Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o S
1867-02-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK TU 1867:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o S
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o S
5
Jl:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Febr. 1867, kl. 10 f. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, i anledning af
väckt motion om utgifvande af en Riksdag stidning.
Under erinran om ofullständigheten och den föga tillförlitliga beskaffenheten
af de referat af riksdagarnes förhandlingar, de allmänna tidningarne stundom
lemnat, samt om den stora kostnad, Statsverket fått vidkännas för anteckning
och tryckning in extenso af hvarje yttrande, som inom Riks-Stånden blifvit
fäldt, och under åberopande af de åtgärder, hvilka i åtskilliga andra länder
blifvit vidtagna, för att bereda en noggrann och skyndsam redogörelse inför allmänheten
af folkombudens öfverläggningar, har Friherre Raab, A. C., uti en till
Utskottets handläggning hänvisad motion framställt det sätt, på hvilket Kamrarnes
öfverläggningar, enligt motionärens föreställning, fullständigt, ordagrannt och
med största skyndsamhet skulle komma till allmänhetens kännedom, nemligen:
l:o. Att hvardera Kammaren hölle ett tillräckligt antal stenografer att
under diskussionen aflösa hvarandra i åliggandet att uppteckna yttrandena och
att under mellantiderna på vanligt skriftspråk öfverföra sina anteckningar.
2:o. Att ett mindre antal notarier vexelvis afhörde och i sammandrag
antecknade förhandlingarne, för att, under sina mellantider, ännu under
fortgående plenum, sammanfoga och rätta stenografernas anteckningar, så att
dessa derefter genast kunna sändas till tryckeriet.
3:o. Att, sedan dagens öfverläggning sålunda kunnat samma afton eller
följande natt i tryckeriet uppsättas, ett tillräckligt antal korrekturark skulle tagas,
för att, genom Kamrarnes vaktmästare kl. 7 följande morgon tillställas Herrar
talare, ett exemplar till hvar och en.
4:o. Att Herrar talare — de der tillåtas att rätta uttryck och ordställning,
men ej mening — borde inom utsatt timma, t. ex. kl. 10, hafva återställt
korrekturet till tryckeriet, der deras yttranden i annat fall komma att läggas
under pressen sådana de blifvit uppsatta.
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o 8.
5:o. Att sedan de rättelser, hvartill Herrar talares anmärkningar föranledde,
blifvit iakttagna, samtliga yttranden infördes i en Riksdagstidning, hvars
tryckning och spridning borde ske samma dag i så stort, antal exemplar, som
kunde afsättas.
6:o. Att med boktryckaren aftal träffades, att de formar, i hvilka diskussionen
vore uppsatt, måtte stå obrutna, till dess diskussions-protokollet vore
justeradt, hvarefter och med iakttagande af de, sannolikt ganska få rättelser, om
hvilka beslut vid justeringen kunde blifva fattadt, det antal exemplar borde afdragas,
som Kamrarne kunde finna nödigt att, såsom Riksdagshandlingar, låta
trycka för arkivet.
7:o. Att Kamrarnes Sekreterare hade öfverinseende öfver och ansvar för
redaktionen af så väl de exemplar, hvilka utgingo såsom Riksdagstidning, som
dem, hvilka vore afsedda för arkivet.
De fördelar, hvilka motionären ansett kunna genom en sådan anordning
vinnas, äro: att behofvet af yttrandens utskrifning för hänvisning till Utskott
eller för meddelanden mellan Kamrarne upphörde, hvarigenom både tid och
arbete sparades; att kanslister och notarier blefvo oförhindrade att under tiden
mellan plena biträda vid de särskilda och tillfälliga Utskottens arbeten, samt att
Riksdagstidningen ej ådroge Statsverket annan kostnad än för papper och tryckning,
hvarföre den kunde erbjudas allmänheten till ytterst billigt pris, och det
oaktadt lemna ett icke obetydligt bidrag till bestridandet af riksdagskostnaderna.
Då emellertid bristen på tillräckligt antal stenografer synes förhindra införandet
redan vid innevarande riksdag af den anordning, motionären föreställt
sig vara den fullkomligaste och bästa, har af honom alternativt blifvit föreslaget:
a) att jemte den kanslipersonal, som är antagen, för att in extenso
uppteckna diskussionen och öfriga förhandlingar, hvardera Kammaren måtte antaga
3 å 4 referenter med åliggande att i sammandrag, men så troget som möjligt,
anteckna yttranden och beslut, för att af detta sammandrag, jemte uppgift
om det ärende, som varit behandladt, bilda en Riksdagstidning, som skulle utkomma
dagen efter hvarje plenum eller oftare, och som till ett nedsatt pris skulle
erbjudas allmänheten;
b) att dessa referenter, likasom öfrige kanslister och notarier, ställas
under Sekreterarens befäl, och deras arbeten under hans uppsigt;
c) att då frågor af större vigt i plena förekommit, och allmänheten
således kunde ega ett större intresse att taga kännedom af talarnes ordagranna
yttranden, det måtte åligga referenterne att hemta dem ur det ordagrannt förda
diskussions-protokollet, och att, så fort medhinnas kan, införa dem i tidningen.
Sekreteraren i hvardera Kammaren inhemtar Talmannens föreskrift för bestämmandet
af de frågor, öfver hvilka diskussionen bör in extenso i tidningen
intagas;
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N;o 8. 7
d) att den kostnad för ifrågavarande tidning, som till äfventyr icke
betäckes genom prenumerations-afgifterna, måtte få påföraa riksdagskostnaderna.
I händelse detta förslag skulle hufvudsakligen af Kamrarne godkännas,
anser motionären, att tryckningen af de ordagrannt förda diskussions-protokollen
skulle blifva öfverflödig och kostnaden för desamma besparas, hvarföre han
slutligen föreslår
e) att tryckning af de så kallade diskussions-protokollen ej vidare må
ega rum.
Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande, och dervid så mycket
heldre hufvudsakligen egnat sin uppmärksamhet åt motionärens sednare, alternativt
uppställda förslag, som Utskottet funnit bekräftad den uppgift, på grund
hvaraf motionären sjelf afstått från att för närvarande yrka bifall till det i första
rummet framställda, mera omfattande förslaget.
Utan att ingå i pröfning rörande giltigheten af den klagan, hvartill enligt
hvad motionären anmärkt, tidningarnes referat af riksdagsförhandlingarne gifvit
anledning, finner Utskottet i den omständighet, att en sådan klagan obestridligen
undei en lång följd af år låtit sig höra ej blott från riksdagsmännens utan ock
flan allmänhetens sida, ett tillräckligt stöd för sm åsigt om önskvärdheten deraf,
att Riksdagens förhandlingar må kunna utan tidsutdrägt bringas till allmänhetens
kännedom på ett sätt, som utesluter hvarje tanke på ett afsigtligt förvrängande
af sanningen. Det medel härtill, som af motionären blifvit föreslaget, eller en
Riks dagstidning, hvaraf redaktionen är anförtrodd åt Kamrarnes tjensteman och
upptagande endast det väsendtligaste af Utskottens utlåtanden, ett sammandrag
af öfverläggningarne inom Ivamrarné och deras beslut har ock synts Utskottet
vara det lämpligaste för ändamålets vinnande. Att svårigheter kunna möta att,
utan längre förberedelse finna den för utförandet nödiga personal, äfven om man
af referenterne icke fordrar skicklighet i snabbskrifningskonsten, har Utskottet
visserligen icke förbisett, men har likväl icke deraf funnit sig förhindradt att
tillstyrka anställandet redan vid innevarande riksdag af ett försök, såsom enda
sättet att vinna en för sakens framtida fullständigare ordnande oundo-äno-licr
erfarenhet.
Utskottet, som sålunda i hufvudsaken instämmer med motionären, har
emellertid funnit vissa delar af hans förslag gifva anledning till giltiga anmärkningar.
I första rummet har det förefallit Utskottet mindre lämpligt att med
bestyren vid en Riksdagstidnings utgifvande öka de göromål, hvaraf Kamrarnes
Sekreterare redan, åtminstone tidtals, äro öfverhopade, och hvilka stundom i utförandet
kräfva en skyndsamhet, som ej skäligen kunde fordras, om med dem
förenades ett annat uppdrag, som icke heller är af beskaffenhet att kunna uppskjutas.
Den nödiga enheten i arbetet synes ock fordra, att det egentliga an
-
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o 8.
svaret för eu Riksdagstidnings utgifvande icke hvilar på mer än en, hvilken åt
detta bestyr kan egna så mycken tid, att han icke blir fullständigt beroende af
yngre medarbetares större eller mindre skicklighet och omdöme. Jemte det Utskottet
af dessa skäl föreslagit antagandet af en redaktör, med åliggande att för
den ifrågasatta tidningens utgifvande ansvara, har Utskottet, med ledning af sakkunnige
personers inhemtade yttrande, ansett antalet af de notarier, hvilka af
hvardera Kammaren skulle till redaktörens biträden antagas, och hvilket motionären
antagit till tre a fyra, icke kunna bestämmas lägre än till fem.
Utskottet har icke heller kunnat för sin del godkänna motionärens förslag,
att, då vissa större frågor till afgörande förekommit, Talmännen skulle meddela
föreskrift angående diskussions-protokollets fullständiga införande i Riksdagstidningen,
hvars ändamål, att skyndsamt och tillförlitligt, om ock i sammandrag,
bringa Riksdagens förhandlingar till allmänhetens kännedom, skulle förfelas, om
meddelandet af de vigtigaste frågornas behandling blef uppskjutet till dess protokollen
vore justerade. Det synes icke heller fullkomligt klart, huruvida en behandlad
frågas vigt i och för sig, eller beskaffenheten af den om samma fråga
förda diskussion borde vara bestämmande för denna sednares fullständiga införande
i tidningen, men i hvilketdera fallet som helst torde beslutet härom möjligen
kunna någon gång sätta Talmännen i en ställning, som ej vore väl förenlig
med den, de inom Kamrarne innehafva.
Skulle Utskottets åsigt i denna del vara riktig, lärer deraf följa, att motionärens
framställning i afseende pa upphörande af diskussions-protokollens tryckning
icke kan godkännas, åtminstone icke förr, än erfarenheten ådagalagt, att en
Riksdagstidning kan motsvara alla de anspråk motionären vid densamma fästat.
Efter denna redogörelse för innehållet af den af b riherre Raab väckta motion
och de väsendtligaste punkter, rörande hvilka Utskottet icke kunnat dela
motionärens åsigter, får Utskottet vördsamt föreslå, att Kammaren måtte för sin
del och under förutsättning af Medkammarens instämmande besluta.
l:o att så fort ske kan skall från trycket utgifvas ett
Sammandrag af Riksdagens förhandlingar;
2:o att för dess redigerande antages en redaktör och
till hans biträde för hvardera Kammaren fem notarier;
3:o att notariernes tjenstgöring och fördelningen af arbetet
mellan dem bestämmes af redaktören, dock så att alla
yttranden af Kamrarnes ledamöter äro i sammandrag uppsatta
och för vidare granskning till redaktören aflemnade en timme
efter slutet af hvarje plenum ;
4:o att det skall åligga redaktören att inom kort, bestämd
tid hafva förhandlingarne under hvarje plenum färdiga
att i ofvannämnda Sammandrag införas;
5:o
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o 8. 9
5:o att Sammandraget tryckes i ett format lämpligt att
åtfölja allmänna tidningarne och utlemnus till hvarje tidnings
redaktion i så många exemplar, som två dagar förut af densamma
reqvireras, utan annan afgift, än som i rundt tal
motsvarar kostnaden för papper och tryckning;
6:0 att Sammandraget äfven genom bokhandeln hålles
allmänheten tillhanda till ett pris, som motsvarar nämnda
kostnader med tillägg af bokhan delsprovision;
7:o att åt de ledamöter, som enligt 80 § Riksdagsordningen
hafva inseende öfver Riksdagens Kansli, uppdrages
så väl att tillsätta ofvan omförmälde redaktör och notarier,
som att i öfrigt vidtaga de åtgärder, hvilka för Sammandragets
skyndsamma utgifvande i tillräckligt antal exemplar
äro af nöden;
8:0 att den kostnad för Sammandragets utgifvande,
som icke genom försålda exemplar betäckas, må få påföras
riksdagskostnaderna.
Skulle det förslag, Utskottet här framställt, vinna Riksdagens bifall, %,r det
möjligt, att erfarenheten kan ådagalägga behöfligheten af i viss mån förändrade
föreskrifter eller på förhand vidtagna åtgärder, om det af Friherre Raab med
hans motion åsyftade ändamål fullständigt skall kunna vinnas vid en blifvande
riksdag. Utskottet får derföre slutligen hemställa:
9:o att de ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens
Kansli, måtte få sig uppdraget att före innevarande
riksdags slut afgifva förslag till de åtgärder, som må anses
nödiga att på förhand vidtaga till vinnande af det syftemål,
att Kamrarnes förhandlingar må kunna, vid en blifvande
riksdag, på ändamålsenligaste sätt till trycket befordras och
göras för allmänheten tillgängliga.
Stockholm den 9 Februari 1867.
På Utskottets vägnar:
G. A. SPARRE.
Bill. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.