Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkor en för bränvins tillverkning.

1867-04-06 · 18 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 12 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1867:16, Betänkande, angående vilkor en för bränvins tillverkning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

1

Ms© 16.

Ank. till Riksd. Kansli d. 8 April 1867, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vilkor en för bränvins tillverkning.

Med stöd af 40 § Riksdags-ordningen hafva till Bevillnings-Utskottets

behandling blifvit öfverlemnade så väl Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna nå

diga Proposition (N:o 22), angående förhöjning af bränvinstillverknings-afgiften,

som de inom Kamrarne väckta motioner om ändring i den rörande vilkoren

för bränvins tillverkning nu gällande förordning.

I likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, har Utskottet an

sett lämpligast att under hvarje särskild § upptaga dervid af motionär framställda

anmärkningar, äfvensom de hufvudsakliga ändringar i öfrig!, Utskottet,

efter granskning af författningen, funnit af behofvet påkallade.

Innan Utskottet öfvergår till de §§, vid hvilka någon särskild redogörelse

sålunda kan ifrågakomma, får Utskottet likväl först omförmäla Herr A.

Odelbergs, uti eu inom Första Kammaren väckt motion (N:o 12), framställda vikande:

“att en förändrad lagstiftning för sprittillverkningen måtte åvägabringas

i syftning att åt näringen bereda större frihet^. Då emellertid detta yrkande

icke innefattar något bestämdt förslag till ändring i gällande stadganden, har

Utskottet, som lika med motionären ansett större frihet i flera hänseenden böra

denna handtering medgifvas, och i sådant afseende här nedan framställt åtskilliga

förslag, funnit sig i anledning af Herr Odelbergs motion endast böra

till omförmälda förslag hänvisa.

Efter denna erinran öfvergår Utskottet till:

§ 2.

Beträffande tiden för bränvinstillverkningens utöfvande har blifvit yrkadt:

Bill. till Biksd. Prof, 1867. 5 Sami 1 Ajd. 11 Haft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Be vulning s-Utshottets Betänkande N:o 16.

inom Första Kammaren:

af Herr A. Faxe (motionen N:o 28), att bränvinstillverkare må ega

u n-ihet att med iakttagande af de bestämmelser, som i afseende på rättighetens

vinnande kontrollen och beskattningen varda meddelade, under hela

e er eu del af den tid, för hvilken tillverkning kan blifva medgifven, hand

teringen utöfva--; ’

inom Andra Kammaren:

^eU "f" Åstrand (motionen N:o 185), “att den, som under hösten

brannt eu månad, må, derest han så önskar, idka sådan handtering under blott

fjorton dagar åt vintermånaderna".

Den särskilda lagstiftning, som för närvarande bestämmer vilkoren för

lättigheten att tillverka bränvin, har till tydligt syftemål dels att motverka eu

alltför stor bränvinsförbrukning inom landet, dels äfven att genom beskattning

a denna vara bereda Statsverket ökade inkomster, hvarutaf naturligen föraniedts

åtskilliga inskränkningar i denna närings frihet, samt flerfalldiga reglemenUmska

föreskrifter och kontroller, från hvilka andra näringar äro befriade.

and de bestämmelser, som ännu hindra denna närings utveckling och framgång,

har Utskottet funnit uem, som till vissa tider af året inskränka tillverkn

ingen af bränvin, vara af beskaffenhet att ålägga idkaren bördor och kostnader,

utan att likväl vara nödvändigt betingade af de angifva särskilda ändamål,

denna lagstiftning söker att vinna. Genom borttagande af denna inskränkning

skulle likväl bränvinstillverkningen sannolikt kunna bedrifvas med betydligt

större ekonomisk fördel, och derigenom beredas möjligheten af export af

denna vara samt i ej ringa män vinnas det önskningsmål, som redan vid

1853 18d4 årens riksdag åsyftades, nemligen att få bränvinstillverkningen smån

in gom ombilda^ till er» fabriksnäring. På dessa skäl och i likhet med hvad

vongl. Maj:t i nådig Proposition till sednaste riksdag föreslagit samt, det sammansatta

Utskott, som då behandlade detta ärende, tillstyrkt, får Utskottet

alltså hemställa,

att, brän vinstill verkning, så framt ej högst vigtiga omständigheter

föranleda dess inställande, må vara tillåten under

hela året; att året fördelas i 24 terminer, hvilka taga sin

början den lista och 16:de i hvarje månad klockan 12 på dagen

och räcka till nästa termins ingång, med de bestämmelser

i afseende å sön- eller helgedag^ inträffande, som inom. 3,

4 och 5 i § 2 af gällande förordning innehålla; samt att

af dessa terminer tillverkaren må välja hvilken eller hvilka

och huru många lian åstunda!''.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

3

§ 4.

Inom Andra Kammaren hafva Herrar A. A. Andersson (motion N:o 104'',

J. A. Astrand (N:o 185), J. Jonasson och Johan Olsson (N:o 187) samt Ber

Nilsson (N:o 232) yrkat, att den minsta tillverkning på dygn, för hvilken an

mälan skulle få ske, måtte bestämmas till 100 kannor, hvilket minimibelopp

sistnämnde motionär likväl ansett böra medgifvas endast då rättigheten att

idka bränvinstillverkning grundade sig på egandet eller innehafvande! af jord.

Någon ändring i föreskriften angående minsta tillverkningsbeloppet på

dygn har likväl Utskottet funnit sig ej böra tillstyrka, enär denna föreskrift

tyckes stödd på grunder, som icke utan stor fara för lagstiftningens förnämsta

ändamål kunna rubbas. Redan vid den riksdag, som fastställde grunderna för

nu gällande bränvinslagstiftning, uttalades den åsigt, att en orsak till den öfverdrifna

bränvinsförbrukningeu vore varans åtkomlighet, hvilken åter bereddes

derigenom, att den öfverallt i landet vid små och spridda brännerier tillverkades.

Man utgick äfven då från den grundsats, att bränvinstillverkningen småningom

och med den varsamhet, bestående förhållanden kräfde, borde samlas

på få och stora fabriker, och man har sedermera städse sökt att i fullständigare

grad tillämpa denna grundsats. En nedsättning i nu stadgade minimibelopp

skulle likväl bidraga till små bränneriers åter-utspridande öfver landet och sålunda

utgöra en vådlig återgång från det system, som Utskottet anser hafva

utöfvat en särdeles lycklig verkan på nationens tillstånd i både moraliskt och

fysiskt afseende. Inför en dylik betänklighet måste hvarje enskild närings

fordran på tillgodoseende genom bränvinstillverkningens vidsträcktare frihet i

detta hänseende gifva vika, och hvad särskilt angår de i motionerna ornförmälda

fördelarne deraf för de mindre jordbrukarne, så torde deras intresse

vara tillräckligt bevakadt genom den medgifna och ganska allmänt begagnade

rättigheten att bilda bolag för bedrifvande af bränvinstillverkning. Utskottet

får alltså hemställa,

att förevarande yrkande icke må af Riksdagen bifallas.

Mot uteslutande ur författningen af nu stadgade inskränkning i afseende

å högsta tillverkningsbeloppet på dygn tyckes deremot ingen dylik betänklighet

kunna förefinnas, och en sådan åtgärd står dessutom i så nära samband med

den föreslagna friheten i afseende å tiden för näringens utöfvande, att den ena

torde böra anses såsom en gifven följd af den andra, hvarföre Utskottet får

föreslå,

att stadgandet om ett högsta medgifna tillverkningsbelopp

på dygn må ur författningen uteslutas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Besittnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

§ 6.

Enligt föreskriften i denna § skall bräuvinstillverkning minst trettio dagar

före den termin, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga, hos

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.

Häruti har Herr A. A. Andersson i sin nyssberörda motion yrkat den

ändring, att anmälningstiden måtte inskränkas till fjorton dagar före hvarje termins

början; och då det är att antaga, att, för besparing i resekostnadsersättningen,

kontrollörer förnämligast användas inom den ort, der de äro bosatte,

samt att hinder för desses förordnande alltså icke skulle genom en sådan

inskränkning uppkomma, men det stundom torde för eu bränvinstillverkare

möta svårighet att trettio dagar förut bestämma angående sin tillverkning, får, i

betraktande jemväl deraf att tiden för anmälan om företagande af distillering,

då densamma såsom särskild näring utöfvas, är, jemlikt § 13, bestämd till

fjorton dagar, Utskottet föreslå,

att tiden, inom hvilken tillämnad bränvinstillverkning sist

far anmälas, måtte bestämmas till fjorton dagar före den

termin, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga.

§ 7.

Rörande denna § har Herr A. Faxe i sin förut omnämnda motion anför.

. följande: “Då 1 mom. i 7 § endast tillåter utvidgning af anmäld tillverkning

för eu, eu och en half, två, två och en half eller tre terminer, och således

ej för blott en half termin, men sednare mom. åter, utan sådant vilkor,

medgifver tillverkare att minska uppgifvet tillverkningsbelopp, så kan deraf

dragas den slutsats, att inskränkning af det anmälda tillverkningsbeloppet är

tillåten äfven för en half termin, hvilket dock synes stå i strid med den förra

bestämmelsen".

Enligt Utskottets härofvan under § 2 framställda förslag skulle terminerna

för bränvinstillverkning hädanefter komma att utgöra endast eu half

månad, och da, i händelse detta förslag bifalles, halftermin icke vidare ifrågakommer,

samt följaktligen detta uttryck såväl i förevarande § som på öfriga

ställen i författningen måste vid författningens omredigerande uteslutas, torde

vid sådant förhållande hvad motionären i detta hänseende anmärkt

tmn ny. icke böra till någon särskild åtgärd föranleda.

(/Vidare har Herr O. Månsson uti en inom Andra Kammaren väckt

motion (N:o 254), i hvilken Herrar 1’. Andersson, O. F. Brunberg och J. Sjögrfy\o

Pig:, g föröda t, i: y rk a t, att, med ändring af såväl denna som näst föregående

§, “Riksdagen för sin del må besluta, att allt reglementerande i fråga om an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings Utskottets Betänkande X:o 16.

mälningar och afsägelse!- vid bränvinstillverkning må lämpas mera efter bränvinstillverkarens

beqvämlighet och till hans fördel."

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan i fråga om § 6 blifvit föreslaget,

anser Utskottet jemväl den i förevarande § stadgade tid af fjorton dagar

för anmälan om fortsättning eller utvidgning af förut anmäld tillverkning samt

derom, att tillverkare önskar från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid

inskränka eller uppgifvet tillverkningsbelopp minska, utan olägenhet

kunna förkortas, och tillstyrker,

att anmälningstiden uti förevarande § måtte bestämmas till

åtta i stället för fjorton dagar.

§ 17.

I afseende å tillverkningsafgiftens belopp är föreslaget: såväl uti Kongl.

Maj ds nådiga Proposition som uti en inom Andra Kammaren af Herr O. Larsson

väckt motion (N:o 153), att nämnda afgift må från nuvarande beloppet, 60 öre,

till 75 öre på kannan förhöjas;

och uti särskilda motioner inom Första Kammaren af Herr A. Odelberg

(N:o 12) samt inom Andra Kammaren af Herr A. A. Andersson (N:o 104), Per

Nilsson (N:o 232) och Ola Månsson (N:o 254), att tillverkningsafgiften måtte

nedsättas till 50 öre för hvarje kanna; hvarjemte den sistnämnde alternativt

yrkat, “att tillverkare aflemna!'' hälften af det tillverkade bränvinet som skatt

och erhåller den andra hälften skattefritt.“

Hvad nu först angår sistberörda yrkande, åt hvilket motionären icke

gifvit någon närmare utveckling, så torde det ligga i öppen dag, att detsamma

i tillämpningen komine att medföra så stora olägenheter, att denna omständighet

i och för sig innebär tillräckliga skäl för Utskottets hemställan,

att ifrågavarande yrkande må lemnas utan afseende.

Beträffande åter den föreslagna förhöjningen i tillverkningsafgiften, får,

med afseende å den i nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och

behof den 11 sistlidne Januari tillkännagifna nödvändighet af ökade inkomster

för fyllande af uppkomna statsbehof, Utskottet, för den händelse de antydda

behofven af Riksdagen finnas vara oafvisliga, i så måtto tillstyrka bifall till

berörda förslag,

att afgiften för bränvinstillverkning må förhöjas till 70 öre

på kannan, bränvinet såsom förut beräknadt till 50 procents

styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer.

§§ 18 och 20.

Uti sin ofvan omförmälda motion har Herr A. A. Andersson yrkat, att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 Bevillnings-UlsIcottets Betänkande N:o 16.

med ändring af nu gällande stadgande derom, att afgiften för bränvinstijlverkning

skall erläggas förskottsvis för half tillverkningstermin i sender, tillverkaren

må vara berättigad till anstånd med samma afgifts erläggande intill en

månad efter hvarje termins slut; och då, enligt Utskottets åsigt, bränvinstill

verkan, i synnerhet om den af Utskottet här ofvan tillstyrkta förhöjning i

tillverkningsafgiften varder af Riksdagen bifallen, torde böra komma i'' åtnjutande

af all den lättnad, som, utan att Statens säkerhet för afgiftens utbekommande

derigenom äfventyras, kan honom beredas, får Utskottet föreslå,

att, med upphäfvande af alla föreskrifter om öfverskottstillverkning,

som i författningen förefinnas, det må stadgas:

att afgift för bränvins tillverkning skall för hvarje termin

erläggas inom trettio dagar efter terminens utgång, med

rättighet för tillverkare, som det åstundan att förskottsvis

göra afbetalning å sådan afgift; att 3/4:delar af det bränvin,

lör hvilket afgift icke blifvit förskottsvis erlagd, skall, intilldess

samma afgift blifvit gulden, uti särskildt säkert

ruin å det ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens

lås förvaras; att dessutom jemväl bränneriredskapen

skall utgöra pant till Statens säkerhet för tillverkningsafgiftens

utbekommande; att bränvinstillverkare skall uti

inländsk, vederbörligen fastställd försäkringsinrättning låta

mot eldfara försäkra så väl bränneriredskapen, som det

bränvin, hvilket kan komma att på förut nämnda sätt för

varas, samt till kontrollören aflemna försäkringshandlingen,

innan tillverkningen utsträckes öfver det belopp, hvarför

afgift tilläfventyrs blifvit förskottsvis erlagd; börande försäkringen

vara gällande för en tid af minst sextio dagar

efter till verkningstidens slut; att, i händelse någon gång

sammanlagda försäkringssumman för redskapen och det i

förvar upplagda bränvinet icke skulle motsvara den afgift,

som för tillfället är ogulden, kontrollören bör, intilldess ett

förändradt förhållande inträdt, inställa tillverkningen; att

kontrollören skall å tillverkningsstället qvarstadna till dess

afgiften blifvit till fullo gulden; att, derest afgiften för det

under eu termin tillverkade bränvin icke är betald trettio

dagar efter terminens slut, kontrollören ofördröjligen skall

anmoda vederbörande kronobetjent att verkställa försäljning

af det till Statens säkerhet för samma afgift förvarade bränvin;

att, om försäljningssumman icke skulle motsvara den

oguldna afgiften, bränneriredskapen genast derefter bör för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16.

säljas; samt att kontrollörsarfvodet för den tid kontrollören,

på grund af ofvanberörda föreskrifter, kan komma att vid

bränneri qvarstadna, efter det tillverkning af bränvin derstädes

upphört, skall, vid slutliqviden, af tillverkaren Staten

godtgöras.

§ 26.

I sammanhang med sina förut anförda yrkanden bär Herr Åstrand jemväl

föreslagit, att kontrollörsarfvodet måtte bestämmas till minst tre och högst sex

Riksdaler om dagen.

Ehuru nedsättning i det för kontrollörerne bestämda arfvode tid efter

annan egt rum, uppgår likväl kontrollkostnaden fortfarande till ett så betydligt

belopp, att någon ytterligare minskning deri synes vara särdeles önskvärd,

isynnerhet som den åt Utskottet föreslagna utsträckning i tillverkningstiden

otvifvelakligt komme att föranleda någon tillökning i nämnda kostnad; och då,

enligt inhemtade upplysningar, det ganska sällan lärer inträffa att två eller tre

biänneiiei ställas under uppsigt åt en gemensam kontrollör, äfven der sådant

utan olägenhet kunnat ske, har Utskottet ansett den asyftade besparingen för

Statsverket kunna och böra beredas hufvudsakligen genom eu förändring i detta

hänseende, äfvensom Utskottet funnit med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

att i samma mån omfånget och besvärligheten af en kontrollörs befattning

ökas, motsvarande förhöjning i arfvodet må ! ömma honom till godo.

Utskottet får derföre föreslå,

dels att i förevarande § må inflyta eu bestämdare föreskrift

derom, att två eller tre brännerier höra, så snart sådant

utan svårighet kan ske, under uppsigt af en gemensam

kontrollör ställas, dels att, med nedsättning af arfvodets

minimum till tre Riksdaler, arfvodet må utgå med följande

belopp, nemligen:

för kontrollör med tillsyn å ett bränneri, med minst 3 högst 5 R:dr om dagen

” » » » 2 brännerier „ „ 5 „ 7 „ „ „

” T- ” - ” ” 3 .. 55 55 55 7 55 9 „ „ „

flor att minska kostnaden för kontrollen å bränvinstillverkning och gorå

särskilda kontrollörer framdeles alldeles obehöfliga, har Herr O. Månsson, uti

en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 255), i hvilken Herrar P. Andersson,

O. F. Brunberg och J. Sjögren sig förenat, föreslagit: “att Riksdagen måtte besluta

anskaffande utan tidsutdrägt af tillräckligt antal af fabriksbolaget Siemens

& Halskes i Berlin pa ten tura de apparater för bränvinskontrollen i Rikets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 16.

Beträffande nämnda apparat har Utskottet erhållit den upplysning, att

de försök, som, för utrönande af apparatens användbarhet och tillförlitlighet,

pågå vid ett ej långt från hufvudstaden beläget bränneri, icke visat fullt tillfredsställande

resultat, enär väl understundom den medelst apparaten verkställda

uppmätning varit noggrann, men deremot vid andra tillfällen större eller mindre

missvisning egt rum. Då således användbarheten af denna apparat, hvilken

dessutom lärer vara svår att uppsätta och af särdeles ömtålig beskaffenhet,

ännu icke blifvit tillbörligen utrönt, än mindre ådagalagd, samt då, i händelse

de fortsatta försöken framdeles skulle leda till mera tillförlitliga resultat, chefen

för Bränvins-kontrollbyrån icke lärer underlåta att i detta hänseende göra de

framställningar, hvartill omständigheterna kunna föranleda, anser sig Utskottet

för närvarande och till följd af frågans outredda skick höra hemställa,

att Herr 0. Månssons yrkande icke må af Riksdagen bifallas.

8 28.

Under åberopande af nödvändigheten att för Statsverket göra alla de

besparingar, som billigen kunna åstadkommas, har Herr P. Petersson, uti motion

inom Andra Kammaren (N:o 36), hemställt: “om icke vid bränvinsbränningskontrollen

öfverkontrollörens befattning är obehöflig44.

Det af motionären omförmälda förhållande, att vid öfverkontrollörs besök

ingen anmärkning förekommit, kan, enligt Utskottets tanke, ingalunda bevisa,

att samma ordning och noggrannhet skulle iakttagits, äfven om öfverkontrollör

ej funnits och när som helst kunnat infinna sig, likasom den äfvenledes af

motionären till stöd för hans åsigt anförda omständighet, att det numera är på

Chefen för Kongl. Civildepartementet beroende, om öfverkontrollör skall inkallas

till tjenstgöring eller icke, snarare synes ådagalägga, att i detta hänseende

all den inskränkning i kontrollkostnaden, som utan äfventyrande af kontrollens

noggrannhet och tillförlitlighet funnits möjlig, numera iakttages; och då,

enligt Utskottet meddelade upplysningar, öfverkontrollörens tillsyn mången gång

visat sig vara lika behöflig för Staten, som nyttig för tillverkaren, samt erfarenheten

visat, att mer än en kontrollör just på grund af öfverkontrollörs framställda

anmärkningar ansetts icke vidare böra till dylik befattning ifrågakomma,

samt dessutom, under förutsättning af bifall till Utskottets här ofvan väckta

förslag om bränvins förvarande till säkerhet för tillverkningsafgiften, en ännu

noggrannare tillsyn, än tillförene, torde blifva behöflig, tillstyrker Utskottet,

att motionärens hemställan icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

§ 30.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utsh)ttets Betänkande N:o 16.

9

§ 30.

För att vid bränvinstillverkning kunna afskilja den starkare spriten

från den svagare, hvilket isynnerhet för möjligheten af export till utrikes ort

torde vara af ganska stor vigt, skulle, enligt Utskottet meddelad upplysning,

endast erfordras att i stället för en sprithållare, som, jemlikt denna §, bör i hvarje

bränneri finnas, tvänne sådana anbragtes. Som någon svårighet för kontrollen

icke deraf uppstår, föreslår Utskottet ett i så måtto förändradt stadgande i

denna del,

att i hvarje bränneri skall finnas en eller två sprithållare,

hvaruti vid bränvinstillverkning spriten, bränvinet eller länken

genom rör från imkylaren omedelbarligen iuledes.

§ 33.

Af samma skäl som det ansetts nödigt i denna § föreskrifva att, då

bränvin af den vid bränneriet anställde kontrollör till kannetalet bestämmes,

ett särskilt vittne alltid bör närvara, anser Utskottet det böra stadgas, att

vittnet skall vara tillstädes jemväl då bränvin till Statens säkerhet för till

verlcningsafgiften upplägges i förvar samt då sålunda förvandt bränvin af

kontrollör utlemnas;

hvilket till bifall hemställes.

§ 38.

Det i denna § förekommande stadgande: “Den, som tillverkar bränvin,

utan att anmälan dertill skett, eller under tid, då bränvinstillverkning ej är

tillåten, gälde tillverkningsafgift och böte etc.“ bär Herr A. Faxe, på sätt af

hans förut omförmälda motion inhemtas, funnit mindre tydligt; men då, enligt

Utskottets åsigt, vid jemförelse mellan denna § och § G, någon tvekan i afseende

å tolkningen af ifrågavarande uttryck icke synes böra uppstå, anser

Utskottet

någon åtgärd i anledning af Herr Faxes framställning i

denna del icke erfordras.

§ 41.

Utom den ansvarspåföljd i öfrig!, som enligt denna § är bestämd för

vissa der uppräknade öfverträdelser af författningar, finnes särskildt stadgadt,

Bih. till Biksd. Prot. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

att det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga

bränvin och de kärl, hvari det förvaras, anses förbrutna.

Till förebyggande af tvetydighet och till betryggande af Statens företrädesrätt

till det, på sätt Utskottet här ofvan under §§ 18 och 20 föreslagit,

till säkerhet för afgiftens utbekommande förvarade bränvin, torde ett särskild!

stadgande numera blifva erforderligt, emedan i annan händelse stor förlust

skulle kunna för Staten uppkomma, helst då man besinnar, att, jemlikt § 56,

Staten icke erhåller andel hvarken i de på grund af denna författning ådömda

böter eller i den egendom, som dömts förbruten. Utskottet får derföre föreslå,

att till § 41 må fogas ett tillägg af innehåll,

att till det sålunda förbrutna bränvinet icke räknas sådant,

som till Kronans säkerhet för ännu ogulden tillverkningsafgift

uti särskild! rum under kontrollörens lås förvaras.

§ 49.

Första momentet af denna paragraf har följande lydelse: “När förbrytelse

mot denna författning atalas, ansvara bränvinstillverkare eller distilleringsidkare

för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares gerningar,

ifall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari

den förvaras, ifrågakomma-, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja“.

Då denna redaktion synes kunna gifva anledning till en för tillverkaren

alltför sträng tolkning, får Utskottet hemställa,

att slutet af förevarande moment må erhålla följande lydelse:

derest icke omständigheterna gorå sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

Slutligen torde här böra omförmälas, att, emedan en noggrann och

konseqvent redaktion af ifrågavarande författning först då kan åstadkommas,

när beslut i alla hithörande frågor blifvit af Kiksdagen fattade och af Kongl.

Maj:t i nåder pröfvade, samt redaktionen i och för sig icke inverkar på bevillningens

belopp eller föreskrifterna för dess utgörande, Utskottet af sådana

skäl icke. ansett sig böra vid förevarande betänkande foga särskild! redaktionsförslag,

utan funnit verkställandet af de jemkningar och redaktionsförändringar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

som efter författningens slutliga granskning må blifva erforderliga, lämpligast

böra åt Kongl. Maj:t öfverlemnas.

Stockholm den 6 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Gast. af Ugglas.

R eservationer:

l:o af Friherre G. af Ugglas mot Utskottets beslut i afseende å §§ 17,

18 och 20.

2:o af Herr E. V. Almqvist''. “Det af Utskottet afgifna förslag till minskning

i kostnaden för kontrollen öfver bränvinstillverkningen anser jag hvarken

för det åsyftade ändamålet tillfredsställande, eller hvad nedsättningen af lägsta

arfvodesbeloppet beträffar rigtigt, hvarför jag emot Utskottets berörda förslag

mig vördsamt reserverar.

Efter nu gällande stadganden åtnjuter kontrollör, då han i sådan egenskap

vid bränneri tjenstgör, arfvode af minst fyra och högst sex Riksdaler om

dagen af Staten, förutom kost, boningsrum, eldning och städning, som bränvinstillverkaren

består. I sammanhang härmed är äfven bestämdt, att flera brännerier

kunna ställas under uppsigt af en gemensam kontrollör.

Utskottet föreslår att, i stället för hvad om kontrollörsarfvodet sålunda

finnes stadgadt, detsamma må bestämmas att utgå för kontrollör med tillsyn

å ett bränneri med minst 3 högst 5 lbdr om dagen

å två brännerier „ 5 „ 7 „

å tre brännerier „ 7 „ 9 „

Arfvodesnedsättningen inskränker sig sålunda egentligen endast till en

R:dr om dagen för kontrollör, som tjenstgör vid blott ett bränneri; ty kontrollör,

som har uppsigten öfver flera brännerier sig anförtrodd, hvilken efter nu gällande

författning icke kan erhålla högre arfvode än sex R.clr om dagen, kan efter

Utskottets förslag komma att i arfvode åtnjuta sju R:dr om dagen, då han har

två och nio R.dr om dagen, då han har tre brännerier under sin uppsigt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bcvillnings-Utshotiets Betänkande N:o 16.

Huruvida någon besparing i kontrollkostnaden härigenom verkligen

kan komma att uppstå torde vara tvifvel underkastadt.

Då meningen är att åstadkomma besparing och icke hvarken att något

väsendtligt förhöja eller oskäligt nedsätta kontrollörsarfvodet, anser jag att nuvarande

arfvodesbestämmelserna böra närmare bibehållas än hvad af Utskottet

blifvit föreslaget.

Att nedsätta nu bestämda lägsta arfvodesbeloppet, fyra R:dr, till endast

tre R:dr om dagen, samtidigt dermed att sådana förändringar i lagstiftningen

för bränvin stillverkningen föreslås, att ansvaret och förpligtelserna, som åtfölja

befattningen, väsendtligt förhöjas, kan jag för min del icke anse skäligt. 4

Deremot finner jag ingen anledning att höja arfvodet utöfver nuvarande

beloppet för kontrollör, som får tvänne brännerier under sin uppsigt, eftersom

nu gällande författning tydligen afser att flera brännerier, sålunda gifvet två,

kunna ställas under en kontrollör, mot åtnjutande för denne af nu stadgade

högsta arfvodesbeloppet, sex R:dr om dagen.

För kontrollör med tre brännerier under sin uppsigt synes dock skäl

något höja arfvodet, då icke bestämdt kan sägas huruvida nuvarande stadganden

afse att så många brännerier kunna ställas under en kontrollör, men

jag anser att förhöjningen icke bör eller behöfver vara något väsendtlig, helst

kontrollör, som har uppsigten öfver flera brännerier, eger att af hvarje bränvinstillverkare,

vid hvars bränneri han tjenstgör, åtnjuta kosthållning m. m.,

hvarför kontant ersättning lärer kunna påräknas af dem, hos hvilka dessa förmåner

ej begagnas, hvarigenom en icke oväsendtlig tillökning i arfvodesbeloppet

kan för sådan kontrollör beräknas.

På grund af dessa skäl får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen behagade

besluta att kontrollörsarfvodet må bestämmas att utgå:

för kontrollör med tillsyn å

ett bränneri med minst 4 högst 5 R:dr om dagen,

två brännerier „ 5 „ 6 „

tre brännerier „ 6 „ 7 „

3:o af Grefve II. B. A. Hamilton: “Det sätt, på hvilket bränvins
bränningen

inom landet bedrefs före 1853 års riksdag, uppväckte med rätta en

storm af ovilja. Ropet emot den s. k. husbehofsbränningen blef så häftigt och

Hvem att bota det onda så stor, att alla möjliga — rigtiga och origtiga — anledningar

uppfunnos att utdöma denna industri.

Sålunda uppställdes och antogs den satsen att bränvinsbränningen var

för jordbruket skadlig. Grundlösheten af detta påstående har så väl genom

sednare tiders agrikulturkemiska upptäckter som genom praktisk erfarenhet blifvit

till fullo bevisad; och, om till stöd för denna åsigt åberopas exemplet af

de egendomar, å hvilka bränvinsbränning idkats, utan att ladugårdsskötseln eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 16.

jordbruket å dessa visat sig bättre än å de egendomar, der bränvinsbränning

icke bedrifvits, så bevisar detta ingalunda annat än att ladugårdsskötseln och

insigten om bränvinsaffallets råtta begagnande stått på en låg ståndpunkt.

Svenska jordbrukaren, utsatt för alla de olägenheter, som ett hardt

klimat medförer, och skyldig att konkurrera med lyckligare lottade yrkesbröder

i andra länder, måste, för att bestå, tillåtas begagna sig af alla möjliga hjelpmedel,

Indika icke äro i strid med andra högre intressen. Lagstiftningen bör

derföre icke, på det sätt, som af Utskottet i motiveringen blifvit framhållet,

uppställa såsom ett mål att åstadkomma bränvinsbränningens öfverförande till

stora fabriker, utan tillåta denna näring, i likhet med alla andra, utveckla sig

på det för näringen naturligaste sätt och endast tillse, att dess skadliga inverkningar

förekommas. Det är supandet, icke brännandet, som verkat skadligt.

Lagstiftningen bör derföre rigta sin uppmärksamhet mot det förra, icke mot

det sednare. Man har sökt minska förbrukningen dels genom fördyrande af

bränvinet, förmedelst höjande af tillverkningsafgiften, och dels genom försvårande

af åtkomsten. Med afseende härpå hafva de mindre brännerierna blifvit utdömda,

och med husbehofsbränningen i lifligt minne är det naturligt att man vill söka

skydd häremot genom bestämmanden, som omöjliggöra densamma, men man

glömmer, att man, vid detta ingrepp i den enskildes eganderätt, icke bör gå

längre än som antingen Statens väl ur moralisk synpunkt krafvel- — eller —

som föreskrifves af nödvändigheten att bereda åt Staten den inkomst, som

bränvinstillverkningsafgiften medförer.

På ett lika tillfredsställande sätt, som genom bestämmande af ett mini

mum för tillverkningen, men mer rättvist, skulle dessa mål ernås, om jemte

tillverkningsafgiften bestämdes en kontrolleringsafgift af t. ex. ett öre. för hvarje

kannas tillverkning, men som icke i något bränneri fick understiga 4 R:dr Runt

per dag eller den ungefärliga kontrolleringskostnaden.

I ett bränneri med 100 kannors daglig tillverkning skulle kostnaden,

utom tillverkningsafgiften, enligt detta förslag blifva :

Kontrolleringsafgift......= 4,00,

Rum, föda etc. åt kontrollör ,== 2,00 = 6,oo

eller 6 öre per kanna bränvin, då den vid ett bränneri med 1,000 kannors tillverkning

bäfver:

Kontrolleringsafgift . . = 10,oo,

Rum etc. åt kontrollör = 2,oo = 12,00

eller 1,2 öre per kanna. Denna skilnad, = 4,8 öre, måste anses fullt tillräck

lig att hindra, utan att omöjliggöra, bedrifvandet af mindre brännerier och inskränka

deras antal inom de gränser, som ur moralisk synpunkt kan anses

erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N;o 16.

Denna afgift skulle kunna öfverlemnas åt landstingen till underlättande

af deras företagsamhet,

Den höga skatten, kostnaden för kontrolleringen och dermed förenadt

obehag skulle försvåra och fördyra, den mindre tillverkningen till en grad, som

borde tillfredsställa den försigtigaste, utan att omöjliggöra en handtering, som

på det närmaste är förenad med jordbruket och som, rätt skött, i väsendtlig

mån kan bidraga till dess ändamålsenliga utveckling.

Den enskildes rättighet att fullt och fritt förfoga öfver sin egendom

inom de gränser, förn bestämmas af Statens högre mål och medmenniskors

mötande rättigheter, torde med skäl anses vara en af grundpelarne för den

europeiska samhällsrätten. Åtnjutandet af denna rättighet förnekas dock den

Svenske jordbrukaren, som, enligt 4 § i Bevillnings-Utskottets förslag till brän

vinsstadga, förbjudes att af sina produkter tillverka bränvin, med mindre detta

sker i en skala, som godtyckligt är bestämd till minst 300 kannor per dag.

Bibehållandet af detta stadgande anser jag så mycket obilligare och

orättvisare, som Utskottet borttagit förut befintligt stadgande om maximum.

Pa grund af dessa skäl far jag vördsamt anhålla att ifrågavarande 4 §

måtte återremitteras till Bevillnings-Utskottet för att omarbetas på af mig framställda

grunder."

4:o af Herr A. G:son Bennich vid § 4: “Med fullkomligt erkännande

af den allt annat öfvervägande betydelse, som i lagstiftningen bör tillmätas afseendet

å nationens moraliska och fysiska välbefinnande, har jag likväl icke

kunnat underlåta att inom Utskottet med min röst understödja de flera inom

Andra Kammaren väckta motioner, som åsyfta nedsättning af minimibeloppet

för bränvinstillverkning pa dygn till 100 kannor. Jag hyrser nemligen den öfvertygelse,

att det moraliska och fysiska tillståndet på intet vis hotas af en

dylik nedsättning, sedan bränvinstillverkningen numera blifvit ordnad på sätt

som skett. Den höga beskattning, som hvilar å denna tillverkning (beskattningen

må bibehållas vid 60 öre eller höjas derutöfver), och de kontroller öfver

tillverkningen, hvilka utestänga all tillgång till produkten under sjelfva bränningen,

innefatta så väsendtliga förändringar i de äldre förhållandena, under

hvilka den s. k. husbehofsbränningen bedrefs, att det derunder med så mycket

fog öfverklagade sorgliga inflytandet icke har någon motsvarighet under den

nya ordningen, ehvad tillverkningsbeloppet blifver större eller mindre. Det

var nemligen icke antalet af bränneder, utan den obehindrade tillgången till

den nästan obeskattade och derföre billiga varan, i förening med slapphet vid

ordnande och tillsyn öfver bränvinets utminutering och utskänkning, som alstrade

det öfverklagade onda Bästa beviset för denna åsigt torde kunna hemtas

tiån förhållandet i de delar af landet, der bränvinsbränning enligt nu gällande

lagstiftning allmännast utöfvas. Man lärer nemligen icke med fog kunna till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

vita dessa orter, exempelvis Blekinge och Christianstads län, att i moraliskt

eller fysiskt hänseende befinna sig i sämre tillstånd, än hvilken annan ort som

helst, der bränvinstillverkning i ringare mån eller alls icke utöfvas.

Vid sådant förhållande har det synts mig böra undersökas, om icke den

frihet till loflig näringsverksamhet, som man på så goda skäl i allmänhet mer

och mer sökt göra gällande och Utskottet jemväl i afseende å bränvinstillverkningen,

hvad beträffar tid och maximum, i det nu afgifna förslaget tillämpat,

äfven kan och bör gifvas den utsträckning, att också en betydligare nedsättning

af minimibeloppet för bränvinstillverkningen medgifves.

Någon annan gräns för denna nedsättning, än Statens betryggande vid

dess påräknade inkomst och följaktligen ett skäligt förhållande emellan tillverkningsafgiften

och kontrollkostnaden betinga, synes mig derföre icke nu mera

böra bestämmas. Denna gräns, alltid i viss mån godtycklig, torde dock kunna

anses möta vid en beskattad tillverkning af 100 kannor på dygn.

Utom de allmänna grunder, hvilka icke torde behöfva här närmare utvecklas,

för en sålunda äfven nedåt utsträckt frihet för tillverkaren att sjelf

bestämma beloppet af den produkt han vill åstadkomma, lära härvid förete sig

särskilda skäl, hvilka ur så väl statsekonomi synpunkt som med hänsigt till

de enskilde jordbrukarnes ekonomiska välstånd mägtigt tala för medgifvandet

af denna frihet. Med en tillförene sällspord enighet uttalas numera af praktiskt

och vetenskapligt bildade landtbrukare den mening, att affållet vid bränvinsbränningen

såsom boskapsfoder i allmänhet och synnerligen såsom gödningsmedel

för slagtboskap eger högt värde, enligt fleras mening till och med så

högt, att det föga understiger fodervärdet af de råa landtbruksprodukter, som

till bränvinsbränningen användas. Om detta är fallet, hvilket jag icke kan

bedöma, men icke heller eger anledning att betvifla, låter det väl tänka sig,

att den lägre tillverkningskostnad, som vid fabriksbränning i stort drabbar hufvudprodukten

och som ur statsekonomi synpunkt skulle gifva fabriksbränningen

företrädet, fullt motväges af det högre gagn, som affållet vid den i och

för sig dyrare tillverkningen i mindre skala, då denna tillverkning bedrifves i

sammanhang med jordbruk, kan lemna, och i hvilket fall någon statsekonomi

förlust icke dervid uppstår. Beräkningarne öfver fördelar och olägenheter i

ena som andra fallet synas dock lämpligast böra anförtros åt den enskildes

egen omtanke; och lagstiftaren tillkommer icke att härutinnan ingripa med

andra inskränkande föreskrifter, än statsändamålens tillgodoseende nödvändigt

fordrar.

Jag tillåter mig »således vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att minsta tillverkning på dygn,

för hvilken den, soan till bränvinsbränniug sig anmält, skall

erlägga stadgad tillverkningsafgift, bestämmes till 100 kan
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning s-Utskottets Betänkande N;o 1(>.

nor bränvin af 50 procents styrka vid + 15° Celsii therm

om eter, räknadt i medeltal under anmäld bränningstermin.44

5:o al Friherre C. J. Alströmer emot besluten under §§ 18 och 20.

6:o af Herr A. A. Andersson: “Emot Bevillnings-Utskottets afgifna Betänkande

rörande ändringar uti sednaste Kong!. Förordningen angående bränvinstillverkningen

inom Riket ser jag mig nödsakad att afgifva följande reservation:

För hvar och en, som ännu har i friskt minne de motiver, som från

de fyra Riks-Ståndens sida anfördes till skäl för den höga beskattningen af

bränvinstillverkningen, så visar det sig alltmera tydligt och klart, att den egentliga

hufvudorsaken var ingenting annat än: mera pengar! De vackra fraser,

som på den tiden predikades från alla håll och kanter, rörande bränvinets

skadliga följder, voro ingenting annat än jesuitiska snillefoster, som upprunnit

i de mest fanatiska nykterhets-ifrarnes egna hjernor. Det vackra talandet och

skrifvandet om bränvinsproduktionens förminskning var endast egnadt att framtvinga

de många millioner ur arbetarnes fickor, som man icke såg sig god till

att på annat sätt åtkomma. Man hade likväl väntat, att den nya Representationen

skulle söka undanrödja de stadgande^ som ännu hindra jordbrukaren att

fullt tillgodogöra sig denna nyttiga binäring, men om man får döma efter Bevillningsutskottets

förevarande Betänkande, så blir man högeligen bedragen i

detta föreställningssätt. — Detta Utskott visar samma tendens som de gamla

Riks-Stånden; man spårar förgäfves efter ett enda beslut, som icke går ut på att öka

bränvin sfloden och försvåra möjligheten för jordbrukaren att tillgodogöra sig sina

produkter på det sätt han finner förmånligast. Sålunda har man vid § 2 vidtagit

den förändring, att utsträcka tiden för bränningen jemväl till sommarmånaderna,

i uppenbar afsigt att beröfva den landtbrukande befolkningen möjligheten

att täfla med de större fabriker, som sannolikt komma att än vidare

förökas inom städernas områden. Häraf följer, att större delen af det utmärkta

kreatursfoder, som affallet innehåller, skall komma att sköflas bort, utan det

ringaste gagn, hvarken för det allmänna eller den enskilde. Det har numera

eljest kommit så långt att landets skickligaste kemister erkänna att drankfodringen

är ett bland de förnämsta foderämnen för boskapsgödningen. Man har

jemväl kommit till insigt derom, att vårt land skulle kunna med fördel exportera

en betydlig mängd gödboskapskött och fläsk, samt dymedelst inbringa

ofantliga summor till vårt eljest kapitalfattiga land! Men heldre än att medverka

till detta nyttiga ändamål, söker man genom eu förvänd bränvinslagstiftning

uppstapla alla möjliga hinder deremot. Det kraftigaste hindret är onekligen,

om man lyckas rycka bränvinshandteringen -från jordbruket och kon

centrera densamma i städerna. Till detta ändamåls vinnande bidrager jemväl

i lika hög grad den förordade borttagningen af bestämmelsen angående

maximi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshotlets Betänkande N:o 16.

17

maximitillverkningen. Vid de brännerier, der afverkningen kommer att bestämmas

till ett, två k tre tusen kannor, blir det nästan otänkbart att hemta tillräcklig

nytta af eu sådan massa drank, som uppkommer af den stora mängd

produkter, som erfordras, hvarjemte skattens ytterligare förhöjning tvingar näringsidkaren

att forcera tillverkningen så högt som möjligt, och dymedelst försvåra

användandet af det eljest så värderika alfabet.

Med anledning häraf och då det torde få anses förtidigt att för jordbrukaren

krossa denna binäring redan på första riksdagen efter det nya statsskickets

införande; tager jag mig friheten vädja till de respektive Kamrarnes

rättrådighet och kloka omtanka om såväl den enskildes som det allmännas

bästa; och anhåller fördenskull vördsammast,

att andra paragrafen i Kongl. Förordningen om bränvinstillverkningen

måtte sålunda ändras : att bränvinstillverkningen

må vara tillåten under sju månader af året nemligen: Januari,

Februari, Mars, April, Oktober, November och De
,

cember, och att dessa månader indelas i fjorton terminer,

hvilka taga sin början den 1 och 16 i hvarje månad klockan

12 på dagen, samt att frihet lemnas att begagna sig af

handteringen under hvilken eller hvilka af dessa terminer

som helst;

att 4 § ändras sålunda att, med bibehållande af nu

stadgade maximibeloppet, 1,000 kannor, minimitillverkningen

nedsättes till 100 kannor om dagen;

att Utskottets förslag till ändring af 17 § rörande

tillverkningsafgiftens förhöjande till 70 öre måtte ogillas och

den nu bestämda skatten, 60 öre per kanna, fortfarande bi

behållas."

Uti denna reservation, såvidt den afser § 2, hafva Herrar A. Medin

och A. J. Sandstedt sig förenat.

7:o af Herr A. Medin: “Emot det beslut, hvari Bevillnings-Utskottet

stadnat om vilkoren för tillverkning af bränvin, får jag mig uti följande §§

reservera.

§ 4.

Borttagandet af maximum anser jag för min del i högsta grad olämpligt,

synnerligast som minimum ej blifvit förändradt, och yrkar jag alltså afslag

på denna punkt, såvida ej minimum bestämmes till etthundrade kannor per dygn.

§ 17.

Skattens förhöjande till 70 öre i stället för 60 är, efter mitt förmenande,

Bill. till Riksd. Brok ISC7. 5 Sami 1 Ajd. 11 Höft, '' 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.

både ekonomiskt, och äfven sto-ekonomiskt, i högsta grad skadligt, enär man

derigenom gör tillverkningen nära omöjlig, och sålunda utan tvifvel minskar

densamma till den grad, att Staten erhåller en vida mindre inkomst, än hvad

nu är fallet; alltså yrkar jag afslag på denna punkt och förenar mig med

dem, som önska bibehållandet af nu stadgade afgift, eller sextio öre pr kanna

af 50 proc. alkoholhalt.

Då Bevillnings Utskottet denna riksdag haft för princip att så litet som

möjligt göra förändringar i nu gällande tullsatser, anser jag äfven för min del

olämpligt att så genomgripande förändringar för denna industri böra för närvarande

vidtagas; men har jag ej något att anmärka mot de små detaljföl

ändringar, som blifvit vidtagna."

I denna reservation har Herr A. J. Sandstedt i allo instämt.

Slutligen har Friherre II. Gyllenhaal begärt fa antecknadt, att han, pa

grund af erhållen permission, icke varit tillstädes, da detta ärende inom Utskottet

behandlades.

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1867.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.