Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag rörande / Artikeln i Banko-reglementet. Första artikeln i Banko-reglementet, omfattande §§ 1—4, innehåller i § 1 en ifrån Regeringsformens 72 § hemtad allmän bestämmelse; i § 2 angilvas föremålen för Bankens verksamhet, och i § 3 bestämmes beloppet af dess kapital-öfverskott eller grundfond.

1867-04-30 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1867:30, Betänkande, med förslag rörande / Artikeln i Banko-reglementet. Första artikeln i Banko-reglementet, omfattande §§ 1—4, innehåller i § 1 en ifrån Regeringsformens 72 § hemtad allmän bestämmelse; i § 2 angilvas föremålen för Bankens verksamhet, och i § 3 bestämmes beloppet af dess kapital-öfverskott eller grundfond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 30.

1

o 30.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1867, kl. 2 e. m.

Betänkande, med förslag rörande / Artikeln i Banko-reglementet.

Första artikeln i Banko-reglementet, omfattande §§ 1—4, innehåller

i § 1 en ifrån Regeringsformens 72 § hemtad allmän bestämmelse; i § 2 angilvas

föremålen för Bankens verksamhet, och i § 3 bestämmes beloppet af

dess kapital-öfverskott eller grundfond.

I dessa §§ har Utskottet icke funnit någon ändring erforderlig, hvaremot

sådan måste ske i vissa delar af § 4, som angår Bankens s. k. reservfond,

samt omförmäler hvad som skall ä ena sidan till denna fond öfverföras

och å den andra derifrån alföras.

I afseende på den förra delen förekommer endast, att, sedan Kong!.

Myntverket numera till fullo återbetalt det vid 1856—1858 årens riksdag

detsamma från Banken meddelade räntefria lån å 50,000 Riksdaler, den härom

handlande punkten l:o) i nuvarande § 4 bör utgå.

Åt paragrafens sednare del måste lista punkten, om hvad som skall

utaf Bankens behållna vinst till Riksgälds-kontoret aflemnas, ställas i öfverensstämmelse

med Riksdagens härutinnan fattade beslut.

hör öfrig! har Utskottet i sammanhang med denna § tagit i öfvervägande

en af Herr 6. A. Mannerskantz i Andra Kammaren väckt motion, N:o

248, deri framställas följande förslag:

att, i ändamål att förse jordbruksnäringen med förlag å för denna

näring lämpliga tider, af Riksbankens medel skall bildas en fond, som hufvudsakligen

bör användas att befordra omloppet af sådana på jordfastighetshypothek

grundade obligationer, som äro ställda att amorteras inom en tid af

högst tio är;

att Fullmägtige skola bemyndigas träffa aftal med Allmänna Hypotheksbankens

direktion angående sättet och vilkoren för dylika obligationers spridBih.

till Riksd. Peot. 1867. 6 Sami. 1 . \j''d. 1(1 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Betänkande N:o 30.

»ing och hållande i omlopp under Riksbankens medverkan inom allmänna

rörelsen

att till bildande af ofvannämnda fond skola användas: de kapital
inbetalningar.

som ingå i 1 rån Hypotheksbanken för dit öfverflyttade fastighetslån.

från upphörande filial-banker för dem lemnade försträckningar, samt genom

amortering å de obligationer, som af Banken innehatvas, och -— i händelse

densamma icke oundgängligen för Statsverkets behof måste användas —

Bankens upplupna vinst.

Anledningen till anförda förslag har motionären angifva, i det han erinrat

om den penningebrist, som under liera år varit rådande särdeles inom

jordbruksnäringen, och hvad dess idkare beträffar gjort sig sa mycket

bönhörare, som penningeströinmen här i landet hufvudsakligen i det afseende!

antagit eu förändrad rigtning, att den förut vanliga omedelbara utlåningen

man och man emellan på längre tiller förvandlat sig till en förlagsrörelsc genom

förmedlande penninge-anstalter på sä korta tider, att derigenom i hög

grad försvårats möjligheten för jordbrukarne att fä det, synnerligast i följd af

eu inom denna näring yppad utsträckt verksamhet, ökade behoivet af olika

slags förlagskapital, på för dem passande vilkor, upplyst; och har motionären

närmare förklarat syftningen af sitt förslag, i det han anfört, dels hurusom

utgifvandet af på jordhypothck grundade obligationer af sådan beskaffenhet,

att de genom utläst kort omloppstid och tillräckligt hög kapital-lcga kunde

blifva med lätthet afsättliga på den inhemska kapitalmarknaden, skulle kraftigt

verka att till jordbruksnäringen draga de kapital, som inom landet hopsparas

eller blifva lediga till ny användning och bereda jordbrukarne utväg att under

ostördt arbete på deras jordstyckens förbättring kunna genom några års

ihärdiga ansträngningar söka aflyfta åtminstone någon del af den nedtyngande

skuldbörda, som nu hvilar på den Svenska jorden; och dels att — dä det

måste anses för hela samhället gagneligt att befrämja utvecklingen af eu dylik

landets största näring till fördel inrättad inhemsk obligationsrörelse, som

snart skulle göra all utländsk upplåning för jordbruket öfverflödig — Riksbanken

derföre borde sättas i tillfälle att genom anordnande af dertill erförliga

medel åt denna rörelse gifva den starka impuls, som särdeles vid dess

första uppkomst vore nödig, för att, genom vid Bankens samtliga kontor fortgående

köp och försäljningar deraf, bidraga att underlätta obligationernas spridning,

befordra deras obehindrade omlopp samt göra dem inom landet allmänt

gångbara.

I detta ur flera synpunkter vigtiga ämne bör Utskottet erinra, att vid

sistlidna riksdag beslöts, bland andra förändringar i Kongl. Förordningen af den

26 April 1861 angående eu allmän hypotheksbank samt angående de allmänna

grunderna för hypotheks-löreningars bildande och framtida verksamhet, eu för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 30.

3

ändring, som hade till ändamål att sätta hypotheksbanken i tillfälle att utgifva

obligationer med sådana vilkor, som lämpade sig för den inhemska kapital—

marknaden, hvilken förändring sedermera erhållit Kongl. Maj:ts godkännande

genom Kongl. Kungörelsen den 5 Oktober 1866; äfvensom alt Banko-Utskottet

vid sistlidna riksdag föreslog en ändring af Reglementets 4 § i den syftning,

som nu ånyo är ifrågasatt, ehuru denna ändring då icke vann Riksdagens

bifall.

Det synes Utskottet otvifvelaktigt, att, för sä vidt Riksbanken kan och

bör träda emellan för att genom särskilda åtgärder åt jordbruksnäringen gifva

eif kraftigare understöd, än som genom Bankens verksamhet i allmänhet kommer

denna, liksom andra näringar, till godo, det i förevarande motion föreslagna

sätt att tillvägagå både för jordbruksnäringen vore fördelaktigt och

har ett afgjordt företräde framför anordnandet på ett eller annat sätt inom

Banken sjelf af en lånerörelse, som vore afsedd uteslutande för jordbrukare

och i hvilken lån på långa återbetalningstider utlemnades; men, oafsedt hvad

åsigt man i sjelfva saken må hysa, förekommer för närvarande en omständighet,

som utgör hinder för antagandet af motionärens förslag. Då. nemligen

Riksdagen beslutat, att 1,800,000 R:dr, eller i det aldra närmaste hela den behållna

vinsten för år 1865, skall redan under innevarande är från Banken till

Riksgälds-kontoret aflemnas, så har i följd häraf Banken, som redan vid förra

riksdagen ålades att under detta år utbetala 1,700,000 Riksdaler af 1864 ars

vinst, alltså att inom årets lopp till Riksgälds-kontoret aflemna icke mindre

än 3.500,000 Riksdaler. Härigenom är således icke allenast den tillgäng i

banko vinsten, som Herr Mannerskantz evcntuelt ifrågasatt för det i hans motion

uppgifna ändamål, redan på annat sätt tagen i anspråk, utan dessutom blifva

de tillgångar Bankens reservfond för närvarande eger och under årets lopp ytterligare

kan beräknas erhålla, så anlitade, att ett vidare anvisande på denna

fond af något betydligare belopp icke bör ifrågakomma, och Riksbanken kommer

alltså tillsvidare att sakna medel till afsättande af särskild fond för det

ifrågasatta inköpet af obligationer.

Genom hvad nu blifvit anfördt, anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat

det förslag, Herr C. Hasselrot i en inom Första Kammaren väckt och

redan i Utskottets Memorial N:o 13. för så vidt densamma angår bankovinsten,

behandlad motion, N:o 35, framställt derom att till hypotheksbanken måtte,

emot dess till Riksbanken ställda obligationer, öfverlemnas dels återstoden af

den gamla fastighets-lånefonden, dels inflytande försträckningar från upphörande

filialbanker, dels ock, i den mån den blir tillgänglig, den nu redovisade bankovinsten

eller af densamma minst eu million Riksdaler; och får Utskottet alltså

hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Betänkande N;o 30.

l:o)

att Herrar C. A. Mannerskantz och C. Hasselrots nu omförmälda

motioner icke må till någon åtgärd föranleda.

Under förutsättning af bifall härtill föreslår Utskottet följande lydelse

för motsvarigheten till nuvarande Reglementes § 4:

2:o)

Skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning

och beloppet af beräknad sedelstock utgör Bankens

reservfond.

Till denna fond skola öfverföras:

l:o) inbetalningarnc ä utestående lån mot inteckning

uti hus och jord i städerna, till skiften och odlingar samt

på äldre läne-banko-obligationer;

2:o) återbetalda filialbanks-försträckningar;

3:o) inbetalningar å obligationer:

4:oj) inbetalningar å allmänna hypotheksbankens skuld

för öfvertagna fordringar mot inteckning i fast egendom

på landet:

5:o) inflytande vinstmedel.

Och berättigas Fullmägtige derjemte att, om och när

någon del af handels- och närings-diskontfonden eller allmänna

diskontfonden befinnes obegagnad, öfverflytta de icke

använda medlen till reservfonden, med förbindelse för Fullmägtige

att,, derest Bankens ställning det medgifver, dessa

medel återställa, då de varda för det ursprungliga ändamålet

erforderliga.

Från reservfonden skola afföras:

l:o) det belopp, 3,500,000 Riksdaler, af Bankens åren

1864 och 1865 upplupna vinst, som under detta år skall

till Riksgälds-kontoret aflemnas;

2:o) den förstärkning af handels- och närings-diskontfonden

vid diskont- och låne-kontoren. som erfordras då

uttagningarne på upp- och afskrifningsräkning öfverstiga i

kassa eller på räkning innestående belopp;

3:o) de för Bankens räntc-utgifter, förvaltningskostnader

m. m. erforderliga medel;

äfvensom, då Bankens säkerhet det medgifver och allmänna

rörelsen sådant påkallar, förstärkningar af handelsoch

närings-diskontfonden samt medel för liqvid af obligationer,

som Banken, på grund af uppgjordt kontrakt eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 31.

5

eljest, öfvertager eller inköper; allt under vilkor att det

stadgade maximum för sedelstock ej öfverskrides.

Stockholm den 30 April 1867.

W. F. Ter smed en,

Ordförande.

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1867, kl. 2 e. m.

* Utlåtande, i anledning af Herr E. Dofséns motion om upphörande af

utländsk skuldsättning och inlärande af eif inhemskt statskreditsystem.

Till Banko-Utskottet har blifvit remitterad en af Herr E. Dofsén i An ti ra

Kammaren väckt motion, N:o 70, deri föreslås, att Riksdagen under förhanden

varande konjunkturer vid denna riksdag icke måtte besluta upptagande af

några nya lån på utrikes ort, utan införa ett inhemskt statskredit-system.

Anförande att en vidare utsträckt utländsk skuldsättning skulle medföra

menliga påföljder, åsyftar motionären att för fyllande af den brist, som antagligen

komme att uppstå i tillgångarne för fyllande af statsbehofven vid denna,

riksdag, söka frammana de tillgångar, hvilka kunna vara tillgängliga, inom landet.

och föreslår i sådant afseende, att Riksgälds-kontoret skulle utgifva obligationer

till det belopp, som af Riksdagen för statsregleringen bestämmes,

ställda på innehafvaren och uppsägbara endast å Statens sida, samt att i den

mån penningar behöfvas, Riksgälds-kontoret skulle öfverlemna obligationerna till

Riksbanken, som genast i sina sedlar skulle utbetala det erforderliga beloppet,

och derefter i män af behof försälja obligationerna: framställande motionären

derjemte åtskilliga förslag, som afse att göra dessa obligationer begärliga och

lätt gångbara i den allmänna rörelsen.

*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.