Sök i Ratio Lex

Banko- Utskottets Memorial N:o 4

1867-02-15 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1867:4, Banko- Utskottets Memorial N:o 4

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

om tillåtelse att, utan hinder af föreskriften i 1 § 2 mom.

af den för Utskottet gällande instruktion, få, i likhet med

hvad vid 1859—1860 årens riksdag egde rum, särskildt behandla

och afgifva utlåtande om användandet af den sedan

1865 års början upplupna bankovinst.

Stockholm den 14 Februari 1867.

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli d. 15 Febr. 1867, kl. 8 e. m.

Berättelse, angående verkställd undersökning och granskning af

Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning.

Till fullgörande af föreskriften i 4 § af Utskottets instruktion, får, efter

verkställd undersökning och granskning af Bankoverkets tillstånd samt huru detsamma

efter nästförflutna riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, Utskottet härom

afgifva följande berättelse, omfattande tiden från och med den 16 Oktober 1865,

intill hvilken dag decharge vid sistlidne riksdag meddelats Banko-full mägtige, till

och med slutet af år 1866.

Vid den verkställda undersökningen har Utskottet genomgått den af Revisorerne

till granskning af Bankoverket år 1866 afgifna och från Kamrarne till

Utskottet remitterade berättelse, äfvensom Banko-fullmägtiges med Utskottets

Memorial N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse med deri åberopade bilagor,

hvarjemte Utskottet tagit kännedom af fullmägtiges såväl allmänna som särskilda

protokoll för den tid granskningen omfattar; och som nyssnämnde berättelser

omförmäla det väsendtligaste af hvad vid Bankens förvaltning förekommit, inskränker

sig denna berättelse till allenast de ärenden, i fråga om hvilka särskildt

yttrande ansetts erforderligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

§ 1.

3

(Rev.-ber. § 4, Fullm. ber. § 1 sid. 6.)

Anförde §§ i berättelserna omförmäla det af Banko-fullmägtige i April månad

förlidet år fattade beslut att för Bankens räkning öfvertaga obligationer för

1,103,500 thaler preuss. kurant, tillhörande det af Riksgälds-kontoret år 1865

med Nordtyska Banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt, m. fl. afskräde

lån å nio millioner thaler, utan att likväl hvarken i revisorernes eller fullmägtiges

berättelser någon utförligare redogörelse blifvit meddelad för de skäl, som

vid fullmägtiges öfverläggningar i detta vigtiga ämne blifvit såväl för som emot

den ifrågasatta åtgärden anförda.

Då emellertid densamma i flera afseenden innebär en ganska stor betydelse,

har Utskottet ansett sig icke böra underlåta att meddela Riksdagen en så omständlig

framställning af detta ämne, som genom de för Utskottet tillgängliga

handlingar kunnat åstadkommas, vid hvilken framställning Utskottet derjemte

torde få hänvisa till hvad i samma ämne förekommer å sid. 71 och följande i

den af revisorerne år 1866 afgifna berättelse angående granskningen af Riksgälds-kontorets

förvaltning.

Den 19 April 1866 anmäldes i Banko-fullmäktiges sammanträde en af fullmägtige

i Riksgälds-kontoret den 17 i samma månad aflåten skrifvelse, deri sistbemälde

fullmägtige, med tillkännagifvande att, utaf ofvan omförmälda, med

Nordtyska Banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt, m. fl. kontraherade lån

å nio millioner thaler, endast fyra millioner thaler blifvit öfvertagna, och att

således, af de för lånet utgifna, med 5 procent ränta löpande obligationer, ett

belopp af fem millioner thaler efter den 1 Oktober 1866 blefve för Riksgäldskontoret

disponibelt, hemställt, huruvida Banko-fullmägtige vore benägne att för

Bankens räkning öfvertaga större eller mindre del af sistnämnda obligationer,

samt att, i händelse afseende å denna framställning fästades, underhandling om

de närmare vilkoren för ett sådant öfvertagande måtte ske genom deputerade.

Vid den öfverläggning, som i anledning häraf hos Banko-fullmägtige förekom,

upplystes till en början, att den gjorda framställningen stode i sammanhang

med det förslag Skandinaviska Kreditaktiebolaget, på sätt en af bolaget hos

Fullmägtige vid deras förra sammanträde föredragen, nu på bordet hvilande

framställning i likartad syftning omförmälde, haft för afsigt att afgifva och hvilket

förslag nu blifvit till Riksgälds-kontoret framstäldt.

Tillika förekom, att möjligheten af detta förslags bringande till verkställighet

väsendtligen skulle bero deraf, om Riksbanken ville understödja detsamma

genom att öfvertaga någon del af det ifrågavarande beloppet, fem millioner Thaler.

Endast under förutsättning att Riksbanken öfvertoge omkring en million Thaler,

Angående

inköp för

Bankens

räkning af

Riksgäldskontoret*

obligationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

vore nemligen Skandinaviska Kreditaktiebolaget villigt att öfvertaga fast två

millioner Thaler och i option, att bestämmas inom någon viss tid, återstående

två millioner Thaler.

Beträffande sjelfva saken yttrades bland Banko-fullmägtige skiljaktiga meningar.

Å ena sidan anmärktes, att då genom den ifrågasatta operationen eu del

af Banken tillhöriga, för uppfyllandet af dennes egna ändamål afsedda medel

komme att till Statsverket öfverlemnas emot dess skuldförbindelser, densamma

innebure ett sammanblandande af Bankens och Statsverkets affärer, hvarpå föregående

tider lemnat flera exempel, som varnade emot ett förnyande. Sådant

sammanblandande hade, vid inträffade trångmål för Statsverket, haft till följd

icke allenast förlust för Banken af de till Statsverket lemnade förskott, utan

äfven rubbningar i landets hela penningeväsende och alla deraf beroende förhållanden.

Oafsedt detta, skulle, enär erfarenheten hitintills visat, att Banken

icke kunde påräkna att, åtminstone utan fara för betydlig förlust, vid inträffande

behof realisera innehafvande obligationer, de medel, som komme att användas

till det ifrågasatta obligationsköpet, blifva bundna på ett sådant sätt, att Banken

icke kunde åter få dem disponibla, om och när behof deraf uppstod.

Utsigterna för en icke aflägsen framtid vore sådana, att denna omständighet

ej borde förbises. Den allmänna politiska ställningen i Europa hotade med

förvecklingar, hvilkas verkningar lätt kunde sträcka sig äfven till Sverige; landets

handelsställning vore föga gynnsam; Bankens metalliska kassa vore låg och

kunde sannolikt snart komma att erfara påkänningar, då vexelkurserna vore

höga och konjunkturerna för afsättningen af landets hufvudprodukter föga lofvande;

hvarförutan icke heller borde lemnas ur sigte, att de betydliga belopp,

som innestode på upp- och afskrifningsräkning, hufviulsakligast tillhörande enskilda

banker, synnerligen under sådana förhållanden, som de nu antydda,

kunde komma att till stor del på en gång uttagas; och då, efter hvad uppgifva

Riksgälds-kontorets ifrågavarande obligationer icke kunde till Banken öfverleipnas,

eller åtminstone icke finge af Banken afyttras förr än i nästkommande

Oktober månad, så vore Banken under hela fem månader alldeles urståndsatt att

för andra, om än aldrig så trängande behof, använda de medel, som för dessa

obligationer afs&gos. Det vore dessutom käudt, att inom Banko-Utskottet fråga

väckts om användande af vissa Bankens medel till operationer, som afsåge understödjande

af jordbruksnäringen, och äfven med afseende härpå borde fullmägtige

icke nu ingå i ett så beskaffad! förfogande som det ifrågasatta.

Å andra sidan åter erinrades, att då, enligt 4 § i Banko-reglementet, Bankofullmäktige

vore berättigade att använda reservfondens medel till liqvid af obligationer,

som Banken på grund af uppgjordt kontrakt eller eljest öfvertoge eller

inköpte, fullmägtige vore af reglementet lika oförhindrade att med Riksgäldskontoret

ingå aftal om obligationsköp, som att på annan väg inköpa sådana.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

5

Den invändning, som grundar sig på betänkligheten mot en sammanblandning

af Bankens affärer med Statsverkets, vore alltså utan stöd i livad angick fullmägtiges

befogenhet enligt reglementet att besluta den ifrågasatta operationen.

Farhågan för de möjliga följderna kunde ej heller härledas från de nuvarande

förhållandena. De förluster, Banken tillförene måst genom Statens förlägenhet vidkännas

och de rubbningar i penningeväsendet deraf följt, hade uppkommit ej

allenast genom allmänna och stora svårigheter, i hvilka landet hade råkat genom

långvariga krig, som tagit alla dess tillgångar i anspråk, utan måhända äfven

derigenom att insigten om vigten af myntvärdets bevarande mot rubbningar då

ännu icke hade gjort sig tillräckligt gällande. Den numera allmänna öfvertygelsen

om nödvändigheten häraf kunde med skäl antagas förebygga en sådan

fara. Men huru man än ville betrakta landets ställning och utsigterna för framtiden,

borde några så beskaffade ytterligheter, vare sig i ekonomiskt eller politiskt

afseende, knappast vara att frukta. Om man ville betrakta den ifrågavarande

operationen såsom en sammanblandning af Bankens och Statens affärer, så

hade en sådan redan skett, då Banken öfvertog icke mindre 1,600,000 Thaler

af det år 1860 afslutade statslån och det kunde ej nekas, att jemförelsen mellan

lån från Banken till Riksgäldskontoret och inköp af obligationer, hvilka öfvertagas

af enskilda penningeinstitutioner samt ansåges realisabla, vore origtig.

Äfven i detta sednare hänseende kunde Svenska Riksbanken icke undandraga sig

förpligtelse!-, som andra Statsbank^’ i vida högre mån måst underkasta sig. Den

föreslagna åtgärden måste vara af stor nytta, om den kunde bidraga dertill att

Riksgäldskontorets lånebehof blefve hufvudsakligen genom inhemska penningeinrättningars

biträde uppfyldt, synnerligen då anskaffandet af statslån hos utländska

kapitalister visat sig förenadt med så stora svårigheter, att försök dertill

sannolikt för närvarande icke skulle lyckas under andra vilkor än sådana, som

blefve mycket betungande och batydligt nedsatte Statens kredit i utlandet.

Bankens ställning vore sådan, att den ganska väl tilläte användandet af en

del utaf dess medel för det ifrågasatta vigtiga ändamålet. Reservfonden hade en

behållning af mer än 8,600,000 R:dr, metalliska kassan stode visserligen snarare

lågt än högt, men deremot funnos utöfver densamma sedlar effektivt utelöpande

endast till omkring nio millioner R:dr, och då detta belopp till det hela

läge uti de enskilda bankernas kassor samt af dem alltjemt måste hållas i beredskap.

för vexling af deras egna sedlar, kunde det sägas, att Riksbanken för

hvarenda af dess i rörelsen verkligen utelöpande sedlar innehade klingande valuta.

Härtill komme, att Diskont-kontorets handels- och näringsfond icke särdeles

häråt anlitades för lån och diskonteringar, så att under en längre tid merendels

medel, som kunnat utlånas, legat obegagnade. Betraktadt såsom en placering af

Bankens medel vore inköp af de ifrågavarande obligationerna ganska fördelaktigt,

då dessa obligationer lemnade en ränta af omkring 5l/2 procent.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

I afseende på de förändringar reservfonden, hvilken för

tillfället utgjorde..............R:dr 8,668,466: 58

under den närmaste tiden komme att undergå, såvidt de berodde

af inkomster, som skulle densamma tillgodoföras, eller

af utbetalningar, hvilka derifrån borde utgå, vore förhållandet:

att vinsten för det löpande året kunde beräknas till R:dr 1,800,000: —

att å den 15 Januari 1867 från Allmänna Hypotheksbanken

inginge i vidare afräkning å liqviden för öfvertagna fastighetslån

.................„ 400,000: —

och att af filialbanker, som år 1866 upphörde, vore att påräkna

omkring............... „ 1,200,000: —

Sgr Rulr 3,400,000: —

Deremot skulle, till följd af Rikets Ständers redan fattade

beslut, före årets utgång till Riksgälds-kontoret utbetalas

1,700,000 R:dr, som, efter afdrag af den liqvid Banken å äldre

kapitalfordran erhölle med 132,000 R:dr, föranledde en utgift af „ 1,568,000: —

hvadan reservfonden under första månaderna af år 1867 kunde anses

erhålla en tillökning af...........R:dr 1,832,000: —

och den genom det ifrågavarande obligationsköpet föranledda minskning i

fondens belopp alltså blifva endast omkring 800,000 R:dr, hvilken minskning

reservfonden kunde, om utbetalningarne skedde på lämpliga tider, bära, utan

att derigenom hvarken denna fond utöfver hvad försigtigheten bjöde försvagades,

eller någon rubbning i de för lånerörelsen vidtagna förfoganden behöfde

ske. För öfrig t kunde, om behofvet påkallade eller omständigheterna sådant

medgåfve, försäljning ske af andra innehafvande obligationer och jemväl Riksgälds-kontorets

med 4V2 procent ränta, hvilka icke utan olägenhet för Riksgäldskontoret

kunnat utbjudas, så länge Riksgälds-kontoret sökt placering för ytterligare

obligationer, men borde kunna afyttras, då Riksgälds-kontoret icke vidare

uppträdde såsom lånesökande på de penningemarknader, der dessa papper äro

kända och finna afnämare.

Ett skäl emot den ifrågavarande affärens ingående kunde väl tyckas ligga

deri, att obligationerna icke af Banken finge disponeras förrän i nästkommande

Oktober månad, men om, såsom det ville synas, man skulle varit benägen att

ingå i operationen, ifall obligationerna genast fått användas, så vore denna invändning

af ingen betydenhet, då fråga icke uppstått att under mellantiden på

annat sätt binda de ifrågavarande medlen, och Banken i allt fall hade andra

obligationer, hvilka i händelse af behof kunde användas och framför dem borde

afyttras.

Hvad beträffade det förslag, som inom Banko-Utskottet varit å bane att an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

7

vända Bankens medel till inköp af obligationer, som skalle utställas till underlättande

af jordbruksnäringens behof, så både den närmare beskaffenheten af omförmälda

förslag, så vidt kändt vore, ännu icke ens blifvit utvecklad och ännu

mindre vore afgjordt om och i hvad mån detsamma kunde komma att af Rikets

Ständer godkännas. I vanliga fall borde väl fullmägtige, när frågor om särskild

användning af Bankens medel hos Banko-Utskottet vore under öfverläggning, icke

lemna sådant ur sigte vid sina åtgärder, men såvidt någon jemförelse kunde ega

rum rörande vigten af det ändamål, som det inom Banko-Utskottet förevarande

förslaget afsåge, och det, som skulle ernås genom Bankens medverkan dertill

att Riksgälds-kontoret utan utländsk mellankomst erhölle medel, hvilka*måste anskaffas

till utförande af redan beslutade, för landets ekonomiska intressen vigtiga

och välgörande arbeten, kunde det icke förnekas att Bankens åtgärd härvid borde

blifva af en öfvervägande nytta för det allmänna äfvensom för Banken sjelf, och

då beslutet i denna fråga icke, utan att hela frågan förfölle, kunde uppskjutas,

borde fullmägtige icke heller af denna omständighet föranledas att lemna utan

afseende den från Riksgälds-kontoret gjorda framställningen.

Som den mening, för hvilken här ofvan sist är redogjordt, bland fullmägtige

öfvervägde, beslutades, att deputerade till underhandling med Riksgälds-kontoret

skulle utses, och valdes dertill Bankens vexeldeputerade, Professor Selander

och Grosshandlaren Schwan; mot hvilket beslut likväl reservation anmäldes af

tvänne bland fullmägtige, nemligen Presidenten Åkerman och Doktor Nordlund,

hvilka, då utväljandet af deputerade för den ifrågasatta underhandlingen innebure

en förutsättning att Banken vore villig inlåta sig på det föreslagna obligationsköpet,

men de för sin del på under öfverläggningen emot förslaget anförda,

ofvan refererade skäl, funno sig icke böra dertill lemna sina röster, ansågo

något val af deputerade icke hafva bort ega rum.

Frågan förekom ånyo vid sammanträde fyra dagar derefter, den 23 April,

då de utsedde deputerade anmälde, att, enligt dem, vid sammanträde med de

från Riksgälds-kontorets sida utsedde deputerade, meddelade upplysningar, till

ränta och amortering af lånet voro anvisade 5 % procent af lånesumman 9,000,000

Thaler under 65 år och att lånet vore öfvertaget till ett pris af 90,6136 procent

af nominela beloppet, hvilket pris jemväl skulle gälla för de obligationer Banken

öfvertoge.

I afseende på frågan om realiserande af de fem millioner, hvilka uti det med

Nordtyska banken, von Erlanger, m. fl. afslutade lånekontrakt varit ställda på

option, som af dem icke begagnats, hade Riksgälds-fullmägtiges deputerade upplyst,

att om Banken öfvertoge obligationer för ett värde, motsvarande en million

Thaler effektivt, Riksgälds-kontoret hade förhoppning, det Skandinaviska Kreditaktiebolaget,

som i sådant afseende till Riksgälds-kontoret framställt anbud, skulle

öfvertaga dels två millioner fast, dels återstående två millioner i option, med skyl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

dighet att i sistnämnda afseende inom någon kortare tid bestämma sig samt att

inbetalningarne för obligationer, som Banken inköpte, kunde mottagas på de

tider, som för Banken voro lägliga, och obligationer till det mot inbetalningarne

svarade belopp samtidigt med dessa aflemnas, allenast med förbehåll att obligationerna

icke af Banken i marknaden utbjödes före följande Oktober månad.

Frågan om den kurs, hvartill thalern skulle beräknas, hade af deputerade ansetts

böra blifva föremål för underhandling först sedan det blifvit afgjordt huruvida

Banken komme att öfvertaga obligationer.

Efter inhemtande af dessa upplysningar, togo fullmägtige frågan i ytterligare

öfvervägande, hvarvid förekom, hurusom, af de upplysningar Riksgälds-fullmägtiges

deputerade meddelat, framgick, att Bankens medverkan påräknades såsom en förutsättning

vid det af Skandinaviska Kreditaktiebolaget gjorda erbjudande, att,

enligt de uppgifna lånevilkoren, Banken för en million Thaler, om denna summa

öfvertoges, skulle erhålla 5-procents-obligationer å ett belopp af 1,103,500 Thaler,

å hvilka obligationer den effektiva räntan utgjorde fulla 5 V2 procent, och att

Banken kunde, om densamma inginge i transaktionen, få ställa sina utbetalningar

efter sin egen beqvämlighet.

Möjligheten för Riksgälds-kontoret att träffa en efter förhållandena gynnsam

uppgörelse i och för anskaffandet af dess penningebehof syntes alltså i väsendtlig

mån bero af det beslut Banko-fullmägtige kunde komma att fatta, och om fullmägtige

öfvertoge en del af de oftaberörda obligationerna, komme denna åtgärd

sannolikt att i flera afseenden medföra den största nytta för det allmänna. Vid

det förhållande att icke mindre än 5 V2 procents ränteafkomst erhölles på de

använda medlen, vore denna placering vida fördelagtigare än den, som skett uti

inköp af Bankens innehafvande hypotheksförenings-obligationer, och tillgång till

den ifrågasatta summan af omkring 2,600,000 Rulr R:mt kunde påräknas dels

af reservfonden, dels genom inbetalningar af förstärkningar till filialbanker, som

anmält sig komma att upphöra. Då det lemnats Banko-fullmägtige öppet att

efter Bankens beqvämlighet lämpa inbetalningarne till såväl tid som belopp, och,

efter hvad erfarenheten visat, ställningen i detta afseende merendels vore fördelaktigast

i Maj, Juli och November månader samt vid 1867 års ingång åtskilliga

för ändamålet disponibla medel inginge, kunde inbetalningarne lämpligast fördelas

så, att omkring 250,000 Thaler nominelt hvarje gång inlöstes vid nyssnämnda

tidpunkter af år 1866, samt återstående omkring 353,000 Thaler före

utgången af Februari månad år 1867. Bestämmandet af kursen för beräkning

af thaler i riksmynt borde lämpligast uppskjutas, intilldess sig visat om transaktionen,

som borde göras beroende deraf, huruvida öfverenskommelse träffades

med Skandinaviska Kreditaktiebolaget om öfvertagande af återstående fyra millioner

Thaler, verkligen komme till stånd;

Och beslöto fullmägtige, på de vid förra sammanträdet anförda samt nu

antydda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

9

antydda skäl, att, under förutsättning det fullmägtige i Eiksgälds-kontoret lyckades

med Skandinaviska Kredit-aktiebolaget afsluta då inledda underhandlingar

om öfvertagande af återstående delen utaf det lån, Eiksgälds-kontoret till belopp

af 9 millioner Thaler Preussisk Courant kontraherat med Nordtyska Banken i

Hamburg, von Erlanger i Frankfurt m. fl., att för Bankens räkning af Biksgälds-kontoret

inköpa obligationer, tillhörande berörda låneåterstod, efter pris af

90,6136 procent och efter kurs pr thaler, hvarom vexeldeputerade hade att med

deputerade af Eiksgälds-kontoret aftala och till Banko-fullmägtiges pröfning hemställa,

till effektivt värde af en million Thaler och således till nominelt belopp

af omkring 1,103,500 Thaler, hvaraf i hvarje af Maj, Juli och November månader

år 1866 komme att infrias obligationer till nominelt värde af omkring 250,000

Thaler, och återstoden i obligationer till nominelt värde af omkring 353,500

Thaler sednast före utgången af Februari månad år 1867; hvarvid fullmägtige ville,

i anledning af det å Eiksgälds-kontorets sida gjorda förbehåll, förbinda sig att

icke före den 1 Oktober år 1866 försälja någon af de derförinnan inköpta obligationerna.

Emot detta beslut anmäldes reservationer dels af Doktor Nordlund, under

åberopande af hvad som blifvit till stöd för hans åsigt anfördt till protokollet

den 19 April, dels af Presidenten Åkerman, som yttrade hurusom den beslutade

transaktionen visserligen icke, då deråt gifvits formen af inköp af räntebärande

obligationer, kunde sägas stå i strid med Banko-reglementet, men dock innefattade

i verkligheten ett Bankens deltagande i ett Eiksgälds-kontorets lån, samt i allt

fall, huru man än ville rubricera operationen, en sammanblandning af Statens

och Bankens affärer, och således en åtgärd, emot hvars vidtagande Bankens

historia lemnade varnande exempel. Väl borde densamma verka gynnsamt för

befrämjande af Eiksgälds-kontorets låneföretag och således medföra nytta för det

allmänna, men såsom Fullmägtig i Bikets Ständers Bank ansåg Herr Presidenten

sig i främsta rummet böra tillse Bankens säkerhet och intresse, samt huruvida

icke åtgärden kunde medföra vådor för fullgörandet af dess förbindelse att med

silfver vid anfordran inlösa dess utelöpande sedlar.

Enligt det beslutade aftalet skulle Banken efter hand till Eiksgälds-kontoret

aflemna omkring 2,600,000 B:dr i sedlar, men icke ega rätt att ens försöka

realisera de härför erhållande obligationer, utställda i Preussisk Courant, förrän

efter den 1 nästkommande Oktober, alltså mera än fem månader derefter, om än

Bankens behof af att anskaffa metallisk valuta blefve än så stort.

I afseende på möjligheten af ett sådant behof, borde man fästa uppmärksamhet

på följande omständigheter:

att Bankens metalliska kassa, som i Februari månad 1865 öfversteg 17,000,000

Bih. till Riksd. Prof. 1867. 6 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lo

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

R:dr, sedermera intill slutet af nästlidne Mars månad oafbrutet nedgått, men

ökades då genom köp från Riksgälds-kontoret af en million mark banko, hvarefter

densamma, på den korta tiden af omkring en månad, åter minskats med

ett tillökningen i Mars motsvarande belopp, och nu utgjorde föga öfver femton

millioner Riksdaler;

att kursen på Hamburg vore hög;

att utsigterna för export och derigenom uppkommande tillgång på vexlar

icke syntes gynsamma, hvarken för jern- eller trävaror, och ej heller för spanmål,

då förlidet års skörd ej var god utan på sin höjd kunde kallas medelmåttig

och en god del, af hvad som ansetts kunna till utlandet afyttras, torde hafva dit

afgått under den blida vintern, som tillåtit en oafbruten sjöfart från hamnarna i

Rikets vestra och södra provinser;

att hos Riksbanken privatbankerna hade på upp- och afskrifningsräkning innestående

omkring 3,000,000 R:dr, som när som helst kunde uttagas, hvilket möjligen

i betydlig mån kunde komma att ega rum, i händelse vid en inträffande penningekris

de enskilda bankerna måste öka sin valuta för inlösen af egna utelöpande

sedlar;

att den politiska ställningen i Europa icke vore tillfredsställande, särdeles

då ett inbördes krig fruktades i Tyskland, der Sverige kunde sägas hafva erhållit

alla de stats- och hypothekslån, som förskrifvits i metallisk valuta; samt slutligen
att

en fråga i Banko-Utskottet väntades innan kort förekomma om anvisande

af fonder från Riksbanken till befordrande af låneoperationer till jordbrukets

understödjande, och att denna plan ansåges kunna påräkna gynnsamt emottagande

i Utskottet och hos Rikets Ständer.

Det på ofvan omförmälda sätt fattade beslutet trädde sedermera i verkställighet,

sedan Riksgälds-fullmägtige den 28 Maj anmält, att det derför uppställda

vilkor om aftal med Skandinaviska Kredit-aktiebolaget blifvit uppfyldt; hvarvid

tillika, i afseende på betalningen af obligationerna bestämdes en kurs af 262

R:dr pr 100 thaler, hvilken borde beräknas äfven när obligationerna samt dertill

hörande räntecouponer, så länge de af Banken innehades, förföllo till betalning

och skulle af Riksgälds-kontoret inlösas, äfvensom Banko-fullmägtige förbundo sig

att, derest någon försäljning af obligationerna före utgången af 1867 ifrågakomme,

först hembjuda desamma till Riksgälds-kontoret.

Förutom denna redogörelse för förloppet vid Banko-fullmägtiges öfverläggningar

och underhandlingar rörande omförmälda obligationsköp, anser Utskottet

sig ytterligare böra, till ledning för omdömet öfver detta beslut, erinra om några

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

11

af de omständigheter, hvilka voro för handen närmast före och efter beslutets

fattande och kunna anses dermed hafva sammanhang.

Sålunda torde få anmärkas, dels:

att Bankens metalliska kassa, hvilken från början af Oktober 1865 till samma

års slut på det hela nedgått med omkring 550,000 R:dr och då stod på 15,657,828

R:dr 69 öre, i medeltal utgjort: under Januari och Februari 1866 omkring

15,550,000 R:dr, under Mars månad omkring 15,840,000 R:dr; under de första

tre veckorna af April, som föregingo beslutet, omkring 15,990,000 R:dr, samt

under återstående delen af April jemte Maj månad omkring 13,760,000 R:dr, hvarefter

densamma under sommaren intill slutet af September månad efter hand

ytterligare betydligt nedgick;

att Bankens verkligen utelöpande sedlar, d. v. s. efter frånräknande utaf

afdragsposter och depositionsskuld, utgjort i medeltal: under Januari och Februari

1866 omkring 26,980,000 R:dr; under Mars månad omkring 26,273,000 R:dr; under

de tre första veckorna af April 25,430,000 R:dr; under återstående delen

af nämnda jemte Maj månad omkring 24,840,000 R:dr;

att beloppet af utelöpande sedlar utöfver innehafvande metallisk valuta i

medeltal för samma perioder utgjort respektive 11,400,000; 10,400,000 ; 9,500,000

och 11,100,000 R:dr;

att beslutet fattades efter en från Riksgälds-kontorets fullmägtige gjord

framställning;

samt att den händelse, hvilken i England föranledde en äfven hit sina verkningar

sträckande rubbning i krediten, inträffade först inemot medlet af påföljande

Maj månad;

dels:

att Banken redan vid 1865 års slut innehade ett betydligt belopp i obli- ,

gationer, nemligen till ett inköpsvärde af 10,713,941 R:dr 65 öre;

att fullmägtige, efter fattandet af nu ifrågavarande beslut, redan den 9 Maj

funno sig föranlåtna föreskrifva ej allenast inskränkning till tre månader af tiden

för diskontering och utlåning, utan äfven att diskonteringen och utlåningen jemte

kassakreditivrörelsen borde efterhand minskas samt att diskont- och lånekontoren

skulle, i mån som deras kontanta kassabehållningar det medgåfvo, till Banken

återbetala inflytande medel;

och slutligen att redan den 24 Maj och den 14 Juni ifrågasattes förhöjning

af Bankens utlåningsränta, hvilken förhöjning från sex till sju procent ock den 19

Juni ansågs böra beslutas.

Hvad rörande detta vigtiga ärende sålunda förekommit

har Utskottet ansett sig böra för Riksdagen anmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Banko-Utskottets Memorial N:o i.

§ 2.

(Rev.-ber. § 7; Fullra. ber. § 5.)

Angående i anförda § af deras berättelse hafva revisorerne anmält den afvikelse från

Dänkons

silfver- och föreskriften i Banko-reglementets 6 §, som egt rum derutinnan, att Bankens för^ddförråd

i råd af silfver och guld här på platsen, hvilket enligt nämnda reglementes stadm’

gande ej må bibehållas vid ett belopp, som understiger tio millioner Riksdaler,

sedan detsamma vid medlet af Juni månad sistlidet år nedgått till omkring 9 ''/2

millioner Riksdaler, fortfarande och ännu vid tiden för berättelsens afgifvande fått

förblifva vid ett lägre belopp, än det nyssnämnda minimum.

Vid denna anmälan hafva likväl revisorerne yttrat, hurusom en närmare undersökning

af Bankens ställning och af fullmägtiges förvaltning under den ifrågavarande

tiden öfvertygat derom, att det omförmälda förhållandet icke inneburit

anledning till någon farhåga beträffande Bankens förmåga att uppfylla sina vigtiga

åligganden, samt att fullmägtiges underlåtenhet att med Bankens å utrikes

orter befintliga tillgångar fylla det härvarande metallförrådet, fastän ej enlig med

reglementets ordalydelse, i sjelfva verket öfverensstämt med Bankens fördel; och

Banko-fullmägtige hafva, i 5 § af deras berättelse, med hänvisande på metalliska

kassans ställning på det hela under den ifrågavarande tiden såsom förklaring

öfver anledningen till den anmärkta afvikelsen från reglementets föreskrift,

anfört, att då någon fara för realisationens bestånd icke kunde uppstå deraf, att

Bankens här på platsen varande metalliska kassa något understeg 10,000,000

R:dr, fullmägtige ansett den ringa tillgången i fordringar på utrikes ort böra,

så vidt möjligt, reserveras, för att användas till motarbetande af kursens alltför

starka stegring och deraf följande ytterligare silfverexport.

Enligt hvad 3 § af fullmägtiges berättelse upplyser, utgjorde, vid tidpunkten

för det härvarande metallförrådets sjunkande under tio millioner, eller omkring

medlet af Juni månad, metalliska kassan i sin helhet endast mellan 11

och 12 millioner R:dr samt nedgick sedermera från slutet af Juni oafbrutet ända

till omkring medlet af September månad, då densamma åter började småningom

ökas.

Den 11 Oktober beslöto fullmägtige införa guld för omkring 10,000 Pund

Sterl., hvilket ankom i medlet af November; och den 18 i sistnämnda månad

beslöts att indraga silfver till värde af omkring 50,000 Pund Sterl., om ankomsten

hit af hvilket silfver anmälan hos fullmägtige skedde den 22 och 29 November,

och hvarigenom det härvarande metallförrådet uppbringades till något

öfver 10,200,000 R:dr.

Med erinran att, på sätt Banko-Utskottets vid sistlidna riksdag Memorial N:o

3 i § 1 upplyser, ett dylikt förhållande jemväl under hösten år 1864 egt ruin,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

13

men af sednast församlade Ständer lemnats utan påföljd, har Utskottet ansett sig

icke böra underlåta att omförmäla den nu skedda afvikelsen från Banko-reglementets

bokstafliga föreskrift; hemställande likväl Utskottet för sin del att, enär

denna afvikelse i sjelfva verket ej för Banken medfört skada,

densamma icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 3.

(Rev.-ber. §§ 56 och 57; Fullin. ber. §§ 8 och 29.)

De oregelbundenheter och svårigheter inom affärsverksamheten och penningeförhållandena,

hvilka under sednast förflutna år förefunnits, hafva föranledt Bankofullmägtige

att i flera afseenden tillämpa de bestämmelser, reglementet för sådana

händelser innehåller, med hänsyn till metalliska kassans upprätthållande samt

Bankens ställning i öfrigt; och ofvan anförda §§ i berättelserna omförmäla de

på Bankens utlånings- och kreditivrörelse direkt inverkande beslut, som härutinnan

af fullmägtige fattats.

För att sätta Riksdagen i tillfälle att bedöma såväl lämpligheten af de redan

vidtagna åtgärderna, som de föreskrifter, hvilka kunna för framtiden i dessa hänseenden

böra meddelas, har Utskottet velat lemna en något utförligare redogörelse

för skälen till berörda åtgärder.

Härvid torde till en början få erinras, att räntan vid diskontering och utlåning

från handels- och näringsdiskontfonden — för lån med omsättningsrätt är

räntan oföränderligt faststäld till 5 procent — under år 1865 utgjorde 5 procent

från sednare delen af Juli till början af Oktober, 5 V2 procent intill den 25 November

samma år och derefter 6 procent intill den 20 Juni 1866, då densamma

höjdes till 7 procent.

Emellertid hade fullmägtige den 9 Maj 1866 funnit sig, då metalliska kassan

under de sednaste veckorna betydligt nedgått och anledningar förekommo

att befara dess ytterligare sjunkande, böra anmoda Styrelserna öfver diskont- och

lånekontoren dels att inskränka tiden för diskontering och utlåning, så att sådan

icke måtte ske på längre tid än tre månader, dels ock att efter hand minska

diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivröreisen, äfvensom att, i den mån

de kontanta kassabehållningarne sådant medgåfvo, till Banken återbetala medel,

tillhörande handels- och näringsdiskontfonden.

Frågan om den nyss omförmälda, den 19 Juni 1866 beslutade ränteförhöjningcn

förevar redan förut vid flera tillfällen hos fullmägtige. En sådan ränteförhöjning

ifrågasattes nemligen, efter hvad protokollen utvisa, den 24 Maj, med

anledning deraf att såväl i utlandet räntan nästan öfverallt betydligt stigit, som

de enskilda bankerna här i landet höjt sin räntefot. I fullmägtiges protokoll

för nämnda dag anföres emellertid att, då höjning af Riksbankens ränta sanno
-

Angående

utlåningsräntans

höjande,

inskränkning

af utläningstiden

samt

höjande af

kreditivafgiften.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

likt icke i någon väsendtlig grad skulle minska efterfrågan på lån, utan den

föreskrifna indragningen af utelöpande sedlar ändock måste åstadkommas genom

vägran att utlemna lån emot äfven goda säkerheter, samt dertill komme, att

åtgärden skulle gifva de enskilda bankerna anledning till en ytterligare stegring

af räntan utöfver den, som redan inträdt, hvaraf icke allenast rörelsen skulle

utomordentligt betungas, utan äfven på orter utom landet väckas misstroende till

den härvarande penningeställningen, så ansågo fullmägtige att Riksbanken bäst

tillgodosåge landets affärs och penningerörelse på det hela, genom att icke då

företaga någon ändring i de dittills gällande räntebestämmelserna.

Samma fråga väcktes emellertid ånyo den 14 Juni, i anseende till den fortfarande

starka minskningen i metalliska kassan samt öfriga sedan någon tid

inträdda förhållanden.

Under den nämnda dag hållna öfverläggning anfördes: hurusom den vid

medlet af Maj månad inträffade rubbning i kreditförhållandena på flera utländska

platser så till vida sträckt sina verkningar äfven hit till landet, att deraf fortfarande

föranleddes starka påkänningar på Bankens metalliska kassa, till följd

hvaraf, förutom den redan beslutade inskränkningen i tiden för och minskningen

i beloppet af diskonteringar och utlåningar från handels- och näringsdiskontfonden,

ytterligare åtgärder syntes blifva af nöden för motverkande af metalliska kassans

ytterligare fall och för denna kassas förstärkning. I förra afseendet vore

väl höjning af räntan att anse såsom en kraftig åtgärd, som tillika, konseqvent

tillämpad, bland annat, ej allenast innehure en maning för affärsmännen att

inskränka begagnandet af krediten, utan äfven, med detsamma som hvarje försigtig

affärsman följde denna maning, gjorde bankernas tillgångar mera tillräckliga

att motsvara lånebehofven, utom det att räntans höjande under vissa förhållanden

kunde föranleda ett kapital tillflöde, som bidroge till ökande af rörelsemedlen

och återställande af jemvigten mellan tillgång och efterfrågan. För så

vidt räntans höjande kunde antagas åstadkomma verkningar i nyss antydda rigtning,

syntes de närvarande omständigheterna vara sådana, att eu dylik åtgärd

vore berättigad och påkallad, då på de flesta utländska handelsplatser räntan

stode vida högre än den för Banken bestämda, samt inom landet enskilda banker

och diskontörer äfven höllo betydligt högre räntesatser.

Den höga räntan på utländska marknaden påkallade ock i det hänseendet

förhöjning af utlåniugsräntan härstädes, att endast derigenom ersättning kunde

beredas för de sannolikt dryga kostnader, som under dåvarande förhållanden måste

blifva förenade med anskaffning af medel för metalliska kassans förstärkning;

men å eu annan sida borde ej heller förbises, att det knappast kunde väntas att

eu förhöjning af Riksbankens utlåningsränta skulle behöfvas för att stäfja eu

öfverdrifvet utsträckt spekulation, vare sig i näringar eller handel. Importhandeln

berodde alltför mycket af den utländska krediten, att nya spekulationer

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

15

inom denna nu vore att befara, och för liqviden af de genom varuinförseln ådragna

skulder skulle räntans höjande icke utgöra hinder. Lika litet kunde nya företag

inom de inhemska näringarna under för handen varande förhållanden komma

i fråga, utan syntes hvarje ytterligare maning till inskränkning i dessa hänseenden

vara obehöflig. Deremot skulle räntans förhöjning kunna medföra något

inflytande till förbättring af penningeställningen, om genom densamma åstadkommes

ett kapitaltillflöde från utlandet. Men då räntan der i allmänhet stode högre

än den, som, åtminstone tillsvidare, här kunde ifrågakomma att bestämmas,

blefve ett sådant tillflöde utifrån efter all sannolikhet icke att påräkna. Det

allmänna misstroendet utgjorde dessutom ett hinder för ett sådant kapital inflöde,

hvilken bäst visade sig deraf, att förlägenheten i England icke blifvit afhulpen

genom den förhöjda diskonton, oaktadt diskonton i Frankrike stod ganska låg.

Det vore egentligen liqviden af försträckningar från utlandet, som föranledde

tryckningen på metalliska kassan, under det tillgången på goda vexlar vore inskränkt,

dels derföre att, utländska krediter af hvad slag som helst icke kunde

eller finge begagnas, dels derigenom att afsilande försäljningar icke kunde utan

allt för stort äfventyr verkställas, och dels möjligen af misstroende till vexelgifvares

och acceptanters förmåga att uppfylla sina förbindelser. Under sådana

förhållanden skulle en förhöjning i räntan sannolikt leda endast till rörelsens

ytterligare betungande, intilldess möjligheten att verkställa försäljningar och på

grund deraf göra indragningar ökades genom någon förbättring i de utländska

kreditförhållandena. I mån som en sådan inträdde, skulle en ränteförhöjning

visa sig verksam, emedan den då kunde föranleda affärsmännen att påskynda

realisationen af sina varor, likasom de då blefve i tillfälle att verkställa de indragningar,

hvartill de sålunda eller eljest kunde bereda sig utväg.

Emellertid ville fullmägtige vid nästa sammanträde närmare öfverväga skälen

för och emot utlåningsräntans förhöjning och läto fördenskull frågans slutliga

afgörande anstå.

När denna fråga, den 19 Juni, ånyo förekom, yttrades hurusom, bland annat,

metalliska kassan ytterligare sedan sista sammanträdet minskats och än vidare

påkänning deraf vore att motse, så att fullmägtige icke osannolikt blefve, till

följd af 28 § i Banko reglementet, nödsakade att vidtaga särskilda åtgärder för

densammas förstärkning. Vidare upplystes, att ensamt vid Diskont-kontoret härstädes

utestodo i lån mot vågförda effekter icke mindre än 4,160,000 R:dr, i

hvilket betydliga belopp minskning icke vore att motse så länge låntagarne tillätes

att alltjemt omsätta sina lån och dervid funne sin fördel, till följd af den

jemförelsevis låga räntan, hvilken gåfve dem anledning att heldre fortfarande

belåna sina lager, än att sälja dem till närvarande pris. Härigenom vore emellertid

en högst betydlig del af Bankens utlåningstillgångar bunden, så att Bankens

öfriga utlåningsrörelse måste i hög grad inskränkas, om icke alldeles in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

ställas; och clå numera anledning vore för handen att förhållandena i utlandet

skulle medgifva indragning af medel derifrån, ehuru under sådana förhållanden,

att den icke komme att ega rum, derest penningar här kunde erhållas billigare,

beslöto fullmägtige, att räntan vid diskontering och utlåning från handels- och

näringsdiskontfonden skulle från och med den 20 Juni och tills vidare utgöra sju

procent.

Denna räntesats förblef oförändrad till den 18 Oktober, då fullmägtige,

efter att vid föregående sammanträden hafva öfverlagt om nedsättning af Riksbankens

ränta, beslöto en sådan från sju till sex procent.

Derförinnan hade likväl den 4 Oktober uti nu ifrågavarande afseenden en

annan åtgärd beslutats, i det att fullmägtige så till vida medgifvit jemkning af

deras den 9 Maj fattade, här ofvan omförmälda beslut, att tills vidare och utan

hinder af samma beslut, i hvad det innefattade föreskrift om minskning af diskonteringen

och utlåningen samt kassakreditivrörelsen, diskont- och lånekontorsstyrelserna

skulle ega att för nämnda ändamål använda till Banken icke återbetalda

samt andra tillgängliga medel; hvarjemte en förstärkning af 300,000 R:dr meddelades

lånekontoret i Göteborg, samt 500,000 R:dr utbetaltes till Riksgälds-kontoret

i afräkning å den del af 1863 års bankovinst, som för år 1866 skulle tillkomma

nämnda Kontor.

I dessa frågor voro likväl åsigterna bland fullmägtige delade, och anfördes

å ena sidan hurusom, vid tidpunkten för fattande af beslutet om minskning af

diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivrörelsen, metalliska kassan utgjorde

14,260,141 R:dr 12 öre, men nu hade nedgått ända till 10,802,126 R:dr

64 öre. Sedelstocken åter hade icke minskats i samma proportion som metalliska

kassan, och vid sådant förhållande vore icke rådligt att genom tillökning

af utlåningsfonderna förstora den utelöpande sedelmassan, helst utsigten att en

ökad vexeltillgång skulle lemna tillfälle till metalliska kassans förstärkning voi’e

ganska osäker. Förhoppningen derom berodde i väsendtlig mån derpå, att den

nu inhemtade skörden vore af sådan beskaffenhet, att den kunde i utlandet till

någorlunda fördelaktigt plus afyttras; men anledningar att befara ett motsatt förhållande

saknades icke; och om äfven genom spanmålsutförsel någon betydligare

vexeltillgång vore att påräkna, komme denna i allt fall att tagas i anspråk för

liqvider af annuiteter å utländska lån med flera utgifter. Den närvarande ställningen

vore alltså icke sådan, att den kunde medgifva återtagande af beslutet

om minskning af diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivrörelsen och

än mindre tillökning i lånefonderna.

Å andra sidan åter androgs, att Bankens ställning nu vore i flera afseenden

tryggare, än vid den ofvannämnda tidpunkten. Metalliska kassan stode visserligen

mycket låg, men med detsamma hade en icke obetydlig minskning i sedelstocken

egt rum, så att, då rapporten för den 5 Maj upptoge en sedelstock af

33,174,298

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

IT

33,174,298 R:dr 02 öre, denna den 29 September utgjorde endast 28,032,329 R:dr

35 öre. Sedelstocken hade alltså minskats med omkring 5,100,000 R:dr, under

det metalliska kassan nedgått med endast 3,400,000 R:dr, utvisande en minskning

i sedelstocken af 1,700,000 It:dr utöfver den, som föranledts af vexlingen,

Ehuru skilnaden mellan de verkligen utelöpande sedlarne vid de ifrågavarande

tidpunkterna endast utgjorde en million, vore dock depositionsskulden så minskad

att öfverflyttning från depositionsskulden till sedelskulden icke vore att befara,

hvaraf följde, att omsättningen nu vore vida mera beroende af fullmägtiges

åtgärder för bestämmande af sedelstocken, bvilka, efter hvad erfarenheten visat,

icke ledt, till målet förrän depositionsskulden äfven minskats. Derjemte förekomme,

att de till Bankens disposition befintliga behållningarne i Kassa-kontoret

jemte reservfonden utgjorde den 5 Maj 11,085,843: 10 och den 29 sistlidne September

12,769,797: 29, oaktadt Riksgälds-kontoret sistlidne månad af reservfonden

erhållit 500,000 R:dr. Något tvifvel kunde alltså icke förefinnas derom att rörelsen

nedgått, så att fullmägtige nu hade i sin magt att förekomma större silfveruttag,

om anledning till sådana skulle visa sig; men de vore icke att befara,

enär i sjelfva verket de orsaker, som vållat metalliska kassans nedgående, icke

vidare syntes vara för handen. Den utländska kredit, som för rörelsen vanligen

begagnas, vore sannolikt icke tagen i anspråk till samma belopp som förut, men

finge under nuvarande förhållanden med säkerhet fortfarande begagnas, sedan det

visat sig att landet förmått under en brydsam tid återgälda en stor del af*de

erhållna förskotten. Utan särdeles farhåga kunde man motse all den vexling,

som kunde ifrågakomma, och tiden syntes sålunda vara inne att kunna småningom

öka sedelstocken och framförallt att befordra den omsättning, som utgjorde vilkoret

för en ökad vexeltillgång.

Nu, då årets skörd vore på väg att komma i marknaden, påkallades mer

än förut all lättnad. Kunde sådan icke beredas, så skulle landtmannen sannolikt,

i följd af brist på medel hos köpmännen, få bibehålla osåld en del af den

spanmål, som eljest kunde utföras, hvaremot, om omsättningen mera obehindradt

kunde verkställas, dymedelst, i mån som skeppning kunde försiggå, en vexeltillgång

uppstode, hvaraf åtminstone något kunde komma Banken till godo för

förstärkning af dess metalliska kassa.

Att betydliga qvantiteter spanmål verkligen i södra och vestra delarne af

Riket funnes att under den närmaste tiden kunna utskeppas, vore anledning att

med temlig visshet antaga, då dels väderleken under skördetiden der i allmänhet

varit mindre ogynnsam, dels flera stora sädesrior åtminstone i och omkring Göteborg

finnas. Enär således beredandet af en ökad penningetillgång i rörelsen vore af

stor vigt och Bankens ställning syntes utan fara medgifva sådant, borde man

icke låta de betänkligheter, som metalliska kassans ringhet kunde ingifva, hindra

en mildring i beslutet om indragningar på lånerörelsen samt beviljandet till

Bill, till Riks/l. Prot. 1867. 6 Samt 1 Afd. 3 Saft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

Låne-kontoret i Göteborg, inom hvars distrikt företrädesvis eu tidig spanmålsexport

kunde påräknas, af en förstärkning; och hvad angick utbetalningen till Riksgälds-kontoret

utaf någon ytterligare del af bankovinsten, så vore det så mycket

svårare att vägra detta, som Kontorets behof vore särdeles trängande och denna

utbetalning i alla fall måste inom året göras.

I de tvänne frågorna angående mildring af beslutet om minskning af diskonteringen

och utlåningen samt om förstärkning till Göteborgs lånekontor anställdes

voteringar, vid hvilka Herrar G. Nyqvist, Björck, Hierta, Selander, Friherre Skogman

och Grefve Lewenhaupt röstade för, men Herrar Eric Ersson, A. W. Uhr,

Lundberg, Nordlund och Åkerman emot omförmälda mildring och förstärkningens

meddelande, hvaremot utbetalningen till Riksgälds-kontoret bifölls af samtlige fullmägtige,

med undantag af Herr Nordlund, som reserverade sig mot samtliga de

fattade besluten.

Såsom redan är omförmäldt, beslöto fullmägtige derefter den 18 Oktober

nedsättning af utlåningsräntan från 7 till 6 procent.

Såsom skäl härför anfördes hurusom, efter hvad vid frågan om den kort

förut beviljade förstärkningen till Göteborgs lånekontor utredts, Bankens ställning

otvifvelaktigt undergått en förändring till det bättre sedan den tid, i medlet

af sistförflutna Juni månad, då räntan uppsattes till 7 procent. Sedelstocken

var då, såväl i och för sig som i förhållande till metalliska kassans belopp, större

än den 18 Oktober, och sistnämnda kassa var då alltjemt underkastad starka påkänningar

för vexelförsäljning och uttagning af silfver, hvaremot numera icke

allenast dylika påkänningar upphört, utan vexeltillgången medgifvit att uppköp

för Bankens räkning kunnat ega rum.

Så vidt en hög ränta afsåge att föranleda inflöde hit till landet af utländska

kapital, syntes bibehållandet af en så hög räntesats som 7 procent numera icke

behöflig,'' då, med den diskonto af 4 till 4V2 procent, som vore gällande på de

förnämligare utländska handelsplatserna, de affärsmän här i landet, hvilka egde

tillfälle att erhålla utländska krediter, sannolikt hade fördel af att begagna dessa

äfven vid en räntefot härstädes utaf 6 procent.

En annan anledning till räntans höjande hade varit att åstadkomma minskning

i jernbelåningen genom att förmå egare till jerneffekter att försälja sina

lager. Endast i ringa män hade detta syfte uppnåtts, då de vid Diskont-kontoret

utestående jernlån blott minskats ifrån 4,160,000 R:dr i medlet af Juni till

3,880,000 R:dr, men detta skäl kunde i alla fall icke numera gälla för bibehållande

af hittillsvarande höga ränta, då sjöfarten för året och således äfven jernskeppningen

snart komme att upphöra.

Då räntan åter kunde och borde höjas, om indragning af sedlar ånyo visade

sig nödvändig, syntes den inträdda, mera gynnsamma ställningen böra medföra den

lättnad för rörelsen och industrien, som högt påkallades, helst förhållandena i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

19

allt fall vore sådana, att någon eggelse till vågsamma företag icke derigenom vore

att befara. Frågan gällde dessutom endast nedsättning af räntan till (1 procent,

hvilken räntefot före sista förhöjningen varit den högsta Banken bestämt, och

tillgångarne medgåfve otvifvelaktigt den tillökning i utlåningen, som kunde anses

motsvara en nedsatt, men ändock hög ränta.

Slutligen borde icke heller förbises det fördelaktiga inflytande en räntenedsättning

skulle utöfva på åsigterna i utlandet om den härvarande ställningen,

hvilket vore af så mycket större vigt, då, efter hvad man hade anledning förmoda,

Kiksgälds-kontoret hade behof att uppnegociera penningar och i sådant afseende

just nu förehade underhandlingar.

Vid samma tillfälle togs äfven i öfvervägande huruvida anledning vore för

handen att, på grund af den, enligt gällande Banko-reglementes 56 §, fullmägtige

medgifna rätt, bestämma olika ränta för olika säkerheter och lånetider, hvarvid

förekom, att fastställandet af en lägre räntefot för vissa hypothek främst

syntes böra afse sådana, som ansåges innebära den största säkerhet, dertill företrädesvis

måste räknas vågförda effekter, men att räntans uppsättning till 7 procent

hufvudsakligen haft till syfte att åstadkomma en minskning i det höga be

lopp, hvartill jernbelåningen uppgått. Då emellertid lånen på vågförda effekter

ännu voro så betydliga, att ytterligare uppmuntran till anlitande af Bankens fonder

för lån mot dylik säkerhet icke borde genom en särskild rånte -nedsättning

för detta slags säkerheter lemnas, samt, hvad angick bestämmandet af olika ränta

för olika lånetider, detta icke kunde ifrågakomma, då fullmägtige ansågo någon

utsträckning af lånetiden utöfver hittills bestämda tre månader ej under för handen

varande förhållanden böra ega rum, funno fullmägtige skäl icke förefinnas att

i berörda afseenden för tillfället meddela andra föreskrifter än de förut gällande.

Förutom den redogörelse Utskottet nu lemnat för fullmägtiges åtgärder i

förevarande hänseenden intill slutet af nästlidne år, eller den tidrymd som egentligen

utgör föremål för Utskottets granskning, bör slutligen omförmälas, att de

nu afhandhule frågorna äfven under den sistförflutna tiden samt sednast den 10

och 17 Januari detta år varit föremål för fullmägtiges öfverläggningar.

Vid dessa tillfällen förekom nemligen till öfvervägande dels huruvida öfverhufvud

då gällande ränta vid diskontering och utlåning från handels- och

närings-diskontfonden borde nedsättas, dels i samband dermed huruvida icke någon

utsträckning af diskonterings- och utlåningstiden lämpligen kunde ifrågakomma,

dels ock huruvida anledning förefunnes att, i enlighet med det i Bankoreglementets

56 § numera lemnade medgifvande, bestämma olika ränta för olika

betalningstider och säkerheter.

I dessa afseenden anfördes, hurusom, då fastställandet af olika räntesatser

för försträckningar på längre och kortare tider förutsatte en ändring af det beslut,

fullmägtige den 9 Maj sistlidne år fattat om inskränkning af diskonterings- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko-Utskottets Memorial N:o i.

utlåningstiden till tre månader, och då behofvet att genom indragning af utestående

fordringar förstärka Bankens ställning och att göra de utlånta medlen

hastigare tillgängliga lätt kunde ånyo inträda, samt erfarenheten visat, att stora

svårigheter möta verkställandet af så beskaffade indragningar, syntes det icke

rådligt att, åtminstone för det närvarande, i vidsträcktare mån medgifva utsträckning

af utlåningstiden utöfver den nu bestämda, än att styrelserna tillätes undantagsvis

meddela försträckningar på högst 4 månader; hvaraf följde att olika

ränta för särskilda lånetider icke lämpligen kunde stadgas.

Skulle åter olika ränta bestämmas för särskilda slags säkerheter, så syntes

Banko-reglementet föranleda, att den lägre räntesatsen borde tillämpas för vexlar

och jernbelåningen. Dessa utlåningsgrenar vore nemligen deruti gynnade, att,

enligt 2 mom. af 53 §, utlåning mot pant af vågförda effekter och vexeldiskontering

skall ske företrädesvis framför annan utlåning. Dock som, hvad särskildt

angick vexlar, dessa icke innebure någon realsäkerhet och måste, lika med löpande

förskrifningar, bedömas allenast efter de betalningsskyldiges personliga

kredit, samt beträffande jernbelåningen, att just denna utlåningsgren under de

sednaste åren tagit Bankens utlåuingstillgångar i anspråk till en högst betydlig

del samt vore den, i hvilken man hade svårast att åstadkomma eu större och

hastigare indragning, ansågs anledning icke vara för handen att för dessa rörelsegrenar

särskildt fastställa en lägre ränta än för de öfrige.

Deremot och som dels metalliska kassan numera icke obetydligt ökats, samt

någon påtryckning å densamma icke syntes för den närmaste tiden vara att befara,

dels penningeställningen i allmänhet undergått förändring till det bättre,

så att åtskilliga enskilda banker redan nedsatt sin utlåningsränta, och då utlåningstillgångarne

i Diskont-kontoret under sednare tiden varit i jemförelse till

ansökningarne ganska betydliga samt jemväl, i händelse räntan i Banken hölles

lika hög som hittills, anledning vore att befara, det endast säkerheter af mindre

god beskaffenhet komme att erbjudas, ansågo fullmägtige skäl vara för handen

att för samtliga utlåningsgrenar något nedsätta diskonterings- och utlåningsräntan,

och beslöto fördenskull att, med bibehållande af 6 procent ränta för de summor,

som lyftas eller insättas å kassakreditiv, tillsvidare nedsätta räntan vid

diskontering och utlåning från handels- och näringsdiskontfonden till 5 V2 procent.

Sedan, beträffande den särskilda afgift för rättighet att begagna kassakreditiv,

som utgår med viss procent å kreditivets hela belopp, vid sistlidne riksdag

beslutats, att densamma, som tillförene vant fastställd till en half procent, finge

af styrelsen bestämmas, förekom hos fullmägtige den 26 Juni förlidet år fråga

om icke den dittills varande, nyss nämnda afgiften skäligen kunde anses böra

höjas; oeh då numera icke någon bank inom landet åtnöjdes med en så låg

kreditivafgift, som en half procent, samt icke allenast den omständigheten att,

till följd af lagens stadganden, högre ränta än 6 procent å kreditiv, som beviljas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

21

på längre tid än sex månader eller emot inteckning i fast egendom, icke kunde

tagas, utan äfven den stora fördel åtnjutandet af kreditivrätt innebär berättigade

Banken till skälig ersättning, beslöto fullmägtige, med stöd af 61 § 2 mom. i

Banko-reglementet, att för kreditiv, som dädanefter i Banken och Lånekontoren

beviljades, kreditivafgiften tills vidare skulle utgöra en procent för år räknadt,

hvilket beslut ännu fortfarande är gällande.

Öfverlemnande till Riksdagens bepröfvande de fullmägtiges beslut och åtgärder,

för hvilka nu blifvit redogjordt, får Utskottet för egen del tillkännagifva,

att, med hänsyn till de brydsamma förhållanden, hvilka under

det sistförfluten året förevarit och utöfvat ett starkt inflytande

på Bankens metalliska kassa samt dess ställning i öfrigt,

Utskottet visserligen ej funnit något skäl till missbilligande

af fullmägtiges åtgärder att höja utlåningsräntan öfver

6 procent och kreditivafgiften till en procent, eller att inskränka

utlåningstiden till högst tre månader; men anser sig

böra framhålla den åsigten, att dylika åtgärder böra endast

i högsta nödfall af Riksbanken vidtagas.

§ 4.

(Rev.-ber. § 51.)

Den granskning af Diskont-kontorets förvaltning och räkenskaper, som, jemlikt

det vid 1862—1863 årens riksdag fattade beslut, numera åligger revisorerne

öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken, har för år 1865 blifvit verkställd af

bemälde, år 1866 församlade revisorer, på sätt ofvan anförde § af deras berättelse

upplyser.

Som emellertid instruktionen för revisorerne icke berättigar dem att meddela

decharge, utan endast att för Riksdagen anmäla, huruvida något varit att

emot Bandens förvaltning i ena eller andra delen erinra, men Styrelsen öfver

Diskont-kontoret hädanefter som hittills torde böra frikallas från framtida ansvarsskyldighet

för godkänd förvaltning; så och då revisorerne anmält, att vid ifrågavarande

granskning någon anledning till anmärkning icke förekommit, får Utskottet

tillstyrka,

att åt Styrelsen öfver Bankens Diskont-kontor må meddelas

decharge för Kontorets förvaltning under år 1865.

§ 5.

Den Utskottet, enligt 4 § i instruktionen, åliggande skyldighet att, vid dess

undersökning och granskning af Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning, med

synnerlig uppmärksamhet följa de Banko-styrelsens åtgärder, som afse silfverut
-

Decharge

för Styrelsen

öfver

Bankens

Diskontkontor.

Åtgärder för

metalliska

kassans _ förstärkning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

Frågor, som

framdeles

skola behandlas.

Decharge

för Bankoful

lm äg tigc.

vexlingens fortgång och bestånd, har Utskottet vid detta tillfälle desto omsorgsfullare

sökt iakttaga, som särdeles ogynnsamma och svåra förhållanden inträffat

under den tidrymd, hvilken utgjort föremål för Utskottets granskning.

Utskottet har vid denna granskning funnit, att fullmägtige med oaflåtlig

uppmärksamhet följt metalliska kassans vexlingar samt i öfverensstämmelse med

de i Banko-reglementet gifna föreskrifter och anvisningar vidtagit åtgärder för

att, i händelse af behof, hafva i beredskap utvägar till densammas förstärkande;

i hvilket afseende fullmägtige, bland annat, dels varit betänkte på afyttrande af

Banken tillhöriga obligationer, dels beredt Banken tillfälle till begagnande af

kredit på utländsk ort.

Med tillkännagifvande att dessa utvägar likväl icke behöft anlitas för metalliska

kassans upprätthållande,

har Utskottet ansett sig endast böra om fullmägtiges härutinnan

vidtagna åtgärder göra anmälan.

§ 6.

Nedanstående, i fullmägtiges berättelse omförmälda frågor kommer Utskottet

att framdeles företaga till behandling, och skall derefter rörande dem till

Riksdagen göra de framställningar, som kunna finnas nödiga:

§ 6 angående ändring i Banko-reglementets 25 § i fråga om deltagandet å

Bankens vägnar i inventering å Kongl. Myntverket;

§ 9 om förändring af texten å Bankens sedlar;

§ 19 om uteslutande ur Banko reglementet af 41 § rörande ett numera återbetaldt

lån till Kongl. Myntverket;

§ 28 om sättet för utseende af revisorer till granskning af Lånekontorens

förvaltning;

§ 44 angående förändrad sammansättning af Styrelserna öfver Diskont-kontoret

samt Lånekontoren i orterna.

Som Utskottet, vid den nu verkställda granskningen, funnit att Banko-fullmägtige

med oaflåtlig uppmärksamhet och omsorg fullgjort det dem anförtrodda

vigtiga uppdrag, tillstyrker Utskottet vördsamt,

att decharge må meddelas fullmägtige för de af dem från

den 15 Oktober 18G5 till och med utgången af år 1866 vid

Riksbankens förvaltning vidtagna beslut och åtgärder.

Stockholm den 15 Februari 1867.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 4.

23

Reservationer:

vid § 1:

af Herr Schartau, som ansåg Utskottet hafva bort till sin anmälan om

fullmägtiges beslut i April månad 1866 rörande Bankens öfvertagande af obligationer

för 1,103,500 Preussiska thaler af det lån å nio millioner, hvarom Riksgälds-kontoret

under hösten år 1865 hade kontrahera! med Nordtyska banken i

HamburgochHerrvonErlangeriFrankfurtm.fi.

saken, och att detta omdöme bort innehålla, att, ehuru bevekande skäl för den

beslutade åtgärden må hafva förefunnits i Riksgälds-kontorets behof af Bankens

medverkan till lånetransaktionens genomförande, denna åtgärd likväl ifrån Bankostyrelsens

ståndpunkt och i betraktande af dels den metalliska kassans då redan

försämrade tillstånd, dels den nära liggande omsorgen att icke genom ett större

kapitals fästande uti ouppsägbara, efter hvad sig visat, till sitt rätta värde mindre

lätt realisabla papper, sjelf bidraga till ett snart derefter jemväl inträffadt tvång

att inskränka den för landets näringar synbart behöfliga tillgången på rörelsemedel,

dels ock det betänkliga uti hvarje annan inblandning af Bankens penningeförhållanden

med Riksgälds-kontorets, än den som Riksdagen sjelf pröfvat

och godkänt — vore icke tillrådlig att upprepa vid likartad! tillfälle i framtiden.

Uti denna reservation hafva instämt Herr Reutersvärd och Herr De Maré

samt i den hufvudsakliga syftningen af reservationen Herr Friherre Nordenfalk.

af Herr Mannerskantz: “Då, enligt den för Banko Utskottet utfärdade instruktion,

det åligger Utskottet, att afgifva yttrande öfver det sätt, hvarpå Riksbanken

styrd och förvaltad blifvit, anser jag ett anmärkande omdöme hafva bort

af Utskottet uttalas öfver Herrar Fullmägtiges den 23 sistlidne April fattade

beslut, att låta Riksbanken med nära 2 % millioner deltaga i en till Riksgälds

kontoret lemnad låneförsträckning.

Genom detta beslut anser jag fullmägtige hafva något öfverskridit den rätt

att anordna medel ifrån Bankens reservfond, som, — efter en rätt tolkning af

innehållet i 4 § 3 mom. af Banko-reglementet, — blott med vilkor af ett noga

iakttagande af Bankens säkerhet och allmänna rörelsens fordringar, har blifvit

dem lemnad, samt finner, för min del, den beslutade åtgärden vara anmärkningsvärd

i följande tvänne hufvudsakliga afseenden, nemligen:

dels med hänseende till Riksbankens egen säkerhet, derföre att då det nu

är första gången sedan silfverutvexlingen i Banken åter började, som Bankostyrelsen,

utan sina principalers, Svenska folkets representanters, uttryckliga begifvande,

lemnat försträckning af Bankens medel till Riksgälds-kontoret, och som

andra Bankens tillgångar än dess emellan hvarje riksdagsperiod upplupna och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

behållna vinst, blifvit till fyllande af Statsverkets behof ifrån Riksbanken utanordnade,

jag måste frukta, att, om detta förfarande lemnas utan anmärkning,

fullmägtige derigenom skola anse sig berättigade, att få fortgå på samma bana,

med den påföljd, att utan Representationens vetskap eller tillåtelse allt större

andelar af Bankens fonder successivt skola kunna fastlåsas till användning inom

Riksgälds-kontoret, samt att derigenom oförmärkt skall återinföras den sammanblandning

emellan Statens och Bankens affärer, som för den sednare ansågs särdeles

förderfbringande under tider, hvilkas förhållanden nu tyckas hafva fallit i

glömska; — och

dels med hänseende till allmänna rörelsens fordringar, derföre att det

under tider — sådana som de närvarande — då förlagstillgångarne länge och

ihållande visat sig vara alltför otillräckliga för jordbrukets och andra landets

hufvudnäringars behof, det måste verka i hög grad skadligt och hämmande för

den rörelse, som af dem bedrifves, att Riksbankens till utlåning inom dessa nä

ringar förut disponerade eller disponibla fonder successivt med allt större belopp

dragas ifrån eu sådan användning, samt att faran att blottställas för skadan af

denna förlust utaf af dem förut disponerade, Riksbanken tillhöriga förlagsmedel,

för de näringsidkande klasserna måste blifva så mycket större, om oanmärkt

får försiggå — att Banko-styrelsen, utan föregående hemställan till Representationen

och i förväg för dess anordningar, kan besluta om sådana betydliga inskränkningar

i den förlagsrörelse, som förut af Riksbanken blifvit bedrifven,

hvarigenom Bankens samlade fonder för längre tid eller för alltid komma att

för statsbehof fästas eller förskingras."

af Herr Indebetou: “Då fråga inom Banko-Utskottet förekom rörande fullmägtiges

åtgärd att inköpa obligationer af Riksgälds-kontorets år 1865 kontraherade

jernvägslån till effektivt värde af en million tlialer Preussisk courant samt

att dertill använda något mer än 2 V2 millioner R:dr af Bankens reservfond, fattades

inom Utskottet, med en pluralitet så knapp som möjligt, det beslut, att

nämnda åtgärd skulle för Riksdagen anmälas, utan att åtföljas af något omdöme

från Utskottets sida, huruvida Utskottet fann ifrågavarande åtgärd ändamålsenlig

eller icke.

i- Enär jag tillhörde den minoritet, som ansåg, att Utskottet bort

i nämnda afseende för Riksdagen uttala sin mening, återstår för mig endast den

utvägen att i form af reservation anföra min åsigt i ämnet.

Dervid förekommer i främsta rummet anmärkningsvärd^ att Banko-fullmägtige,

utan att underställa frågan Rikets då församlade Ständers bepröfvande,

disponerat af Bankens reservfond ett så betydligt belopp, som ofvan blifvit nämndt,

eller utöfver 2 V-> millioner R:dr, en summa, som Ständerna möjligen kunnat finna

skäl att på annat sätt till landets fördel använda.

Då Banken år 1860 öfvertog eu del af det jernvägslån, som Riksgälds-kon
toret
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Banko-Utlcosttets Memorial N:o 4.

25

toret nämnda år kontraherade, skedde detta på grund af Ständernas beslut, och

det synes varit med god ordning öfverensstämmande, att äfven sistlidet år ett

sådant beslut hade föregått, innan Bankens reserverade medel för ifrågavarande

ändamål användes.

Ehuruväl Banko-fullmägtige äro utsedde att förvalta Riksbankens medel och

tillhörigheter, så följer dock icke deraf, att de ega använda dessa medel efter

eget godtfinnande, en rättighet, som Ständerna städse plägat förbehålla sig, och

som allt framgent synes böra vara utaf Riksdagens beslut beroende. Ett motsatt

förfarande skulle leda derhän, att då Riksdagen vore sinnad använda någon

del af Bankens reserverade medel till landets fördel, kunde desamma tilläfventyrs

redan på förhand, Riksdagen oåtspord, vara af fullmägtige för helt andra ändamål

disponerade, ett förhållande, som äfven under sistlidna riksdag inträffade.

Sådant torde dock icke böra för framtiden ega rum, och med afseende härpå

har jag trott det icke finnas olämpligt, om Riksdagens uppmärksamhet fästades

vid nu omförmälda af Banko-fullmägtige vidtagna åtgärd.

Huruvida det nämnda inköpet af obligationer varit med Riksbankens fördel

öfverensstämmande, är eu annan fråga, som äfven torde förtjena undersökas.

I detta hänseende kan man ej underlåta fästa sin uppmärksamhet vid det

förhållandet, att en minskning af Bankens metalliska kassa visade sig omedelbart

efter den med Riksgälds-kontoret uppgjorda transaktionen, en förminskning, som

föranledde Banko-fullmägtige att kort derefter icke allenast inskränka tiden för

diskontering och utlåning, utan ock minska utlåningen samt förordna om indragning

af en del utaf de medel, Indika varit för handels- och närings-diskonten

anvisade.

Om än det kan antagas, att metalliska kassans förminskning icke var någon

ovilkorlig följd af den med Riksgälds-kontoret afslutade transaktionen, utan berodde

på andra orsaker, så måste det ändock medgifvas, att de 2 V2 millioner

R:dr i Riksbankens sedlar, hvilka i följd af nämnda transaktion småningom från

Banken utlemnades, skulle i viss mån utöfva en ofördelaktig verkan på den

metalliska kassan samt att det för Banken hade varit fördelaktigare, om en sådan

utjemning af sedlar icke egt rum under sistlidne år, då tryckningen på Bankens

metalliska kassa fortfarande under flera månader var stark och förorsakade

dess nedgående här på platsen under det i Banko-reglementet derför bestämda

minimibeloppet.

Ehuruväl det må anses hafva legat utom Banko-fullmägtiges förmåga att förutse

händelser, som inträffade sednare än beslutet om inköp af Riksgälds-kontorets obligationer,

så förefaller det ändock klart och obestridligt, att följderna af detta

beslut icke voro för Banken fördelaktiga under de förhållanden, som sistlidet år

egde rum.

Det kan icke vara min afsigt att mot Herrar Banko-fullmägtige i detta afBih.

till Biksd. Prot. 1867. 6 Sand. 1 Åfd. 3 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

seende framställa något klander, helst jag är fullkomligt förvissad, att de handlat

efter bästa öfvertygelse, och det icke heller kan förnekas, att den omförmälda

åtgärden medförde för Riksgälds-kontoret en betydlig lättnad vid uppgörelsen af

det sednaste jernvägslånet, en omständighet, som icke bör lemnas utan behörigt

afseende; men det har synts mig vara i sin ordning, att någon uppmärksamhet

egnas åt sådana förhållanden, som med förenämnda inköp af obligationer kunna

ega sammanhang eller deraf möjligen varit i viss mån beroende. “

Uti denna reservation har Herr Anders Gudmundsson instämt,

af Herr Lönnberg,

vid § 3:

af Herr Aqardh: “Då af de begagnade ordalagen måste blifva en följd, att

fullmägtige skulle nödgas åter nedsätta inträdesafgiften för kreditiv ifrån 1

procent (hvartill med stöd af sednaste Banko-reglemente den blifvit förhöjd) till

V2 procent (hvartill den i föregående Banko-reglementen varit bestämd); och då

höjandet af inträdesafgiften synes mig vara en åtgärd af helt annat syfte än

höjandet af räntan, så kan jag icke biträda Utskottets yttrande i denna del.

Det måste vara tydligt, att i samma mån å beviljade kreditiv större belopp

äro uttagna, i samma mån blir rörelsen för Banken inbringande och kreditiv
lånen

för låntagaren billiga. Är hela kreditivbeloppet användt, så lider Banken

ingen ränteförlust på någon kassa, som ligger väntande på uttagning; och kan

den enskilde använda hela kreditivbeloppet, så kommer inträdesafgiften att fördelas

på hela detta belopp, hvarigenom lånet blir mindre dyrt än då inträdesafgiften

skall läggas på en mindre del af kreditivsumman. Är t. ex. folioafgiften

V2 procent och räntan 6 procent, så kostar ett kreditivlån, om hela kreditivsumman

är använd, låntagaren 6 V2 procent, och Banken tar denna ränta på sina

penningar; men om halfva summan endast är använd, så kostar lånet låntagaren

7 procent, och Banken skulle endast hafva 3 V2 procent för sin försträckning, om

nemligen de till kreditiv anvisade medel icke på annat sätt kunde delvis användas.

Det ligger sålunda i både Bankens och kreditivhafvarnes intresse, att

icke större del af den åt kreditiv anvisade fonden ligger obegagnad, än som

med ett klokt användande af denna art försträckning är nödigt.

Nu måste det vara tydligt, att om inträdesafgiften är låg, så förledes den

enskilde, för att ständigt kunna disponera penningar, att söka högre kreditiv än

hvarmed han oftast kunde vara hulpen; är åter inträdesafgiften hög, så inskränker

han sig till det han oundgängligen behöfver, helst tillfälliga behof kunna genom

andra slags lån afhjelpas. Då således en högre inträdesafgift bör hafva den

verkan, att de gamla kreditivinnehafvarne minska sina kreditivbelopp, så blir den

till kreditiv anvisade fonden mera tillräcklig och tillgänglig för andra sökande,

som förut icke kunnat erhålla dessa, de förmånligaste af alla slags försträckningar.

I samma mån fonden blir fördelad på flera kreditivtagare, som hvardera

s. 27 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

27

icke disponera högre kreditivbelopp än de lämpligen använda, skola uttagningarne

blifva större och jemnare — och både Banken och de enskilde derpå vinna.

Så länge det händer, att många kreditivsökande ifrån Diskont-kontoren årligen

afvisas, hvilka i stället erhålla sina kreditiv i de enskilda bankerna, måste

jag, på anförda skäl, anse det vara med både Bankens och den större allmänhetens

intresse öfverensstämmande, att inträdesafgiften hålles någorlunda hög.

Anser man att de sålunda fördyrade kreditiven verka menligt på rörelsen, så

synes det vara klokare att det åt fullmägtige öfverlemnades att minska kreditivräntan,

då anledning dertill kunde förefinnas. “

af Herr Lindström, som reserverat sig emot Utskottets i slutmeningen gjorda

framställning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.