Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl. Förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom.

1867-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl. Förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

häfd. Då nemligen den förra innehöll, att förmyndare skulle “hvar tjugonde

penning af alle omyndige barnens årliga räntor och inkomster hafva för sitt

omak och dem dessutan bestås skälige löningar åt de betjente samt kost och

resepenningar åt dem sjelfve och dem som uti deras högnödige ärender blifva

brukade", stadgar deremot den sednare lagen rörande detta ämne uti 23 Kap.

5 § Ärfda-balken: “Den förmynderskap val och troligen förestått; njute den lön

och vedergällning, som Rätten pröfvar skälig, utan han sig annorledes åtnöja

later," hvilket innebär en tydlig ändring af förut gällande bestämmelse; och då

vid sådant förhållande icke något ytterligare upphäfvande af den ifrågavarande

§:n erfordras, torde Riksdagen finna Herr Anders Perssons omförmälda

motion

icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Fnc Sparre.

N:o 34,

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Febr. 1867, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Kongl.

Förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning

af omyndigs egendom.

I en till Andra Kammaren inlemnad motion (N:o 90) har Herr J. J. Magnetl

hemställt,’ att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg i ofvannämnda

Kongl. Förordning, af det innehåll, att “domstolen i hvarje ort förpligtas, att hvarje

år i Januari månad till hvarje orts kommunalstyrelse låta öfverlemna förteckning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

på alla inom kommunen varande myndlingar äfvensom på deras förmyndare, samt

att dessa sednare måtte åläggas att plikta två till fem R.dr, allt efter storleken af

den omhänderhafvande egendomen, för hvarje dag efter den 31 Januari, då förmyndareräkning

ej blifvit ingifven och intilldess vederbörlig domstol blir i tillfälle

att, om så behöfves, vidtaga verksammare åtgärder.“

Såsom skäl härför har af motionären andragits, att de inom kommunerna

utsedde gode män, hvilka det ålåg att granska förmyndares årliga redogörelser,

vore urståndsätta att fullgöra detta uppdrag, då de icke utan sär

skild underrättelse från domstolen egde annorlunda än efter hörsaga kännedom

derom hvilka personer inom kommunen stode under förmyndareinseende; samt

att, ehuru ifrågavarande förordning föreskref, att förmyndare borde innan Januari

månads utgång hvarje år till granskning af vederbörande gode män aflemna

redogörelse-räkning för det näst föregående året, likväl, enär icke någon påföljd

för underlåtenhet deraf vore stadgad, ofta inträffat att en tredskande förmyndare,

först efter långsam rättegång och sedan han hunnit förfara den i hans vård stående

egendom, kunnat förmås att för sig lemna redo.

Lag-Utskottet, till hvars åtgärd berörda motion blifvit hänvisad, har densamma

till pröfning förehaft, men finner sig hvarken i ena eller andra hänseendet

kunna understödja motionärens förslag. Den förra delen deraf synes hvila på

den uppfattning, att genom Kongl. Förordningen den 24 September 1861 vore

ålagdt de gode män, som i författningen omförmälas, att tillse, det förmyndare

i föreskrifven tid och ordning för sig göra redo. Sådan tillsyn åligger, enligt

förordningens uttryckliga innehåll, vederbörande domstol, som till den ändan

har skyldighet att hålla särskild förteckning öfver de omyndiga och deras förmyndare

samt magt att, medelst föreläggande af viten, tillhålla förmyndare att

fullgöra sin redovisningsskyldighet, beträffande hvilken domstolen af de bevis,

som förmyndarne skola årligen å viss tid till domstolen ingifva derom, att de

till gode männens granskning aflemnat redogörelse för det föregående året, är i

tillfälle att, genom jemförelse med nyssberörda förteckning, hålla nödig kontroll.

Att öfverflytta denna kontroll från domstolen till gransknings-nämnden, hvilket

faktiskt komme att ske, i händelse motionärens mening godkändes, emedan i

sådant fall domstolarne lätteligen förleddes att förlita sig på gode männens uppmärksamhet,

vore uppenbarligen att försvaga förmyndarevården, och att utan

ett dylikt öfverflyttande ålägga domstolarne att till bemälde gode män årligen

aflemna sådan förteckning, som motionären föreslagit, vore att belasta domarne

med ett ganska stort och ändamålslöst besvär.

Hvad åter angår fastställande af s. k. daga-böter för underlåtenhet, att i

behörig tid aflemna förmyndareräkning till gode mäns granskning, anser Utskottet

erfarenheten af den ifrågavarande författningens tillämpning icke bekräfta

nödvändigheten af en sådan åtgärd, den der otvifvelaktigt skulle i betydlig mån

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

öka den redan förut nog stora svårigheten att till förmyndare erhålla lämpliga

personer. I de flesta fall äro de omyndigas tillgångar så ringa, att förmyndarens

besvär med den årliga redovisningen knappt kan anses vedergäldt med den ersättning,

som kan uttagas; och skulle förmyndaren för underlåtenhet, att å viss

dag hafva aflemnat sin redogörelseräkning se sig hotad med så sträng plikt, att

beloppet deraf till följd af någon tids glömska lätt uppginge måhända till mer

än värdet af de omhänderhafda medlen, innebure sådant onekligen för dem,

hvilka till en omyndig icke stode i något skyldskapsförhållande och icke lagligen

vore pligtige att för honom åtaga sig förmynderskapet, ett starkt skäl att undandraga

sig detsamma. Ändamålet anser Utskottet emellertid vinnas derigenom,

att domstolarne begagna sin magt, att förelägga tredskande förmyndare viten,

hvilkas belopp i hvarje särskild! fall kan afpassas efter betydenheten af den

förvaltade egendomen och efter ådagalagd försumlighet; hemställande, på dessa

skäl, Utskottet vördsamt,

att Herr Magnells ifrågavarande motion icke må till nåvidare

åtgärd föranleda,

Stockholm den 8 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.