Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 40 § i Kongl. Förordningen den 17 Mars 1669.

1867-02-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 40 § i Kongl. Förordningen den 17 Mars 1669.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

3

N:o 33,

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Febr. 1867, kl, 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 40 §

i Kongl. Förordningen den 17 Mars 1669.

Uti en af Herr jbiclers Persson från Christianstads län till Andra Kammaren

ingifven motion (N:o 166), som blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverIemnad,

anföres, hurusom, efter det Kongl Förordningen angående tillsyn å förmyndares

förvaltning af omyndigs egendom den 24 September 1861 börjat tillämpas,

och det blifvit mera allmänt kunnigt, huru förmyndares förvaltning handhafves,

deraf framgått, att förvaltningen blefve de omyndiga olika dyr, i det

att en del förmyndare debiterade sina myndlingar några få riksdaler för

redogörelseräknings upprättande och andra besvär, men somlige deremot icke

nöjde sig med skälig vedergällning för det arbete de egnade åt sina myndlingars

angelägenheter, utan påförde dem, utöfver dylik ersättning, såsom arfvode 20: depenningen

af all myndlingarnes inkomst; och som för slikt förfarande velat

hemtas stöd af 40 § i Kongl. Förmyndare-ordningen den 17 Mars 1669, i anledning

hvaraf också vederbörande gode män skulle ansett sig icke vara befogade

att deremot göra anmärkning; men det vore af vigt att förekomma, det omyndigas

tillgångar underkastades oskäliga afbränningar, helst förmyndare i allt fall

vore i tillfälle att bereda sig sjelf vinst genom att å den omyndigas medel redovisa

allenast fem procent ränta, oaktadt det vore antagligt, om ock ej bevisligt,

att medlen vore utlånta mot högre ränta, har motionären hemställt, att Riksdagen

måtte för sin del besluta upphäfvande af Kongl. Förmyndare-ordningen

den 17 Mars 1669 § 40.

Härvid anser sig Utskottet allenast böra erinra, att berörda § i 1669 års

Förmyndare-ordning måste betraktas såsom redan genom 1734 års lag vara upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

häfd. Då nemligen den förra innehöll, att förmyndare skulle “hvar tjugonde

penning af alle omyndige barnens årliga räntor och inkomster hafva för sitt

omak och dem dessutan bestås skälige löningar åt de betjente samt kost och

resepenningar åt dem sjelfve och dem som uti deras högnödige ärender blifva

brukade", stadgar deremot den sednare lagen rörande detta ämne uti 23 Kap.

5 § Ärfda-balken: “Den förmynderskap val och troligen förestått; njute den lön

och vedergällning, som Rätten pröfvar skälig, utan han sig annorledes åtnöja

later," hvilket innebär en tydlig ändring af förut gällande bestämmelse; och då

vid sådant förhållande icke något ytterligare upphäfvande af den ifrågavarande

§:n erfordras, torde Riksdagen finna Herr Anders Perssons omförmälda

motion

icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Fnc Sparre.

N:o 34,

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Febr. 1867, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl.

Förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning

af omyndigs egendom.

I en till Andra Kammaren inlemnad motion (N:o 90) har Herr J. J. Magnetl

hemställt,’ att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg i ofvannämnda

Kongl. Förordning, af det innehåll, att “domstolen i hvarje ort förpligtas, att hvarje

år i Januari månad till hvarje orts kommunalstyrelse låta öfverlemna förteckning

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.