Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckta motioner om ändring i 26 § Riksdagsordningen.

1867-04-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1867:12, Utlåtande, angående väckta motioner om ändring i 26 § Riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.

11

N:o 12.

Afik. till Riköd. Kansli d. 8 April 1807, kl. 2 e., in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckta motioner om

ändring i 26 § Riksdagsordningen.

Från Riksdagens Första Kammare har till Konstitutions-Utskottet

blifvit hänvisad en af Herr Axel Dickson väckt motion (N:o 77) att, då

den inskränkning utaf valbarhet till Riksdagsmanna-befattning, som förefinnes

uti 26 § Riksdagsordningen, möjligen kunde från denna befattning

utestänga personer, af hvilkas insigter och skicklighet fäderneslandet kunde

draga stor nytta, sednare delen af denna paragraf måtte utgå och dess

lydelse följaktligen blifva: »Riksdagsmanna-befattning kan endast utöfvas

af Svenska medborgare», hvilken förändring i samma grundlags-paragraf

äfven blifvit föreslagen i en af Andra Kammaren till Utskottet remitterad,

af Herr Ridderstad väckt motion (N:o 281) rörande utvidgade rättigheter

i allmänhet för bekännare af annan troslära än vår statskyrkas, hvaröfver

Utskottet sig yttrat i sammanhang med gjorda framställningar om friare

tillträde till allmänna befattningar för främmande trosbekännare.

Då äfven de framställningar, hvarom här är fråga, afse en utvidgning

af dessa trosbekännares rättigheter, torde Utskottet få åberopa hvad i dess

Utlåtande N:o 11 blifvit anfördt såsom grund för en sådan utvidgning i

allmänhet, nemligen dels rättvisans fordran, att de samhällets medlemmar,

som draga dess bördor, äfven blifva delaktiga af dess förmåner, och dels

samhällets fördel, att alla derinom befintliga krafter och förmågor tillgodogöras,

så vida icke synnerligen giltiga och af det allmänna rättsbegreppet

lätt insedda skäl utgöra hinder härför. Några så beskaffade skål anser

Utskottet icke förefinnas derför, att främmande trosbekännare, hvilka, enligt

nu gällande Riksdags-ordning, icke äro utestängda från valrätt till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.

riksdagsmanna-befattning, skola fortfarande vara det från valbarhet. Då

de föreskrifter, som i nuvarande Riksdagsordning bestämma vilkoren för

representationsrätten, icke, såsom i den förra var fallet, stödja sig på några

mera ideela bestämmelser, utan på innehafvandet af viss egendom eller

inkomst, synes en följdrigtig tillämpning af denna grundsats fordra, att

de Svenske medborgare, som äro valberättigade, äfven böra vara valbare.

Ett annat skäl för en sådan utsträckning af valbarheten torde äfven kunna

hemtas deraf, att, då 26 § Riksdags-ordningen, jemförd med 28 § 2 mom.

Regeringsformen, tillerkänner utländning, som bekänner sig till kristenprotestantisk

lära och här vunnit naturalisation, rätt att väljas till riksdagsman,

synes en sådan rätt så mycket mindre böra förvägras infödde

Svenske män endast derföre, att de tillhöra annan trosbekännelse än kristenprotestantisk,

som desse, till följd af sin börd och uppfostran, böra förutsättas

ega både större intresse för landets väl och mera omfattande kännedom

om härvarande förhållanden än naturaliserade utländningar, Indika

möjligen endast några få år i Riket vistats. Någon annan anledning, hvarför

valbarheten blifvit inskränkt till bekännare af kristen-protestantisk lära,

synes ock ej förefinnas, än de betänkligheter, som härrört deraf, att bekännare

af annan troslära skulle, i sin egenskap af riksdagsman, deltaga

i lagstiftningen för Svenska kyrkan; men dels hafva dessa betänkligheter

förlorat betydligt af sin vigt genom det veto, som i 87 § 2 mom. Regeringsformen

blifvit tillerkändt allmänt Kyrkomöte i kyrkolags-frågor, dels

böra de helt och hållet försvinna, om i betraktande tages, det antalet af

dessa främmande trosbekännare är hos oss så ringa i förhållande till den

öfriga befolkningens, att deras väljande till riksdagsmän endast högst

sällan bör kunna ifrågakomma och följaktligen deras inflytande på kyrkliga

frågor vid riksdagarna blifva utan någon betydenhet, äfven om de icke,

hvilket man bör kunna antaga, af grannlagenhets-skäl skulle finna sig förhindrade

från att deltaga i afgörandet af frågor, på hvilkas bedömande

deras trosbekännelse skulle kunna anses inverka.

I enlighet med dessa nu uttalade åsigter får Konstitutions-Utskottet

alltså vördsamt föreslå följande förändring i

Riksdags-ordningen

§• 26.

(Nuvarande lydelse, hvari med kur- (Den föreslagna lydelsen.)

siv stil är utmärkt hvad som blifvit

föreslaget att ändras eller utgå.)

Riksdagsmanna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N;o 12. 13

Ri ksdags m an nab efattning kan eu- Riksdagsmannabefattning kan endast

utöfvas af Svenska medborgare, dast af Svensk medborgare utöfvas.

som bekänna sig till kristen-protestan- '' J

tisk lära.

Ej må ----valfriheten. Ej må--— valfriheten.

Stockholm den 8 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Nils Larson.

Reservation:

af Hell Landyi eu- Då jag till alla delar öfverensstämmer så väl i

motiveringen som i det beslut, hvartill Utskottet kommit i fråga om ny

redaktion af § 28 Regeringsformen, så anser jag af besagde motivering

oundvikligen följa, att främmande trosförvandter icke heller kunna ega

några billiga anspråk på rättighet, att såsom riksdagsmän inblanda stg

i kyrkolagstiftnmgen. Man har häremot föreburit tvänne skäl: det ena,

att de främmande trosförvandterne utan tvifvel sjelfva skulle känna sig

manade att afhålla sig från deltagande i sådana frågors afgörande; det

andra, att deras deltagande saknar all betydelse, dels emedan Kyrkomötet

bär veto. i religionsmål, dels emedan de främmande trosförvandternas antal

ar sa ringa att deras röst ingenting betyder. — Dessa besynnerliga skäl

kan jag icke godkänna. — Det första lärer väl alls icke behöfva någon

vederläggning. Hvad angår vigten af främmande trosbekännares röst, så

tror jag att, om, i händelse af lika röstetal vid behandlingen af en sådan

fråga som den nyligen handlagda om lielgdagarne, den mosaiska trosbekannarens

röst skulle gifva utslaget, sådant icke skulle af minoriteten anses

rätt skäligt. Det samma gäller ock om främmande trosbekännares rätt

att inblanda^ sig i kyrkans inre angelägenheter såsom civilembetsman. —

Da denna fråga är af grundlagsnatur, så torde mången sätta i fråga Kyrkomötets

rätt att deremot uppställa något hinder.

Bill. till Biksd. Prof. 1*67. il Blind. !) Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

På :

träffande

tilläggas:

Konstitutions-Utslcotlets Utlåtande N;o 12.

;rund häraf hemställer jag, att, med bifall till hvad Utskottet be''§

26 Riksdags-ordningen föreslagit, i slutet af nämnde § må

Ej heller må främmande trosbekännare såsom riksdagsman

deltaga i behandling och afgörande af fråga

som rör den Lutherska församlingens gudstjenst, religions-undervisning

och religionsvård.

STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1867

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.