Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition om förändrad lydelse af 10 § i Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 angående den allmänna beväring en. Ifrågavarande nådiga Proposition har af begge Kärn rar ne blifvit remitterad till Lag-Utskottet, som i följd deraf åligger, att i ärendet afgifva yttrande.

1867-02-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:35, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition om förändrad lydelse af 10 § i Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 angående den allmänna beväring en. Ifrågavarande nådiga Proposition har af begge Kärn rar ne blifvit remitterad till Lag-Utskottet, som i följd deraf åligger, att i ärendet afgifva yttrande.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.

7

N:o 3ö.

Ant. till Riksd. Kansli d. 12 Febr. 1867, kl. 11 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition om

förändrad lydelse af 10 § i Kongl. Kungörelsen den 13

November 1860 angående den allmänna beväring en.

Ifrågavarande nådiga Proposition har af begge Kärn rar ne blifvit remitterad

till Lag-Utskottet, som i följd deraf åligger, att i ärendet afgifva yttrande.

Den omförmälda Kongl. Kungörelsen angående allmänna beväringen innehåller

i 10 §:n:

“Under krig eller när eljest Wi pröfve /likets försvar det påkalla, vilje

Wi till vapentjenst uppbåda antingen alla beväringsklasserna eller ock större

eller mindre del af den eller de klasser, Wi finne nödigt, vare sig från hela

Riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende derpå, huruvida eller till

huru stor del beväringen inom Rikets öfriga landskap kallas till vapen.“

Ehuru detta stadgande icke syntes innefatta hinder för Kongl. Maj:t att

uppbåda större eller mindre del af beväringsmanskapet, för att betrygga eller

förbereda försvaret af ett eller flera områden af landet, har Kongl. Maj:t likväl

funnit ordalydelsen sådan, att den möjligen kunde lemna rum för olika tolkning, hvarigenom

tvekan kunde uppstå, der sådan icke borde förefinnas; i anseende hvartill

och då, på sätt sednare tids händelser ådagalagt, för betryggande af ett

lands försvar vore nödvändigt, att dess armé kunde hastigt mobiliseras, emedan

i motsatt fall lätt inträffade, att landet befunne sig öfverrumpladt af en inträngande

fiende; samt Kongl. Maj:t under sådana omständigheter och med hänsyn

till nuvarande organisation af Svenska arméen, den der bestode af öfvad stam

och mindre öfvad förstärkning eller beväring, funnit det vara af högsta vigt,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 35.

att vid tillfällen då den politiska ställningen visade sig mindre lugn eller lät

befara utbrott af ett krig, Kong], Maj:t måtte vara fullt berättigad, att i god

tid uppbåda förstärkningen, helst klokhet och försigtighet bjöde, att icke den

stående hären eller stammen skickades i striden, utan att hafva i sina led upptagit

den dithörande förstärkningen, hvilken i sådant fall borde, för att kunna

uppfylla sin bestämmelse, vara på förhand öfvad, Kongl. Maj:t begärt Riksdagens

medgifvande, att åt 10 § i ofvanberörda Kongl. Kungörelse finge gifvas följande

förändrade lydelse:

“Under krig eller eljest, när Wi finne omtanken för Rikets säkerhet det

påkalla, vilje vi till vapentjenst uppbåda antingen alla beväringsklasserna eller

ock större eller mindre del af den eller de klasser, Wi finne nödigt, vare sig

från hela Riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende derpå, huruvida

eller till huru stor del beväringen inom Rikets öfriga landskap kallas till vapen.“

Lag-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och ehuru Utskottet

för sin del anser afsigten med den gällande bestämmelsen i förenämnda författning

hafva varit enahanda med hvad genom den nu föreslagna ordalydelsen skulle

uttryckas, och således icke någon skilnad, beträffande Kongl. Maj:ts rättighet

att uppbåda beväring, i sjelfva verket inträder genom den föreslagna förändringen

af §:ns lydelse; likväl och då, med afseende å möjligheten af en sådan tolkning,

som i den Kongl. Propositionen förutsättes, det torde befinnas angeläget att

undanrödja all tvekan härom, så att icke, vid utbrottet af ett krig, Kongl. Maj:t

må finna sig satt i nödvändighet att, i anseende till beväringens bristande öfning

och deraf beroende mindre krigsduglighet, genast kasta i striden hela den stående

arméen, hvarigenom till förstärkningens ledning icke någon stam öfverblefve, får

Utskottet vördsamt tillstyrka, att Riksdagen ville

bifalla hvad Kongl. Maj it i omförmälda hänseende föreslagit.

Stockholm den 8 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Reservationer:

af Herr Balter Sven Er sson: Om förhållandet verkligen är sådant som

pluraliteten inom Lag-Utskottet antagit, att den förändrade lagbestämmelse, som

i detta Betänkande förordas, icke innebär någon annan mening än den som föreslagits

att i dess ställe utmönstras, utan endast är afsedd att förtydliga densamma,

så torde en sådan förändring destomera vara rent af obehöflig, som tillämpningen

af denna lag. efter all sannolikhet, icke kommer att besörjas af

andra än sådana, som kunna rätt uppfatta dess betydelse.

Om deremot, såsom jag förmodar, meningen af det föreslagna nya stadgandets

lydelse: “när Wi finne omtanken för Rikets säkerhet det påkalla", har sin

förklaring uti det syfte, som finnes uttalad i den af Rikets Ständer vid sistlidna

riksdag behaudlade och underkända Kongl. Propositionen N:o 43, för så vidt

den afsåg en del eller helst alla beväringsynglingars större vapenöfning, emot

ersättning under uppgifna vilkor, och man i följd deraf, äfven under fredstid,

“vid tillfällen, då den politiska ställningen visar sig mindre lugn", eller kan

uppgifvas vara mindre lugn (och när kan den väl icke uppgifvas vara sådan?)

kan förvänta en del, möjligen alla beväringsynglingarnes uppkallande till så stor

vapenöfning, utan ersättning, att de i exercis och vapnens handtering kunna

mata sig med indelta arméens soldater, utan att den högst ojemna tunga, som

indelningsverket medför, i ringaste mån utjemnas, så kan jag destomindre förorda

den Kongl. Propositionens antagande, som jag anser den lemna rum för

ett nästan obegränsadt godtycke, hvaraf kommande generationer torde få erfara

nu icke ens anade följder.

I denna reservation instämmer Herr S. Rosenberg.

Bih. till Riksd. Prof. 1867. 7 Sami. 1 Afd. 3 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1867:38 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition om förändrad lydelse af i 0 § i Kongl. Kungörelsen den i 3 November 1860, angående den allmänna bevär s. 25 i texten