Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande N:o 11, angående väckta motioner om ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen.
1867-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1867:15, Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande N:o 11, angående väckta motioner om ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.
1
N;o 15.
Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1867, kl. 12 Mudd.
Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande
N:o 11, angående väckta motioner om ändring i
4 och 28 §§ Regeringsformen.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af detsamma tillhandakomna protokollsutdrag
inhemtat, har dess i Utlåtandet N:o 11, angående väckta motioner om
ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen, framställda förslag blifvit af Riksdagens
Första Kammare antaget att hvila till grundlagsenlig behandling, hvaremot samma
Utlåtande blifvit af Andra Kammaren återförvisadt, till följd af gjorda anmärkningar,
hufvudsakligen, att, då Utskottet i sitt förslag lemnat rättigheten att
söka och kunna utnämnas till alla embeten, med undantag af lärare-platser i
religion och theologi, öppen för främmande trosförvandter, men deremot inskränkt
deras utöfning af samma embeten, måste följden häraf blifva, att Staten till sina
embeten erhölle sökande, om hvilka den på förhand visste, att de, ej blott i
enskilda, tillfälliga fall vore jäfvige, utan till en hel klass af till embetet hörande
åligganden olämplige, hvadan Statens eget välförstådda intresse fordrade,
att desse i mindre grad kompetente sökande icke till embetet utnämndes, hvilket
åter skulle leda derhän, att de främmande trosbekännarne väl egde rätt att
söka alla embeten, men utan utsigt att erhålla något, utom i några få undantagsfall;
att således i detta förslag hvarken Statens eller de främmande trosförvandternes
fördel blifvit tillgodosedd; att det deremot vore så väl för desse, som
för Staten, fördelaktigare, om sättet att bestämma gränserna för deras rätt till
handhafvande af offentliga embeten utginge från deras kompetens att söka och
erhålla sådana, än om dessa gränser sattes i embetets utöfning, då genom det
förra sättet deras rätt väl blefve inskränkt, men, der den funnes, vore jemngod
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 3 Samt. 12 Raft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.
med hvarje annans, och af objektiva grunder bestämbar, hvaremot den, genom
det sednare, väl blefve skenbart vidsträcktare, men i verkligheten ganska obetydlig;
att det förra sättet, eller bestämmandet af vissa tjenster, hvartill främmande
trosbekännare icke vore kompetente, väl vore med svårigheter förenadt,
då nya tjenster kunna uppstå och de befintligas natur förändras, men att i sådant
fall kunde ock grundlagen ändras, i den mån förhållandena det påkallade
eller man ville utvidga de främmande trosförvandternes rätt och befogenhet; att,
då 28 § Regeringsformen handlade om hvad Kong!. Maj:t och andra myndigheter
hafva att iakttaga vid embetsmäns utnämnande, hade bestämmandet till hvilka
embeten främmande trosförvandter må kunna nämnas sin plats i denna grundlagsparagraf,
emedan det hörde till sådant, som vid utnämnandet borde iakttagas, hvaremot
angifvandet af i hvilka fall de utnämnde embetsmännen skulle vara förhindrade
att utöfva sitt embete, ej syntes stå i omedelbart sammanhang med denna
paragraf; att de föreslagna ordalagen vore obestämda och sväfvande samt skulle
vid tillämpningen leda till flerfaldiga olägenheter, särdeles i fråga om bestämmandet
af de fall, då en domare af främmande trosbekännelse vore jäfvig eller
icke, och slutligen att i hithörande grundlags-stadgande icke borde uppräknas
eller undantagas vissa tjenster, som uteslutande skulle besättas med evangeliska
lärans bekännare, utan i stället bestämmas, att alla de mål, som angå lutherska
kyrkan, inom ett visst begränsadt område, endast kunde behandlas af embetsoch
tjensteman, tillhörande denna bekännelse.
I anledning af dessa anmärkningar får Utskottet anföra, att, hvad först beträffar
de ofvan omförmälda alternativen i fråga om bestämmandet af främmande
trosbekännares rättigheter med hänseende till Statens tjenster, nemligen att antingen
icke medgifva dem tillträde till sådana befattningar, på hvilkas utöfning
i vissa fall deras troslära kunde anses hafva ett menligt inflytande, eller att
lemna tillträdet öppet, men för dem begränsa embetets utöfning, har Utskottet
af flera skäl funnit det sednare alternativet ega företräde. Det uttalar en bestämd
grundsats, som eger bestånd oberoende af inträffande förändringar i afseende
å de allmänna befattningarna, hvaremot det förra alltid måste blifva i mer
eller mindre mån godtyckligt, obilligt, obestämdt och underkastadt förändringar.
Skälet, hvarför främmande trosbekännare ej böra få deltaga i handläggning och
afgörande af frågor, som angå religionsvård, religionsundervisning och befordringar
inom Svenska kyrkan, är lätt att inse; men deremot torde det allmänna
rättsbegreppet hafva svårt att fatta, hvarföre undervisning i ritning, sång, gymnastik,
eller i mathematik, språkvetenskaper och dylikt, ej skall vid elementarläroverken
få meddelas af andra, än som tillhöra den rena evangeliska läran,
eller att främmande trosförvandter skola vara beröfvade tillträde till alla domareembeten,
derföre att de vid vissa tillfällen blefve jäfvige att utöfva dessa, då,
af samma skäl, äfven fastighetsegare skulle uteslutas från tillträde till domare
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15. 3
befattning i det härad eller deri stad, der hans fastighet är belägen, emedan
dess egande vid vissa tillfällen kunde göra honom jäfvig.
Svårigheterna af att i denna retning affatta den förändring, man ansett
böra ega rum i 2S § Regeringsformen, hafva också redan visat sig. Såsom anledning
till förkastande af det från sistlidna riksdag hvilande förslaget till ändring
i nämnda grundlags-paragraf anfördes, att åtskilliga befattningar der ej
blifvit uppräknade såsom undantag, ehuru de, af samma skäl, som de i förslaget
undantagna, ej borde kunna beklädas af främmande trosbekännare. Dylika inkast
skulle otvifvelaktigt äfven göras mot hvarje förslag i sådan rigtning, emedan
det alltid^ måste bero på subjektiv uppfattning, huruvida vissa allmänna befattningar
må vara af den egenskap, att de böra uteslutande förbehållas vår statskyrkas
bekännare eller icke. Följaktligen måste också ett så beskaffädt förslags
slutliga framgång alltid blifva högst osäker, emedan det, om deri upptagna undantag
clio fa, förkastas af alla, som af denna anledning. befara en för statskyrkan
menlig inverkan deraf, och, om de äro många, ogillas af dem, som anse
det icke göra tillräcklig rättvisa åt främmande trosbekännares billiga anspråk.
För öfrig! skulle, äfven derest eu så beskaffad grundlagsförändring komme till
stånd, jemnkningar deri snart ifrågakomma, allt efter som någon af de undantagna
befattningarna förändrade egenskap eller nya tillkomma, som ansåges äfven
böra undantagas, eller främmande trosbekännares anspråk blefve i vidsträcktare
mån erkända, hvaremot den i Utskottets förslag uttalade grundsats icke är af
dylika tillfälliga förändringar beroende.
Denna grundsats står ock i öfverensstämmelse med syftningen af föreskriften
i 15 § af Kongl. Förordningen, angående främmande trosbekännare och deras
religionsöfning, den 23 Oktober 1860, att främmande trosbekännare ej må i annat
fall, än grundlagens stadgande om utöfning af riksdagsmannarätt föranleder, deltaga
i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den offentliga undervisningen
töia. till följd af denna föreskrift blefve äfven de främmande trosbekännare,
som innehade tjenster, hvilka icke vore uteslutande förbehållna åt
evangeliska lärans bekännare, utestängda från deltagandet i behandling eller afgörande
af ofvannämnda frågor, och det synes följaktligen vara både lämpligare
och rättvisare att, då en sådan allmän föreskrift redan finnes, införa densamma
äfven i grundlagen såsom korrektiv mot inverkan af främmande trosbekännare
i en för statskyrkan menlig rigtning, än att, jemte bibehållande af detta korrektiv,
tillika utestänga dem från tillträde jemväl till sådana befattningar, som
endast tillfälligtvis hafva att handlägga kyrkliga frågor. Åtminstone måste påståendet,
att detta vore för de främmande trosbekännarne fördelaktigare, vid nu
angifna förhållande förfalla, då det icke lärer kunna bestridas, att det för dem
måste vara en större fördel att hafva tillträde till flera tjenster, med viss begränsning
af deras utöfning, än att hafva det till färre, med ännu större be
-
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
glansning. För öfrigt synes förutsättningen, att det föreslagna förbehållet skulle
leda derhän, att främmande trosbekännare väl blefve berättigade att söka tjMistel-,
men utan utsigt att erhålla dem. hafva lika liten grund, som antagandet,
å andra sidan, att allt för många tjenster komme att med dessa trosbekännare
beklädas. Då man icke har skäl att hos de tjensttillsättande myndigheterna förutsätta
hvarken någon förkärlek eller motvilja för främmande trosbekännare, hvaraf
en rättvis och oväldig tillämpning af gällande befordringslagar skulle i afseende
å dem förhindras, så komme. efter all anledning, den praktiska påföljden af det
föreslagna stadgandet, derest det erhölle kraft af grundlag, att, hvad särskildt
beträffar domare-embeten, hvilkas undantagande företrädesvis yrkats, blifva den,
att åtminstone under nu rådande allmänna tänkesätt främmande trosbekännare
icke komme att nämnas hvarken till ledamöter af Högsta Domstolen eller till
landtdomare, emedan flera väsendtliga olägenheter härigenom skulle föranledas;
men att de deremot, i mån af förvärfvad skicklighet och förtjenst, erhölle tillträde
till stadsdomstolar och Hofrätter, der sådant kunde ske utan några så beskaffade
olägenheter, och hvarvid man synes lika litet hafva att befara, det flertalet
af dessa domstolars ledamöter skulle komma att utgöras af främmande trosbekännare,
som ett sådant förhållande hittills visat sig i afseende å de befattningar,
hvartill de redan ega tillträde.
Vidkommande nu de anmärkningar, som i formelt hänseende blifvit gjorda
mot Utskottets förslag, torde den, att angifvandet af i hvilka fall utnämnde embetsman
skulle vara förhindrade att utöfva embetet icke borde inflyta i 28 § Regeringsformen,
som handlar om hvad vid utnämnandet bör iakttagas, finnas vederlagd
deraf, att begränsningen af eu medgifven rättighet synes hafva sin rätta
plats i samma §, der denna rättighet är medgifven, snarare än i en särskild §
eller särskildt inom., som eljest endast för detta fall skulle tillkomma.
1 afseende åter å den anmärkta obestämdheten af ordalagen i Utskottets
förslag och särdeles mångtydigheten af uttrycket ”religionsvård”, hvarigenom svårighet
förmenats uppstå vid bestämmandet af de fall, då en embetsman af främmande
troslära vore jäfvig att handlägga vissa frågor; så har Utskottet ansett
sig böra affatta förbehållet om begränsningen af främmande trosbekännares embetsutöfning
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan åberopade 15 § i Kongl.
Förordningen den 23 Oktober 1860: men då der förekommande uttryck, att främmande
trosbekännare ej må deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som
”kyrkan eller den offentliga undervisningen” röra, skulle föranleda, att lärare,
tillhörande en annan troslära, blefve utestängda från deltagande i hvarje fråga,
som rörde den offentliga undervisningen, äfven om denna fråga icke hade någon
slags gemenskap med trosläran, har Utskottet heldre trott sig böra begagna
uttrycken ”religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska
kyrkan”, hvarvid med frågor, som angå religionsvård, hufvudsakligen afsetts sådana,
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 15.
5
dana, hvilkas handläggande hos embetets innehafvare förutsätter eu närmare bekantskap
med vår kyrkas dogmer. Att härvid ingå i närmare detaljbestämmelser
möter stora svårigheter och torde icke eller vara nödigt, då vid lagens tillämpning
så väl den främmande trosbekännare!! sjelf, som de myndigheter, hvilka
hafva att bestämma hans kompetens, skola, enligt Utskottets öfvertygelse, af den
förekommande frågans beskaffenhet lättast kunna bedöma, huruvida den är sådan,
att den lämpligen kan af den främmande trosbekännare,!! eller endast af eu den
evangelisk-lutherska kyrkans bekännare handläggas.
Hvad slutligen beträffa!- yrkandet, att i 28 § Regeringsformen icke borde
uppräknas eller undantagas vissa tjenstår, som uteslutande skulle besättas med
evangeliska lärans bekännare, utan i stället bestämmas, att alla mål, som angå
den lutherska kyrkan, endast kunde behandlas af embets- och tjensteman, tillhörande
denna bekännelse; så skulle, en sådan uppställning utan tvifvel finnas
vida mera obestämd och mindre tillfredsställande för anspråken å ömse sidor,
än den af Utskottet föreslagna.
Efter att sålunda hafva besvarat de hufvudsakliga anmärkningar, som blifvit
rigtade mot Utskottets i Utlåtande N:o 11 afgifna förslag till ändring i 28 §
Regeringsformen, får Utskottet vördsamt inbjuda
Riksdagens Andra Kammare att, i likhet med hvad redan
skett af Första Kammaren, förklara detta förslag hyllande
till grundlagsenlig behandling.
Stockholm den 6 Maj 1867.
På Utskottets vägnar:
Th, 91 ii tick af Rosenseliöhl
Reservation
af Herr Trolle, som gifvit tillkänna, att han i ärendets föregående behandling
inom Utskottet icke deltagit, samt anmält, att han mot beslutet sig reserverade.
Hih. till Riksd. Rrot, 1867. 3 Sami, IS Bäft
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.