siemens. Som framgår av punkten 56 i detta förslag till avgörande, har domstolen, efter överklagande, i huvudsak slagit fast att en prövning av en sannolik alternativ förklaring till det ifrågasatta beteendet inte krävs när kommissionen har ”lyckats frambringa tillräckliga bevis” för att en konkurrensbegränsande samverkan föreligger. Det är emellertid just förekomsten av sådana tillräckliga bevis som utgör det huvudsakliga syftet med Groupamas bestridande.
61 Mot denna bakgrund, föreslår jag att den andra tolkningsfrågan ska besvaras så, att när ett företag som är inblandat i ett samordnat förfarande förblir verksamt på den relevanta marknaden, är det inte uteslutet, beroende på omständigheten att det aktuella informationsutbytet är av generell karaktär och tvivlen beträffande dess inneboende konkurrensbegränsande karaktär, att detta företag kan motbevisa presumtionen om orsakssamband mellan samordnandet och detta företags beteende på marknaden genom att visa att detta företag inte har beaktat informationsutbytet inom ramen för sina verksamheter på denna marknad, då den behöriga konkurrensmyndigheten måste ta hänsyn till alla bevis som detta företag har lagt fram i detta syfte.
Förslag till avgörande
62 Mot denna bakgrund, föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) har ställt på följande sätt:
Artikel 101.1 FEUF
ska tolkas så,
att ett samordnat förfarande, i den mening som avses i denna bestämmelse, inte nödvändigtvis innebär ett utbyte av detaljerad eller individualiserad information om framtidsavsikterna beträffande prissättning, såsom specifik eller konkret information om tidpunkt, omfattning och tillvägagångssättet för att anpassa det framtida beteendet vad gäller priser, men att utbyte av information som inte innehåller sådana uppgifter kan, beroende på omständigheterna, kvalificeras som samordnat förfarande, eller inte, beroende på deras kapacitet att minska eller eliminera osäkerhet beträffande aktörernas beteende på den relevanta marknaden, bland annat mot bakgrund av denna marknads egenskaper, och
att när ett företag som är inblandat i ett samordnat förfarande förblir verksamt på den relevanta marknaden, är det inte uteslutet, beroende på omständigheten att det aktuella informationsutbytet är av generell karaktär och tvivlen beträffande dess inneboende konkurrensbegränsande karaktär, att detta företag kan motbevisa presumtionen om orsakssamband mellan samordnandet och detta företags beteende på marknaden genom att visa att detta företag inte har beaktat informationsutbytet inom ramen för sina verksamheter på denna marknad, då den behöriga konkurrensmyndigheten måste ta hänsyn till alla bevis som detta företag har lagt fram i detta syfte.
1 Originalspråk: franska.
2 Monitorul Oficial al României, del I, nr 88 av den 30 april 1996.
3 Av handlingarna i målet framgår att den hänskjutande domstolen är den enda, av de åtta domstolar vid vilka en talan har väckts inom ramen för parallella tvister, som har bekräftat det omtvistade beslutet. De övriga sju domstolarna fann att de informationsutbyten som detta beslut grundade sig på inte kunde kvalificeras som konkurrensbegränsande. Med undantag för den hänskjutande domstolens dom, som avsåg UNSAR:s deltagande, i egenskap av möjliggörare av det samordnade förfarandet, har emellertid i nuvarande skede inget avgörande meddelats som bekräftar att ett samordnat förfarande föreligger mellan de bötfällda företagen, eftersom de olika pågående målen har vilandeförklarats i väntan på svaret på förevarande begäran om förhandsavgörande.
4 Dom av den 4 juni 2009, T-Mobile Netherlands m.fl. (C‑8/08, EU:C:2009:343, punkt 41) (nedan kallad domen T-Mobile).
5 Se dom av den 3 mars 2011, Siemens/kommissionen (T‑110/07, EU:T:2011:68, punkt 51 och tribunalens där angivna praxis) (nedan kallad tribunalens dom Siemens).
6 Dom av den 31 mars 1993, Ahlström Osakeyhtiö m.fl./kommissionen (C‑89/85, C‑104/85, C‑114/85, C‑116/85, C‑117/85 och C‑125/85–C‑129/85, EU:C:1993:120, punkterna 71 och 126) (nedan kallad domen Pappersmassa).
7 Min kursivering. Denna formulering har nämligen återgetts i lydelsen av den första delen av punkt a i tolkningsfrågan.
8 Den hänskjutande domstolen har påpekat att varken det omtvistade beslutet eller den dom som meddelades i första instans anger någon konkret procentsats eller något bestämt eller bestämbart belopp avseende den aktuella prishöjningen, eller något specifikt referensdatum för genomförandet av denna. Denna bedömning har emellertid bestritts av CC, som har gjort gällande att den information som utbyttes, även om ingen bestämd prisnivå uttryckligen fastställdes, avsåg bestämbara framtida höjningar. De annonser som publicerades i pressen innehöll nämligen indikationer såväl på den ungefärliga omfattningen av höjningen som på datumet för genomförandet av denna (se punkt 8 i detta förslag till avgörande). Denna domstol har emellertid uttryckligen, i sitt beslut om hänskjutande, preciserat att den senare kommer att bedöma huruvida de informationsutbyten som avses i det omtvistade beslutet utgjorde ett ”utbyte av detaljerad/individualiserad information” eller ”generella diskussioner”. Vidare kan det inte uteslutas att den hänskjutande domstolen anser att den enda kontakt som är relevant för att styrka det samordnade förfarandet är det första mötet den 18 oktober 2012, beträffande vilket det har fastställts att diskussionerna var generella. Följaktligen förefaller det, inom ramen för denna bedömning, inte nödvändigt att ändra de faktiska omständigheter som denna domstol har framställt som en hypotes i sin tolkningsfråga.
9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni (C‑49/92 P, EU:C:1999:356, punkterna 112 och 131 samt där angiven rättspraxis).
10 Se domen T-Mobile (punkt 26 och där angiven rättspraxis) och dom av den 14 januari 2021, Kilpailu- ja kuluttajavirasto (C‑450/19, EU:C:2021:10, punkt 22). Begreppet samordnat förfarande fastslogs i rättspraxis i domen av den 14 juli 1972, Imperial Chemical Industries/kommissionen (48/69, EU:C:1972:70, punkterna 64 och 65), innan det avgränsades mer exakt i domen av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen (40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och114/73, EU:C:1975:174, punkterna 173–174).
11 Se domen T-Mobile (punkt 32 och där angiven rättspraxis) och dom av den 12 januari 2023, HSBC Holdings m.fl./kommission (C‑883/19 P, EU:C:2023:11, punkt 113) (nedan kallad domen HSBC).
12 Se domen T-Mobile (punkt 33 och där angiven rättspraxis) och domen HSBC (punkt114).
13 Se, för ett liknande resonemang, domen T-Mobile (punkt 34 och där angiven rättspraxis), och dom av den 29 juli 2024, Banco BPN/BIC Português m.fl. (C‑298/22, EU:C:2024:638, punkterna 58 och 59) (nedan kallad domen Banco BPN).
14 Se domen T-Mobile (punkt 35 och där angiven rättspraxis) och domen HSBC (punkt 115).
15 Se domen Banco BPN (punkterna 62 och 63 samt där angiven rättspraxis).
16 Se, för ett liknande resonemang, punkt 385 i kommissionens meddelande av den 21 juli 2003 om riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 [FEUF] på horisontella samarbetsavtal (EUT C 259, 2003, s. 1) (nedan kallat riktlinjerna om horisontella avtal).
17 Se domen Banco BPN (punkt 64) och mitt förslag till avgörande Banco BPN/BIC Português m.fl. (C‑298/22, EU:C:2023:738, punkterna 69 och 70).
18 Se, för ett liknande resonemang, domen Banco BPN (punkt 89 och där angiven rättspraxis) och mitt förslag till avgörande Banco BPN/BIC Português m.fl. (C‑298/22, EU:C:2023:738, punkterna 74 och 75). Lydelsen av artikel 101.1 a FEUF bekräftar nämligen att ett samordnat förfarande kan vara konkurrensbegränsande om det innebär att ”inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs” (min kursivering).
19 Se dom av den 19 mars 2015, Dole Food och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen (C‑286/13 P, EU:C:2015:184, punkt 123) (nedan kallad domen Dole Food).
20 Det framgår nämligen tydligt av domstolens praxis att vid en bedömning av en begränsning av konkurrensen, inbegripet genom syfte, förblir själva innehållet i informationsutbytet viktigt för att fastställa om informationsutbytet har vissa särdrag som anknyter till en form av samordning mellan företag som är ägnad att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden (se domen Banco BPN, punkt 52). Eftersom samordnade förfaranden kan har många olika former, bör det inte förutbestämmas eller begränsas vad som kan eller inte kan utgöra ett sådant förfarande.
21 Se, i detta hänseende, även punkt 390 i riktlinjerna för horisontella avtal, i vilken anges att ” Huruvida informationen är kommersiellt känslig eller inte beror på hur användbar den är för konkurrenterna. I allmänhet är information som innehåller många detaljer och möjliggör identifiering av den eller de företag som tillhandahöll den mer kommersiellt känslig …” På samma sätt preciserades i den föregående versionen av dessa riktlinjer, som var i kraft vid tidpunkten för händelserna i målet, i punkt 74, att ”utbyte mellan konkurrenter av individualiserade uppgifter om planerade framtida priser eller kvantiteter” bör betraktas som ett avtal som har till syfte att begränsa konkurrensen (min kursivering) (EUT C 11, 2011, s. 1).
22 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet T-Mobile Netherlands m.fl. (C‑8/08, EU:C:2009:110, punkterna 67 och 68), i vilka anges att ”[v]id mötet i juni 2001 rörde informationsutbytet nämligen … frågan hur anpassningen skulle äga rum, det vill säga vid vilken tidpunkt, i vilken omfattning och på vilket sätt företagen i fråga skulle genomföra den planerade sänkningen av standardersättningarna till återförsäljare” (min kursivering).
23 Tvärtom framgår av punkterna 32–35 samt 41 och 42 i denna dom att domstolen grundade sin bedömning på det allmänna kriteriet avseende mildrande eller undanröjning av osäkerheten beträffande den relevanta marknadens fungerande.
24 Se, bland annat, domarna Dole Food (punkt 122) och HSBC (punkt 116), i vilka domstolen har använt adverbialet ”i synnerhet” för att erinra om den konkurrensbegränsande karaktär som ett sådant informationsutbyte präglas av.
25 Se domen Banco BPN (punkt 54), i vilken domstolen ”för ett liknande resonemang” hänförde till punkt 41 i domen T-Mobile till stöd för förslaget att för att en marknad ska fundera under normala förutsättningar ska det råda osäkerhet hos aktören vad gäller tidpunkten för, omfattningen av och omständigheterna kring konkurrenternas ändring av sitt beteende på marknaden i framtiden”.
26 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet T-Mobile Netherlands m.fl. (C‑8/08, EU:C:2009:110, punkt 69 och där angiven rättspraxis). Det ska emellertid påpekas att även när information om en prishöjning är välkänd eller lätt tillgänglig, kan ytterligare informationsutbyten mellan konkurrenter bidra till att minska den strategiska osäkerheten på marknaden. Detta kan till exempel vara fallet om informationen utbyts i en mindre aggregerad och mer detaljerad form (se punkt 389 i riktlinjerna om horisontella avtal).
27 Se, för ett liknande resonemang, punkt 412 i riktlinjerna om horisontella avtal.
28 Se, för ett liknande resonemang, domen Banco BPN (punkterna 40, 46–48 och 55).
29 Se, i detta hänseende, den rättspraxis som anges i punkterna 26 och 29 i detta förslag till avgörande.
30 För en illustration föreskrivs i punkt 412 i riktlinjerna för horisontella avtal att relevanta marknadsegenskaper i detta avseende är bland annat graden av öppenhet på en marknad, antalet företag som är verksamma på marknaden, förekomsten av inträdeshinder, huruvida den produkt eller tjänst som berörs av utbytet är homogen, huruvida de berörda företagen är homogena samt stabiliteten i fråga om tillgång och efterfrågan på marknaden.
31 Denna typ av marknad särskiljer sig från marknader med homogena produkter, såsom bananmarknaden, där mer generella informationsutbyten kan ha en mer avgörande betydelse. Det ska emellertid understrykas att kommissionen, även på en sådan marknad, i sitt beslut C(2008) 5955 final, av den 15 oktober 2008 i ett förfarande om tillämpning av artikel 81 [EG] (ärende COMP/39 188 – Bananer), fastställde att det förelåg ett samordnat förfarande avseende mycket mer precis information än ett enkel vilja att höja priserna, nämligen omständigheter avseende prissättningsfaktorer, samt dels pristrender och indikationer på referenspriser för den kommande veckan, före fastställandet av dessa referenspriser (se, för ett liknande resonemang, domen Dole Food, punkt 96).
32 Se, bland annat, dels Ordinul CSA nr. 3/2013 (övervakningsnämndens beslut nr 3/2013) i vilket för prissättning av premier föreskrev ett högt krav på täckning av kostnader som skulle kunna påverka lönsamheten, dels Norma ASF‑20/2014 (Finansiella tillsynsmyndighetens bestämmelse 20/2014), som ökade bidragsandelen för försäkringsgarantifonden, samt Norma ASF‑17/2015 (Finansiella tillsynsmyndighetens bestämmelse 17/2015), angående bidragsandelen som försäkringsbolagen var skyldiga att betala till denna fond.
33 Se domen Banco BPN (punkterna 49 och 56 samt där angiven rättspraxis).
34 Se, för ett liknande resonemang, punkt 386 i riktlinjerna om horisontella avtal. Att den information som utbyttes rörde reglering är än mer uppenbart då mötet den 3 december 2012 hölls i närvaro av tillsynsmyndigheten själv, det vill säga övervakningsnämnden (punkt 8 i detta förslag till avgörande).
35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen (C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkt 71) samt artikel 2 och skäl 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102] i [EUF]-fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Denna förordning innehåller emellertid inga bestämmelser om de principer för bevisvärdering och beviskrav som ska tillämpas i ett nationellt förfarande för tillämpning av artikel 101 FEUF (se dom av den 21 januari 2016, Eturas m.fl., C‑74/14, EU:C:2016:42, punkterna 30 och 31) (nedan kallad domen Eturas).
36 I konkurrensrättslig jargong hänför begreppet alternativ förklaring i allmänhet till ett parallellt beteende.
37 Se domen Pappersmassa (punkterna 70, 71 och 126).
38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen (C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
39 Se dom av den 19 december 2013, Siemens m.fl./kommission (C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866, punkterna 220–224). Domstolen slog fast att i det motsatta fallet skulle tribunalen ha en skyldighet att pröva en alternativ förklaring varje gång en överträdelse tenderar att strykas av andra faktiska omständigheter, av indirekta bevis eller av bevis som inte är skriftliga.
40 Se domarna Dole Food (punkterna 126–128) och Eturas (punkt 42).
41 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 8 juli 1999, Hüls/kommissionen (C‑199/92 P, EU:C:1999:358, punkterna 162 och 167).
42 Närmare bestämt avses den ekonomiska rapporten avseende perioden 2012–2016 och den marknadsanalys som upprättats av bolaget Deloitte på begäran av UNSAR.
43 Se, analogt, domen Eturas (punkterna 46 och 49), i vilken domstolen slog fast att i ett fall där det inte är fråga om ett hemligt möte, gäller enligt domstolens praxis att öppet avståndstagande eller avslöjande för de administrativa enheterna inte är de enda sätt på vilka ett företag kan motbevisa presumtionen att det deltagit i en överträdelse. Även annan bevisning kan användas för detta ändamål. I detta mål fann domstolen således att presumtionen om ett orsakssamband mellan samordningen och de deltagande företagens beteende på marknaden skulle kunna brytas genom bevisning om att en rabatt som överstiger det aktuella taket systematiskt har tillämpats. Även om denna lösning är nära knuten till de särskilda omständigheterna i det målet, anser jag att denna dom, utöver klassiska situationer av hemliga möten – bland annat när informationsutbytet sker i tillsynsmyndighetens närvaro, vilket minst sagt gör kravet på en angivelse till myndigheterna överflödig –, öppnar möjligheten att vederlägga presumtionen om deltagande genom att frambringa objektiva bevis för ett självständigt handlande på marknaden. Ett sådant bevis skulle bland annat kunna resultera i ett antagande, efter överträdelseperioden av en bindande prispolitik som omfattar denna period.