Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion om beskattning af den inhemska hvitbetssockertillverkningen.

1867-03-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1867:8, Betänkande, i anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion om beskattning af den inhemska hvitbetssockertillverkningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 8

1

W.o 8.

Ank. till Riksd. Kansli <1. 11 Mars 1867, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af en inom Andra Kammaren väckt

motion om beskattning af den inhemska hvitbetssockertillverkningen.

Från Riksdagens Andra Kammare har Bevillnings-Utskottet fått mottaga en

af Herr Hedlund, S. A., vackt motion (N:o 24), i hvilken blifvit föreslaget, ’ att

hvitbetssockertillverkningen i landet måtte beläggas med en accis, som motsvarar

den tull å råsocker, hvilken erlägges af de raffinadörer, som bearbeta detta råämne.

” Motionären hav till stöd för sitt förslag hufvudsakligen anfört, dels att

hvitbetssocker-till verkningen, om den får skattefri utveckla sig, maste snålt

komma att ganska allvarsamt förminska den högst betydliga statsinkomst tullen

å utländskt socker hittills lemnat, utan att likväl sockerförbrukarne deraf erhölle

någon fördel, enär denna tull, som hittills uteslutande afsett att bereda

Statsverket inkomster, derigenom blefve förvandlad till en skyddstull för ti

verkarne af hvitbetssocker; dels äfven, att hvarje sednare bemödande för denna

frågas lösning på ett med Statens intresse och rättvisans fordringar öfverensstämmande

sätt säkerligen skall föranleda förvecklingar och strider som man i

andra länder med stor svårighet och ännu endast till en del lyckats bilägga.

Af de flera yttranden, som vid motionens remitterande blifvit afgifna, har Ltskottet

inhemtat huru meningarne inom Kammaren skiftat i afseende såväl å motionens

syfte som å det sannolika inflytandet af dess antagande på landets ekonomiska

förkofran. Man har sålunda dels yrkat omedelbart afslag, emedan den i förslaget

begärda beskattning skulle endast ytterligare betunga det redan hardt tryckta

iordbruket, och dessutom hvarje accis å inhemska tillverkningar ar i sig sjelf

''förkastlig och särdeles måste så vara, då den drabbar en nyfödd industri, hvilken

Bill. till Riksd. Brok 1867. 5 Sami. 1 Afä. 5 Haj t. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

t Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8..

direkt slräfvar att minska landets behof af utländska produkter, samt följaktligen

af hvarje klok lagstiftning heldre bör genom premier uppmuntras; dels åter bär

man gillat motionens allmänna grunder, men likväl funnit den för tillfället särdeles

både opåkallad och farlig, emedan dess framgång vore säker död för en gryende

fabriksindustri, som. lemnad ostörd, skulle hafva gagnat såväl landet i sin helhet,

som särdeles jordbruket ; dels slutligen har man ej allenast gillat förslaget i allmänhet,

utan äfven ansett det under närvarande förhållanden ganska välbetänkt,

men likväl funnit sig böra lägga Utskottet på hjerta!, att ytterst försigtigt behandla

sjelfva beskattningsfrågan, att föreslå eu beskattning, som endast små

ningorn får stegras till fulla beloppet, emedan i motsatt fall eu lofvande näring

lätteligen kan förqväfvas och landets hushållning sålunda lida en svår förlust.

Utskottet har egna! detta förslag den sorgfällig» granskning, som ärendets egen

vigt och grannlaga beskaffenhet, ej mindre än de mot detsamma anförda betänk

ligheter hafva fordrat. Särdeles har Utskottet pröfvat de skäl. som ur synpunkten

af jordbrukets intresse och behof blifvit deremot anförda, så mycket

heldre, som omsorgen för vår förnämsta näring fordrar att ej tillstyrka någon

åtgärd, som med fog kan befaras ytterligare komma att trycka dess af flerahanda

orsaker redan nog svåra ställning. Denna pröfning har dock ytterligare gifvit

styrka åt Utskottets åsigt, att motionen, långt ifrån att vilja ålägga jordbruket

en ny skatt, endast sträfva!'' att befria detsamma från en ojemnhet i bördor och

från åtskilliga andra missförhållanden, som af hvitbetssocker-tillverkningens konstlade

uppmuntran måste blifva eu följd, samt att således endast genom dess antagande

jordbrukets verkliga fördel kan på ett billigt och rättvist sätt tillgodoses.

Det bör nemligen ej förloras ur sigte, att motionen icke ifrågasätter

någon särskild beskattning af hvithetssocker-tillverkningen utöfver hvad

andra likartade näringar bära, utan endast en sådan, som någorlunda motsvarar

det skydd eller den premie, som denna näring åtnjuter i följd af den höga tullen

ä utländskt råsocker. Genom eu dylik skatt ställes näringen endast i jemnlikt

förhållande med våra öfriga sockerraffinaderier, men fri från en sådan måste den

anses erhålla ett särskildt skydd, medgifvas rätt att stegra priset å sin vara

med samma belopp, som den nu till Statens fördel erlagda tullen å råsocker

utgör. Med någon kännedom om vilkoren för hvitbetsodlingen är det likväl lätt

insedt, att endast en mindre del af Sveriges jord kan för densamma göras tjenlig,

och genom skattefrihet för tillverkningen af hvitbetssocker skulle sålunda

denna redan af naturen gynnade jord erhålla ett stort privilegium, en verklig

premie. Här, såsom alltid, gäller dock den regel, att ett privilegium för eu

näring ej kan medgifvas utan på bekostnad af andra, och frågan måste då blifva,

hvem som skall betala det här ifrågavarande. Från hvilken synpunkt man än

vill söka svaret, gifver dock detta vid handen, att kostnaderna komma att

uppbäras i främsta rummet af det öfriga jordbruket, såsom vår förnämsta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtslotteU Betänkande N:o 8. 3

näring. Det är nemligen bekant, och har äfven i flera yttranden blifvjt anfördt.

att hvitbetsodlingen för sin framgång krafvel- rik tillgång på såväl arbetskraft

som kapital. I följd af sin skyddade ställning skall sannolikt hvitbetsodlingen

förmå förskaffa sig dessa båda hufvud vilkor för sin produktion, om äfven i

följd af den stegrade efterfrågan till stegradt pris, men i samma mån

måste de likväl dels undandragas, dels äfven fördyras för det öfriga jordbruket,

som således under; samma produktionsvilkor i (ifrigt, som förut, får dyrare köpa

sitt behof af både arbetskraft och kapital. Den med hvitbetor odlade jorden

skall stiga i värde, i följd af det genom skyddet stegrade värdet af dess

afkastning, men den öfriga jorden skall deremot falla i värde, emedan dess netto

afkastning måste förringas, i samma mål) den nödgas högre betala de båda of

vanna runda förnämsta vilkoren för sin produktion. Att, slutligen, jordbruket

likasom landet i sin helhet måste äfven ytterligare tryckas genom de ökade skatter,

som af hvitbetsodlingen? fortfarande skyddande blifva eu följd, torde vara

lätt insedt, och skall äfven af Utskottet längre ned närmare antydas,

Såsom skäl för afslag å motionen bär äfven blifvit anfördt, att i vår all

manna hushållnings intresse såväl odlingen af hvitbetor, som sockertillverkningen

deraf höra ostörda af någon beskattning få utveckla sig, och med anledning

deraf torde mot hvad ofvan blifvit yttradt den invändning göras, att den rika

vinst, landet af denna nya industri måste skörda, äfven skall komma jordbruket

till godo, att de stora kapital, som derigenom qvarhållas i landet, snart skola

göra tillgången deraf ymnig, och således jordbrukets produktion underlättas och

förhöjas. Utskottet erkäpner, att eu dylik invändning kan vara berättigad, men

likväl endast under förutsättning, att denna näring utvecklar sig fritt, med stöd

af blott sin egen lifskraft, sin egen produktiva förmåga. Om sålunda genom

odling af hvitbetor besparas os?'' utgiften till utlandet för råsocker, så kan denna

odling visserligen vara en stol'' fördel och gifva eu hög lyftning åt vårt natio

nela välstånd, men detta likväl endast på det vilkor, att denna uva produktion

gifver, sedan alla kostnader derför blifvit afräknade, eu verklig nettobehållning,

och en större sådan, än man vunnit af den derigenom till en del undertryckta

spanmålsodlingen. Förmår produktionen af hvitbetor gifva en sådan behållning,

så kan man ej finna något skäl, hvarföre den ej skulle bära upp sig af egen

kraft, och alldeles uppenbart vägar Utskottet anse det vara, att, om denna behållning

endast kan vinnas genom ett så beskaffadt premium, som skattefrihet

under fortfarande helg tull på den utländska varan, så bör denna produktions uppmuntrande

betraktas såsom en nationel förlust, emedan man derför förqväft en näring,

som blomstrade på egen sjelfständig grund, och låtit eu annan uppväxa, som endast

genom beskattning på hela nationen kan upprätthållas. Utskottet kan af det

här anförda ej draga annan slutsats, än att. ur synpunkten af landets ekonomi

ska förkofran, den nya, bär berörda näringen bör betraktas såsom eu verklig vinst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o S.

endast i det fall, att den förmår utveckla sig och bestå under en beskattning,

som ställer den lika med andra likartade näringar, och att särdeles jordbrukets

välförstådda intresse tyckes fordra, att ej en del af vår jord förlänas ett privilegium,

som den öfriga delen, redan med bördor och svårigheter hårdt belastad,

nödgas i dubbel mån betala. Utskottet önskar likväl få uttala den åsigt,

att det genom skattefriheten beviljade premium för inhemsk råsockertillverkning

endast föga skulle komma att tillfalla hvitbetsodlingen. Ty om äfven derma

skulle till en början få njuta detsamma, och under dess inflytande i betydligare

mån förmå utvidga sitt område, så måste dock snart den växande konkurrensen

mellan odlarne åter nedtrycka hvitbetans pris till det normala, som bestämmes

af produktionskostnaden, och vinsten af premiet sålunda stanna hos sockertiliverkningen.

Det är äfven denna industri, ej odlingen af hvitbetor, som niotio

nen åsyftar att ålägga en passande beskattning, och denna kan ej anses annat

än billig och rättvis, då den öfriga sockerindustrien redan genom tulien erlägger

en betydlig afgift till Staten för den råvara, den bearbetar.

Utskottet har vidare tagit i öfvervägande deri meningen, att, ehuru den be

gärda beskattningen är till sin grund rigtig och i framtiden torde befinnas oefter

giflig, så bör den dock ej nu komma i fråga, emedan den skulle förqväfva eu

lofvande näring, till stöd för hvilken åsigt man anfört exempel från Frankrike

och Preussen, hvilka länder förstått att skydda sin tillverkning af hvitbetssoeker

och deraf nu skörda eu rik inkomst. Det tyckes likväl, som vore dessa exem

pel föga efterföljansvärda, och det är till ej ringa de! de svårigheter och strider,

som i dessa länder gjort ”sockerfrågan” till ett nästan olösligt problem, som

föranledt här ifrågavarande motion. Det är bekant, att i Frankrike uppväxte

denna industri nästan obemärkt under skydd af den höga tull, som erlades för

kolonialsocker, och redan 1828 tillverkade den afgiftsfritt nära 5 millioner kilo

grammer socker, under det att kolonialsockret betalade nära 50 francs per 100

kilogrammer. Trots alla bemödanden från denna tid å Regeringens, kolonialproducenternas

och allmänhetens sida lyckades man först 10 år derefter att i någon mån

bryta sockertillverkarnes och jordbrukarnes förenade motstånd och ålägga den

inhemska sockertillverkningen en ringa skatt af 10—15 francs, under det nyssuppgifna

höga afgift å kolonialsockret bibehölls. Det bör likväl observeras, att det

skydd, som sålunda ännu medgafs den inhemska sockerindustrien, hade sin goda

grund i det allmänna protektionssystem, som då var gällande, genom hviiket

såväl alla det Fransyska jordbrukets som äfven sockertillverkningens produkter voro

i hög grad skyddade. Under närmast följande år ökades likväl så starkt den inhemska

produktionen, nemligen ända till 35 millioner kilogrammer, att Regeringen, under

påtryckning af faran för sina statsinkomster, af koloniernas och sockerförbrukarnes

klagomål, samt utledsen vid de städse återkommande tvisterna, föreslog, att

på Statens bekostnad inköpa alla de inhemska sockerfabrikerna och för framtiden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillning s-TJtskottets Betänkande N:o 8.

undertrycka denna industri. Förslaget gick visserligen ej fram, men man antog

likväl nu principen om lika beskattning för inhemskt, som för kolonialsocker.

Denna princip tillämpad visade, huru föga det hittills beviljade skyddet varit af

behofvet påkalladt, ty redan några år derefter hade den inhemska tillverkningen

vuxit till 60 millioner kilogrammer. och man farm snart nödigt att pålägga den

ny beskattning, denna gång högre än den för kolonialsockret stadgade. Ehuru

alltsedan nödgad att i sin tur kämpa mot en i viss mån skyddad näring, sockerproduktionen

i Frankrikes kolonier, har dock hvitbetssocker-tillverkningen så

föga lidit deraf, att den från 1844 till 1864 nära nog femdubbla! sin produktion,

hvilken sistnämda år utgjorde 149 millioner kilogrammer eller omkring % af

Frankrikes hela sockerförbrukning. Nära nog enahanda har utvecklingen af för

hållandena varit i Tyska tullföreningen. Äfven der finner man, under inflytande

af det rådande skyddssystemet, samma motvilja att ålägga den inhemska tillverk

gen någon börda, under det man likväl tvingas att genom en stigande beskattning

deraf skydda Statens inkomster, och äfven der växel tillverkningen af hvit

betssocker, likasom oberörd al den stegrade beskattningen, oupphörlig! och

så starka proportioner, att år 1864 ej mindre än 179,481 Svenska tunnland voro

planterade med hvitbetor, af hvilka tillverkades omkring 4 millioner Svenska

centner råsocker. Såvidt Utskottet känner, utgör skatten i Tyska tullförenin

gen nu, och sedan snart 10 år, 7 l/2 Silbergroschen för hvarje Zollcentner hvitbetor,

hvilken skatt beräknas motsvara omkring 8 öre per Svenskt skålpund råsocker

och sålunda lemnar ett skydd mot utländsk vara af 1 V2 öre per skålpund. Detta

ringa skydd är likväl tillräckligt att nästan fullständigt utestänga det utländska

sockret och tillåta det inhemska att tillfredsställa mera än %0 af förbrukningens

behof. Af denna korta historik torde kunna inhemtas, att den inhemska

sockertillverkningen i dessa länder visserligen vuxit upp under ett starkt skydd,

men att dermed äfven fostrats svårigheter, som ännu ej äro fullt lösta; att detta

skydd hade sitt berättigande i det starkt utpräglade skyddssystem, som då i all

mänhet tillämpades, och äfven kunde anses påkalladt af de da ännu föga kända

och utvecklade sätten för sjelfva tillverkningen; samt slutligen äfven, att sjelfva

detta skydd, för Staten som för nationen alltid tungt och kostsamt, dock torde

hafva varit i det hela obehöfligt, då i Frankrike denna industri starkast tilltagit,

under det den haft att kämpa mot eu på dess bekostnad skyddad näring, och

äfven inom Tjska tullföreningen densamma, ehuru högt beskattad, oafbrutet gått

framåt. Intet af de förhållanden, som i dessa länder pakallat eller berättigat

skydd för den inhemska sockertillverkningen, kan likväl med fog sägas hos oss numera

existera, och då man torde kunna antaga, att i ett eller annan af Sveriges södra

provinser jordmån och klimat erbjuda lika fördelaktiga vilkor för hvitbetsodlin

gen, så bör af ofvananförda uppgifter den förhoppning kunna vinnas, att inhemska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

sockertillverkningen skall äfven hos oss förmå utveckla sig, ehuru ålagd eu

tullen å råsocker mer eller mindre jemnlik beskattning. Skulle deremot denna

industri få fortfarande förblifva skattefri, så låter det sig .ej bestridas, att den i

motionen uttalade farhåga för eu betydlig förminskning af Statens inkomster egetsin

goda grund. För Statsverket kan detta visserligen vara hemligen likgiltigt,

emedan dess behof ovilkorligen måste fyllas, men för nationen åter är det af

stor vigt, att ej eu af de mest gifvande och kanske äfven minst tryckande skak

tetitlar obetänksamt bortkastas, då den likväl måste ersättas af en annan. Och

ej bör Utskottet underlåta att anmärka, att följden för nationen måste blifva ej

endast en annan och kanske mera tryckande beskattning, utan äfven en dubbel

sådan. Främst nemligen en ny, som blifvit nödvändig för att fylla den stats

brist af 3,000,000 R:dr R:mt, som måste uppkomma i samma mån råsocker

tullen upphör att gifva inkomst, och dernäst äfven den, som nu utgår till Sta

ten i form af en genom tullen upptagen skatt för hvarje skålpund socker, soro

inom landet förbrukas, hvilken skatt hädanefter skall utgöras till förmån för till

verkarne af hvitbetssocker. Tyngden af denna'' dubbla beskattning måste i främ

sta rummet drabba jordbrukarne, såsom den vida öfvervägande delen af landets

befolkning, och på samma gång kränka deras, likasom alla öfriga medborgares

rättvisa anspråk, att ej annorlunda beskattas än i män af det allmännas behof

och uteslutande till dess fördel.

Slutligen har Utskottet äfven att yttra sig öfver den mening, som vill att

den föreslagna skatten å tillverkningen af hvitbetssocker endast småningom bör

påläggas och höjas till fulla beloppet, men att frågan dock nu, eller så skynd

samt som möjligt, upptages och genom lagstiftningen afgöres. Utskottet hvarken

kan eller vill för det närvarande, i det outredda skick hvari alla från ärendets

behandling oskiljaktiga detaljfrågor befinna sig, inlåta sig på frågan i hvad mån,

samt om nu genast, eller först efter någon tids förlopp, tillverkningen af hvitbeta

socker kan tåla att beskattas, men instämmer lifligt deri, att det nu väckta

förslaget ej får undanskjutas. Det förefaller nemligen obestridligt, att ett dylikt

uppskof numera, sedan denna industri redan inom landet ej obetydligt bedrifves,

och nya förslag om dess vidare utsträckning nästan dagligen framkomma, ej kan

ske utan ganska stora faror, så för det allmänna, som för den enskilde, lena

sidan torde lagstiftningen, i närvaro af ett intresse, som dess egen uraktlåten

het bidragit att kalla till lif, endast med stor svårighet och i ringare mån förmå

ordna förhållandena uteslutande med afseende på det allmännas fördel, och å

andra sidan åter torde producenten med fog kunna klaga öfver ett dröjsmål, som

förledt honom att offra arbete och kapital på en industri, som man derefter

hotar att genom skatter förqväfva. Denna hotelse skulle dessutom ständigt

hänga tung öfver honom och förlama den kraft, det förtroende till framtiden,

som är vilkoret för alt framgång, och bättre torde det då otvifvelaktigt vara för

s. 7 Kontrollera mot PDF

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 8. 7

industrien sjelf, att frågan om beskattningen snarast möjligt afgöres, på det hvar

och en må sättas i stånd att beräkna vilkoren för och den deraf beroende framgången

af sina företag i denna rigtning.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt. anser Utskottet sig visserligen

böra instämma i motionens syfte; men då Utskottet saknat den tid och de sär

skilda insigter, som erfordras för att fullständigt utreda detta vigtiga ärende, och

sådant lämpligast torde ske genom särskilde sakkunnige personer, så vill Utskottet

endast föreslå Riksdagen,

att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kong).

Maj:t täcktes genom sakkunnige personer låta undersöka och

utreda, i hvad mån och på hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker

inom landet lämpligen kan och bör åläggas särskild

beskattning, samt för nästkommande Riksdag framlägga

det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder.

Stockholm den 11 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

Gast af Ugglas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.