Sök i Ratio Lex

Betänkande angående allmänna bevillningen.

1867-03-21 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1867:11, Betänkande angående allmänna bevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillmngs- Utskottets Betänkande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Mars 1867, kl. 11 f. m.

Betänkande angående allmänna bevillningen.

Från Kamrarne har Bevillnings-Utskottet fått emottaga följande motioner,

livilka afse förändring af särskilda bestämmelser i gällande Bevillnings-stadga, och

har Utskottet vid deras besvarande ansett sig böra följa den ordning, hvartill stadgans

uppställning gifver anledning, samt får sålunda till eu början i afseende å

Art. II.

omförmäla en inom Första Kammaren af Herr von Geij&r väckt och till

Utskottet hänvisad motion (N:o 17) deruti blifvit föreslaget:

“att militieboställe, som besittes på lön, måtte blifva fritt från fastighetsbevillning,

men boställshafvaren skyldig erlägga bevillning såsom för inkomst af

arbete för boställets afkastning, beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet;

att militieboställe, som är af boställsdirektion för löningsfondens räkning

utarrenderadt på bestämdt antal år, måtte blifva fritt från fastighetsbevillning, men

att för arrendebeloppet, sedan det blifvit till regementets tjensteman utdelad t under

namn af lönefyllnads- och öfverskotts-medel, bevillning såsom för inkomst af arbete

måtte af tjenstemannen erläggas;

att arrendator af sistnämnda boställe måtte utgöra bevillning för den inkomst,

han af arrendet åtnjuter och således i detta fall blifva likställd med arrendator

af annan, Kronan tillhörig, last egendom, för hvilken fastighetsbevillning icke

utgöres, på sätt § 6 sista momentet bestämmer11.

Bih. till Riksd. Prot. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.

Till stöd för detta förslag liar motionären lmfvudsaldigen anfört, att då, på

grund af nu gällande bestämmelser, fastighetsbevillning skall erläggas för militieboställe,

som antingen besittes på lön af viss tjensteman eller ock är af indelt

regementes boställsdircktion på bestämdt antal år utarrenderadt, häraf blefve eu

följd, att den enligt Bevillnings-förordningcns 7 § medgifna bevillningsfrihot för

officerares häst- och fourage-medel, ackordsränta in. m. icke kunde fullständigt komma

vederbörande boställs- eller löneinnehafvare till godo i de fall, då den af statsanslag

i räntor, tionde eller kontanta medel utgående delen af deras lön understeg

beloppet af det afdrag, hvartill de sålunda ogde laglig rätt.

Med anledning af denna framställning får Utskottet erinra, att bland de

vigtigaste bestämmelser i nu gällande Bevillnings-stadga äro de, som afse, att för

all fastighet (ondast med undantag af sådan statens egendom, som af Statsverket

är till arrendator upplåten) bevillning skall påföras, der fastigheten är belägen och

erläggas med vissa öre för hvarje Riksdaler af det fastigheten åsätta taxeringsvärde,

under det att för inkomst af kapital eller arbete bevillning påföres den

skattskyldig^, der denne är boende eller handeln, yrket eller näringen idkas samt

utgår med en procent af antagna inkomsten. 1 öfverensstämmelse med denna

grundsats, som vid den under 1859—1860 års riksdag verkställda omarbetning af

Bevillnings-förordningen gjordes gällande, har ock blifvit föreskrifvet, att för boställe

eller annan på lön anslagen fast egendom skatteafgiften skall påföras omedelbart

såsom fastighetsbevillning, då deremot före nämnda tid, i likhet med hvad motionären

föreslagit, vissa procent af boställets taxeringsvärde tillädes tjenstemannens

kontanta löneförmåner, för att i sammanhang med dessa såsom inkomst beskattas.

Motionärens-förslag innefattar sålunda en återgång till äldre bevillningsföreskrifter,

hvilka, vid antagandet af 1861 års stadga, blefvo för vinnande af större enhet och

enkelhet i beskattningen öfvergifna; hvarjemte torde böra erinras, att en billig

likställighet emellan sådane skattskyldige, som i beskattningshänseende befinna sig

i samma förhållande, skulle, derest den af motionären föreslagna förändringen

bifölles, fordra att densamma, af motionären inskränkt till endast militäre tjensteman,

äfven blefve utan undantag tillämpad vid taxering af inkomsterna för samtlige

de tjensteman, som med boställe eller jord på lön äro försedde, och att således

åt förslaget gåfves en vida större utsträckning än motionären ifrågasatt eller måhända

med sin framställning åsyftat.

Hvad angår den af motionären till stöd för hans förslag åberopade omständighet,

att nu gällande bestämmelser kunde i uppgifna fall förhindra att vissa skattskyldige

komme i tillfälle att få fullt tillgodoräkna sig de afdrag, som i afseende

å inkomstbevillningen blifvit dem medgifna, så torde en dylik, och såsom det må

förmodas, sällan förekommande olägenhet icke vara af den vigt, att densamma bör

anses utgöra tillräcklig och giltig anledning till en så väsendtlig rubbning af nu

antagna bevillningssystem, som den ifrågasatta förändringen, på ofvan antydda sätt,

otvifvelaktigt skulle innebära; helst berörda förändring skulle hafva till följd att,

sedan kommunalutskylderna numera utgå efter bevillningen, dessa utskylder understundom

kunde komma att uttagas tvänne gånger af samma inkomst, nemligen dels

för bostället der detta vore beläget, dels för inkomsten deraf, i sammanhang med

en på annan ort boende tjensteman öfriga löneinkomster.

Såsom en anledning till det väckta förslaget har motionären derjemte framhållit,

att genom detsammas utförande skulle i vissa händelser, på sätt i motionen

är närmare omförmäldt, möjliggöras en, efter motionärens åsigt, med grundlagens

mening mera öfverensstämmande tillämpning af Riksdags-ordningens stadganden an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

gående rätt till deltagande i val till riksdagsman i. Andra Kammaren. Men äfven

under förutsättning att nämnda ändamål skulle på denna väg kunna i någon män

vinnas, hvarvid dock motionären endast tagit i betraktande förhållandet i afseende

å tjensteman och deras valrätt, måste Utskottet erinra, att Bevillnings-förordningen

i och för sig icke kan uppställa ett sådant syfte såsom sitt eget, för att på grund

deraf vidtaga väsendtliga förändringar i gällande bevillningsföreskrifter, enär denna

förordning endast har att så stadga, att största möjliga rättvisa i beskattningsgrunder

må erhållas i förening med enkelhet och lätthet i tillämpningen.

På grund af hvad sålunda hlifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Uti en hos Andra Kammaren väckt motion (N:o 115) har Herr Sjögren

uttalat den åsigt, att, då bevillningen efter andra Artikeln afsåg inkomsten och ej

personen, den rätt till lindring uti eller befrielse från denna bevillning, som, med

hänseende till enskilde personer, för närvarande är medgifven genom bestämmelserna

i 8:de paragrafens första punkt, borde utsträckas äfven till bolag, hvilkas inkomst

icke uppgår till eller understiger de såsom vilkor för åtnjutande af berörda befrielse

eller lindring stadgade minimi-belopp, helst ifrågavarande förmån redan nu tillkomme

öfver sådana bushåll, der man och hustru drifva särskilda yrken och hvilka,

enligt motionärens förmenande, egentligen borde såsom bolag betraktas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären föreslagit, dels

att vid 8 § 1 punkten måtte fogas följande tillägg: “Bolag åtnjute äfven i förenämnda

fall en lika lindringdels att hvad häremot finnes för närvarande i 10 §

föreskrifvet, måtte ur stadgan utgå.

Bestämmelsen i nu gällande Bevillnings-städgas 8 §, att bevillning för, inkomst

af kapital eller arbete icke eger ruin, när den skattskyldiges sammanräknade

årsinkomster understiga 400 R:dr samt att, när do icke öfverstiga 1,800 R:dr,

300 R:dr äro från bevillning fria, bär tillkommit på grund af den åsigt, hvilken

gjort sig gällande angående rättvisan deraf, att vid inkomstbeskattning lemna skattefritt

ett belopp, som blifvit beräknadt såsom erforderligt till fyllande af den skattskyldiges

nödvändigaste lefnadsbehof. Till förekommande af misstydning i detta

hänseende, bar äfven i instruktionen för taxeringsförrättningarne meddelats den

anvisning att, vid tillämpning af nyssberörda bestämmelse, såväl behållna afkomsten

af- den skattskyldige tillhörande fast egendom, som äfven hans inkomst af sådan ''

särskilt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort, än der den

skattskyldige är mantalsskrifven, skola tagas i beräkning vid bestämmande af hans

sammanräknade årsinkomter. Af det vilkor, som sålunda ansetts böra betinga rättigheten

till åtnjutande af ifrågavarande skattelindring, följer ock, att densamma icke

kunnat medgifvas hvarken för inkomst, som beskattas på annan ort än der den

skattskyldige är mantalsskrifven, eller för inkomst af bolag, enär, vid beskattandet

af sådan inkomst, det skulle understundom vara omöjligt, oftast förenadt med. olägenhet,

att nödgas göra afseende på de personers förmögenhetsvilkor, hvilka skattelipdringen

skulle tillgodokomma; hvarjemte genom medgifvandet af denna förmån

under dylika förhållanden skulle äfventyras, att den skattskyldig^ kunde komma

att i viss mån på dubbelt sätt få sig tillgodoförd den befrielse eller lindring, hvarom

nu är fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

Från den sålunda i gällande Bevillnings-förordning följ drigtigt tillämpade

grundsatsen har ej heller, på sätt motionären förmenat, någon afvikelse skett genom

stadgandet att, när man och hustru drifva särskilda yrken, nämnda lindring i bevillnings

utgörande skall beräknas efter deras sammanräknade årsinkomster, enär,

oberoende af den omständighet att väsendtliga olikheter torde förefinnas emellan

familjen och bolag för industriel! ändamål, omförmälda stadgande afser att,

der man och hustru genom skilda förvärf gemensamt bidraga till familjens uppehälle,

förekomma medgifvandet af skattelindring för hvardera särskilda eller för

större belopp, än som i allmänhet ansetts motsvara den oundgängliga lefnadskostnaden.

Yid detta förhållande och då, äfven under förutsättning att sådana bolag

kunde finnas, hvilkas rörelsevinst, icke öfverstigande 1,800 R:dr, utgör bolagsmännens

enda lefnadstillgång, möjligheten af detta förhållande likväl icke torde innefatta

tillräcklig anledning att upphäfva den regel, som i berörda afseende på ofvan antydda

grunder ansetts böra gälla för bolag i allmänhet, får Utsköttet alltså hemställa,

att motionärens förslag icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 15-

Angående ändring af nu gällande bestämmelser i afseende å den bevillning,

som enligt tredje Artikeln skall erläggas af enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,

hafva följande förslag blifvit inom Andra Kammaren framställda, nemligen dels

af Herr Friherre von Sehultzenheim: (i motionen N:o 9) att en stämpelafgift

af 5 eller åtminstone 3 öre för hvarje Riksdaler af sedelns valör måtte blifva de

enskilda bankernas sedlar åsatt; och dels

af Herr Medin: (i motionen N:o 221) att denu oktrojerade enskilda bankerna

med sedelutgifningsrätt måtte från och med år 1868 påläggas eu bevillning utaf

två tredjedelar af sin nettobehållning på sedelutgifningen, hvaröfver noggrann kontroll

skulle föras, så att den bank, som sökte genom förvrängda uppgifter eller på

annat sätt undandraga sig den sålunda stadgade bevillningen förklarades förlustig

sin oktroj och sedelutgifningsrätt.

Till stöd för dessa förslag har anförts dels att, då Statsverkets ökade behof

af tillgångar kräfde uppsökande och anlitande af nya inkomstkällor, de rörelsegrenar,

hvilka jemförelsevis gåfve den lättaste och rikligaste afkomsten, dervid i främsta

rummet borde blifva föremål för en höjd beskattning, dels att den sedelutgifningsrätt,

som blifvit de enskilda bankerna medgifven, måste verka en betydlig

minskning i Riksbankens rörelsevinst, för hvilken förlust Staten kunde ega rätt

att i någon mån blifva ersatt, och dels att medelst rättigheten till sedelutgifning

de enskilda bankerna kommit i åtnjutande af alltför öfverdrifna fördelar, i jemförelse

med andra rörelsegrenar inom landet, samt att rättvisa, billighet och klokhet

tillräckligt talade för dessa bankers högre beskattande.

Vid besvarandet af dessa motioner Tiar Utskottet till en början velat i minnet

återföra de skäl, hvilka vid 1859—1860 års riksdag föranledde bestämmandet

med hänseende till de sedelutgifvande enskilda bankerna af de beskattningsgrunder,

hvilka sedermera blifvit oförändrade bibehållna. Bevillnings-Utskottet vid

nämnda riksdag uttalade nemligen såsom sin åsigt, att bankrörelse rätteligen borde

beskattas lika med annan rörelse, men att, då de sedelutgifvande bankerna redan

förut vore underkastade en särskild högre beskattning, och Rikets Ständer icke

forde vara villiga att efterskänka den inkomst, Staten derutaf haft, ett undantag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 5

från nyssberörda allmänna regel i afseende å nämnda banker möjligen borde göras,

ocb äfven på visst sätt kunde rättfärdigas af den omständighet att rättigheten till

sedelutgifning berodde på särskilt privilegium. Då likväl, på grund häraf, billigast

vore, att särskildt beskatta just denna rättighet och icke den del af bankernas

rörelse, som kunde drifvas af hvar och en annan, utan att vara underkastad

särskild bevillning, föreslog Utskottet, att bankrörelsen först måtte beskattas såsom

annan rörelse, men att bank, som eget sedelutgifning sr åitt, skulle för denna rätt dessutom

åläggas eu särskild bevillning af 2 R:dr för hvarje 1,000 R:dr af det högsta

beloppet af bankens under föregående året på eu gång utelöpande sedlar, genom

hvilken särskilda afgift sammanräknade beloppet af de enskilda bankernas bevillning''

ansågs komma att uppgå till omkring 00,000 Riksdaler årligen och sålunda

något öfverstiga den inkomst, som Staten under förutgångna trenne år i medeltal af

dessa banker hemtat.

Ett fullkomligt frånträdande af de sålunda angifna, sedermera tillämpade

grunderna för do enskilda bankernas beskattning har visserligen af ingendera utaf

motionärerna blifvit ifrågasatt, men då de af dem framställda förslag, ehuru sinsemellan

skiljaktiga i så måtto att de anvisa olika medel för samma ändamåls vinnande,

likväl begge åsyfta en väsendtlig'' förhöjning af den bevillning, som enligt

Bevillnings-förordningons tredje Artikel blifvit berörda banker pålagd, med uteslutande

afseende å innehafvande sedelutgifningsrätt, har Utskottet ansett sig böra

endast söka närmare utreda i hvad mån don inkomst, Staten hemtar af denna bevillning,

enligt de för densamma nu gällande bestämmelser, kan stå i rättvist förhållande

till den fördel, ifrågavarande banker tillskyndats af det privilegium, som

sålunda genom rättigheten att utgifva egna kreditsedlar blifvit dem tillerkändt,

äfvensom, i sammanhang dermed, huruvidt erfarenhet gifver stöd åt giltigheten af

den ena, motionärens förmenande angående det skadliga inflytande, som ett ökadt

användande af denna sedelutgifningsrätt skulle hafva utöfvat på Riksbankens rörelsevinst.

För att vinna en tillförlitlig ledning för sitt omdöme i dessa hänseenden

har Utskottet sålunda låtit införskaffa uppgifter rörande dels Riksbankens och de

enskilda bankernas sedelcirculation under åron 1834 till och med 1865, och dels

sistnämnda bankers grundfondsbelopp, rörelsevinst och bevillning'' efter tredje Artikeln

under åren 1862—1865, hvilka uppgifter sedermera lagts till grund för uppgörandet

af de tabeller, som finnas detta Betänkande bifogade.

Då åtskilliga af de förhållanden, som af dessa tabeller framgå, enligt Utskottets

uppfattning, äro synnerligen egnade att gifva eu klar belysning åt de frågor,

hvilkas utredande synes böra föregå de begge motionernas besvarande, torde

det tillåtas Utskottet att till en början särskildt påpeka desamma, under hänvisande

för öfrigt till tabellernas innehåll, för en fullständigare öfversigt af deras samtliga

detaljsiffror.

Af tabellen N:o 1, som utvisar förhållandet emellan Riksbankens sedelcirkulation

och rörelsevinst, å ena, samt de enskilda bankernas antal och sedelcirkulation,

å andra sidan, under åren 1834—1865, äfvensom detta förhållande i medeltal

under motsvarande femårsperioder, synes sålunda, att visserligen de enskilda bankernas

samfälda sedelcirkulation ökats, i den mån ett större antal af dessa banker

trädt i verksamhet, äfvensom att Riksbankens sedelemission efter åtskilliga fluktuationer,

som ofta inträffat samtidigt med liknande förändringar i de enskilda bankernas,

under de sednaste åren nedgått till ett lägre belopp, än hvad den utgjorde

år 1834, men att likväl Riksbankens rörelsevinst under tiden vuxit till mer än

dubbla beloppet, och att berörda vinst, som år 1855, då Riksbankens sedelemission

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.

uppgick till öfver 158 millioner, utgjorde endast 1,187,410 R:dr 62 öre, deremot år

18b5, då sedelemissionen sjunkit till 30,509,648 It:dr, uppgick till 1,860,359 R:dr

52 öre; af Indika uppgifter den slutsats torde kunna dragas, att Riksbankens rörelsevinst

ej kan sägas vara direkt beroende af dess sedelemission, och att således

den grund, hvarpå Herr Medin till en del stödt sitt yrkande, icke kan anses vara

af erfarenheten bekräftad.

Tabellen N:o 2 har med ledning af do enskilda bankernas qvartalsrapporter

lör åren 1862—1865 blifvit uppgjord i ändamål att visa, huru procentförhållandet

emellan, de särskilda bankernas aktiekapital och rörelseyinst, äfvensom emellan

denna vinst och sammanräknade bevillningen efter andra och tredje Artiklarna skulle

hafva gestaltat sig, derest nu gällande bestämmelser angående skyldigheten för de

sedelutgifvande bankerna att, sedan hela grundfondskapitalet blifvit kontant inbetaldt,

förvandla minst 60 och högst 75 procent deraf i säkerhetshandlingar, hade

under berörda år varit tillämpade. Af denna tabell torde tillika kunna inhemtas,

huru föga den nu efter tredje Artikeln i mån af bankernas sedelutgifning utgående

extra bevillningen står i rättvist eller billigt förhållande till deras rörelsevinst i sin

helhet, enär de banker, som jemförelsevis i vidsträcktaste omfattning begagnat sin

sedelutgifningsrätt, ingalunda lemnat de bästa resultater i afseende på rörelsevinsten,

och denna sednare i allmänhet sålunda icke synes vara direkt beroende af sedelutgifningen,

hvithet äfven framgår deraf att, på sätt tabellen N:o 3 angifver, flera

bankbolag utan sedelutgifningsrätt förmått att af sin rörelse vinna en jemförlig och

till och med större behållning.

De fördelar, de enskilda bankerna hemta af sin sedelutgifning, synas derföre

icke vara sådana, att rättvisa, billighet och klokhet påkalla någon ytterligare

beskattning deraf, så mycket mindre, som denna fördel väsendtligen uppväga® af

den på grund, af detta privilegium lottegarno ålagda solidariska ansvarighet, dels

äfven af förbindelsen att förvandla 60—75 procent af sitt aktiekapital till grundfondshypotheker,

hvarigenom vinsten af rörelsen måste minskas, på samma gång

som fastighetsegare beredas tillfällen till fast placering af intecknade förbindelser.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att såväl Herr Friherre von Schultzcnheims som Herr Medins ifrågavarande

motioner måtte lemnas utan afseende.

§ 61.

Under förmenande att eu rigtig uppfattning af landstingets ändamål bör

leda derhän, att åt landstinget öfverlemnas alla länets gemensamma civila angelägenheter,

såvidt detta med enskild rätt och samhällets välfärd är förenligt, har

Herr Landgren uti en inom Första Kammaren väckt, och till Utskottet hänvisad

motion (N:o 39) föreslagit, att jemväl, till undvikande af de kostnader, som pröfnings-komitéernas

årliga sammanträdande, nästan samtidigt med landstingen, för

Statsverket föranleder, “Riksdagen vid omredigeringen af Bevillnings-stadgan täcktes

så förändra stadgan dena i §§ 61—70 in. fl. att det uppdrag, som nu är öfverlemnadt

åt. pröfnings-komitéerna, måtte hädanefter öfverflyttas på landstingen och

att alla i besagda stadga förekommande föreskrifter rörande pröfnings-komitéerna

måtte med denna förändring bringas i öfverensstämmelse. “

I anledning af berörda motion torde böra erinras, hurusom i ändamål att

pröfnings-komitéerna måtte komma att bestå af personer, som äro för sin befattning

fullt lämplige, gällande Bevillnings-förordning stadgar, dels i 60 § att taxerings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings-Utskottets Betänkande No 11.

komitéen skall bland sina medlemmar föreslå visst antal personer till ledamöter

i samma års pröfnings-komité, samt dervid åtminstone en, som under nästföregående

år erlagt bevillning för löneinkomst, samt på landet åtminstone en, af hvilken

då inom taxeringsdistriktet bevillning blifvit erlagd för inkomst; dels i 62 § att

bland ledamöterne i pröfnings-komitéen skall migst hälften vara egare af fast

egendom, äfvensom att komitéens ledamöter helst böra så utses, att komitéen

kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige

skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att

inom komitéen icke saknas tillförlitlig'' kännedom om länets särskilda delar samt

desammas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den trygghet, som med dessa bestämmelser blifvit afsedd, för vinnande af

en noggrann, opartisk och i hvarje särskild! fall med tillbörlig sakkännedom verkställd

pröfning af de klagomål, hvartill verkliga eller förmenta ojemnheter i beskattningen

kunna gifva anledning, samt för vidtagandet i öfrigt af sådana rättelser

i taxeringen eller tillägg dertill, som finnas af en rättvis och författningsenlig

beskattning påkallade, synes likväl kunna i väsendtlig mån äfventyras, derest, på

sätt motionären föreslagit, ett sådant uppdrag, som det förenämnda, öfverflyttades

på landstingen, för hvilkas sammansättning dylika iakttagelse!’, som de, hvilka

med hänseende till pröfnings-komitéerna meddelats, icke blifvit föreskrifna och

ej heller torde böra föreskrifvas, i betraktande deraf, att landstings-institutionens

nuvarande ändamål, af helt annan art än det som föranledt pröfnings-komitéemas

bildande, icke medgifver liknande inskränkningar af valfriheten vid landstingsmans

utväljande.

Dessutom förekommer, att då nu gällande kommunallag bestämmer tiden

för landstings sammanvaro till sex, och endast under vissa vilkor, till högst åtta

dagar, denna korta tid svårligen skulle blifva tillräcklig för omsorgsfullt fullgörande

af en ipröfnings-komitös omfattande gransknings- och taxeringsår beten,

hvaremot de'' landstinget pålagda förökade göromålen lätteligen kunde verka hemmande

för en gagnelig utveckling af denna nya och vigtiga institution.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då under nuvarande förhållanden

den besparing för Statsverket, som skulle beredas genom verkställandet af

motionärens förslag, icke kunde i någon mån komma att uppväga dermed förenade

flera olägenheter, förånledes Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Sedan Utskottet sålunda besvarat de motioner rörande allmänna bevillmngen,

hvilka från Kamrarne till dess beredning öfverlemnats, har Utskottet att jemväl

redogöra för den granskning af gällande Bevillnings-stadga, som blifvit inom

Utskottet verkställd.

Under denna granskning, hvarvid lämpligheten af nuvarande bestämmelsers

oförändrade bibehållande blifvit noga öfvervägd, har visserligen anledning förekommit

att ifrågasätta vidtagandet af åtskilliga rättelser, hvilka dock af Utskottet ej

befunnits vara af den vigt, att de nu höra föranleda till framställning angående

ändring i gällande Bevillnings-stadga, som, för kort tid sedan utfärdad, ännu knappt

hunnit träda i verksamhet. Hvad åter beträffar de i stadgan förekommande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.

procent- och siffer-bolopp, kommer Utskottet, sedan Statsverkets behof blifvit utredda

och bevillningssumman bestämd, att om samma belopp sig yttra; hvithet

allt Utskottet

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 21 Mars* 1867.

På Utskottets vägnar:

dust. af Ugglas.

Reservationer:

1:° af Herr Almqvist G. V.: “Fastän jag delar Utskottets åsigter derutinnan,

att sådana mindre ändringar och rättelser i Bevillnings-stadgan, som, ehuru ej

saknande allt skal, äro af den ringa vigt att de ej kunna anses utöfva något egentligt

inflytande vid stadgans tillämpning, icke höra ifrågasättas förr än eu allmännare

omarbetning af densamma linnes af behofvet påkallad, anser jag likväl att

der ojemnheter i beskattningen ega rum, och der saknad bestämdhet i stadgans

föreskrifter gifver anledning till olika tillämpning af densamma, ändringar och förtybligande]]

deruti hafva fullt giltiga skäl för sig, hvarför jag ock, med uppfattning

om behofvet åt rättelser i nedanstående punkter, inom Utskottet derom väckt förslag,

men då detta icke tillvunnit sig Utskottets deltagande, får jag vördsamt reservera

mig mot dess beslut att tillstyrka Bevillnings-stadgans oföräpdrade bibehållande.

Bo Med afslag å de till Bevillnings-Utskottet remitterade inom Andra

Kammaren af Friherre von Schulzcnheim och Herr A. Medin väckta motioner

(N:is 9 och 221), angående extra bevillning å de sedelutgifvandc enskilda bankerna,

och med afseende å den ojemnhet, hvarmed berörda banker för närvarande drabbas

af den bevillning, som blifvit dom efter tredje Artikeln Bevillnings-förordningen ålagd,

anser jag att förändrade grunder emot de, hvarefter denna bevillning nu. utgår,

böra för ifrågavarande beskattning antagas.

Med tillåtelsen för enskilda associationer eller bolag att drifva bankrörelse

har obestridligen i första rummet afsetts att befordra det allmännas bästa genom

den förmåga bankerna . skulle ega att underlätta näringarne och omsättningen»

För att sätta bankerna i säkrare tillfälle härtill, har rättigheten att utgifva egna

kreditsedlar blifvit dem meddelad.

Då

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

Då detta utgör en undantagsrättighet, som ej kunnat utsträckas till andra

industrigrenar, och då obestridligt lärer vara att Riksbanken till viss grad inskränkes

i sin verksamhet genom do enskilda bankernas rörelse, och den vinst, som

denna bank bereder landet, såmedelst förminskas, har särskild beskattning, utöfver

den, som af do enskilda bankernas behållning'' likasom för all annan inkomst af kapital

eller arbete skall utgå, blifvit ifrågavarande banker ålagd.

Vid bestämmande häraf, här man antagit att donna särskilda beskattning''

skall utgå med en viss afgift för det högsta belopp af bankens under näst föregående

år på en gång utelöpande sedlar.

En banks verksamhet och dess deraf uppkommande vinst lärer dock icke

kunna anses direkt beroende af det belopp af bankens egna sedlar, som under året

varit i allmänna rörelsen utelöpande, och än mindre af det högsta belopp deraf, som

under särskilt tillfälle kommit att i rörelsen utlemnas, hvithet synbart ådagalägges

af den Bcvillnings-Utskottets Betänkande bilagda tabellen X:o 2, hvarför ock, efter

hvad af samma tabell jemväl upplyses, de enskilda bankernas efter andra och tredje

Artikeln sammanlagda bevillning till Staten alls icke står i förhållande till deras å

rörelsen uppkomna behållna inkomst, utan fast heldre tvärtom, så att banker med

större, och stundom flerdubbelt högre vinst på. det inbetalda grundfondskapitalet

än andra erlägga ruda lägre utgifter till Staten än dessa, i förhållande till den å

grundfondskapitalet uppkommande vinsten, under hvilka förhållanden den grund, som

nu finnes för ifrågavarande beskattning antagen, ingalunda lärer kunna anses billig

eller ens rättvis, så mycket mindre som de enskilda bankerna måste antagas hafva

erhållit sina bankrättigheter för att befrämja det allmänna bästa, men icke förnämligast

för sin egen skull, eller för att bereda sina lottägare vinst, och det för uppnående

af fördtnämnda ändamål, eller för underlättande af industrien och den allmänna

rörelsen, blir för den ena banken nödvändigt att utsläppa större belopp af

bankens egna sedlar i rörelsen än andra, utan att kunna vinna på långt när så hög

vinst å sitt i bankon insatta kapital som dessa.

Att beskattningen å en handtering eller rörelsegren skall göras beroende af

tillfälliga omständigheter eller lokala förhållanden, men ej af den behållning rörelsen

lemnar, måtte ej kunna anses till principen rigtig.

Efter min åsigt böra de enskilda bankerna, i öfverensstämmelse med de

allmänna grunderna för bevillningens erläggande för inkomst af kapital eller arbete,

påföras hela den beskattning de till Staten skola erlägga med eu viss procent af

behållningen; dock så, att sedan bevillning efter andra Artikeln Bevillnings-stadgan

utgått med en procent af behållna inkomsten, från denna behållning afföras sex

procent å lottegarnes till banken inbetalta aktie-kapital, hvarefter den öfriga bevillningen

påföres med en viss procent på återstoden af ifrågavarande behållning.

För att ungefär samma bevillningsbelopp, ''''som de enskilda bankerna tillsammans

efter andra och tredje Artikeln Bevillnings-förordningen de sednare åren erlagt,

skulle efter nu framställda grunder från dem hafva utgått, hade, utom bevill-.

ningen efter andra Artikeln af behållna vinsten, sedan sex procent å inbetalta grundfondskapitalet

derifrån blifvit afdragna, ytterligare sex procent af återstoden af denna vinst

bort erläggas, hvithet förhållande jag velat lägga till grund för den extra beskattningen

å de enskilda bankerna.

2:o. Till följd af olika tydning af Bovillnings-förordningens föreskrifter har

understundom liändt, att, vid beräknande af behållna inkomstbeloppet af kapital

eller arbete, så väl för bolag som för enskilde industri-idkare, derå bevillning skall

Bill. till Riksd. Prof. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 11.

till Staten erläggas, ett belopp, motsvarande föregående årets bevillnings- och kommunal-af

gifter, från dessa inkomster afräknats, innan bevillningen påförts, hvilket

åter för andra icke ifrågakomma ock ej heller synes vara med Bevillnings-stadgans

anda och mening öfverensstämmande.

I § 6. mom. 1 af berörda stadga finnes bestämdt, att bevillning skall erläggas

med en procent för all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, beräknad å behållna

inkomstbeloppet; och i § 7, der de undantag, som från förestående allmänna

regel få ega rum, finnas upptagna, är ej antydt, än mindre medgifvét att afdrag

för ifrågavarande utskylder få från årsinkomsterna göras.

Uttrycket “behållna inkomstbeloppet“ i ofvanbcrörda § 6 lärer ej få lemnas

vidsträcktare tydning än att detsamma afsor den behållning, som å rörelsen eller

industrien, som bedrifves, kan uppstå, men icke till den återstod deraf, som öfverblifver,

sedan do allmänna afgälderna till Staten och kommunen blifvit erlagda,

hvilka först, sedan behållna inkomstbeloppet blifvit till siffran kändt, kunna beräknas;

ej heller får sådant afdrag ega rum hvarken å löntagares, pensionärers eller

enskilde personers till beloppet kända inkomster.

Med anledning häraf, och då det icke lärer vara med Bevillnings-förordningens

syfte öfverensstämmande, att en del skattdragande i omförmälda afseende skola

tillgodonjuta förmåner, som icke komma öfrige Rikets medborgare till del, hvilket

dessutom, efter min uppfattning, skulle innebära en formlig orättvisa, bär jag, till

förekommande häraf, ansett att ett tillägg till Bevillnings-förordningens § 7 mom.

1 bör göras i den syftning, att afdrag för bevillnings- och kommunal-afgifter, som komma

att den skattskyldige för året påföras, icke fä ifrån dess beskattningsbara inkomster afråknas.

2:o af Herr Medin: “Då enskilda bankernas inflytande hos Representationen

tycks vara så stort, att jag knappast fått någon röst med mig inom Utskottet,

som velat medgifva deras högre beskattande, så måste jag reservera mig mot Utskottspluralitotens

beslut. Man har invändt att det vore ytterst farligt högre beskatta

de enskilda bankerna, emedan de då voro tvungna genom höga räntor betunga

de lånesökande, hvilka fingo betala skatten, äfvensom att en del Banker

måste upphöra med sin för landet gagnande verksamhet, om någon större del af

förtjensten på sedelutgifningen togos ifrån dem i skatt.

Jag vill således först söka bemöta dessa begge invändningar, och som exempel

anföra Stockholms enskilda bank. Enligt de enskilda bankernas qvartal suppgift

af den 31 December 1866, både Stockholms enskilda bank sagde dag beviljade

kassa-kreditivor för ett belopp af Rall- Kant 6,222,000, hvarå den i kreditiv afgift

beräknar 2 procent årligen samt dessutom en sjettedel af räntan på alla, som öfverstiga

10,000 R:dr, förutom den öfverforingsafgift af 1 procent, som beräknas alla,

hvilka icke hafva sina kreditiver fyllda 14 dagar före kreditivårets slut, hvilka

alla afgifter tillsammans inbringa denna bank minst 150,000 R:dr i ren vinst förutom

6 procent ränta, hvadan endast denna rörelsegren kan beräknas lemna Bankdelegarne

omkring 21 procent årligen på bola grundfonden, En million R:dr, ock då

man nu vet och kan af qvartalsuppgifterne inhemta, att sällan ens hälften af beviljade

kreditiven äro uttagna, så kosta dessa Stockholms enskilda hanks kreditiver

dess innehafvare omkring 10 å 12 procent per anno, och med dyrare ränta kunna

väl icke gerna låntagare belastas, huru man än lagstiftar.

Vidare kan man se af den åberopade qvartalsuppgiften, att Stockholms

enskilda hank hade på depositionsräkning insatta 7,535,700 R:dr, samt på upp- och

afskrifuingsråkning 2,201,474 R:dr, eller tillsammans nära 10 millioner R:dr. Om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o it.

au bankens vinst antages till två procent öfverhufvud på detta belopp, så uppgår

don till cirka 200,000 Tv:dr, eller 20 licent på grundfonden, hvadan ensamt dessa rörelsegrenar

kunna anses lemna en behållning af öfver 40 procent, hvithet borde

vara fullt tillräckligt utan sedclutgifningsrätten. I utelöpande sedlar hade samma

bank 1,174,375 R:dr, som efter 6 procent ränta gör en vinst af omkring- 70 000

K:<lr årligen. , '' * ’

Då Riksbanken vid årots slut endast hade ute omkring 24 millioner af

sina sedlar, så hade privatbankerna öfver 3l£ million af sina, och då omkring 12

millioner Riksmynt Riksbank ssedlar lågo inne i privatbankernas kassor, så minskades

ju landets rörelsekapital onödigtvis med detta belopp, blott för att privatbankerna

skulle kunna möta sina många å vista förbindelser, som den 31 December 1866

uppgång0 till 80,808,855 R:dr.

Många säga, att de enskilda bankernas sedelutgifning icke kan borttagas,

emedan landet då skulle sakna nödigt rörelsemedel, men denna falska sats vill jag

söka vederlägga. Riksbanken egen rätt utgifva sedlar för SO millioner R:dr utöfver

inneliggande silfvcrvalutan, och då don sistnämnda nu uppgår till öfver 16

millioner Riksdaler, så skulle Riksbanken i detta ögonblick kunna hafva omkring

46 millioner R:dr i sina sedlar utelöpande, såvida do icke uppfångades af privatbankerna.

I närvarande stund har Riksbanken deremot endast omkring 24 millioner

R:dr utelöpande, hvaraf cirka 12 millioner ligga hos privat-bankerna förutom

det hotydliga belopp, som troligen ligger i Statens kassor, hvadan man ganska säkert

kan antaga att endast omkring 8-,} million Riksmyntsscdlar äro i allmänna

rörelsen, som med de enskildas 3l£ million Rall- endast utgör cirka 40

millioner R:dr i circulation, eller mindre än Riksbanken med sitt närvarande

silfverförråd kunde utsläppa, och således kan Riksbanken k vilket ögonblick som

helst, om. de enskilde bankernas sedelutgifningsrätt fråntoges dem, genast förse

hela landet med dess behof af rörelsemedel, hvarigenom den finge dubbelt så stor

ränteprofit; och då Riksbanken eller Staten ensamt får uppehålla myntvärdet genom

anskaffande af silfver, när sådant hehöfves, så är det den allra största orättvisa

och orimlighet, att ett antal enskilda hanker och dess delägare skola hafva privilegium

att utsläppa sedlar och skörda den rånte vinst, som borde tillfalla Staten, synnerligast

då, såsom jag visat, de dorförutan godt kunna bära sig.

Då jag alltför val visste att de flesta enskilda bankernas oktrojer gällde i

tio år, så kunde jag icke utfinna något annat medel att så småningom minska deras

sedelutgifning, än påyrka en hög beskattning såsom en ersättning för den förlust,

som Riksbanken eller staten lider, fastän mitt rättvisa och billiga förslag icke

vunnit Utskottets gillande. Antogcs mitt förslag- att do enskilda bankerna skulle

betala i bevillning tvåtredjcdolame, eller, som jag vid Utskottets plenum erbjöd mig

nedsätta till, hälften af sin nettobehållning på sodelutgifningon, så upphörde de

sjelfva så småningom med denna rörelse, då Riksbanken säkerligen på samma gång

ökade sin sed el omission till hvad landet bohöide, och allt blefvo så småningom regleradt

utan någon som helst rubbning. Och om de enskilda bankernas sedelutgifning

upphörde, så öfvcrgåfvo de snart ä vista systemet, för att slippa ligga med

stor onödig kassa, hvarigenom de ofta återkommande strypningarne afstannade.

Om privat-bankerna medgatYos rätt att i Riksbanken återdiskontera sina

växlar, så kundo de på så sätt ändå i stor skala till allas fördel drifva den för lande

alltid gagnande depositions- och utlåningsrörelsen, och då behöfde ej heller Riksbanken

etablera några afdelningskontor i provinserna, ty de enskilde fingo genom

rediskonteringen tillräckligt med mynt från Riksbanken till hehofvens fyllande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillning s-Uiskottets Betänkande N:o 11.

Man liar uppgifvit, att det blefve omöjligt med tillförlitligliet beräkna hvad

de enskilda bankerna förtjena ensamt på sedelutgifningen, men detta anser jag

ganska lätt; ty om hvarje eller hvarannan vecka uppsattes en liknande uppgift på

den utelöpande sedelmassan, som de närvarande qvartalsuppgifterna, och sedan vid

årets slut efterräknades medeltalet af hvad som lupit ute, så vore det helt enkelt,

då man vet hvad räntefot som gällt under året, att beräkna och kontrollera bankernas

ungefärliga vinst på denna rörelsegren för sig.

Af hvad jag sålunda anfört, och på grund af mitt i Utskottet afgifna yrkande,

vågar jag vördsamt föreslå,

att de nu oktrojerade enskilda bankerna med sedelutgifningsrätt skola

från och med år 1868 erlägga en bevillning utaf hälften af sin nettobehållning

på sedelutgifningen, hvaröfver noggrann kontroll skall föras,

så att den bank, som söker genom förvrängda uppgifter eller på annat

sätt undandraga sig den stadgade beskattningen, förklaras förlustig sin

oktroj och sedelutgifningsrätt.

Uti ofvanstående reservation har Herr A. J. Sandstedt förklarat sig till alla

delar instämma.

i

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1867

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhör Bewillnings- Utskottets Betänkande, 1867, N:o 11.

\

Tabell N:o 1.

öfversigt af Riksbankens samt enskilda bankernas utlöpande sedlar

äfvensom af förhållandet mellan Riksbankens sedelstock

och rörelsevinst vid slutet af åren 1834-1865.

Vid slutet af år

Riksbankens

Enskilda

bankernas.

Utelöpande

sedelstock

Rörelseyinst.

Antal.

Utelöpande

sedlar.

1834.

45,419,000: —

—

2

1,333,000

1835.

44,076,000: -

928,884

83

2

1,513,000

1836.

44,776,000: —

1,027,952

60

3

2,527,000

1837.

45,255,000: —

983,553

98

6

4,086,000

1838.

41,514,000: —

1,014,861

23

6

7,343,000

1839.

40,738,000: —

1,011,572

66

6

9,074,000

1840.

41,012,000: -

1,211,028

8

6

10,039,000

1841.

38,341,000: —

1,195,089

38

6

10,762,000

1842.

33,445,000: —

1,265,471

43

6

9,672,000

1843.

31,717,000: —

1,435,574

18

6

9,450,000

1844.

29,968,000: —

1,270,190

54

6

9,788,000

1845.

36,062,000: —

1,557,229

14

6

11,959,000

1846.

38,792,000: —

1,871,043

60

6

13,399,000

1847.

43,336,000: —

1,166,745

62

7

16,253,000

1848.

39,044,000: —

1,505,757

44

8

15,782,000

1849.

34,010,000: —

1,416,407

55

8

15,400,000

1850.

33,518,000: —

1,394,373

48

8

15,044,000

1851.

33,731,000: —

1,444,638

66

8

16,455,000

1852.

33,752,000: —

1,478,525

11

8

16,649,300

1853.

41,275,000: —

1,480,899

17

8

20,545,300

1854.

49,858,000: —

1,301,728

37

8

25,370,850

1855.

58,500,000: —

1,187,410

62

8

31,607,850

1856.

48,431,000: —

1,777,013

58

8

26,573,000

1857.

41,148,000: —

2,163,000

76

12

21,405,500

1858.

37,180,000: —

1,717,494

29

12

25,260,500

1859.

34,219,000: —

1,738,036

57

12

26,041,400

1860.

39,4S6,000: —

1,560,039

17

12

30,219,411

1861.

37,267,000: —

2,099,122

74

12

32,221,611

1862.

35,835,439: 20

2,013,379

77

12

30,394,613

1863.

31,283,691: 81

1,884,509

67

12

27,101,691

1864.

31,533,545: 88

1,922,258

07

12

27,563,232

1865.

30,509,648: 88

1,860,359

52

20

33,491,825

Dessa förhållanden i genomskärning eller

medeltal under

nedanstående tidsperioder.

1835—1839.

43,275,800: —

993,365

06

6

4,908,600

1840- 1844.

34,896,600: —

1,275,470

72

6

9,942,200

1845—1849.

38,248,800: —

1,503,436

65

8

14,558,600

1850—1854.

38,426,800: —

1,420,032

96

8

18,812,890

1855—1859.

43,895,600: —

1,716,591

17

12

26,177,650

18(50—1864.

35,081,135: 38

1,895,861

89

12

29,500,111

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhör Bevillning*- Utskottets Betänkande, 1867, N:o It

Tabell N:o 2.

År 1862.

År 1863.

År 1864.

År 1865,

Bankens namn.

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

a

ken be-

Tillägg

f 6 °.''o å

g ? i

Pj CD

CD CD

< T

g §?

Enligt 2:a

artikeln

jeräknad

Efter 3:d_

hd

H

O

er co

0 p

g &]

lögsta be-

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

8

ken be-

Tillägg

tf 6 % å

1 g 1

P- CD

CD CD

P

g- &

| 1

Enligt 2:a

ai-tikeln

:> eräknad

Efter 3:d.

e

hd

0

_ CD

er cd

CD P

II1

lögsta be-

Grund-

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

f

ken be-

Tillägg

if 6 å

Summa

e 7

p 0

p-i 0

CD CD

P

< T

B g?

ce P

c-t- i_p

Enligt 2:a

artikeln

beräknad

Efter 3:dje

'' hd

r

0

CD

er g

cd &

< V"

[-1: w-s

Högsta be-

Grund-

Beloppet

af deruti

Vinst,

för hvil- ken be-

Tillägg

if 6 lr0 å

B ?

P O

eu 0

CD CD

P

< T

g

Enligt 2:a

artikeln

beräknad

Efter 8:die

1

1

SI

ö

CD !

er cd i

CD p

r-s

P. ^

Högsta be-

aeloppet

if grund- fonds-

Summa

CD tf1

P £1

g aq &

loppet af

Grund-

beloppet

Summa

P P°

Summa

P P"

q.ciq £-

loppet af

vinning

beloppet

§ £

bevill-

p p p»

épOS ££

loppet af

beloppet

Summa

B &

B.cjq ^

loppet af

fonds-

kapitalet.

ingående

vinning

3eräknad

O g

cd P

p- pj

bevill-

artikeln

Summa

° O g

< p p-

på en gång

fonds-

ingående

vinning

if grund- ''

)eräknad

O P*

O P

er

bevill-

artikeln

® 0 £

yk en gång

fonds-

ingående

if grund-

3 eräknad

O P

CD P

artikeln

Dumma

CD p

O p

<'' «

3å en gång

fonds-

ingående

vulning

if grund-

deräknad

0 eT

B

bevill-

artikeln

Summa

0 0 g

^ CD oj

i)å en gång

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

vinst.

CD

P ^

FT CD

p

CD (X)

i i—''

g" r

ning

den be

påförd be- villning.

bevillning.

P* CD

ce Pj

5? © 2

g 3 g

r cd

er in

CD p

utelöpan- de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

hypo-

vinst.

p

ir 2

®'' g

r f

ning å

den be

-

påförd be

vinning.

-

bevillning.

ö S-

O g §

? P CD

er z:

CD p

utelöpan- de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

hypo-

vinst.

p

£ 1

pr tz:

p p

ning å

den be

påförd be- villning.

bevillnm

er

O*

s ®

C»

rt- CP CD

CD CD s

P P g

• CD

er p- i? B

utelöpan- de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

liypo-

vinst.

& CD

ep CD^

P P

ning å

den be

påförd b(

vulning.

bevillnm

g.

Ä ^ O

2 — p

er pz;

q p

utelöpan- de sedlar.

hypothek.

blifvit

hypo-

theken.

g ®

räknade

p: ^

PT eg

■ P

bypothek.

blifvit

theken.

§* 5f

£_, CD

räknade

■ —

hypothek.

blifvit

theken.

£+■* er

P CD

räknade

f? 52

1 3

hypothek.

blifvit

theken.

CD

räknade

tf p

1

erlagd.

CD g.

** V

vinsten.

P

g

P

erlagd.

vinsten.

§

erlagd.

% p;

tf

vinsten.

P

erlagd.

• pr

vinsten.

B

Skånes Enskilda

Bank......

~W ermlands En-

179,171

9,952

76

4,976,380

1,950,000

1,462,500

155,792

87,750

243,542

12,4

2,435

42

9,439

4

11,874

46

4,8

4,719,520

1,950,000

1,462,500

136,097

87,750

223,847

11,4

2,238

47

8,760

54

10,999

01

4.9

4,380,270

4,000,200

3,000,150

132,172

180,009

312,181

7,8

3,121

sl

9,224!

87

12,346

68

3,9

4,612.435

i

skilda Bank . .

Kopparbergs En-

105,499

7.081

83

3,540,915

2,000,100

1,500,075

122,528

90,004

212,532

10,6

2,125

32

6,470

48

8,595

80

4,0

3,235,240

2,000,100

1,500,075

111,226

90,004

201,230

10,0

2,012

30

6,227

94

8,240

24

4,0

3,113,970

2.000,100

1,500,075

155,248

90,004

245,252

12,2

2,452

52

5,760

06

8,212

5 ^

3,3

2,880,030

skilda Bank . .

70,485

4,142

97

____

2,071,485

1,404,000

1,014,000

69,048

60,840

129,888

9,2

1,298

88

4,345

32

5,644

20

4,3

2,172,660

1,404,000

1,014,000

73,934

60,840

134,774

9,5

1,347

74

4,137

57

5,485

31

4,0

2,068,785

1,404,000

1,014,000,

63,930

60,840

124,770

8,8

1,247

70

4,410

01

5,657

71

4,5

2,205,005

Östgöta Enskilda

Bank......

Smålands Enskil-

58,060

4,204

_

2,102,000

1,496,500

1,122,375

78,525

67,342

145,867

9,7

1,458

67

4,308

—

5,766

67

3,9

2,154,000

1,496,500

1,122,375

73,287

67,342

140,629

9,3

1,406

29

3,660

—

5,066

29

3,6

1,830,000

1,496,500

1,122,375

66,606

67,342

133,948

8,9

1,339

48

3,036

—

4,375

48

3,2

1,518.000

da Bank ....

3,000,000

2,250,000

147,434

135,000

282,434

9,4

2,824

34

|10,726

—

13,550

34

4,7

5,363,000

3,000,000

2,250,000

147,434

135,000

282,434

9,4

2,824

34

9,526

—

12,350

34

4,3

4,763,000

3,000,000

2,250,000

182,193

135,000

317,193

10,5

3,171

93

9,076

12,247

93

3,8

4,538,000

3,000.000

2,250,000

158,869

135,003

293,869

9,7

2,938

69

9,296

—

12,234

69

4,1

4,648,000

Örebro Enskilda

2,250,000

1,688,825

93,876

101,329

195,205

8,6

1,952

05

5,783

21

7,735

26

3,9

2,891,605

2,250,000

1,687,500

83,433

101,250

184,683

8,2

1,846

83

6,903

53

8,750

36

4,7

3,451,765

2,250,000

1,687,500

110,300

101,250

211,550

9,4

2,115

50

6,502

13

8,617

63

4,0

3,251,065

2,250,000

1,687,500

80,959

101,250

182,209

8,0

1,822

09

4,604

37

6,426

46

3,5

2.302,185

Mälareproyinsernas

Enskilda Bank .

12,124

37

6,062,185

3,897,800

2,923,350

187,809

175,401

363,210

9,3

3,632

10

11,868

15,500

10

4,2

5,934,000

3,897,800

2,923,350

191,220

175,401

366,621

9,4

3,666

21

11,762

15428

21

4,2

5,881,000

3,897,800

2,923,350

245,830

175,401

421,231

10,8

4,212

31

11,307

15,519

31

3,6

5,653,500

163,053

Göteborgs Enskil-

1

da Bank ... -

5,000,000

3,500,000

226,846

210,000

436,846

8,7

4,368

46

10,620

15

14,988

61

3,4

5,310,075

5,000,000

3,500,000

246,747

210,000

456,747

9,1

4,567

47

9,595

50

14,162

97

3,1

4,797,750

5,000,000

3,500,000

232,663

210,000

442,663

8,8

4,426

63

10,287

35

14,713

98

3,3

5,143,675

5,000,000

3,500,000

224,754

210,000

434,754

8,6

4,347

54

8,347

85

12,695

39

2,9

| 4,173,925

I

Stockholms En-

1

skilda Bank . .

332,728

4,240

2,120,000

1,000,000

611,390

374,500

374,500

37,4

3,745

4,160

7,905

2,1

2,080,000

1,000,000

610,990

336,905

336,905

33,6

3,369

05

4,200

7,569

05

2,2

2,100,000

1,000,000

612,410

329,422

____

329,422

32,9

3,294

22

4,160

7,454

22

2.2

2,080.000

I

Norrköpings En-

i

skilda Bank • •

1,000,000

750,000

68,200

45,000

113,200

11,3

1,132

2,372

44

3,504

44

3,0

1,186,220

1,000,000

750,000

62,150

45,000

107,150

10,7

1,071

5C

2,352

94

3,424

44

3,0

1,176,470

1,000,000

750,000

66,500

45,000

111,500

11,1

1,115

2,150

80

3,265

80

2,9

1,075,400

1,000,000

750,000

68,600

45,000

113,600

11,3

1,136

2,391

39

3,527

31

3,1

1,195,695

Wadstcna Enskil-

7,0

700

70

2,897

01

3,597

71

5,1

1,448,525

1,000,000

750,000

27,630

45,000

72,630

7,2

72 G

3C

2,905

27

3,631

57

4,9

1,452,635

1,000,000

750,000

26,566

45,000

71,566

7G

715

66

2,363

71

3,079

37

4,3

1,181,855

1,000,000

750,000

61,531

61,531

6,1

615

31

1,514

88

2,130

19

3,4

7 57,440

da Bank . . . .

1,000,000

750,000

25,070

45,000

70,070

Hallands Enskilda

Bank......

1,000,000

750,000

) 28,931

45,000

73,93]

7,3

731

3:

2,128

—

2,867

31

3,8

1,064,000

1,000,000

750,000

40,876

45,00C

85,87£

8,5

858

7(

2,104

2,962

It

3,4

1,052,OOC

1,000,000

750,000

36,184

45,000

81,184

8,1

811

84

1,946

2,757

84

3,3

973,000

1,000,000

750,000

32,200

45,000

77,200

7,7

772

2,066

2,838

3,6

1,033,000

S:a 76,272|7£

S:a

38,136,391

)

S:a 73,978|0£

S:a

36,989,04(

S:a 71,074(04

S:a

35,537,020

S:a 66,118(43

S:a

33,059,215

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhör Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1867, N:o It

Tabell N:o 3.

Bankens namn.

År 1863.

&

o5

P

p^

00

FT

P

►P

>-■ •

r+-

P

td

Q

CT? JT

t-i “

CD

ct
-

P

P
c5
P
P^
QD
-

B,

p.

Q

iL. *-i

“ r
H

&•

Hö •

O M
Eti

p

£T crq

o p,

t5! CD

‘ P

P-*

CD

B B‘

er? g

- o ^

£ g1 g?

J s s

ct* P P-4

_ P 3

s g*

%% p

* S- ep

tu CD

rf ^

CD P.

i—‘ t—!

C rf

O p:

« a=j

tr1 ct- p

S p &>

^ S» O

g4 T*

® p

0

2 p-''

P o5

P

p.

00

►p

CD

CD

ep

CD

y-i

P=

p

p

p
-

go

p <i

•p p

i--, p

rf- 00

p <-h

>rJ ©

CD

e-H

cd nj

Hi Hj

P: O

rf O

P g

P P.

P
CD

O:

P°

P P
-

O «*■

& CD

^ 2

P CD

g1 t=i

Ö~. P

CD P

År 1863.

P

P

P
S5
p
p
oo
FP
-

p

I—1

CD

er?

P

P->

c5

P

bd

CD

O

►P

HP

H-h,

B. 3

eg |

o ?=:

2 aq

Aaq

^ g,

►d K ^

O ^ CD

&<9 Hö

O P M

o

rf

CD

p

o

o

o

w g.

0 ^

P-, gj,

00

1 er1

o

ep

CD

y-i

P:

PP G0

P P

g, g

g P

P

p

Hp

ep t_j

o “

y-i y-t

P= o

rf CD

P g

P P.

P^ ►£

CD O:

Hi

^ P"1

OO

C*8

CD

P

O

CD

rf*

P

P

P
O
ct
CD
3
o
i—1
p
p
-

År 1864.

0

o5

0

0±

td

CD

tjq

g

&

O5

p Bj

g" p
I

o

d4 2

VI £_

ds £-.

° br

Crq

r g0

Pj

o

CD

y-i

p

a?

P
-

rf

cd

CD

P

ep

CD

O p:

Hp a?

Hp Cfq

, CD

er*- jp

Hö 8®

o ^ CD

ö-crq

p

p

CD

rf

CD

p

Hp

o

o

P-i . Q

g.

p

p4 P°

00

•

o

ep

0

y-i

p:

U1

1 I

> p

p

er4

CD ^0

p:

p

p

p
CD
rf

,

p "p

"3. 3‘

r+- CO

gD c+-

eD

CD, p

Lunds filialbank . .

Helsingborgs filialbank

Nyköpings d:o

Norrbottens läns d:o

Calmar d:o

Borås d:o

Örebro d:o

Udderalla d:o

Christianstads d:o

Sundsvalls d:o

Westerbottens läns filialbank

Wisby d:o

Oscarshamns d:o

Skaraborgs läns d:o

Östersunds d:o

Hemösands d:o

1,000,000

750,000

500,000

375,000

614,600

450,695

563,040

469,200

870,000

652,500

600,000

450,000

1,000,000

749,000

600,000

450,000

1,000,000

750,000

1,000,000

797,173

750,000

562,500

314,500

235,875

900,000

624,937

405,500

304,125

Skellefteå d:o

Piteå d:o

Blekinge d:o

d:o

840.000 630,000

750.000 562,500

50,763

45,000

95,763

9,5

1,000,000

750,000

1

37,611

45,000

82,611

8,2

22,014

22,500

. 44,514

8,9

500,000

375,000

37,514

22,500

60,014

12,0

7,510

27,041

34,551

5,6

614,600

450,887-

5,580

27,053

32,633

5,3

4,692

28,152

32,844

5,8

938,400

469,200

18,000

28,152

46,152

4,9

33,876

39,150

73,020

8,3

870,000

652,500

28,023

39,150

67,173

7,7

19,412

27,000

46,412

7,7

600,000

450,010

19,103

27,000

46,103

7,6

30,091

44,940

75,031

7,5

1,000,000

749,500

27,368

44,970

72,338

7,2

34,000

27,000

61,000

10,1

600,000

450,000

26,400

27,000

53,400

8,9

37,447

45,000

82,447

8,2

750,000

500,000

32,572

30,000

62,572

8,3

26,700

47,830

74,530

7,4

1,000,000

792,322

36,300

47,539

83,839

8,3

19,019

33,750

52,769

7,0

750,000

562,500

28,468

33,750

62,218

8,2

6,355

14,152

20,507

6,5

314,500

235,875

8,216

14,152

22,368

7,1

zL«n

oqa Qfin

T 81 8

20,600

37,496

58,096

6,4

0\)0,iOU

816,750

497,875

23,918

29,872

53,790

6,5

13,680

18,247

31,927

7,8

405,500

304,125

13,200

18,247

31,447

7,7

om

wk nnn

94.fi

OH7 900

19 AW.

i.O^ V i. V

350,000

250,000

7,000

15,000

22,000

6,2

36,667

37,800

74,467

8,8

840,000

630,000

25,769

37,800

63,569

7,5

20,543

33,750

54,293

7,2

750,000

562,500

23,500

33,750

57,250

7,6

1,000,000

750,000

500,000

375,000

614,600

450,887

938,400

469,200

870,000

652,500

600,000

450,000

1,000,000

745,900

600,000

450,000

1,000,000

500,000

1,000,000

798,108

750,000

562,500

314,500

235,875

456,600

230,300

1,000,000

464,800

405,500

304,125

500,000

375,000

372,960

207,200

500,000

250,000

700,000

500,000

750,000

562,500

41,890

45,000

86,890

8,6

5,000

22,500

27,500

5,5

10,279

27,053

37,332

6,0

28,289

28,152

56,441

6,0

16,831

39,150

55,981

6,4

19,102

27,000

46,102

7,6

29,574

44,754

74,328

7,4

34,240

27,000

61,240

10,2

27,626

30,000

57,626

5,7

36,900

47,886

84,786

8,4

26,252

33,750

60,002

8,0

11,222

14,152

25,374

8,0

12,498

13,818

26,316

5,7

22,390

27,888

50,278

5,0

13,578

18,247

31,825

7,8

20,206

22,500

42,706

8,5

1,338

12,432

13,770

3,6

9,403

15,000

24,403

4,8

13,375

30,000

43,375

6,1

22,368

33,750

56,118

7,4

År 1865.

Grundfondskapitalet.

Beloppet af deruti ingående

grundfonds-liypotbek.

Yinst, för hvilken bevill- ning efter andra artikeln

blifvit erlagd.

Tillägg af 6 procent å be- loppet af grundfons- kypotkeken.

Summa

beräknad vinst.

Procentförhållandet emellan

beräknade vinsten ock aktie- kapitalet.

500,000

375,000

13,781

22,500

36,281

7,2

614,600

450,887

10,764

27,053

37,817

6,1

938,400

469,200

36,946

28,152

65,098

6,9

870,000

652,500

29,663

39,150

68,813

7,9

600,000

450,000

20,478

27,000

47,478

7,9

1,000,000

594,600

31,732

35,676

67,408

6,7

600,000

450,000

31,963

27,000

58,963

9,8

1,000,000

500,000

37,953

30,000

67,953

6,7

1,000,000

537,482

68,800

32,248

101,048

10,1

750,000

562,500

33,447

33,750

67,197

8,9

314,500

235,875

12,048

14,152

26,200

8,3

460,600

230,300

18,248

13,818

32,066

6,9

1,000,000

460,300

40,015

27,618

67,633

6,7

405,500

304,125

15,284

18,247

33,531

8,2

500,000

375,000

23,000

22,500

45,500

9,1

372,960

207,200

6,918

12,432

19,350

5,1

500,000

250,000

9,989

15,000

24,989

4,9

700,000

500,000

28,044

30,000

58,044

8,2

750,000

562,500

25,388

33,750

59,138

7,8

Carlshamns

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.