Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverflyttande på kommunerna af rättigheten att debitera och uppbära folks kolen fgiften.

1867-04-05 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1867:14, Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverflyttande på kommunerna af rättigheten att debitera och uppbära folks kolen fgiften.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14>.

N:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1867, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverflyttande på kommunerna

af rättigheten att debitera och uppbära folks

kolen fgiften.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Bevillnings-Utskottet hänvisad

motion (N:o 46) har Herr Bylander föreslagit, ”att, med bibehållande af den

kommunerna beviljade halfva personliga skyddsafgiften, debiteringen och uppbörden

deraf måtte öfverflyttas direkt till kommunaluppbörden”; genom hvilken förändring

motionären ansett den dubbla fördel skola vinnas, att dels berörda medel

kunde komma vederbörande kommuner tidigare tillhanda och dels flera med

debiteringen och uppbörden deraf för närvarande förenade besvär och kostnader

kunde undvikas.

Vid besvarandet af denna motion har Utskottet velat till en början erinra att

folkskoleafgiften, som sedan år 1862 utgår med 40 öre för man och 20 öre för

qvinna, eller till lika belopp med den personliga skyddsafgiften, ursprungligen

tillkommit på grund af Rikets Ständers vid 1844—1845 års riksdag, i sammanhang

med den personliga skyddsafgiftens nedsättning till hälften, fattade beslut

att ett emot berörda nedsättning svarande belopp borde till folkundervisningens

befrämjande utgöras af hvarje personlig skyddsafgift underkastad skattskyldig,

äfvensom af gemenskapen vid arméen och flottan, hvarvid Rikets Ständer såsom

allmän grundsats antogo, att hvarje arbetsför medlem i samhället borde genom

personlig afgift i främsta rummet bidraga till det uppvexande, mindre bemedlade

slägtets undervisning. I öfverensstämmelse med detta beslut förordnades genom

Kongl. Kungörelsen af den 13 Mars 1846, att folkskoleafgiften skulle efter nyssnämnda

grunder utgå, hvarjemte, i afseende å sättet för uppbörden och redovisningen

deraf, meddelades den föreskrift, att afgiften skulle i sammanhang med

krqnouppbörden påföras, uppbäras och indrifvas af de Kronans eller städernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utsicottets Betänkande N:o 14. 3-

tjensteman, som med berörda uppbörd hafva befattning samt derefter levereras i

Stockholm till Stadsnämnden samt i öfriga städer äfvensom å landet till landtränterierna,

för att derifrån, efter skeende reqvisitioner, till vederbörande skolstyrelser

aflemnas.

Ehuru öfverlåten till kommunerna såsom understöd för folkskoleväsendets

uppehållande utgör sålunda ifrågavarande afgift i sjelfva verket en till Staten

utgående skatt, som måste af de skattskyldige erläggas till det belopp och efter

de grunder, som för densamma blifvit fastställda. Till följd häraf synes också

angeläget vara, att folkskoleafgiften redan genom sättet för densammas debitering

och uppbörd göres oberoende af de särskilda kommunernas olika uppfattning af

afgiftens behöflighet, helst rättigheten till statsbidrag för folkskolelärares och

lärarinnors aflönande blifvit medgifven endast under vilkor att de församlingar,

som af dylikt understöd äro i behof, tillskjuta ett lika belopp med den till församlingarne

utgående folkskoleafgiften samt dessutom förbinda sig att till hälften

fylla hvad som brister i det för lönen bestämda minimi-belopp eller hvad

som anses böra derutöfver läraren tillkomma.

En ytterligare anledning att icke vidtaga någon förändring i nu gällande

föreskrifter, angående denna afgifts debitering och uppbörd i sammanhang med

kronoutskylderna och derefter skeende utdelning till församlingarne genom Länsstyrelsens

försorg, torde dessutom finnas i den omständighet, att, jemlikt Kongl.

Kungörelsen af den 30 November 1866, det åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att af folkskoleafgiften, innan den till vederbörande skolstyrelser aflemnas,

innehålla ett belopp, motsvarande den afgift, som skall för samma skolområde

eller distrikt till folkskolelärarnes pensionsinrättning erläggas.

Slutligen torde böra anmärkas, att genom Kongl. Brefvet den 4 April 1854

skolstyrelserna ega att, sedan medlen blifvit vederbörligen anordnade, desamma

uppbära direkte hos kronofogden eller stadsuppbördsmannen, hvilka såsom provision

för afgiftens debiterande, uppbärande och redovisning åtnjuta i Stockholm

1 och i öfriga delar af riket U/3 procent, hvilken provision i de flesta fall torde

vara mindre än den kostnad, kommunerna skulle nödgas vidkännas för afgiftens

debiterande och uppbärande i sammanhang med; kommunalutskylderna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föranledes Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion måtte lemnas utan afseende.

Stockholm den 5 April 1867.

På Utskottets vägnar:

(Just. af I gglas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.