Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande N:o 11, angående väckta motioner om ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen.

1867-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1867:15, Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande N:o 11, angående väckta motioner om ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.

1

N;o 15.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1867, kl. 12 Mudd.

Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af äterremiss ä Utlåtande

N:o 11, angående väckta motioner om ändring i

4 och 28 §§ Regeringsformen.

Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af detsamma tillhandakomna protokollsutdrag

inhemtat, har dess i Utlåtandet N:o 11, angående väckta motioner om

ändring i 4 och 28 §§ Regeringsformen, framställda förslag blifvit af Riksdagens

Första Kammare antaget att hvila till grundlagsenlig behandling, hvaremot samma

Utlåtande blifvit af Andra Kammaren återförvisadt, till följd af gjorda anmärkningar,

hufvudsakligen, att, då Utskottet i sitt förslag lemnat rättigheten att

söka och kunna utnämnas till alla embeten, med undantag af lärare-platser i

religion och theologi, öppen för främmande trosförvandter, men deremot inskränkt

deras utöfning af samma embeten, måste följden häraf blifva, att Staten till sina

embeten erhölle sökande, om hvilka den på förhand visste, att de, ej blott i

enskilda, tillfälliga fall vore jäfvige, utan till en hel klass af till embetet hörande

åligganden olämplige, hvadan Statens eget välförstådda intresse fordrade,

att desse i mindre grad kompetente sökande icke till embetet utnämndes, hvilket

åter skulle leda derhän, att de främmande trosbekännarne väl egde rätt att

söka alla embeten, men utan utsigt att erhålla något, utom i några få undantagsfall;

att således i detta förslag hvarken Statens eller de främmande trosförvandternes

fördel blifvit tillgodosedd; att det deremot vore så väl för desse, som

för Staten, fördelaktigare, om sättet att bestämma gränserna för deras rätt till

handhafvande af offentliga embeten utginge från deras kompetens att söka och

erhålla sådana, än om dessa gränser sattes i embetets utöfning, då genom det

förra sättet deras rätt väl blefve inskränkt, men, der den funnes, vore jemngod

Bih. till Riksd. Prof. 1867. 3 Samt. 12 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.

med hvarje annans, och af objektiva grunder bestämbar, hvaremot den, genom

det sednare, väl blefve skenbart vidsträcktare, men i verkligheten ganska obetydlig;

att det förra sättet, eller bestämmandet af vissa tjenster, hvartill främmande

trosbekännare icke vore kompetente, väl vore med svårigheter förenadt,

då nya tjenster kunna uppstå och de befintligas natur förändras, men att i sådant

fall kunde ock grundlagen ändras, i den mån förhållandena det påkallade

eller man ville utvidga de främmande trosförvandternes rätt och befogenhet; att,

då 28 § Regeringsformen handlade om hvad Kong!. Maj:t och andra myndigheter

hafva att iakttaga vid embetsmäns utnämnande, hade bestämmandet till hvilka

embeten främmande trosförvandter må kunna nämnas sin plats i denna grundlagsparagraf,

emedan det hörde till sådant, som vid utnämnandet borde iakttagas, hvaremot

angifvandet af i hvilka fall de utnämnde embetsmännen skulle vara förhindrade

att utöfva sitt embete, ej syntes stå i omedelbart sammanhang med denna

paragraf; att de föreslagna ordalagen vore obestämda och sväfvande samt skulle

vid tillämpningen leda till flerfaldiga olägenheter, särdeles i fråga om bestämmandet

af de fall, då en domare af främmande trosbekännelse vore jäfvig eller

icke, och slutligen att i hithörande grundlags-stadgande icke borde uppräknas

eller undantagas vissa tjenster, som uteslutande skulle besättas med evangeliska

lärans bekännare, utan i stället bestämmas, att alla de mål, som angå lutherska

kyrkan, inom ett visst begränsadt område, endast kunde behandlas af embetsoch

tjensteman, tillhörande denna bekännelse.

I anledning af dessa anmärkningar får Utskottet anföra, att, hvad först beträffar

de ofvan omförmälda alternativen i fråga om bestämmandet af främmande

trosbekännares rättigheter med hänseende till Statens tjenster, nemligen att antingen

icke medgifva dem tillträde till sådana befattningar, på hvilkas utöfning

i vissa fall deras troslära kunde anses hafva ett menligt inflytande, eller att

lemna tillträdet öppet, men för dem begränsa embetets utöfning, har Utskottet

af flera skäl funnit det sednare alternativet ega företräde. Det uttalar en bestämd

grundsats, som eger bestånd oberoende af inträffande förändringar i afseende

å de allmänna befattningarna, hvaremot det förra alltid måste blifva i mer

eller mindre mån godtyckligt, obilligt, obestämdt och underkastadt förändringar.

Skälet, hvarför främmande trosbekännare ej böra få deltaga i handläggning och

afgörande af frågor, som angå religionsvård, religionsundervisning och befordringar

inom Svenska kyrkan, är lätt att inse; men deremot torde det allmänna

rättsbegreppet hafva svårt att fatta, hvarföre undervisning i ritning, sång, gymnastik,

eller i mathematik, språkvetenskaper och dylikt, ej skall vid elementarläroverken

få meddelas af andra, än som tillhöra den rena evangeliska läran,

eller att främmande trosförvandter skola vara beröfvade tillträde till alla domareembeten,

derföre att de vid vissa tillfällen blefve jäfvige att utöfva dessa, då,

af samma skäl, äfven fastighetsegare skulle uteslutas från tillträde till domare
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15. 3

befattning i det härad eller deri stad, der hans fastighet är belägen, emedan

dess egande vid vissa tillfällen kunde göra honom jäfvig.

Svårigheterna af att i denna retning affatta den förändring, man ansett

böra ega rum i 2S § Regeringsformen, hafva också redan visat sig. Såsom anledning

till förkastande af det från sistlidna riksdag hvilande förslaget till ändring

i nämnda grundlags-paragraf anfördes, att åtskilliga befattningar der ej

blifvit uppräknade såsom undantag, ehuru de, af samma skäl, som de i förslaget

undantagna, ej borde kunna beklädas af främmande trosbekännare. Dylika inkast

skulle otvifvelaktigt äfven göras mot hvarje förslag i sådan rigtning, emedan

det alltid^ måste bero på subjektiv uppfattning, huruvida vissa allmänna befattningar

må vara af den egenskap, att de böra uteslutande förbehållas vår statskyrkas

bekännare eller icke. Följaktligen måste också ett så beskaffädt förslags

slutliga framgång alltid blifva högst osäker, emedan det, om deri upptagna undantag

clio fa, förkastas af alla, som af denna anledning. befara en för statskyrkan

menlig inverkan deraf, och, om de äro många, ogillas af dem, som anse

det icke göra tillräcklig rättvisa åt främmande trosbekännares billiga anspråk.

För öfrig! skulle, äfven derest eu så beskaffad grundlagsförändring komme till

stånd, jemnkningar deri snart ifrågakomma, allt efter som någon af de undantagna

befattningarna förändrade egenskap eller nya tillkomma, som ansåges äfven

böra undantagas, eller främmande trosbekännares anspråk blefve i vidsträcktare

mån erkända, hvaremot den i Utskottets förslag uttalade grundsats icke är af

dylika tillfälliga förändringar beroende.

Denna grundsats står ock i öfverensstämmelse med syftningen af föreskriften

i 15 § af Kongl. Förordningen, angående främmande trosbekännare och deras

religionsöfning, den 23 Oktober 1860, att främmande trosbekännare ej må i annat

fall, än grundlagens stadgande om utöfning af riksdagsmannarätt föranleder, deltaga

i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den offentliga undervisningen

töia. till följd af denna föreskrift blefve äfven de främmande trosbekännare,

som innehade tjenster, hvilka icke vore uteslutande förbehållna åt

evangeliska lärans bekännare, utestängda från deltagandet i behandling eller afgörande

af ofvannämnda frågor, och det synes följaktligen vara både lämpligare

och rättvisare att, då en sådan allmän föreskrift redan finnes, införa densamma

äfven i grundlagen såsom korrektiv mot inverkan af främmande trosbekännare

i en för statskyrkan menlig rigtning, än att, jemte bibehållande af detta korrektiv,

tillika utestänga dem från tillträde jemväl till sådana befattningar, som

endast tillfälligtvis hafva att handlägga kyrkliga frågor. Åtminstone måste påståendet,

att detta vore för de främmande trosbekännarne fördelaktigare, vid nu

angifna förhållande förfalla, då det icke lärer kunna bestridas, att det för dem

måste vara en större fördel att hafva tillträde till flera tjenster, med viss begränsning

af deras utöfning, än att hafva det till färre, med ännu större be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.

glansning. För öfrigt synes förutsättningen, att det föreslagna förbehållet skulle

leda derhän, att främmande trosbekännare väl blefve berättigade att söka tjMistel-,

men utan utsigt att erhålla dem. hafva lika liten grund, som antagandet,

å andra sidan, att allt för många tjenster komme att med dessa trosbekännare

beklädas. Då man icke har skäl att hos de tjensttillsättande myndigheterna förutsätta

hvarken någon förkärlek eller motvilja för främmande trosbekännare, hvaraf

en rättvis och oväldig tillämpning af gällande befordringslagar skulle i afseende

å dem förhindras, så komme. efter all anledning, den praktiska påföljden af det

föreslagna stadgandet, derest det erhölle kraft af grundlag, att, hvad särskildt

beträffar domare-embeten, hvilkas undantagande företrädesvis yrkats, blifva den,

att åtminstone under nu rådande allmänna tänkesätt främmande trosbekännare

icke komme att nämnas hvarken till ledamöter af Högsta Domstolen eller till

landtdomare, emedan flera väsendtliga olägenheter härigenom skulle föranledas;

men att de deremot, i mån af förvärfvad skicklighet och förtjenst, erhölle tillträde

till stadsdomstolar och Hofrätter, der sådant kunde ske utan några så beskaffade

olägenheter, och hvarvid man synes lika litet hafva att befara, det flertalet

af dessa domstolars ledamöter skulle komma att utgöras af främmande trosbekännare,

som ett sådant förhållande hittills visat sig i afseende å de befattningar,

hvartill de redan ega tillträde.

Vidkommande nu de anmärkningar, som i formelt hänseende blifvit gjorda

mot Utskottets förslag, torde den, att angifvandet af i hvilka fall utnämnde embetsman

skulle vara förhindrade att utöfva embetet icke borde inflyta i 28 § Regeringsformen,

som handlar om hvad vid utnämnandet bör iakttagas, finnas vederlagd

deraf, att begränsningen af eu medgifven rättighet synes hafva sin rätta

plats i samma §, der denna rättighet är medgifven, snarare än i en särskild §

eller särskildt inom., som eljest endast för detta fall skulle tillkomma.

1 afseende åter å den anmärkta obestämdheten af ordalagen i Utskottets

förslag och särdeles mångtydigheten af uttrycket ”religionsvård”, hvarigenom svårighet

förmenats uppstå vid bestämmandet af de fall, då en embetsman af främmande

troslära vore jäfvig att handlägga vissa frågor; så har Utskottet ansett

sig böra affatta förbehållet om begränsningen af främmande trosbekännares embetsutöfning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan åberopade 15 § i Kongl.

Förordningen den 23 Oktober 1860: men då der förekommande uttryck, att främmande

trosbekännare ej må deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som

”kyrkan eller den offentliga undervisningen” röra, skulle föranleda, att lärare,

tillhörande en annan troslära, blefve utestängda från deltagande i hvarje fråga,

som rörde den offentliga undervisningen, äfven om denna fråga icke hade någon

slags gemenskap med trosläran, har Utskottet heldre trott sig böra begagna

uttrycken ”religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska

kyrkan”, hvarvid med frågor, som angå religionsvård, hufvudsakligen afsetts sådana,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 15.

5

dana, hvilkas handläggande hos embetets innehafvare förutsätter eu närmare bekantskap

med vår kyrkas dogmer. Att härvid ingå i närmare detaljbestämmelser

möter stora svårigheter och torde icke eller vara nödigt, då vid lagens tillämpning

så väl den främmande trosbekännare!! sjelf, som de myndigheter, hvilka

hafva att bestämma hans kompetens, skola, enligt Utskottets öfvertygelse, af den

förekommande frågans beskaffenhet lättast kunna bedöma, huruvida den är sådan,

att den lämpligen kan af den främmande trosbekännare,!! eller endast af eu den

evangelisk-lutherska kyrkans bekännare handläggas.

Hvad slutligen beträffa!- yrkandet, att i 28 § Regeringsformen icke borde

uppräknas eller undantagas vissa tjenstår, som uteslutande skulle besättas med

evangeliska lärans bekännare, utan i stället bestämmas, att alla mål, som angå

den lutherska kyrkan, endast kunde behandlas af embets- och tjensteman, tillhörande

denna bekännelse; så skulle, en sådan uppställning utan tvifvel finnas

vida mera obestämd och mindre tillfredsställande för anspråken å ömse sidor,

än den af Utskottet föreslagna.

Efter att sålunda hafva besvarat de hufvudsakliga anmärkningar, som blifvit

rigtade mot Utskottets i Utlåtande N:o 11 afgifna förslag till ändring i 28 §

Regeringsformen, får Utskottet vördsamt inbjuda

Riksdagens Andra Kammare att, i likhet med hvad redan

skett af Första Kammaren, förklara detta förslag hyllande

till grundlagsenlig behandling.

Stockholm den 6 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

Th, 91 ii tick af Rosenseliöhl

Reservation

af Herr Trolle, som gifvit tillkänna, att han i ärendets föregående behandling

inom Utskottet icke deltagit, samt anmält, att han mot beslutet sig reserverade.

Hih. till Riksd. Rrot, 1867. 3 Sami, IS Bäft

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.